I väntans DJÄVLA tider

Ja, jag vet inte vad jag ska säga om vakteltuppen Johnny och hans fertilitet, men i äggkläckaren händer det inte mycket. Nu har det gått 18 dagar och inte en enda kyckling har gett sig tillkänna. Vi springer dit och står och stirrar på dom där äggen i TIMMAR varje dag (känns det som), man tycker ju ändå att man borde kunna förnimma NÅGOT tecken? Ett litet hålslag, ett litet pip, NÅT LIVSTECKEN? Men icke. Antingen är Johnny steril, eller så har vi gjort något fundamentalt fel. Aja, jag googlade och läste mig till att det kunde ta längre tid än 17-18 dagar (fast det var om temperaturen hade varit för låg och vår har konstant legat på 37,7-37,8 grader, och har dessutom larmfunktion om temperaturen skulle stiga eller sjunka för mycket och det har inte varit några såna indikationer), men man lever ju på hoppet. To be continued med andra ord.  

Robinsonfinal - obs, spoiler alert

Ja, nu hämnas jag på randigkatt, som spoilade vinnaren på Instagram igår. Men jag får väl skylla mig själv som inte sitter uppe och ser finalen i realtid,  men det orkar jag inte p g a reklamen. Sånt slös med tid när man kan se på play och snabbspola förbi.
Vill mest bara säga att jag tycker att rätt person vann. Klas, va? Han är ju i princip helt overklig? Något djävla fel måste han väl ändå ha? Va? Va? Va? Men nä, inte vad man har fått se i tv i alla fall. Det finns hopp om mänskligheten, och nu menar jag inte TV4:s förmåga att vinkla personer fördelaktigt, för det är de ju inte direkt kända för om det ska bli bra tv.

Till stallet istället, v22, pt1

Vet inte om det blir någon "pt 2" denna vecka, är ledig på fredag och då kan jag tycka att det kan vara lite jobbigt att ha en tid att passa sådär mitt på blanka eftermiddagen. Plus att jag inte tyckte det var så kul i fredags. Men det kan jag ju hålla lite öppet, det är ju grejen med drop in.
Igår var det kul i alla fall. Och jobbigt. Vi red i paddocken, jobbade med 10-metersvolter i skritt och trav. Och det är ett snärj när 10 personer ska volta samtidigt och inte krocka. Men det gick bra. Pojken kändes först seg och lite stel, sedan lossnade han i galoppen och jobbade på i superfin form och jag hade kunnat galoppera i TIMMAR, men då var det ju dags för övningen. Han spjärnade emot en del i högervarvet, konstigt för jag upplever att det är vänster som är hans stela sida, men så var det i alla fall, och en gång blev han förbannad när vi skulle galoppera på kvartslinjen och han ville glida ut på spåret samtidigt som det kom en häst bakom. Men det var bara en liten tendens till att vilja bocka, inget mer och det gick bra. Sen skulle han och en ponny till ner till den hagen som är absolut längst bort från stallet, men då tiggde vi oss till att få skritta ner barbacka. Har nog inte ridit barbacka sedan någon gång på det tidiga 90-talet, så det var ju en upplevelse. Mysigt, speciellt som Pojken nu äntligen har börjat få lite ryggmuskler. När han kom till stallet var han ju som en planka, men nu är han faktiskt superfin. SÅ NÖJD. M.v.h ponnytjej_68:a

Till stallet istället, v21, pt 2

När jag kom till stallet i fredags - i rätt god tid dessutom - så var alla hästar utom en redan tagna. Förra veckan var vi ju bara två som red drop in, men nu var det alltså fullt. Den som fanns kvar var Hästen och jag tänkte att jaja, okej då. Sen hörde jag att det skulle vara "uteritt" och då kände jag njaaaa, men det var ju så dags. Tycker faktiskt inte riktigt att det är värt pengarna att rida ut i vår pyttelilla skog där man i princip alltid rider samma vägar, travar på exakt samma ställen, saktar av på exakt samma ställen, bara kan galoppera på en specifik stig och allt det där har jag gjort sådär tusen gånger redan på 90-talet. Sen kan det visst vara supermysigt ibland, och det är ju bra för hästarna att få lite omväxling.

Men i fredags var det inte speciellt supermysigt för Gänget skulle med. Gänget består av 5-6 tonårstjejer som brukar hänga i stallet och som rider på drop in ibland, och en och en är det säkert inget fel på dom men som  grupp är de rätt jobbiga. Gapiga och flamsiga och så tycker jag de ibland är rätt slarviga och lyser med sin frånvaro när vi ska packa höpåsar eller mocka ridbanan efteråt.

Nu var det inte ens den vanliga ridläraren som skulle ha drop in:en utan nån ung tjej som är lite timanställd. Hon red först, sen kom tre eller fyra ur Gänget, sen jag, sen nån till ur Gänget och så två eller tre vuxna. Hon som red framför mig hade en häst som är rätt stökig i skogen och hon hade väl aldrig fyra hovar i marken samtidigt utan skuttade och galopperade på stället och bockade och höll på. Det var rätt jobbigt att vara precis bakom henne, ville ju inte ha ett par bakhovar i bringan på Hästen och jag väntade hela tiden på att hon skulle explodera och försvinna i fjärran. Det gjorde hon aldrig, men tjejen som red betedde sig så dumt och så var det som om hon tyckte det var lite status att rida en bråkig häst för ibland såg det ut som att hon satt och höll in henne med flit bara för att sedan få beklaga sig över hur jobbig hon var.  Satt därför mest och irriterade mig på henne och på att timanställningstjejen inte kunde säga ifrån och styra upp det, vilket gjorde det svårt att njuta. Kändes mest rätt så bortkastat faktiskt, men jaja. Man ångrar ju aldrig ett ridpass, osv.

Tusen skärvor tillit

Har läst Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk (alltså, vad ÄR det för stavning?), en pocket som jag nappade åt mig på loppis för ett tag sen. Handlingen:

Tom och Jessica träffas på en fest och blir förälskade. De inleder ett passionerat förhållande och flyttar ihop - och inser snart att de är väldigt olika varandra. Men finns bara kärleken där löser sig väl allt annat? Eller? 
Riktigt så enkelt blir det förstås inte. Och när dottern Greta föds blir det ännu mer komplicerat. För trots att Jessica och Tom älskar varandra, gör de varandra illa. Trots den innerliga kärleken dem emellan, går deras relation vilse i ett virrvarr av svek och otrohet. Samtidigt vet de bägge två att kärleken fortfarande finns där och att den är värd att kämpa för. Men ingen kärlek går att ta för given.

Jag tycker det här var en rätt deppig historia. Orkar liksom inte med att engagera mig i folk som beter sig som idioter, gång på gång, som både Tom och Jessica gör. Det är ju också väldigt oklart på vilket sätt "kärleken fortfarande finns där", för jag tycker mest de tjafsar med och missförstår varandra och Jessica kan knappt föra en diskussion utan att börja böla och Tom drar ju samtidigt på sig en offerkofta som heter duga och sådär bara pågår det, sida upp och sida ner och man undrar ju lite varför dom inte för alla inblandades bästa helt enkelt bara tar och GÖR SLUT? Den här boken får två korta separationer av fem möjliga.  

Mother feels so chocked, father's world's being rocked

Igår blev jag uppringd av någon säljare. Hans egentliga ärende var (såklart) att försöka sälja in sitt företags tjänster, men först ville han prata med mig om "något privat". Och då handlade det om att han ville söka sommarjobb åt sin dotter. Hon tog studenten nu i vår, var suuuuuuperduktig och suuuuuupertrevlig, "men känner att hon inte vill jobba inom ett serviceyrke" och därför tyckte han, hennes helt opartiske pappa, att "hon skulle vara som klippt och skuren för att jobba på ditt labb".

Svarade att vi redan hade folk och inte behövde fler och pappsen uttryckte stor förvåning över detta. Som om vi var någon slags välgörenhetsinrättning där det fanns lite lediga jobb liggande i någon låda att dela ut om någon frågade. Påpekade lite svalt att vår verksamhet utgår från våra kunders behov och inte efter skolterminerna, men hade egentligen lust att svara följande:

1. Skulle aldrig anställa någon vars förälder söker jobb åt dom.
2. Skulle aldrig anställa någon som är 19 år och som "känner att hen inte vill" jobba med ditt och datt. Om man har såna pretentioner redan innan man haft ett riktigt jobb känns det ju inte direkt som någon man kan se kavla upp ärmarna och ta i när det behövs.
3. Skulle aldrig anställa någon som säger att hen inte vill jobba inom ett serviceyrke, vad tror de egentligen att man sysslar med på en arbetsplats?
4. Skulle aldrig anställa någon som, utan att ha labbvana, har åsikter om hur bra hen skulle passa att jobba på ett labb. Det kräver liksom lite mer än att bara glida runt i vit rock.
5. Skulle aldrig anställa någon som väntar med att söka sommarjobb till ett par veckor innan skolavslutningen, får ju mer känslan av att det här är någon som inte vill jobba överhuvudtaget.


Tänk på det, pappsen.
Sa jag inte, men hade alltså god lust.

Till stallet istället, v21, pt1

I måndags var det HOPPNING. Vi hoppar förmodligen inte jätteofta, men jämfört med förr så tycker jag ändå att vi gör det eftersom vi har hoppblock med "förberedande markarbete" och "markarbete mot hoppning" och sånt där, och där ingår det allt som oftast något litet språng. Så jag, som inte gillar att hoppa, tycker ju att vi hoppar JÄMT. Veckans övning var en femochenhalva. Alltså, trav in, landa i galopp, ett galoppsprång och så ett hinder till. Såna övningar gillar Pojken, så det gick väldigt bra (på låg höjd, obs), fastän Karin till och med tvingade oss att slå knut på tygeln och hoppa med utsträckta armar. MOHAHAHA vilket läsk, sånt trodde jag verkligen att man kunde få slippa när man kommit upp i mogen ålder. Men jag gjorde det och det gick som sagt bra, ända tills vi skulle utveckla övningen och lägga på att fortsätta i galopp och vända upp mot en serie galoppbommar på nästa långsida. Med tyglar dock! Men Pojken tycker ju att han är klar efter varje hinder och bryter självmant av till trav så fort han anser att han är det är färdighoppat. Eftersom jag i regel mest är glad att vi båda överlevt och fortfarande befinner oss på samma ställe så har jag inte direkt korrigerat detta heller, även om jag känner att han kanske faktiskt inte ska vara den som bestämmer i detta. Första gången vi vände upp mot galoppbommarna så blev det någon slags slängig gunghäststrav av det och jag kunde inte hålla mig för skratt för det kändes så löjligt. Andra gången lade jag till spöet lite lätt i landningen och JEFLAR vad förbannad han blev! Det blev bock och surgalopp i vredesmod, och jag vet inte riktigt hur vi tog oss igenom bomserien, men Karin sa "han löste det bra", så på något sätt tog vi väl oss igenom det hela. Aja, vi överlevde ju det med. Nu blir det väl ändå inte mer hoppning förrän till hösten? Hoppas (hahaha) jag.

Gullvivstiden

Första gången vi var och tittade på det som skulle bli vårt hus var det höst, och vi köpte och flyttade in i det i december samma år. Alltså hade vi ingen aning om att trädgården skulle komma att explodera i ett hav av gullvivor varje vår, men jag kan väl säga som så att det gjorde mig ingenting. Jag upprepar, det gjorde mig absolut ingenting. Slut på meddelande.

Remus, Tage och Hilding i gullvivsbacken.

Till stallet istället, v 20, pt2

Susade iväg i hällande regn till fredagens drop in-ridning. Var inte jättepepp när jag såg att den enda ponnyn som fanns var Prickponnyn, och så en till som jag aldrig har ridit men som jag har för mig är en sån där hetsig en. Så jag valde Älgen. Denna fina gamla trotjänare som nog är en bidragande orsak till att jag är där jag är idag. Hade inte han så varsamt lotsat mig fram när jag nervöst började i återvändargruppen hade jag kanske fortfarande varit ett mesigt asplöv. Inte för att jag är SÅ djävla tuff nu heller, men ja. Det har ju åtminstone gått framåt, om jag får säga det själv.

Och HERREGUUUD vad det gick bra! Vi var bara två stycken som red (lyx), och dagens övning var öppna på långsidorna. Och det räckte med att jag tog tyglarna så började Älgen att arbeta i en trevlig och ändamålsenlig form och gjorde allt jag bad honom om och lite till. Han kändes inte det minsta älgig utan bara trevlig och var en dröm att sitta ner på i traven, och i galoppen kunde vi både minska och öka volterna utan att han vare sig a. tappade formen, b. bröt av till trav. Alltså va, va, va? Hade den där känslan att nu djävlar ringer snart Bo Jenå och erbjuder mig en plats i landslaget. Svävade hem på små moln. Eller nej, först stod jag en stund i hällregn och petade fram maskar ur gödselstacken, för jag känner att jag vill ge min kompost en liten extra boost. HELT NORMALT BETEENDE? Det var väl kanske tur att inte Bo Jenå hade vägarna förbi där och då.

Kaninjakten

Vi har ju pratat både länge och väl om att skaffa kaniner som ett led i vår strävan efter att äta lokalproducerat och klimatsmart, och min man har byggt kaninburar. Snart är de klara? Nu är ju min man en äkta snickare i själ och hjärta, detvillsäga allting är "i princip" klart, men det finns ett "ska bara spika fast en list" på den ena och "ska bara spika på lite takpapp" på den andra som gör att det ändå inte riktigt är läge att sätta båten i sjön så att säga. Fast de är ju snart helt klara. I princip dårå.

Min uppgift var ju BETYDLIGT roligare: fixa kaniner. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Har ju hela tiden varit inne på Gotlands- eller Mellerudskaniner p g a gillar lantraser och vill gärna bidra till bevarandet av dessa, men när man kollar på Blocket och diverse köp- och säljsidor på Facebook så är utbudet minst sagt sparsamt, om man inte vill åka land och rike runt och det vill inte jag. Så ramlade jag över information om Svensk Pälskanin och tyckte att det var ju också någonting man kunde vurma för. Mailade och frågade om det fanns några uppfödare i närheten, fick svar att de skulle kontakta dom som bodde i närheten och fråga om jag fick kontakta dom och sådär, men därefter har jag inte hört ett knyst.

Men plötsligt händer det! Hittade en Blocketannons om en som hade en kull genbanksanslutna Gotlandskaninungar relativt i närheten. Högg som en kobra och tingade två honor som är leveransklara i slutet av maj. När vi sedan mailade lite fram och tillbaks om kontaktuppgifter och sånt där så slängde jag fram frågan om hon, säljaren alltså, möjligen kände till någon som hade en obesläktad hane till salu, och då visade det sig att hon hade det. Så då slog jag till och tingade honom också. Han är dock inte leveransklar förrän i mitten av juni, men det kan ju kvitta. Avelsgruppen är klar.

Tänkte pigga upp inlägget med lite bilder, men då hade säljaren plockat bort annonsen. Typiskt. Honorna är trefärgade, rätt lika varandra, och hanen ¨är "svart otter", vilket tydligen innebär svart med lite brungula inslag i ansiktet och på magen. Typ kaninvärldens motsvarighet till hundvärldens "black and tan" kanske? INTE VET JAG. Det där med färger och vad de kallas är inte riktigt min grej. En gång hade jag en grå katt, på registreringsbeviset stod det att den var blå. Ja, jag vet att det heter så, men det låter så djävla dumt. Aja, nog om det. Ni som mot förmodan är intresserade får helt enkelt ge er till tåls några veckor.

Är det inte The Log Lady så är det något annat

Onda grannen Katla hade barnbarn på besök idag. Det sparkades boll och härjades rätt friskt på andra sidan staketet. Själv satt jag på min sida och rensade ogräs och njöt av vårsolen och tänkte till och med att man får väl ändå vara glad att det fortfarande finns barn som vill vara ute och leka och inte bara sitta och uggla över en skärm. Bollen studsade mot staketet, och ett förskräckt
Akta så att den inte hamnar inne hos hönsdamen! hördes från Katlas barnbarn.

Hönsdamen alltså. Tja, värre saker har man väl blivit kallad för i sina dagar. Men så djävla rockn'roll vet jag ju inte om det är precis. Kan ju kanske i och för sig kvitta nu när man snart är så gammal att man är jämnårig med Gud,

When Alzheimer goes marching in

Igår åkte jag och köpte ett nytt lås till skåpet i stallet och sedan vidare till stallet för att låsa nämnda skåp. Tänkte på vägen dit att om jag träffade Karin så skulle jag passa på att fråga henne lite om upplägget inför höstterminen. Den första jag träffade var Karin. Vad vi pratade om? Inbrottet, behandlingen av Pojkens strålröta, vädret och att man generellt är för dålig på att dricka vatten när det är varmt.
Nyss skulle jag fixa en kopp te. Letade både länge och väl och på alla möjliga ställen efter min kopp. Som jag två minuter tidigare, när jag satte på vattnet, hade ställt bredvid vattenkokaren med en ny tepåse i så att det bara skulle vara att hälla upp och gå och sätta sig. JODÅSÅATT. Det går tydligen bra nu?

Till stallet istället, v 20, pt1

Förra veckan blev det bara ett ridpass. Kom till stallet i fredags för drop in-ridning precis som vanligt, men när jag läste listan över tillgängliga hästar så kände jag bara NÄE. Den enda ponnyn som fanns var Prickponnyn och honom hade jag banne mig inte lust med. Alltså, han är ju välskolad och kul att rida, men jag PALLAR INTE det här med att han ska se spöken överallt och dra som en avlöning från dom. Eller åtminstone gjorde jag inte det i fredags. Och den enda stora häst som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig att rida var redan paxad. Då är det ju fiffigt med drop in, att man bara kan säga tack men nej tack och sedan avvika. Ångrade mig sen, men då var det ju så dags.

Först var det lite drama i stallet, för det har nämligen varit inbrott i helgen som gick, där man bland annat har snott en massa sadlar. Mest av privatryttarna, men även ett par av de finare ridskolesadlarna. Vårt (min och min dotters) skåp hade de bara klippt upp låset på och sen antingen blivit avbrutna, men kanske mer sannolikt bedömt att innehållet (våra hjälmar, mina ridstövlar, några dressyrspön, ett par sporrar, putsgrejer och lite hästgodis) inte var så attraktivt som stöldgods betraktat och att andrahandsvärdet var försumbart i det stora hela. Men ändå. Man blir ju så djävla förbannad på folk som inte kan skilja på mitt och ditt och som dessutom ger sig på en ideell förening. Vi har precis sålt Newbody till förbannelse, men tanken var ju inte att pengarna skulle gå till att köpa nya dörrar och lås och annat som vi redan hade. MED BETONING PÅ HADE. Fuck vad sur jag blir.

 Aja, till gårdagens lektion. Igår stod markarbete-hoppning på schemat och jag hade Pojken precis som vanligt. Och han var SÅ FIN när vi red fram. Gick stadigt i form, jobbade superfint på böjda spår och galoppen var TO DIE FOR. Galopperade varv efter varv i ett tempo som JAG bestämde och vi kunde till och med minska galoppen för att reglera avstånden till framförvarande häst. SOM JAG NJÖT (även om det var jobbigt). Typiskt att vi sedan skulle börja förstöra alltihop med att hoppa över hinder. Hahaha. Nej, men det gick väl ändå rätt så bra. Vi hoppade två hinder som låg på en S-linje och däremellan skulle man lägga en volt. Sånt tycker Pojken är okej, det är mer när man ska hoppa bana som han bara DÖR. Det gjorde han inte nu, utan skuttade över de små 40-centimeterskryssen utan åthävor.

Sen fick vi lappar med information om nästa termin. Känns ju helt sjukt att man ska börja tänka på hösten när man är mellan hägg och syren, men jag är ju likadan när jag planerar och hade jag varit verksamhetsansvarig så misstänker jag att jag hade tvingat folk att ta ställning till vad som eventuellt ska ske år 2029. I alla fall så ska det kanske starta en ren dressyrgrupp, och det lät ju superintressant (man planerar även en ren hoppgrupp, men det kändes ju mindre lockande för min del. HAHAHA). Dyrt förstås, men prismässigt landar jag nog på ungefär samma belopp som jag idag lägger på vanliga ridningen plus drop in-lektioner, för om man rider två gånger i veckan på ordinarie lektioner så får man 20 % rabatt på andra tillfället. Enda nackdelen är väl egentligen att jag egentligen inte vill vara uppbunden och låst två kvällar i veckan. Där är ju drop in-ridningen suverän, dels för att man inte är uppbunden och dels för att det är på fredag eftermiddag. Annars ligger ju vuxenlektionerna så himla sent. Okej, jag fattar att man inte kan ha barnlektioner klockan nio på kvällen, men ändå.

Mm, mycket att tänka på nu.

Kastanjemannen

Har läst Kastanjemannen av Sören Sveistrup. Sören Sveistrup är manusförfattare till den superbraiga danska tv-serien Brottet och även The Killing som ju är den amerikanska varianten av samma serie. Nu har han alltså knåpat ihop en roman, som handlar om detta:

En kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn. Vid kroppen finner man en liten figur gjord av två kastanjer och tändstickor. När figuren undersöks upptäcker man fingeravtryck från en ung flicka som spårlöst försvann för mer än ett år sedan. Samtidigt som polisen jagar en mördare letar de också efter spår som kan leda dem till den lilla flickan – tänk om hon fortfarande lever?

"Den är ju rätt tjock" sa bibliotekarien (ny på jobbet) i en lite varnande ton samtidigt som hon upplyste mig om att det var ett 14-dagarslån. SER JAG UT SOM EN SOM LÄSER LÅNGSAMT? hade jag lust att svara, men det gjorde jag förstås inte. Det var en fullmatad roman på över 500 sidor där intrigen var tät och man fick hålla sig fokuserad hela tiden, för vips hände det grejer. Jag gillade den här boken, och jag förutspår att den kommer att bli en välgjord dansk tv-serie inom kort. Upplägget var rätt så klassiskt och rätt likt Brottet: smart kvinnlig polis (Naia Thulin), manlig polis med ett mörkt förflutet (Mark Hess), en minister inblandad, en mördare som ingen kunde misstänka, halsbrytande och pulshöjande slutscener för att hinna ifatt mördaren innan hen begår ytterligare ett brott. PUH. Möjligen var den en smula för omständlig och detaljerad, tror man hade kunnat korta den med sådär 100 sidor utan att det hade gjort något (inte för att jag är den som bangar för tjocka böcker, men samtidigt behöver man ju inte dryga ut en berättelse i onödan), men bortsett från det så gillade jag det mesta. Jag ger den här boken fyra stora hästkastanjer av fem möjliga.

Tjurigt

Vi bor granne med en kohage. Där går Charolaiskor med kalvar och betar mellan maj och november ungefär. Trevligt tycker jag, även om hagen är så stor och kuperad att det kan gå veckor utan att man ser dom. Men det är mysigt (och ej att förglömma, bra för de öppna landskapen och den biologiska mångfalden). Det går även en tjur där. Årets exemplar heter Ossian, läste jag på Facebook. Minns inte vad förra årets tjur hette, men det var något rätt så alldagligt. Kanske till och med något så banalt som Ferdinand? Nä, jag minns faktiskt inte (vilket stör mig, men jag får kanske försöka släppa det?). Men 2017 års tjur kommer jag aldrig att glömma, för han bar det bästa namnet ever: MESMERIZER. Det är väl ett namn som inger respekt och pondus, fast jag tycker nog att han gav ett ganska lojt intryck de gånger jag stötte på honom på mina strövtåg i vildmarken.

Googlade lite slött på "Mesmerizer" och "tjur" i ett kort anfall av sysslolöshet, och hittade då ett protokoll från en elitauktion av köttrastjurar. Måste säga att jag blev impad över priserna. En häst är ju dyr i inköp, men då tänker jag att det är ju ändå rätt så mycket tid och arbete som går åt till hantering och träning och inridning och utbildning. Ingen höjer väl jättemycket på ögonbrynen för 100 000 SEK för en välutbildad häst med potential, men jag höjde på mina när jag läste tjurauktionsprotokollet, för det var vad Mesmerizer kostade som ettåring. Och då var det ändå rätt billigt jämfört med Lynch, som kostade 130 000. Dyrt jämfört med Molke, Balder och Golden Nugget som bara gick för 25 000, men säljarna där var förmodligen gladare än de till Maxon, Melker och Hamras Excellent, som blev osålda på samma auktion.

Det här var ju spännande! Fattar ju såklart att det ligger en hel del avelsarbete bakom att få fram bra tjurar, och att det är det som kostar. Fast den stora frågan är nog varför jag ens lägger tid på detta?Känns det som att jag kommer att kunna briljera i fikarummet med 2017 års boskapspriser? Ska jag vässa mitt ansökningsbrev till Bonde söker fru? Kommer jag någonsin att ha nytta av denna kunskap? Nej, nej, nej. Åter till ordningen, pls.

Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli

Vill bara meddela att idag, måndagen den 13 maj, så var det så ljust att jag inte behövde använda helljuset när jag körde till jobbet kl 04.30. I fredags var det fortfarande halvskumt, idag: ljust som mitt på dagen (okej, kanske lite överdrivet). Så någon gång i helgen så blev det officiellt "ljust på morgnarna" även för en som stiger upp innan fan själv gör det. Slut på viktigt meddelande.

Bygga voljär - an epic movie part 2

Måste ju säga att i jämförelse med hönshusbygget är jag ytterst lite delaktig i uppförandet av voljären. Ibland kommer min man och ber mig hjälpa till att hålla någon bräda, eller kontrollera med vattenpass medan han håller en annan bräda, men annars har detta projekt mer eller mindre "skött sig själv" om ni frågar mig. Om ni frågar min man så har han såklart en helt annan version som inkluderar mängder av arbete, både fysiskt och sedan ska det ju kluras på lösningar när problem uppstår.

Själv har jag varit ute och flängt från det ena till det andra och i princip inte varit hemma på hela helgen. Men i går eftermiddag så såg det i alla fall ut så här i voljären-to-be:





En snickrande man! Finns det en vackrare syn?

Något slags ramverk har alltså kommit upp på två sidor. Det knepigaste med den här biten var nog att den kortsida som är närmast i bild tidigare var en bit av staketet och ska nu ersättas med en grind in till voljären. Det vill säga, när man tog bort staketet där tog man också bort möjligheten att kunna ha hundarna lösa på tomten, vilket både dom och vi är vana vid. Den delen av tomten där växthuset står ligger liksom i en flik som vi inte har brytt oss om att hägna in eftersom marken där är så knölig och full av stenar och stora rötter så det var enklare att sätta staketet på hitsidan om denna flik av tomten än att dra det runt för att få ytterligare kanske 30 kvadratmeter där det främst och mest kändes som att det skulle bli jättesvårt att klippa gräset p g a ovan nämnda stenar och rötter. Och annat! När vi byggde växthuset var det jag som fick äran att gräva ut för grunden, och det visade sig att där låg allt som blivit över från förra ägarnas renoveringar. Grävde bland mycket annat upp en massa kakel med fiskar på, armeringsjärn, kycklingnät och en mumifierad betongsäck. Betongröret som ligger inne i voljären-to-be är ett annat sånt där utgrävningsfynd från förra ägarnas kökkenmödding*. Det tänkte jag dock kunde få vara en del av inredningen i voljären eftersom vaktlar gillar att gå och gömma sig. To be continued precis som vanligt.



* För att vara helt korrekt så är en kökkenmödding en avfallshög från den senare delen av äldre stenåldern.

I väntans tider

 

Det väntas smått. Och nej, det är ju SJÄLVKLART inte jag som befinner mig i ett såkallat välsignat tillstånd. Hahaha. Men jag har köpt en äggkläckningsmaskin! Så sjukt spännande. Igår la jag dit ett gäng vaktelägg, för vi har ju faktiskt vakteltuppen Johnny. Inte för att jag har sett honom ligga ihjäl sig precis, men han är kanske en diskret herre som gör det efter mörkrets inbrott. VAD VET JAG?  Ingen av hönorna verkar dock jättesugen på att lägga sig och ruva, så då får man ju så att säga hjälpa naturen på traven.

 

Johnny, längst till vänster i bild. Medge att den viltfärgade (tror jag det heter) vaktelhönan är perfekt kamouflerad mot underlaget. Hon står mellan skålarna om någon mot förmodan inte skulle se henne. Det gör inte jag ibland. Det är dessutom nästan omöjligt att skilja henne och den andra viltfärgade (i hörnan ovanför Johnny) åt. Tacka vet jag Snövit (längst bak, rakt fram) i bild. Svartprick är också lätt att känna igen, men hon ville inte vara med på bild just den här dagen.

 



Kläckaren!

Så här ser den alltså ut, den artificiella hönsmodern. Den är helautomatisk, d v s man behöver bara ställa in temperatur och antal dagar som äggen ska ligga. Sedan vänder den själv på äggen lite då och då, på samma sätt som en hönsmamma skulle ha gjort i redet. Den rymmer 12 vaktelägg, eller 7 hönsägg. Vi har ju ingen tupp sedan Lars fick sluta sina dagar, men det går ju att köpa befruktade ägg, jag har till och med hört om folk som har kläckt fram kycklingar ur ägg från affären (de måste dock vara ekologiska, för det är bara såna hönor som är garanterade att få gå med en tupp). Eftersom hönsen redan lägger mer ägg än vi hinner äta upp (har både gett bort och även sålt, men kylen hotas ständigt av översvämning på äggfronten) så är väl planen främst att kläcka fram höns som vi istället kan äta upp. Alternativt sälja? Det verkar ju finnas en stadig marknad för det, i alla fall om man ska tro Facebooks höns-köp-och-sälj-grupper. Men annars är det här mer en del av planen att bli lite mer självförsörjande plus bara äta närproducerat kött.

Nu återstår bara att se om Johnny har gjort sitt jobb ordentligt. Så sjukt spännande detta.

Bygga voljär - an epic movie, part 1

Som jag tidigare nämnt så ska vi alltså bygga en voljär till vaktlarna. Först bodde de i en typ kaninbur på marken. Den såg ut så här:

Första vaktelbostaden

Den var helt okej ur vaktelsynpunkt, men vansinnigt opraktisk ur det mänskliga perspektivet eftersom man var tvungen att ligga dubbelvikt och på knä för att kunna rengöra den. Funkade väl sommaren 2018 när det inte regnade en droppe, men sen kom hösten och regnet och kylan och då var det inte jättekul att städa burar i knästående position. Plus att det blev ett evigt skyfflande i samband med nämnda städning, eftersom luckan sitter en bit upp så här fick man ligga med en liten kattspade och gräva. Ej värdigt. Så de (vaktlarna) fick flytta in i en kaninbur på ben istället, vilket är MYCKET enklare att städa (och livet består ju trots allt av en himla massa städning). Bara att fösa in vaktlarna i bolådan, öppna luckorna och skrapa ut ströet när man rengör. Vaktlarna hade inga direkt åsikter om flytten, utan verkar rätt så förnöjda med sin nuvarande boendesituation.

Nackdelen med den kaninburen är dels att planen är att det faktiskt ska bo kaniner i den, och dels att jag alltid är lite rädd att vaktlarna ska smita förbi mig och hoppa ut i det fria när jag öppnar luckan och ska plocka ägg. Det är inte så mycket att jag inte tror att jag ska kunna få tag i dom igen som att jag misstänker att hundarna ska tro att det är lovligt byte och sätta tänderna i dom. Så nu ska vi bygga en voljär åt dom. Den ska sitta ihop med växthuset och kanske ska vaktlarna kunna gå in i växthuset på vintern, det har vi inte riktigt bestämt än.

Nu var jag inte med på första byggdagen bortsett från att jag höll stolpar och vattenpass medan mín man bankade ner dom (stolparna, inte vattenpasset) i marken med slägga. Så här blev resultatet:

Voljär in the making

Här har det alltså slagits ner fyra stolpar i marken samt skruvats fast ett par bräder i en av stolparna. Det låter ju väldigt simpelt och gjort på en kafferast, men som alla vet tar allting man bygger (som inte sker med hjälp av Arga Snickarens team där allt väsentligt är bortredigerat i ett klipprum på Kanal 5:s redaktion) evinnerliga tider och inkluderar miljoner besök på brädgårdar och byggvaruhus. Det här har väl tagit typ en hel dag. Stay tuned for the spännande fortsättning.

Störighetslistan

Blir alltid på hugget när jag ser att det börjar cirkulera listor i de bloggar jag läser. Sånt kan jag bara inte motstå. Den här gången handlar det om störigheter och är det något jag verkligen stör mig på så är det störiga personer och saker. Så hääääng med:


Vad är det absolut störigaste du vet?
Spontant känner jag: folk som liksom utgår från att alla har det som dom och att samma förutsättningar gäller för alla. Till exempel att bara för att de själva har råd och möjlighet att gå ner i arbetstid så ska "det handlar baaara om att prioritera" gnidas in i ansiktet på de satar som verkligen inte har råd (sen finns det visst rätt många som skulle kunna ha råd men som inte har lust att göra några som helst uppoffringar, men det är inte samma sak). Stör mig sjukt mycket på folk som tycker att "de inte har fått någonting gratis här i livet" och "jag började med två tomma händer" och sen visar det sig att de nästan inte kunde bli ammade som småbarn för att den där silverskeden de föddes med tog så extremt stor plats i munnen, och att de i själva verket har haft det så extremt väl förspänt jämfört med vanliga dödliga. Eller som härförleden när någon skulle ta ett exempel ur vardagen och inledde med "alla har ju diskmaskin, eller hur?". NEJ, ALLA HAR FAKTISKT INTE DET.
Personligen tycker jag också det är så extremt djävla störigt med folk som inte kan känna av att det inte är läge, och som verkligen inte fattar att man inte vill umgås eller småprata trots att man sänder ut diverse "jag vill inte bli störd"-signaler.

Vad tror du andra personer stör sig på med dig?
Jag är rätt så bra på att identifiera och sätta ord på problem, samt är inte rädd för att lyfta upp saker som inte funkar till diskussion. Brukar generera en hel del missnöje i leden. Kan också mycket väl föreställa mig att folk tycker att jag är rätt så dryg, självgod och tar mycket plats.

Störigaste personlighetstypen på fest?
Dryga översittartyper som har druckit lite för mycket och som ska stå i timmar och berätta för en hur saker och ting fungerar och som vägrar lämna en ifred. Folk som vill dansa med en och som inte kan ta ett nej utan ska stå och TJATA, som om det handlade om att man försökte spela hard to get. Folk som inte kan hantera alkohol.

Någonting du stör dig på i kommunaltrafiken?
HERREGUD, VAR BÖRJAR VI? Att folk knuffas och beter sig som as för att komma på först. Folk som låter sin väska ta upp sittplats och inte självmant flyttar på den när det kommer andra. Folk som sitter på yttersäte och inte självmant flyttar in när de ser att folk letar efter någonstans att sitta. Folk som sitter på ens sittplats på tåget och som blir sura när man påpekar att man har platsbiljett. Folk som står och röker som borstbindare inne i busskuren. Folk som lyssnar på musik högt. Folk som har fötterna på sätet (okej om man tar av sig skorna, inte annars). Folk som stinker parfym. Folk som inte sköter sin personliga hygien. Folk som är otrevliga mot busschauffören. Folk som överlag inte anstränger sig för fem öre för att göra resan smidig för alla inblandade. Folk som bråkar. Verkar som att folk och kommunaltrafik är en djävligt dålig kombination. Det enda jag i princip inte stör mig på är folk som pratar i mobiltelefon eftersom jag älskar att tjuvlyssna. Då stör jag mig bara på att de kanske går av mitt i en lyssning så jag aldrig får veta om de tänkte dejta den där killen som verkade lite konstig men som de trots allt matchat med på Tinder.


Störigaste personen på kontoret?
Kanske den som har gjort den här listan och som verkar tro att alla jobb är synonymt med att "jobba på kontor"? Men på arbetsplatser generellt är det väl folk som inte kan samarbeta med andra och folk som sätter sin egen bekvämlighet först och som inte kan ta en för laget.

Internet?
Folk som verkar tycka att det är en mänsklig rättighet att helt oombedda skriva taskiga grejer. Så lågt och fegt och allmänt elakt. Troll. Trådar i diskussionsforum där folk skriver "jag har inte läst hela tråden men..." och så skriver de det som redan sagts sjuhundra miljoner gånger förut. Folk som måste tala om för den som inte läst hela tråden att "TS" redan fått det rådet, kom med något nytt så att tråden blir ännu längre och mer meningslös. Slutligen: FLASHBACK FORUM. Fy helvete vad mycket korkade människor det finns i allmänhet och på Flashback i synnerhet. Man blir på riktigt mörkrädd när man läser dessa rasistiska, antifeministiska och allmänt hatiska inlägg av vilka det verkar gå tretton på dussinet.

Det mest irriterande ljudet?
Ljudkonflikter, typ när någon sätter på en skiva fastän tv:n redan står på. Folk som smaskar och sörplar. Folk som sitter och trummar med fingrarna på bordet. Flams på skvalradio i allmänhet och reklamljud från online-casino i synnerhet.

En grej du stör dig på med dig själv?
När jag gör saker i sista sekunden eller är i tidsnöd. Det händer inte jätteofta, men tillräckligt ofta för att jag ska störa mig på det, eftersom nyckelordet till ett harmoniskt liv stavas framförhållning.


Det störigaste en person kan göra på dejt?
Försöka framstå som perfekt och därigenom inte kunna bjuda på sig själv för fem öre. Eller i största allmänhet bete sig som om hen är Guds gåva till mänskligheten och vara allmänt dryg och självupptagen.
PS: Har skrivit om en i sanning rätt så misslyckad dejt här. Rätt så rolig i efterhand dock. Enjoy.


Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?
Försöka tvinga den andra att tycka likadant, eller att i största allmänhet försöka förändra en annan människa. Att låtsas att man är överens för att man inte orkar ta en diskussion, och sedan ändå göra tvärtemot vad man kommit överens om. Att inte kunna be om ursäkt när man sårat den andre, eller ännu värre: Be om ursäkt men inte mena något med det.
Någonting du stör dig på men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?
Massor. Till exempel folk som är väldigt måna om sitt utseende. Jag vet: DET ÄR VERKLIGEN INTE MIN SAK. Men jag stör mig på det ändå.

Är det störigt att störa sig på grejer?
Det tar absolut en massa onödig energi när det handlar om saker man ändå inte kan påverka eller göra någonting åt. Fast samtidigt så finns det väl nästan ingenting som är värre än likgiltighet?

Flykten till hönsgården

På allmän (eller ja, åtminstone en) begäran kommer här lite hönsbilder. Igår krattade jag ihop en korg med pinnar och löv och annat och tömde ut i hönsgården. Kan säga att det var mäkta populärt. Sedan intog jag liggande position och gick in i rollen som hönsfotograf. Det finns definitivt lättare uppdrag här i världen, men här kommer i alla fall delar av resultatet:





Jeanette.
 

Jeanette är nog just nu den mest sociala hönan i flocken. Kommer alltid fram och ska "hälsa", eller i alla fall kolla om man har något ätbart med sig. Tycker Jeanette har så snygga färger, hon är vit och så har hon liksom guldfärgade fjädrar på halsen och är guld- och vitprickig på bröstet.


Mette-Marit

Mette-Marit är också väldigt social och nyfiken. Hon är också den som värper bäst i det här gänget. Alla de andra hönsen hade vintervila, men Mette-Marit levererade troget ett ägg varannan eller var tredje dag hela vintern lång. Trots avsaknad av värpfoder och extra belysning. Mette-Marit är den enda av våra höns som har tofs på huvudet. En del Blommehöns har det.

Michelle Obama

Michelle Obama är nog den höna som mest håller sig på sin kant. Som det anstår en kändis så är hon inte heller så lätt att fånga på bild. Tycker Michelle Obama har den snyggaste fjäderdräkten med sin guldkrage. Hon är rätt bitchig mot de andra hönsen och jagar gärna bort dom om de är för närgångna.

Brienne

 Här står Brienne och bröstar upp sig. Hon är, som namnet antyder (i alla fall om man kollar på Game of Thrones) vår största höna. Men bortsett från det gör hon inte mycket väsen av sig, utom när hon har lagt ägg. Då ska det kacklas och meddelas hela världen att hon minsann har bidragit med ett och annat. Tycker det är något av det roligaste ljud man kan höra från hönsgården, det låter så himla viktigt och självbelåtet.

Christine Perfect

Ja, det här är alltså Christine Perfect. Vår vitaste höna, hon har bara vitt och grått och inte så mycket "blommigt" i sin fjäderdräkt. Men hon är ju snygg ändå.

Magnhild

Här står Magnhild och kollar läget. Magnhild är något av en kameleont, eller hon är i alla fall den höna som har ändrat utseende mest. Som kyckling var hon svart/vit/gråprickig. Sedan blev hon könsmogen och blev då mer åt det bruna hållet med ett vackert nougatfärgat bröst. Sedan ruggade hon och nu har hon bara enstaka nougatfärgade fjädrar kvar. 



 



Magnhild som kyckling. Det var på den tiden det fortfarande
växte gräs i hönsgården. 





Unghönan Magnhild med sitt nougatfärgade bröst. Höns älskar
att sprätta och gräva och hålla på. Det är deras naturliga
beteende och det är väldigt synd om alla höns som inte
får göra detta. Tänk på det nästa gång ni köper ägg. Jag
tänker på det varje gång jag grämer mig över att
hönsgården ser ut som en bakgård i Aleppo.
 

Som sagt. Sprätta är livet. Skit samma om det ligger någon idiot i vägen.





Till stallet istället, v19, pt1

Igår var det strålande sol när jag åkte till stallet och på vägen dit (lite drygt 20 min) hann jag med att himlen först blev kolsvart och levererade en rejäl regnskur och sen att det blev strålande sol igen. Ja, men om majvädret kom i april så är det väl inte mer än rätt att aprilvädret kommer i maj? Det ombytliga vädret medförde i alla fall att vi red inne i ridhuset. Karin sa att Pojken hade varit "jätteseg" på den tidigare lektionen, men det var i alla fall inget jag märkte av. Tvärtom kändes han mer och mer som min gamla vanliga Pojke, dvs testar om det funkar att vara lat och när det inte funkar så jobbar han på bra. Han var lite dum först i vänstervarvet och ville inte jobba på böjt spår, men efter lite korrigering så funkade det. Fast jag fick vara med och ha ytterskänkeln som ett skruvstäd en bra bit innan det var dags att vända in på öppna delen av volten för annars ville han skjuta ut bogen och springa rakt fram. Sen blev det fel galopp ett par gånger i vänstervarvet, men resten av lektionen gick han som en KLOCKA. Kunde till och med galoppera honom riktigt långsamt och rätt så nära bakom en annan häst i alla fall 25 meter, hans normaltillstånd är ju annars att dundra ikapp framförvarande och sedan bryta av.
Vi red en övning med bommar som var rätt lik den vi red i fredags, och det gick bra. Framför allt kändes han pigg och positiv till arbete (bortsett från det inledande tjafset på böjt spår i vänster varv). Tyckte ju förra måndagen att han kändes så trött och liksom flåsig, men det var väl något övergående fenomen.
Alla de andra ponnyerna var redan ute i hagen, och såklart den hage som ligger absolut längst från stallet. Tog nästan en halvtimma att knata fram och tillbaka och jag var därför inte hemma förrän JÄTTESENT. Men det var det värt. Så mysigt med ljus kvällspromenad och fågelkvitter och att få släppa i gräshage.

Pojken <3 <3 <3

Kanin kanin kanniinteslutaskjuta

Jaha, där kom och gick det visst en helg? Herregud vad helgerna går snabbt och herregud vad jag längtar efter en helg där man inte har någonting planerat utan bara kan vara hemma och måsla omkring utan att ha tider att passa och saker att göra. Det lär inte bli inom överskådlig framtid känner jag.
Saker som står på min to do-lista just nu är nämligen detta:
- Bära upp 10 säckar jord till växthuset. Det låter enkelt, men är jobbigt eftersom växthuset ligger längst upp på tomten och tomten lutar som en störtloppsbacke. Säckarna ska sedan tömmas i baljor där jag redan grundat med hästgödsel som jag kånkat hem från stallet hela vintern. Så småningom ska mina frösådda tomater få flytta ut i växthuset. Just nu står de i tvättstugan på tillväxt.
- Så bönor. Förra året testade jag att INTE så bönor direkt på friland som jag brukar göra, utan dra upp dom i kruka först. Blev svinbra, så det tänkte jag fortsätta med.
- Fixa till min kåltunnel, d v s täcka den med fiberduk och plantera ut de kålplantor som blivit tillräckligt stora.
- Så gurka, pumpa och squash.
- Plantera om purjolök.
- Flisa de sista grenarna från ett jättestort mirabellträd som vi fällde för rätt längesen, och som av någon anledning inte flisar sig själva utan bara ligger i en tråkig hög på gräsmattan.
- Slipa kedjan till motorsågen och kapa upp de grövre grenarna från ovan nämnda mirabellträd samt två björkstammar som också ligger på gräsmattan och väntar på att tid och inspiration ska infinna sig.
- Hugga upp ovan nämnda ved.

Vad ska min man göra då? Han är satt att bygga en voljär till vaktlarna. Vaktlarna bor nämligen just nu i en kaninbur. Vi ska snart skaffa kaniner har vi tänkt, och då kan det ju vara trevligt för dom om de har någonstans att bo och slipper trängas med tuppen Johnny och hans harem.

Vad ska vi skaffa för kaniner, undrar ni kanske då. Ja, det återstår att se. Jag är ju mycket för det här med att värna om gamla lant- och kulturraser så jag har hela tiden varit inne på att skaffa Gotlands- eller Mellerudskaniner som ju är de enda svenska kaninlantaserna, dels av den anledningen då, och dels för att jag i största allmänhet vill ha en ras som är lättfödd och härdig och anpassad till svenska förhållanden, inte en som är frusen och klen och kräver en massa kraftfoder för att växa och som dessutom sedan blir stor som ett hus. Såna kaniner, typ belgisk jätte, är man (jag) ju nästan lite rädd för. Dom är så overkligt stora, kolla bara vad jag hittade när jag googlade:

Belgisk jätte vs Shetland sheepdog (gissar jag). Ett monster.
Och då menar jag definitivt inte hunden.
Vill också meddela att jag har varit duktig och bildgooglat
med sökkriterier  "bilder som får användas", så jag har minsann
respekterat upphovsrätt och sånt. GULDSTJÄRNA.

 Jamen en sån kanin skulle ju mycket väl kunna smyga sig in i ens hus nattetid och slakta hela familjen. OCH ÄTA UPP DEN. Så känner jag, men det är ju en icke-fråga eftersom jag vill ha en lantras. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort att få tag på en Gotlands- eller Mellerudskanin. Är med i några Facebookgrupper, men det är inte så att annonserna fyller ens flöde direkt. Får kanske själv annonsera? Söker man på Blocket så får man bara träff om man anger "hela landet", men är inte direkt beredd att åka hur långt som helst utan det får väl åtminstone vara Skåne eller Blekinge. "Gotland" föreslog min man entusiastiskt, och jag skulle jättegärna åka till Gotland (om inte annat så för att få träffa min bror och hans familj, som bor där sedan några år tillbaka), men kanske inte i första hand för att köpa kaniner och transportera dom i bil och på färja i många timmar. Det måste ju finnas enklare sätt för alla inblandade, tänker jag.

Hittade sedan av en slump information om Svensk Pälskanin, som är en gammal svensk kulturras som ändå tydligen inte fått lantrasstatus. Hur som helst verkar den uppfylla mina kriterier (lagom stor, lättfödd, härdig, etc) så kanske blir det såna istället? De verkar ju dock vara ännu svårare att få tag på, men jag har mailat en förening och fått svar att de ska kontakta uppfödare som ska höra av sig. Eller nåt. Så STAY TUNED FOR INFORMATION som det brukar heta. Det ska ju som sagt först byggas en voljär till vaktlarna, och alla som har följt evighetsdramat "Bygga hönshus - an epic movie" vet ju att här går ingenting på en kafferast inte.

Till stallet istället, v 18, pt2

Herregud vad alla klagar på att det är kallt. Fast är det egentligen inte en rätt så normal vår? Ja, om man då inte ska räkna förra året, och det tycker jag inte man ska för det var ju helt djävla onormala väderleksförhållanden som jag verkligen hoppas inte återkommer under min livstid. I år är också lite bakvänt, för det var varmt som attan i april, men nu i maj är det såkallat aprilväder. I fredags åkte jag till stallet för drop in-ridning. Solen sken från klarblå himmel när jag kom dit. När jag stod och sadlade Prickponnyn så noterade jag att det började mulna på, och när vi en liten stund senare gick in i ridhuset bjöd vädergudarna på både hagel och åska. Efter lektionen sken solen från klarblå himmel igen och jag gick ner i skogen och plockade ramslök och tyckte det var riktigt göttigt. På natten snöade det. Så det kan bli.
Lektionen då? Tja, den gick väl inte till historien som den mest lyckade. Prickponnyn har ju lite issues med läktaren, och att det haglade och åskade bidrog ju inte precis att han var lugn och avspänd. Det smittade av sig på mig också antar jag. Plus att ett lysrör i ridhuset blinkade, och innan jag fattade det så trodde jag varje gång att det var en blixt och väntade på SMÄLLEN. Övningen var att vi skulle trava över bommar på ena volten och galoppera över bommar på andra volten. Galoppbommarna gick bäst för det var på den volten som var längst bort från Läskiga Läktaren. Men annars var det nog inte jättemycket att skriva hem om.

Det var en liten tjej som hade hunnit före mig till stallet och även hunnit paxa Pojken, och det var ju lite trist för mig fast ändå inte, för han var verkligen sådär vidrig i den övningen sådär som han kan vara när han inte vill jobba på böjda spår. Sköt ut bogen och sprang rakt fram och var stark och okänslig. Tyckte nästan synd om tjejen, men sen såg jag att hon inte ens hade sköljt av hans bett efteråt och då tyckte jag bara hon var dum i huvudet. Det får ju ändå vara måtta på hur besviken man får vara.

Vad jag tycker om Robinson 2019

Jag är ju en slavisk följare av Robinson. Har nog sett snudd på vartenda avsnitt av varenda säsong sedan start, möjligen med undantag av någon konstruerad kändis-Robinson. De första två säsongerna var i princip oslagbara, sen blev det sämre när man införde att det lag som vann fick rösta ut folk i det andra laget så att det bara blev slackers kvar mot slutet. Sedan ändrades det igen, men det kändes som att programidén gick på tomgång och kändes lite förutsägbar. Men det har blivit bättre igen, och de senaste säsongerna med Arga Snickaren tycker jag är nästan lika bra som de första med Harald Treutiger, för nu är det så mycket twister hit och dit så man vet aldrig vad som kommer att hända.

Så här tycker jag om årets deltagare (de som är kvar i skrivande stund):

KLAS: Min favorit, jag hoppas han vinner. Han verkar så himla trevlig och smart och ödmjuk och rättvis. EN HYVENS PRICK. Plus händig, duktig i tävlingar och i största allmänhet urtypen för en person man verkligen skulle vilja ha med sig på en öde ö. Bonus: väldigt snygg. Han är ju för fan helt overklig? Men i alla fall: heja Klas! om ni frågar mig.

TOBIAS: Nästa favorit. Först tänkte jag att nämen vad är det där för ett himla 80-talsspöke? Och "personlig sak: hårborste" (även om jag misstänker att produktionsbolaget har ett och annat finger med i spelet vad gäller val av personlig sak för att det ska bli bra tv)? Men det gick fort över. Har fallit som en fura för Tobias med pudelrocksfrisyr och allt. Han är ju svinduktig, plus verkar (också) så himla snäll. Och rolig. Och RAR. Är nästan lite kär i Tobias.

SOPHIE: Vet inte riktigt vad jag ska tycka om Sophie? Gillar att hon stod upp för Suzana (även om jag tyckte Suzana var riktigt vidrig) och hon är duktig och verkar ändå rak och ärlig. Det är väl det där med att hon är, vad hon nu är, kapitalförvaltare i Los Angeles (vad fan nu en sån gör?) som stör mig. Man kan säkert vara trevlig ändå, men samtidigt...nä? Det kan man nog inte.

BONNIE: Står ej ut med Bonnies typ, det här fnittriga och flamsiga och att hon låter som en tecknad seriefigur. Det kanske inte hon kan hjälpa, men jag har liksom aldrig heller hört henne säga något vettigt eller bidra med några survival skills att tala om. En sån där som blir kvar för att hon inte är ett hot. ZZZzzzzZZZ.

FIA: Vad ska man säga om Fia? Jomen hon verkar väl ändå rar. Fast lite av typen som vänder kappan efter vinden? Får inget riktigt grepp om henne, hon är lite för anonym. Känns också lite som att hon är kvar av samma anledning som Bonnie.

SEBASTIAN: Nämen fy vad jag inte gillar Sebastian. Tycker hela han verkar falsk och oärlig och jag gillar inte hans blick. Tror mycket väl att han skulle kunna ha hela frysen full av likdelar från f d flickvänner. Brr. Bort med Sebastian.

ANNA: Njaaa? Alltså, hon är ju duktig i tävlingar och sådär, men samtidigt lat och så är hon bästis med Sebastian. Det säger ju det mesta. Tycker också hon verkar rätt TORR, typen som har noll humor och aldrig kan bjuda på sig själv. Där passar hon ju i och för sig ypperligt ihop med Sebastian som verkar vara den som stod modell när Herren skapade urtypen för torra personer.

EMILIO: Jag tyckte först att Emilio var en rätt skön typ, glad och positiv. Man uppskattar ju folk som kan le åt elände istället för att jämra och beklaga sig hela tiden. Sen blev det lite löjligt med den här "killpakten" ihop med Lucas och en massa intriger hit och dit. Känns som att han är lite väl manipulativ och opålitlig plus smilfink. Gillar ej sånt, så Emilio går bort.

LINN: Jamen jag gillar Linn. Först gillade jag henne av ren princip, för att han den där vidriga Carl Stefan inte gjorde det och dessutom inte ens kunde säga hennes namn utan kategoriskt omnämnde henne som "korta tjocka". Men jag tycker Linn är rätt cool. Hon tar plats och bangar liksom inte för något. Sen har jag personligen lite svårt för människor som är så himla rastlösa och liksom inte klarar av att sitta stilla. Linn får ändå vara lite av en favorit.

ROBERT: Jomen Robert verkar väl vara en trevlig typ, fast ganska anonym ändå? Tycker inte riktigt jag får något grepp om hurdan han är. Men intrycket är ändå: snäll och trevlig. Gillar ju folk som är snälla och trevliga. Sen tappar jag lite respekten för folk som hela tiden lipar över sina barn i tv. Tyvärr, men sån är jag.

MATTIAS: Ja, vad ska man säga? Han är ju som han är han. Tycker ändå han är en rätt skön typ, fast jag hade gissningsvis blivit galen på någon som hela tiden sa "dä bara å gilla läget" om exakt allting. Men han är så mycket outsider att jag gillar honom lite av ren princip. Sen är han nog en av dom som hade klarat sig längst på en öde ö, vilket ju Robinson förvisso inte direkt handlar om, men ändå. Principen.

PETER: Suck, gäsp. Tycker han verkar vara cirka den trökigaste människa på denna jord. Helt utan utstrålning, en MES. Och så det här när han berättade att han gör inget och hans fru gör allt hemma och "vi har ju ändå varit gifta i 30 (eller vad det nu var) år så det verkar ju fungera". Schas, Peter!

JANNIKA: Jamen jag gillar Jannika! Hon tar liksom det mesta med ro, hetsar inte upp sig och verkar extremt seg och uthållig. Hon känns också socialt smart, plus snäll och medmänsklig. Jannika är min tredje favorit.

NICK: Är nog mitt all time high hatobjekt. Vilken vidrig människa, det finns ju liksom inget positivt att säga om ett sådant AS. Falsk, opålitlig och om Sebastian ger intrycket av att ha frysen full av likdelar så har jag inga svårigheter alls att föreställa mig att Nick skulle kunna storma in på sin gamla högstadieskola med ett skarpladdat vapen och börja skjuta vilt omkring sig för att han bara fick en trea i hemkunskap (typ). Hatar också att han liksom koketterar med att "han är den elaka". Det är inget jag tycker man ska vara stolt över. Vinner Nick så ska jag (åtminstone överväga att) sluta titta på Robinson.  


Nu inväntar jag spänt på en STORM I KOMMENTARSFÄLTET och att alla mina miljoner läsare skriver om sina Robinson-favoriter. Hahaha.

Maj? Maj!

Jaha, men nu blev det väl MAJ också helt plötsligt? Hur gick detta till? Och hjälp vad konstigt att det är torsdag idag, men känns som måndag? Ja, det är ju bättre så än när det är på andra hållet.

Har nog aldrig haft en så händelselös ledighet som denna. I tisdags jobbade jag hemifrån halva dagen och var ute i trädgården andra halvan. Rensade ogräs, grillade och stod i. Sen åt vi och kollade på senaste avsnittet av Game of Thrones (ARYA!!!). Igår gjorde jag typ ingenting. Var sjukt trött hela dagen trots endast ett glas vin kvällen innan plus sovmorgon. Såsade mig håglöst fram större delen av dagen och skulle kunnat gå och lägga mig klockan 15.30 eller däromkring. Det gjorde jag dock inte av ren självrespekt. Låg istället i soffan och slöglodde ikapp veckans avsnitt av Robinson samt första avsnittet av Störst av allt (sådär, inte jätteimpad hittills även om jag tyckte jättemycket om boken), första avsnittet av The Mist (jamen JÄTTEdålig, kommer absolut inte att se vidare), sista avsnittet av Bonusfamiljen (älskar den!) samt något gammalt avsnitt av Girls (som jag ser om lite då och då för att, tja, den är bra). Sedan kom jag inte på vad Better Things hette, annars hade jag kanske klämt ett avsnitt där också, men det får väl bli en annan dag det.