Bokåret 2021

Då var det dags att summera bokåret 2021. Förra året läste jag 69 böcker (plus fem som påbörjades men inte avslutades). I år blev summan bara 58, plus fem som påbörjades men inte avslutades p g a tråkiga. Inte lika bra som 2020, men bättre än 2019 då jag bara läste 52. Avsevärt sämre än 2018 då jag kom upp i 75 stycken, eller 2017 då jag landade på 70 böcker. 

58 böcker är väl ändå inte fyskam, det är i alla fall mer än en bok per vecka. Till det ska förstås läggas alla hästböcker jag läser om och om igen så fort jag känner mig nere/uttråkad/rastlös eller helt enkelt bara får feeling och vill hänga med Britta och Silver eller Piglet och Dunet eller Annika och Turk eller ponnyn Twiggy. MED FLERA. Men det är väl inte riktigt att betrakta som läsning, utan mer som...själavård-ish. Hur som helst, bokåret 2021 blev enligt mig själv godkänt. Icke godkänt = mindre än en bok per vecka, enligt min egna godtyckliga skala. 

Dessa böcker läste jag 2021, betyg inom parentes (* = om-läsning):

Blod säljer - Stephen King (5)
Många gånger i regn - Jack Hilldén (1)
Wilt - Tom Sharpe (5)*
En helt vanlig familj - Mattias Edvardsson (4)
Säg att du är min - Elisabeth Norebäck (5)
Bergtagen - Camilla Sten (3)
Deadline - Rebecka Edgren Aldén (3)
Arvtagaren - Camilla Sten (3)
Feber - Johan Brännström (3½)
De kapabla - Klas Ekman (4)
Flickebarn 291 - Ninni Schulman (2)
Än klappar hjärtat - Susanne Fellbrink (4)
Det vilsna barnet - Torey Hayden (3)
Mordkonsulten - Elly Griffiths (5)
Låt det brinna - Björn Paqualin (1)
Om hon inte lever är jag död - Claire Castillon (2)
För han var redan dö - Eva Franz (3)
Vänligheten - John Ajvide Lindqvist (4)
Mig skall intet fattas - E L Dezmin (1)
Eden - Monica Sabolo (1)
Nadia - Elisabeth Norebäck (3½)
Den första frosten - Anna Kuru (4)
Hjärtats djur - Erik Hörstadius (3)*
Den onda systern - Karen Dionne (5)
Tredje stenen från solen - Claes Holmström (4)*
Vår mörka hemlighet - Jenny Quantana (2)
Små katastrofer - Sara Vaughan (4)
Obehaget om kvällarna - Marieke Lucas Rijnevald (1)
Shuggie Bain - Douglas Stuart (3)
Raskens - Vilhelm Moberg (ej betygssatt pga ej rättvist mot andra författare)*
Konferensen - Mats Strandberg (4)
Offermakaren - Viveca Sten (3)
Att överleva en sommar - Camilla Prell-Weichls (3)
Alla ljuger - Camilla Grebe (5)
Blåmärken - Lina Arvidsson (4)
Spring eller dö - Maria Adolfsson (5)
Fågelbarnet - Inger Frimansson (5)
Den osynliga flickan - Lisa Jewell (5)
Bakvatten - Maria Broberg (4)
En familjetragedi - Mattias Edvardsson (4)
Flicka A - Abigail Dean (3)
All denna vrede - Cara Hunter (4)
Dagen är kommen - Ninni Schulman (3)
Återvändaren - Anders Sundkvist (2)
Händelserna på hästgården: Familjens berättelse - Anna Bohlin & Ulrika Fåhraeus (5)
De fyra vindarna - Kristin Hannah (2)
Sly - Sara Strömberg (5)
En sång för alla dom - Mike Gayle (3)
Ryktet - Lesley Kara (3)
Där isarna råmar - Jennie Lundgren & Ulrika Lundgren Lindmark (3)
Berätta aldrig det här - Frida Boisen (ej betygssatt)
Mytomenen - Sofie Sarenbrandt (3)
Skyddsängeln - Sofie Sarenbrandt (3)
För barnets bästa - Anna Welin (4)
Senare - Stephen King (5)
Hon hette Esmeralda - Melinda Jacobs (ej betygssatt)
Nattfalkarna - Elly Griffiths (5)
Ur askan - Lina Areklew (3)

Läste inte ut dessa:
Låt mig bara vara din - Peter Sundberg 
Horungen - Dorothy Allison
Snöängeln - Anki Edvinsson
Stormvakt - Kristina Ohlsson
Var inte rädd för mörkret - Kristina Agnér

Ur askan

Har läst Ur askan av Lina Areklew, den handlar om detta:

Fredrik Fröding är en avhoppad polisaspirant som förlorade hela sin familj i Estoniakatastrofen.

Sofia Hjortén är utredaren som återvänt till Örnsköldsvikspolisen efter en framgångsrik karriär i Stockholm.

För femton år sedan hade de en kort romans. Nu möts de igen i semesterparadiset Ulvön i Höga kusten. Hon som utredare av ett brutalt mord. Han som misstänkt.

När det första mordet följs av flera sprider sig skräcken och Sofia och hennes kollegor står inför sitt svåraste fall hittills.

Mnjaaa, kände jag rätt så länge angående den här boken. Rätt så träliga karaktärer, det får väl finnas en gräns för hur många buttra och introverta poliser med ett komplicerat förflutet man orkar med. Och den där korta romansen - njaaaa? Är det ens rimligt att känslor ska flamma upp femton år efter något som snudd på var ett one night stand? Tycker också att Fredriks absinens verkade komma och gå lite som det passade berättelsen, tror ju inte riktigt det är så det funkar i verkligheten. Men ja, bortsett från det var det väl en någorlunda hyfsad bruksdeckare. Den får tre (dock väldigt små) doser av bensodiazepiner av fem möjliga.  

Julen är typ över

Igår hade vi en diskussion om vad som egentligen är "mellandagarna". Jag hävdade/hävdar att det är dagarna från annandag jul till nyårsafton, men min man påstår att det bara är juldagen och annandagen. Vi kom inte fram till något, men eftersom han en gång avslöjat sig själv som mindre vetande när jag sa något om den i veckan stundande långfredagen och han undrade vilken dag det var. 

HUR SOM HELST. Vi hade ett minimalt fir med barn, bonusbarn, barnbarn, exman och ny fru hemma hos min dotter i måndag, där vi åt soppa och pannkakor och spelade julklappsspelet. Jag trodde att det skulle bli som i Bonusfamiljen, men hör och häpna, ingen blev arg. Det var premiär för att lämna Laban "ensam hemma", dvs tillsammans med de andra hundarna så han var ju inte ensam i den bemärkelsen, men utan att någon människa var där och passade. Det gick bra! Kom hem till ett tyst hus, alla hundarna sov som grisar tills de hörde nyckeln i dörren. Skönt. 

Har fortfarande en låsning i bröstryggen/skulderbladet som inte ger med sig riktigt även om det är lite bättre, så för ett par dagar sen så bokade jag en massagetid som idag, trots att det inte var mer än två veckor sen senast. Men man får väl unna sig när det är jul, tänker jag. Har också betalat en saftig bunt räkningar, vilket var mindre kul men nu är det åtminstone gjort. Lätt att glömma när man går och lullar och inte träffar en människoa och knappt vet vad det är för veckodag och inte har några som helst rutiner. Eller det har jag väl, så här kan en dag se ut: Går upp, gör mina artros-rehab-övningar, äter frukost. Promenerar med hundarna i cirka 1½-2 timmar, kommer hem, tar in taxarna och släpper ut Tage i trädgården eftersom han har ett behov av att springa runt i hög hastighet som inte blir tillfredsställt av koppelpromenad oavsett hur lång den är. Torkar 3x4 taxtassar, går ut i trädgården och sköter om höns och vaktlar. Tar in Tage, serverar det för hundarna ack så viktiga TUGGBENET som de får efter varje långpromenad. Tränar mitt andra lilla träningspass för dagen med hjälp av en app, och äter därefter någon form av lunch. Sedan är det slappande och soffhäng för hela slanten tills det blir kväll, då skrapar vi ihop någon form av middag som vi äter framför ett avsnitt av Trailer Park Boys. Tar kanske ett glas vin till det. Sen brukar det vara fri lek, dvs min man går upp och spelar något tv-spel och jag sitter kvar i soffan och kollar på nån serie. Ja, sådär går dagarna och jag klagar inte. 

  

   

Nattfalkarna

Har läst Nattfalkarna av Elly Griffiths som handlar om detta:

En grupp metallsökare som kallar sig Nattfalkarna är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Den döde är en pojke från trakten. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog.

Det dröjer inte länge förrän Ruth gräver fram kvarlevorna av en enorm hund i trädgården till det stora huset. Lokala sägner berättar om en svart hund som visar sig för människor innan de dör. Alla ledtrådar för Ruth och Nelson tillbaka till gården. Ruth är inte lättskrämd, men Black Dog ger henne kalla kårar ...

Som alla vet så älskar jag Elly Griffiths böcker och brukar säga att det behöver inte ens vara något mord, jag är fullt nöjd med att bara få hänga med Ruth, Nelson, Judy, Cathbad och de andra (jag saknar också Clough!) som rör sig i kretsen kring polisstationen i King's Lynn och universitetet i North Norfolk där Ruth tack och lov är tillbaka. Den här boken får fem metalldetektorer av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er allihopa. 

Julen är (snart) här

Det blev ändrade planer angående årets julfirande. Ja, under förutsättning att alla är friska, osv, men så är det ju jämt. Har bjudit in barnbarn, barn plus bonusbarn med respektive, men drog gränsen vid exman med ny fru, till sopplunch. Sen ändrade sig dottern och sa att vi kunde vara hos dom ändå, men "ville ändå ha mammas soppa". Så nu ska jag laga lunchen, dottern och hennes sambo står för resten och exmannen och nya frun är också bjudna. Det blir säkert bra. 

Idag har jag gjort julfint hos höns och vaktlar medan Tage och Laban har fått leka med grannens hund i deras trädgård. Grannens hund är en korsning mellan dansk-svensk gårdshund och något annat, kanske chihuahua?, minns inte riktigt men den ser ut som en klen gårdshund. Hon och Tage är bästisar och kan jaga varandra i timmar. Laban hänger på bra i deras tempo, men nu sover han som en gris i soffan. Själv sitter jag och väntar på att min digitala artros-PT ska ringa och göra en avstämning, för nu är det tydligen tre månader sedan jag påbörjade min behandling. Känner mig bättre, om än inte i skick som ny. Men det kommer väl, hoppas jag. Det värsta är egentligen inte smärtan utan att jag är så stel, kan inte längre sitta på knä eller på huk. Men man får kämpa på och huvudsaken är att jag kan göra det jag gillar: promenera med hundarna, rida, påta i trädgården, förhoppningsvis kunna komma igång och jogga lite lätt till våren och sånt. 

Julklapparna är klara, förutom de som ska fixas till julklappsspelet som vi tydligen ska spela, vilket kan sluta hur som helst eftersom familjen består av idel dåliga förlorare och ännu sämre vinnare. Sa "ska vi ge varandra julklappar i år...?" lite på försök till min man för ett tag sen, men då hade han redan köpt till mig (sa han) så då verkade det ju sniket av mig att inte köpa till honom. 

Hann till bibblan och hämta ut Elly Griffiths senaste bok innan de julstängde, så nu väntar jag bara på att min artros-PT ska ringa och sedan är det MYYYYZ. God jul på er hörni.     

Till stallet istället, v 50 2021, pt 2

Sista ridningen för i år var i fredags och lo and behold! för Köttbullen var nästan lite samarbetsvillig. Det händer ju inte varje vecka precis, men det var ju gött att kunna avsluta höstterminen i den sinnesstämningen istället för med ett världskrig. Vi red en övning i trav med 10-metersvolter i varje hörn och på varje 10-metersvolt skulle det också vara en övergång till skritt. Och JEFLAR vad bra det gick. Sist vi red den övningen, det kan ha varit någon månad sedan, fick jag skippa övergångarna för det var tillräcklig kamp att få henne att gå på volten och ofta slutade vi i väggen istället. Bokstavligt talat, hon går in i väggen för hon tror på riktigt att hon ska bli av med mig på det sättet. Tack och lov så lutar ju ridhusväggar, eller för att vara mer korrekt, sargen, alltid utåt eller hur man nu ska förklara det, så även om Köttbullen står med hovarna intill det hon upplever är väggen så finns det ändå alltid plats kvar för lilla mig. Fast det fattar ju inte hon. Hur som helst, i fredags var det inga såna tendenser alls. Hoppas nu det håller i sig, fast känner jag Köttbullen rätt så kommer två veckors jullov snarare ha motsatt effekt. Aja, det blir som det blir. Nu är det i alla fall ingen ridning förrän 3 januari, over & out på detta tema tills dess.   

Sista jobbdagen (?) 2021!

Hela det här jobbåret har gått i ett, det har varit kaotiskt på många plan som fått oss att undra hur vi någonsin tyckt att någonting varit jobbigt förut? Vår produktionsanläggning är gammal, underhållet har av olika skäl varit eftersatt och nu är det pay back time för det. Minns ni den där gamla reklamfilmen för Hästens sängar, när allting i hemmet utom sängen bara rasade? Lite så har det varit här på jobbet, nästan som ett skämt fast det ju är på allvar. Den ena grejen efter den andra har verkligen bara lagt av utan förvarning. Utöver det så har det varit och är fortfarande global brist på många av våra kritiska råvaror så här har man fått trolla med knäna och lite till. Som om det inte räckte med det så är det transportbrist inom hela EU. Plus pandemi dårå. Så OM a. fabriken mot all förmodan fungerar som den ska så är det b. inte alls säkert att det finns några råvaror att producera med, och OM det finns råvaror så är det c. inte säkert att de kan levereras, utan då står de på något transitlager någonstans och gör ingen nytta. Och om både a, b och c mot förmodan har uppfyllts så har man ju kunnat ge sig fan på att folk istället har blivit sjuka och måste vara hemma och invänta resultat från covid-test. 

När vi är i högsäsong säger vi alltid att "det här är tamejFAAN den värsta säsongen någonsin" men man kan lätt konstatera att förr hade vi i-landsproblem jämfört med hur det har varit i år. Det är klart att vi har råkat ut för stillestånd på grund av maskinhaveri, men då har det varit någon enstaka gång, knappt ens varje säsong, inte att produktionen har stått stilla i princip varje vecka och att man legat back exakt redan från start och aldrig kommit ikapp trots att fabriken varit i drift 24/7. Någon gång har det såklart också varit brist på råvaror, men då har det varit någon leverans här och där per säsong, inte ett ständigt pågående tillstånd. Är ej avundsjuk på de som jobbar med inköp, det kan jag ju lugnt säga. Och någon gång har folk såklart varit sjuka, men förr kunde man ju släpa sig till jobbet ändå och det går ju inte längre. 

Nu är i alla fall detta ödesår 2021 snart ÖVER, jobbmässigt i alla fall. Jobbar (förhoppningsvis) sista dagen idag! Det var åtminstone planen men när jag kom till jobbet så var det (såklart) något fel på nätverket så jag kommer inte åt några filer eller dokument. Det var ju tråkigt, för jag hade tänkt använda de lugna morgontimmarna, innan de vanliga dödliga kollegorna börjar ramla in, till att färdigställa en rapport och skriva klart ett mötesprotokoll. Dessa filer ligger nu i någon slags cyberhimmel och oåtkomliga för mig. Internet fungerar, kaffemaskinen fungerar, jag får väl, eh, städa skrivbordet eller nåt i väntan på att supporten ska vakna. Läste någonstans att det är viktigt att varva ner inför sin ledighet, så jag får väl säga att det är det jag gör. 

Prisa Gud, här kommer tandkrämen tillbaka

Ända sedan jag var liten så har jag föredragit tandkrämen DENTOSAL, den är salt, lämnar en blank känsla och viktigast av allt: DEN LÖDDRAR INTE. Hatar löddrande tandkräm och klarar knappt av att använda typ Colgate och Pepsodent och Sensodyne och liknande produkter som får en att känna sig som en rabiessmittad hund med fradgan droppande ur käftarna. Nej, den salta smaken och den strama ickelöddriga upplevelsen av en Dentosalborstning är min melodi. Tyvärr har det varit en relativt problematisk relation, för tillverkningen av Dentosal är tydligen inte helt okomplicerad och det har hänt vid flera tillfällen att produktionen helt enkelt lagt ner och den älskade Dentosaltuben har försvunnit från hyllorna och man har varit hänvisad till andra, sämre märken för att upprätthålla en godtagbar munhygien.

Det är mörka tider att minnas. Ni vill inte veta hur mycket tid jag har lagt ner på att lusläsa innehållsförteckningar i jakt på alternativa tandkrämer som inte innehåller natriumlaurylsulfat, detta DJÄVULENS PÅFUND som gör att tandkräm skummar. Ni vill heller inte veta hur mycket pengar jag har lagt ner på att köpa och förkasta tandkrämer som, trots frånvaron av natriumlaurylsulfat, ändå skummar för mycket för min smak. Eller smakar konstigt. Eller inte smakar alls. Man vill ju ändå ha en smak av mint, eller så tänker åtminstone jag. Men många av de där tandkrämerna utan natriumlaurylsulfat är till för människor med känsliga tänder, känsliga tandhalsar, muntorrhet, klena munslemhinnor eller allergi, och då blir ju produkten därefter, nämligen helt intetsägande. 

Glädjen stod högt i tak när jag hittade Weleda Salt, som gav i princip exakt samma känsla som Dentosal, men säg den glädje som varar för det visade sig sedan att den inte innehöll fluor. Och det är ju allmänt känt att fluor är vad som krävs för att hålla Karius och Baktus stången, sen får foliehattarna säga vad de vill. Så tyvärr gick den fetbort. Så jag fick motvilligt landa i Kingfisher Mint. Den är inte bra, men efter att ha provborstat och förkastat vad som känns som hundra olika tandkrämer så har jag dragit slutsatsen att det är det minst dåliga alternativet. Men jag lovar att det har inte gått en dag utan att jag minst två gånger, morgon och kväll, har saknat min Dentosaltub. Jag HAR visserligen en tub kvar, men den har jag vaktat som om den vore kronjuvelerna och inte velat använda eftersom det då oåterkalleligen kommer att leda till det ögonblick när tuben är tom och man vet att det här var sista gången man någonsin får uppleva känslan av att borsta tänderna med Dentosal. 

Brukar beställa min halvdassiga Kingfishertandkräm på Apotea eller något liknande för den finns inte i vanliga butiker och kanske inte på apotek heller, vet inte så noga för jag försöker undvika att gå dit. Är det något ställe man vill undvika "i dessa tider" så är det väl apotek och vårdcentraler, för är det någonstans det finns sjuka människor så är det väl där, tänker jag. Sen älskar jag ju hela grejen med att bara kunna klicka hem och slippa ge sig ut bland folk överhuvudtaget. I alla fall. För rätt så länge sen hade jag beställt tandkräm och sedan tillfälligt lagt tuben på en bänk i hallen för vidare transport in i badrummet "senare" och det fattar ju alla normala att där blev den ju liggande ett bra tag. Häromdagen beställde jag lite andra grejer från Apotea, och samma dag fick den ohängda valpen Laban tag på tuben och bet hål på såväl kartong som tub och det var ju retligt för jag brukar lägga till en tub tandkräm när jag ändå beställer annat, men den här gången hade jag glömt det och tuben i badrummet är i princip slut. 

MEN DET FINNS EN MENING MED ALLT SOM SKER. För idag fick jag reda på det fantastiska att Dentosal har kommit åter på marknaden. Prisa Gud, osv. Herregud vilken lycka! Kastade mig omedelbart in på Apoteket Hjärtats webbshop och beställde tre tuber. Och ikväll ska jag ta fram min sista sparade Dentosaltub och okynnesborsta så det står härliga till. Mmm...Dentosal. Bästa munhåleupplevelsen ever. 

Jul, jul, strålande jul

Häromdagen blev det bestämt att "vi" skulle ha julen i år. GULP, kände jag genast för här ser ni en slacker av stora mått när det kommer till julfirande. Har faktiskt aldrig ens tillagat en julskinka (fast hur svårt kan det vara?) eller lagt in sill (äter för övrigt inte inlagd sill), men å andra sidan består ju resten av julbordet mest av sånt som i princip äts året om, det är ju inte direkt superavancerat att steka upp lite köttbullar och prinskorv.  Man behöver ju inte direkt bulla upp med ett sånt överdåd som i "Tomten är far till alla barnen", tänker jag. 

När barnen var små så kändes ju julen mer som europamästerskapet i logistik än som en trevlig högtid där man umgås med sina nära och kära. Vi var/är en såkallat modern familj där barnen var mina, dina och våra, plus att släkten var/är utspridd lite här och där och dessutom begåvad med personer som inte jobbar vanlig dagtid-måndag-till-fredag utan hänsyn måste också tas till vem som jobbar när och var och hur i jul- och mellandagarna. Att samlas är en ekvation som får kvantfysik att verka enkelt. Nu var ju ingen av de inblandade extremt sugna på att fira så som dom gör i "Tomten är far till alla barnen", ingen kom ens på tanken, och därför blev det också ett evinnerligt förhandlande med om när, var, hur och hur dags det skulle ätas, drickas och delas ut klappar. Själv gav jag upp på ett ganska tidigt stadium eftersom jag insåg att det är en fysisk omöjlighet att alla ska kunna vara på samma ställe samtidigt klockan 15.00 den 24 december (utom möjligen i "Tomten är far till alla barnen" dårå, men hela den filmen är ju så extremt blodtryckshöjande att man borde börja medicinera i preventivt syfte redan i slutet av november), och när planeringen hamnar i dimensionen att man måste ta hänsyn till när ens dotters pappas nya frus exman ska ha sina barn och som i sin tur ska parera det med sin nya partners ex och dens barn och så vidare som ringar på vattnet i ett oändligt världshav av kraschade relationer. Ni fattar ju själva, det är helt omöjligt och jag får huvudvärk bara av tanken på att behöva resonera med alla de här människorna och komma ihåg från år till år vem som drog det vinnande kortet som det stod 24 december på. Så jag tog ett steg tillbaka och lät andra bestämma och tog det som blev över så att säga. Har därför oftare "firat jul" någonstans i mellandagarna snarare än på själva julafton, men det spelar ju ingen större roll. Fördelen med det är dessutom att man kan ta det ganska enkelt. Alla är vid det laget trötta på julmat, så man kan äta vad man vill istället, och alla är trötta på att umgås så det blir inga långa sittningar heller utan alla vill hem till sig och slappa. Win-win för en som liksom jag är lite socialt handikappad och tycker det här med stora högtider är lite väl.  

I år blir julen, den som vi ska ansvara för, av skäl liknande de redan nämnda, måndagen den 27 december, för det var den dagen alla kunde. De senaste åren har dotter med familj "haft" julen och det har varit så djävla gött att bara glida dit och slå sig ner vid dukat bord, eller åtminstone framdukad buffé, men jag fattar ju att de inte vill stå med allt det böket varje år, så i år kände alla att det nog var dags för någon annan att ta över stafettpinnen. Ångrade mig i samma stund som orden "jamen då kan vi ju vara hos oss" lämnade mina läppar, men då var det för sent så nu kör vi.  Funderar nu på själva inbjudningarna, det är såklart givet att bjuda barn och barnbarn, men sen är frågan om man ska bjuda exman med ny fru? De brukar vara med när vi firar hos barnen, därav tanken, men då är det ju barnen som bjuder. Känns inte lika naturligt för mig att bjuda in där, men å andra sidan så har jag och min exman varit skilda sedan 1999 och det är - numera -  no hard feelings at all, så att det skulle bli något "Tomten är far till alla barnen"-drama är väl ändå ganska osannolikt och vi har för övrigt inga såna lik i garderoben heller. 

Sen tänkte jag göra det  otroligt enkelt för mig och helt enkelt ha SOPPLUNCH. Det är väl ändå det mest perfekta dagen efter annandag jul när sillen och skinkan och allt det andra borde stå folk upp i halsen? Jag tänkte mig en len och krämig vichysoisse, men min man är mer inne på fisksoppa med saffran. Men huvudsaken är väl att man slipper härbärgera tjugo olika uppläggningsfat med julmat som ingen längre vill äta av eftersom det har ätits till förbannelse redan. TÄNKER JAG dårå. 

Avrundar med en jätterolig ordvits som så att säga ska knyta ihop (julklapps)säcken på den återkommande filmen som nämns i detta inlägg: På sjukhuset här i stan finns det en manlig läkare som heter doktor Thomsen som arbetar med IVF-behandlingar. Av den anledningen går han under benämningen "Thomsen är far till alla barnen". Hahaha. 

Åh nej, Sverige-Frankrike 31-26, over & out

Jaha, då var VM över för Sverige, eller det blir kanske någon placeringsmatch? vet inte så noga, men medaljresan slutar här där Sverige ändå höll jämna steg med de regerande olympiska mästarna både länge och väl. Men sen kom en tung period där Frankrike kunde dra ifrån och Sverige tyvärr orkade inte hämta upp. Helt rättvist, fransyskorna var bättre, framför allt i försvaret. Aja, ändå helt fantastisk insats av detta blågula lag. Nu får man se fram mot herrarnas EM i januari.

Till stallet istället, v 50 2021, pt 1

Tog mitt nackskott och åkte till stallet igår, nervöst följandes Sveriges öden och äventyr i handbollen via Radiosporten och appen Gameday. Kadrilj brukar avsluta en hösttermin och den här gången var inget undantag. Tyvärr var vi inte jämna par, och eftersom Köttbullen var den enda ponnyn i sällskapet så var jag den som fick rida ensam, men men. Älskar att rida kadrilj med folk som anstränger sig för att det ska bli bra. Plus som dessutom kan vissa fundamentala grejer så att inte halva lektionen ska behöva ägnas åt att någon gapar att den inte fattar sånt som är elementära ridvägar, eller som kommer fel i luckorna när man vänder snett igenom. 

Köttbullen var faktiskt jättefin. Stod emot lite i början, men sedan lossnade det och på slutet var hon alldeles otroligt lösgjord och härlig och svarade till och med för sidförande höger skänkel ett par steg utan att gå i taket. Fin avslutning på en fin epok med ridlärare K som instruktör, fast hon slängde åt oss en mental snuttefilt i form av ett jag säger inte "hej då" utan "på återseende". Så det kan man ju hoppas på. Nu får vi hoppas det blir bra med ridlärare I också. Likadant blir det ju aldrig, men förhoppningsvis nästan lika bra? 

Nu återstår bara fredagens drop in-ridning, sedan är det juluppehåll. På grund av trök-pandemin så blir det inga jullovsaktiviteter i år, men terminen börjar redan den 3 januari och det är ju inte så avlägset. 

Hurra, Sverige-Rumänien 34-30 OCH Norge-Nederländerna 37-34

Herregud, är helt slut. Först var ju verkligen inte Sveriges match a walk in the park trots att rumänskorna inte hade något mer än äran att spela för. Men de imponerade, och hade en spelare som var fucking 1.92. Det såg ut som Brienne av Tarth ställde upp på linjen och fullkomligt sopade undan de små svenskorna med sina jättearmar. Ja, men det gick ju ändå vägen till slut. Sedan väntade en ny nervplåga eftersom matchen mellan Norge och Nederländerna varken var ojämn eller målsnål. Väldigt märklig känsla att bara hoppas på att något lag skulle vinna. För båda länderna gällde att de gick vidare vid vinst eller oavgjort. Blev nästan lite paranoid ett tag att dessa två lag gaddat ihop sig och enats om att det skulle bli oavgjort med många mål bara för att Sverige skulle åka ut. Fast nä, så tror jag väl inte någon tänker? Häromdagen svor jag mustiga eder över Nora Mörk och Silje Solberg och allt vad de heter i Norge, nu väste jag mellan hopbitna tänder att de skulle ta sig samman och leverera. Tur de hörde mig. Nu blir det kvartsfinal!!! 

Blown in on winds of mischange

En grej jag retar mig på OFANTLIGT mycket är när folk i ens perifera bekantskapskrets, eller för den delen totala främlingar, pratar om folk som de, men inte man själv, känner som om man kände dom och visste exakt vilka de var och var någonstans på den sociala skalan de befann sig relativt personen man faktiskt känner. Har ett par såna exempel i min relativa närhet, där personerna jag känner har en rätt så omfattande umgängeskrets som de pratar löst och ledigt om, och helt utan skam i kroppen bara förutsätter att man är du och broder med alla och envar som DOM känner. Det gör man ju inte? Därför är det i min värld synnerligen irriterande att folk berättar att "Kent och Karin" har köpt en robotgräsklippare, att  "Lasse" har fått ett nytt jobb och att "Micke och Lotta" precis har varit sjuka i covid. Detta för mig okända persongalleri radar upp sig i hjärnans vindlingar och tar en massa plats när man, av ren artighet och istället för att fråga, ska försöka navigera in "Linda" som samma människa som gick i den här personens klass på högstadiet, eller om det är dens barns nya fotbollstränare.  

Jamen det är klart man kan fråga! Men då blir ju samtalet helt förvirrat, hör här från ett helt autentiskt exempel:

Person som förutsätter att alla känner alla (PSFAAKA): ...och då sa jag till Gittan att hon bara....

Jag: Ursäkta, men vem är Gittan?

PSFAAKA (i en ton som om hen förklarade att solen går upp i öster och ner i väster): Det är ju Anders och Evas granne!
Jag (ironiskt): Jaha, och vilka kan Anders och Eva vara då?

PSFAAKA (som inte uppfattar ironin): Jamen det är ju lille Emils föräldrar! 
Jag (ännu mer ironiskt): Jaså JAHAAA, Emils föräldrar.  
PSFAAKA (som fortfarande inte uppfattar ironin): Ja, i alla fall...Var var jag nu? Nu glömde jag bort vad jag skulle säga! 

Ännu mer förvirrande blir när en PSFAAKA samtidigt "är dålig på namn" och slänger sig med ANDRA namn än de faktiska. Från ett jobbmöte förra veckan:

Jag: Jaha, hur ligger vi till i det här projektet då? Vad är status?

PSFAAKA-kollega: Ja, en del av det här kan vi göra själva, men en del får vi ha hjälp med. Jag har snackat med Jens om detta.
Jag: Jens? Vem är det?
PSFAAKA-kollega som dessutom har noll koll: Ja, det är ju han som är någon slags expert...

Jag: Expert på vad?
PSFAAKA-kollega som dessutom har noll koll: Ja, på det här med PLC och sånt tror jag?
Jag: Som jobbar hos oss? Eller är det en konsult?
PSFAAKA-kollega som dessutom har noll koll: Ja, som jag förstod det så jobbar han hos oss*.
En annan kollega med mer koll: Menar du han som var här förra veckan?
PSFAAKA-kollega: Ja.
En annan kollega med mer koll: Till att börja med så heter han Sören. 
PSFAAKA-kollega: Jaha, hette han så? Ja, jag är så dålig på det här med namn. 

Kan vi inte alla enas om att vi, när vi talar om personer som det inte är rimligt att andra människor känner till, lägger till en liten, liten förklaring? Till exempel "Häromdagen pratade jag med Gittan, en granne till mina kompisar". Eller varför inte bara säga vad man har för relation till dessa för oss andra totalt okända personer, till exempel "min syster", "min granne" eller "min  före detta kollega" istället för att det ska surra omkring en massa anonyma Carinor och Birgrar och Ingridar i ens system utan att man har en aning om vilka det är. Ska vi säga så? JAMEN DÅ ÄR DET BESTÄMT FRÅN OCH MED NU. Tack för ordet. 

* Till kollegans försvar så tillhör vi i en koncern med 500+ anställda och är "i en expanderande fas", så det är inte helt enkelt att hålla ordning på alla nya roller som tillsätts till höger och vänster. MEN MAN KAN JU HA KOLL PÅ VAD DE HETER  INNAN MAN PRATAR OM DOM ÅTMINSTONE.  

Bra och dåligt inför kvällens match

Ikväll blir det spännande i handbollen, synd att jag rider och inte kan se mer än första halvlek. Har dålig koll på Rumänien men de verkar ha en solid historia av idel segertåg, men kanske mer förr i tiden än nu kan man ju hoppas åtminstone. Förra gången Sverige mötte Rumänien var under förra VM och då vann Sverige med 34-22 (ja, jag kollade upp detta, det är inte så att jag går runt med den här typen av information i huvudet), så...ja, så får det gärna sluta ikväll också. Har kollat på resultaten för de tidigare matcherna, men det är ju svårt att säga något om man vinner med till exempel 43-20 mot Puerto Rico. Men uddamålsförlust mot Nederländerna? Då är man inte jättedålig på handboll. 

Inte ens OM Sverige vinner är "vi" 100 % klara för kvartsfinal, trots att "vi" faktiskt inte förlorat en enda match! För att kunna räkna ut detta måste man i det närmaste vara en datamaskin (sorry för 80-talsuttryck) och det är jag inte utan har tagit hjälp av den förnämliga handbollsappen GAMEDAY, för lyssna vad snurrigt detta är: 

• Om Norge ELLER Nederländerna vinner i matchen mellan Norge och Nederländerna, då går Sverige vidare oavsett vem av Norge eller Nederländerna som vinner. Så vad som helst utom oavgjort är bra här. 
• Om det blir oavgjort mellan Norge och Nederländerna så går Sverige vidare om det blir max 30-30. Så om det blir en jämn match, och det tror jag det blir, så hoppas jag att försvar och målvakter gör sitt jobb i båda lagen så det blir målsnålt. 
• Om det blir 32 eller fler mål vid oavgjort åker Sverige ut. Så målsnålt är ledordet i kvällens matcher. 
• Om det blir exakt 31-31 så måste Sverige totalt sett ha större målskillnad än Norge, just i detta nu skiljer det bara två mål och det är ju ingenting i handboll. Så 31-31 vill vi inte ha. 

Allt detta gäller alltså under förutsättning att Sverige slår Rumänien, blir det oavgjort så finns det en teoretisk chans att gå vidare men det var så krångligt och invecklat att jag inte orkar redogöra för det. Vid förlust så är man ju såklart ute. Så det är nervöst värre! Har jag tur så hinner jag kanske hem från ridningen för att se slutet av matchen mellan Norge och Nederländerna, OM Sverige vinner mot Rumänien såklart. Annars ger jag sannolikt fan i att titta, hehehe. 

Åh nej, fast hurra, puuh, Sverige-Norge 30-30

VILKEN MATCH! Lika spännande som om det vore final. Vrålade rakt ut när Mellegård daskade in det trettionde målet och säkrade en poäng med tre sekunder tillgodo. Handboll, va? Aldrig tråkigt. 

Hurra, Sverige-Kazakstan 55-20!

Missade första halvlek och lite till av denna UTKLASSNING pga var ute och söp med min bästis. Känns inte som att man gick miste om nån större nagelbitare om man säger så. Nu väntar ödesmatch mot NORGE på lördag. GULP.

Halvtreds, halvfjers, halvfems men varför heter inte hundra "fems"?

Häromdagen frågade min (danska) chef mig om hur mycket av någonting och jag kunde inte svara på rak arm och då sa han "jamen du kan väl bara säga om det rör sig om fem eller halvfems" och då svarade jag ledigt och utan att behöva tänka efter att "det är nog snarare halvfems än fem" och kände mig alldeles otroligt nöjd med att kunna leverera ett svar utan att behöva stoppa in en massa "öööh...vänta lite här nu" först. Har man plötsligt blivit en som kan svänga sig med danska räkneord? kan man ju fråga sig. 

Sen kom jag på att jag, när jag hörde halvfems, nog snarare tänkte 50 än 90, för så hade man ju sagt på svenska, men då var det för sent. Frågan är alltså med nej besvarad. Jag förstår absolut principen för de danska räkneorden, men jag måste uppenbarligen fortfarande göra en paus och räkna i huvudet, på fingrarna och fan vet om det inte behövs både miniräknare och ett komplext datasystem för att hantera det här på ett ledigt sätt?

Hon hette Esmeralda

Har läst Hon hette Esmeralda av Melinda Jacobs och det önskar jag nästan att jag inte hade gjort. Detta är handlingen:

Familjehemsmamman Melindas egna ord om kampen för barnen. 
Lilla Hjärtat är fallet som slutade i en tragedi och som berörde hela Sverige. Treåriga Esmeralda sveks av myndigheterna och tvingades lämna det familjehem som hon hade vuxit upp i sedan sju veckors ålder. Här får vi med familjehemsmamman Melinda Jacobs egna ord veta vad som egentligen hände. Vi får komma nära Esmeralda, vars öde har kommit att påverka så många. Vi lär även känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes driv att hjälpa barn kommer. Inte minst får vi följa Melinda i hennes sorg, förtvivlan och outtröttliga kamp för förändring – en kamp som leder till en lagändring där man äntligen börjar ta hänsyn till barnets bästa.

Jag följde den där reportageserien i DN när det var aktuellt och det berörde mig så in i. Den här boken berörde mig också så in i. Man blir så förbannad. Hur i helvete kan sånt här få hända? Den här boken lämnar en sån klump i magen och i hjärtat. Så sorgligt och meningslöst. Sätter inget betyg pga saknar rimliga referensramar, men läs för fan. 

Åh nej, eller? Sverige-Holland 31-31

Känns lite tidigt med måstematch redan i gruppspelet men tydligen krävdes seger för att slippa möta - och slå - Norge i mellanrundan. Och Sverige ledde faktiskt mot regerande världsmästarna ända tills femtionde minuten eller så, men sen började holländskorna leverera i form av utgrupperat försvarsspel som gjorde svenskorna väldigt stillastående i anfallsspelet, enligt den här soffexperten dårå. Men såååå spännande match och oavgjort måste ju ändå vara bättre än förlust.

Till stallet istället, v 49 2021, pt1

Alltså vet ni hur sjukt osugen man, jag, var på att ge mig iväg till stallet igår kväll? Hundra procent, skulle jag säga. Det var kallt och även om jag hade varit förutseende nog att ta fram ridkläderna från kallgarderoben där de förvaras när jag inte är i stallet några timmar innan jag skulle åka så tog det ändå emot att ge sig ut i kompakt mörker, kyla, snö och minusgrader, speciellt som jag hade sovit som en kratta natten till måndagen, oklart varför men så var det, och inte önskade något högre än att få krypa ner i sängen och tillbringa kvällen där istället för i ett kallt ridhus. Gick till och med och kände efter, hade jag ändå inte lite, lite ont i halsen? (Nej.)

Kom i alla fall iväg till slut och det blev ett bra ridpass. Köttbullen var pigg, det var sån där hög kall luft och hon hade inte gått någon lektion tidigare på dagen. Vi red en rolig evighetsbana som var så här: Bakdelsvändning i ett hörn, sedan trav över bommar på en kvartslinje, sedan skänkelvikning åt först höger och sedan vänster, sedan trav över nya bommar, övergång till skritt, bakdelsvändning i nästa hörn, sedan skänkelvikning i slalom mellan koner på medellinjen, sedan galoppfattning vid C, galopp till någonstans mellan X och B där det skulle vara halt, sedan ny galoppfattning från halt och vända upp och hoppa ett litet kryss på nästa kvartslinje, och sedan började allting om från början igen. Älskar evighetsbanor och Köttbullen var riktigt fin och jobbade på bra. Ja, inte i skänkelvikning för höger skänkel förstås, men det blev å andra sidan inte heller något världskrig. Får väl kanske vara nöjd med den biten.

Vi fick också träffa ridlärare I, som ska bli vår ridlärare från och med nästa termin. Det kan väl bli bra? Eller man får ju åtminstone hoppas det. Med facit i hand är det ju sällan man har känt att man har bytt ner sig när man bytt instruktör. Det har såklart aldrig blivit likadant, men det blir oftast bra på ett annat sätt istället så det får vi väl hoppas att det blir den här gången också. 

Hurra, Sverige-Puerto Rico 48-10

Inte heller det här var någon pulshöjare att tala om. Man led ju nästan med de stackars puertoricanskorna som var små och med elitidrottarmått mätt nästan lite rultiga och som möttes av en massiv blågul försvarsmur och blev ifrånsprungna mest hela tiden. Så kul också att se hur alla försökte hjälpa Natalie Hagman att slå sitt eget målrekord. 

Nu väntar Holland på tisdag, då blir det väl äntligen handboll värd namnet. 

Hurra, Sverige - Uzbekistan 46-15

Jaha, då är handbolls-VM igång för damerna och premiärmatchenar ju inte mycket att få puls över. Avslappnat var väl bara förnamnet. Kul att få se lite av de nya unga "tjejerna" (stör mig på detta uttryck för ingen pratar om "killarna" på herrsidan. Nu är ju varken Uzbekistan eller Puerto Rico några handbollsnationer att tala om så jag räknar faltiskt inte med att det ska bli spännande förrän mot Holland. 

Senare

Hsr läst Senare av Stephen King. Ibland tänker jag på att Stephen King är rätt gammal och att det kommer att bli deppigt den dag man inte längre kan se fram mot det där speciella ögonblicket när man sitter med sin nya och jungfruligt olästa Stephen King-bok. Senare handlar om det här:

Ibland betyder "växa upp" att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn - han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.

Jag gillade den här boken. Jag gillar visserligen rätt så reservationslöst det mesta som Stephen King klämmer ur sig - inte exakt allt, men det mesta. Det är skickligt hantverk, fantastiska person- och miljöskildringar och med en sån där liten twist mot slutet som fick det att riktigt suga till i magen. Den får fem kalla kårar av fem möjliga. 

December

För den som undrar: jag kom hem helskinnad igår. Tillbringade sedan en svettig timme med att skotta tung blötsnö. Hatet jag känner mot denna form av väderlek är så stort att det inte finns någon rimlig jämförelse någonstans. Tvingade sedan min man att bära ner pellets i källaren med motiveringen att det ska komma ännu mer snö och vi behöver varenda kvadratcentimeter gårdsplan som vi har. 

Fast nu regnar det. REGN! Det har ju regnat sjukt mycket denna höst och jag har varit så less på det, men nu smattrar det som ljuv musik. Hoppas, HOPPAS, att all snö regnar bort. Fast det är nog att hoppas för mycket för i natt ska det bli minus igen. 

Jaha, då är det alltså december. Helvete vad tiden springer iväg. Man hinner knappt blinka så har det gått ytterligare en vecka och helgerna ska vi inte ens tala om. Jobbar hemifrån idag och det var ju en utmaning. Laban är ju med mig på jobbet och där ligger han bara och sover. Hemma, not so much. Han tror väl det är helg och att vi snart ska hitta på något skoj. Det trodde de andra hundarna när jag jobbade hemma förra våren, för så ser ju deras verklighet ut. Vardagar, då är människorna borta och då sover man. Helger, då är människorna hemma och då händer det någon spännande. De vande sig efter ett tag, men Laban har ju aldrig varit med om "hjemmekontor" som det så käckt heter på norsk. 

Sitter på möte med danska IT-konsulter, men just nu behöver jag bara lyssna med ett halvt öra. Ljudkvaliteten lämnar en del övrigt att önska, för när jag säger något så dröjer det ungefär 20 sekunder innan jag hör det jag säger i något annat högtalarsystem. Otroligt irriterande, för det betyder att jag måste göra långa pauser för att så att säga låta ljudet gå fram. Bara det är ju skäl nog att ge sig ut på vägarna när det är orange varning. Obs, skoja. Jag hejar på plusgraderna nu. 

Tittade in i en blogg som tillhör en lokal influencer och det var ju så djävla sockersött att man nästan fick tvångsdosera sig själv med insulin för att inte hamna i koma. Allt är så mysigt och alla älskar varandra och har all tid i världen att sitta och pyssla och barnen tindrar och säger så kloka saker om hur tacksamma de är för att de har världens bästa föräldrar, osv osv osv. YICK. Funderar på om man kan kontakta Ken Loach och höra vad han kan göra med denna typ av förljugenhet. Hehe.

Nähä, nu ska jag tydligen jobba? Over & out.