tisdag 31 januari 2023
Flicka, 1983
Holly, Adam, Ruth och jag
- Stephen King har skrivit en bok som heter Holly och som ska handla om Holly Gibney, en karaktär från Mr Mercedes-sviten samt Outsidern. Man gillar ju Holly, det gör man ju verkligen. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Enda nackdelen är att den inte ges ut förrän den 5 september. Gissa om jag kommer att hänga på låset till bokhandeln.
- Det har kommit en ny bok i Cara Hunters serie om Adam Fawley: Mörkare än döden. Mmm. Man gillar ju Adam Fawley, det gör man ju verkligen. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Har reserverat den på bibblan. Har köplats 10 av 3 exemplar. Enda nackdelen är att den bara har status "beställd", dvs den finns inte ens och Gud vet hur lång tid det tar innan den hamnar på något fysiskt bibliotek. Sen ska 9 långsamläsare sitta och dra på sina exemplar i tusen evigheter innan det blir min tur.
- Det har kommit en ny bok i Elly Griffiths serie om Ruth Halloway: Det låsta rummet. Mmm. Man gillar ju Ruth Halloway, det gör man ju verkligen. Och Nelson och Judy och Cathbad och alla de andra HELMYSIGA karaktärerna. Ser så sjukt mycket fram mot detta! Har reserverat den på bibblan. Har köplats 39 av 13 exemplar. Men den finns åtminstone i systemet.
Till stallet istället, v 5 2023, pt 1
Kändes som att det var evigheter sen man red på en måndag? Förra veckan var det ju teori, veckan innan dess blev inställd p g a sjukdom och veckan innan dess fick jag ju avboka p g a var tvungen att åka till Danmark på jobb.
Det är ju lite rörigt på ridskolan nu. Vi ska ha ridlärare L, men hon börjar inte förrän i mars. Fast igår gästspelade hon ändå som vår instruktör, men så ska vi ha någon annan i februari. Aja, det blir säkert bra. Vi ska väl inte hoppa idag väl? funderade vi i stallgången, men det skulle vi, visade det sig. Fick i alla fall ha Köttbullen, hurra. Nu kanske det är slut med att behöva skumpa runt på jättelika halvblod på måndagarna, hehe. Dessutom hade de äntligen rakat hennes ben, så nu kanske hon slipper snubbla fram som ett irländskt fyllo.
Övningen var först att rida serpentin med travbommar på medellinjen och sedan var det en övning med två kryss (det senare byggdes sedan om till en oxer "för den som ville", dvs inte för mig, haha) där man skulle komma in i trav och sedan galoppera och fokusera på att ha lite tryck i galoppen till nästa. Gick rätt så bra faktiskt! Köttbullen är ju rätt så okomplicerad och så länge det inte är högt (och det är det ju inte när jag är inblandad) eller några konstiga svängar så hoppar hon det mesta man styr på. Sedan avslutade vi med att trava över bommar i serpentin igen. Sen hade vi ett fasligt schå med att släpa ut alla bommar. Många var dom och bly vägde dom. Alla som håller på med agility och gnäller över att det är jobbigt att bära hinder borde skämmas ögonen ur sig, alternativt vara funktionär på en hopptävling för hästar för att få lite perspektiv på vad som är jobbigt.
Lille P:s ägare hörde av sig, nu ska hon börja rida honom ett par dagar i veckan så vi kom överens om att jag ska dra ner från tre till två dagar så han ändå får några vilodagar varje vecka. Ska ha honom tisdagar och söndagar, ändå inte så dumt att ha fredagen "ledig" även om det samtidigt är det bästa sättet att inleda helgen på. Då kanske jag kan vara med på drop in-ridningen, tänkte listiga jag direkt, men fick hejda mig igen. Drop in-ridningen var ju INNAN jag började rida på torsdagarna, för att jag ville rida två gånger i veckan men inte vara uppbunden två dagar i veckan (som jag sa innan jag slutade hålla hundkurser och på så sätt fick ett ton extra fritid att förvalta). Sen var det ju lite rörigt med drop in-ridningen då instruktören som skulle ha den slutade, och i det tomrummet fick jag ju plats i dressyrgruppen (samt började rida Lille P, så där försvann mycket av det där tonnet extra fritid). Och visst, jag omger mig inte med några stora utgifter i övrigt, men det är ju inte direkt GRATIS att rida på ridskola två gånger i veckan om någon nu trodde det. Så det blir ingen drop in-ridning på mina numera "lediga" fredagar, med reservation för någon gång då och då kanske...haha.
måndag 30 januari 2023
Sista veckan med jäveljanuari
Tyckte helgen försvann i en grisblinkning, precis som vanligt. Gick ut med hundarna i lördags förmiddag, precis som vanligt, hade tänkt gå en runda där man först går på gammal banvall, sedan genom en skog och via en grusväg upp till en grannby. Där får man sedan gå på landsvägen ett par kilometer innan man kan vika av in i en härlig bokskog som tar en tillbaks hem igen. I den skogen har jag inte kunnat gå med reda sedan i slutet av november tror jag, för dom har hållit på och avverkat och det har legat en massa träd och ris tvärsöver stigar och småvägar, men nu måste dom väl ändå ha hunnit röja? tänkte jag sturskt och byggde hela min teori på att det faktiskt gått ett par månader plus att en sån där grön vagn som skogsarbetare brukar bo i (jag vet inte vad det heter, det är ju ingen husvagn i ordets rätta bemärkelse, när vi var små kallade vi dom för huspåhjul) som stått på ett ställe rätt länge inte stod kvar längre. Hade tänkt vika av på en liten väg som går genom granskog där de inte avverkar, men där var det jakt så det gick inte. Lommade vidare längs med landsvägen och vek in på en annan skogsväg, men där hade de kört så himla mycket med traktor och sedan hade traktorspåren frusit, så det var inte speciellt behagligt att gå där. Kom sedan fram till motionsspåret som går utanför byn och gled in på det, övertygad om att nu måste dom väl ändå hunnit röja? och passerade ställen som tidigare varit blockerade av nersågade träd men som nu var fria för passage som stärkte min teori. Fast sen kom jag tyvärr fram till det ställe där arbetslusten tagit slut och jag möttes av ett BERG av träd och grenar, så jag fick vända och gå tillbaks för det var helt omöjligt att passera eller ens gå runt. Sånt gör mig på så ORIMLIGT dåligt humör, dessutom hade jag redan gått 12 km och var lite trött på att snubbla fram (och tillbaka) i frusna traktorspår. Utöver det var hundarna i total osynk, vilket inte heller piggade upp. Oftast faller de in i någon slags lunk, men kanske en promenad av 100 så är det som att de aldrig har gått i koppel förut. De stretar och far hit och dit, alternativt går precis framför fötterna på mig så man håller på att snubbla över dom, samt trasslar in sig i kopplen och är allmänt jobbiga.
Kom i alla fall hem till slut, åt lunch och tittade i kapp på Sveriges Mästerkock. Sen kollade vi på V65 eftersom vi hade dragit iväg varsin Harry Boy. Hade fem rätt! Men då blev det ingen utdelning på fem rätt den veckan, så det var ju inte mycket att glädjas åt.
Igår var det promenad med tack och lov lite mer synkade hundar, sedan åkte jag och red Lille P och därefter var det världscup i hoppning och handboll där det inte gick bra för några svenskar och sedan låg jag på soffan och läste resten av tiden. Och sedan tog helgen bara slut. Nu väntar en arbetsvecka som heter duga, men det är i alla fall bara två dagar kvar av jäveljanuari. Och det är plusgrader. Mycket att glädjas åt faktiskt.
Lille P vecka 4
söndag 29 januari 2023
Brännaren
När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe.
I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...
Åh nej, Sverige-Spanien 36-39 och inget brons
fredag 27 januari 2023
Åh nej, Sverige-Frankrike 26-31, ingen final
Sista fredagen i jäveljanuari
torsdag 26 januari 2023
Thursday doesn't even start
Alltså jag är så himla trött på att frysa. Och då är jag inte ens särskilt frusen av mig och det ju ändå inte någon direkt vargavinter vi talar om här heller, men för mig är det ju ingen tröst att människor i Norrland eller Sibirien eller whereever they laid their hats har det värre. Jag är TRÖTT på vintern, trött på att det är kallt och ishalka och att skrapa rutor och behöva hålla på och klä på sig i en hel kvart för att sedan stolpa ut som någon himla Michelingubbe. Om cirka ett halvår kommer det med största sannolikhet att komma ett motsvarande gnäll om hur trött jag är på värmen, för den står jag ju inte heller ut med. Men just nu känns det som en dröm att bara kunna öppna dörren och gå ut som man står och går och utan att behöva tänka på hur mycket man ska behöva bylta på sig för att behålla någon form av komfort. Men det är som det är och bara att gilla läget. Är ju i alla fall snart slut på jäveljanuari, det är ju alltid något.
I förrgår upptäckte jag att jag fått en sån där trist låsning i ländryggen som jag får ibland, den här gången utan någon direkt anledning som jag kunde tänka ut. Det går ju över av sig själv, men är så djäva tråkigt och gjorde att gårdagen i allmänhet samt promenad och träning i synnerhet var något av en plåga och sänkte mitt humör rätt så avsevärt. Man skulle ju kunna tycka att man skulle vara förskonad från såna här djävla krämpor när man är så himla präktig och duktig och tränar och står i, men icke. Satt med värmedyna mot ryggen resten av kvällen och idag känns det - peppar peppar - lite bättre. Och vad är väl lite ont i ryggen mot att Jim Gottfridsson fick en FRAKTUR i handen i gårdagens match (bara av att fastna i någons tröja?) och nu missar resten av VM? Buhu så deppigt.
Sen blir jag så irriterad på alla sportförståsigpåare som målar upp ett MARDRÖMSSCENARIO inför kommande matcher med andemeningen Sverige behöver Gottfridsson, sagt med domedagsstämma. Absolut att det är ett avbräck att bli av med en så enormt duktig spelare/spelfördelare och jag tycker jättejättesynd om honom och de andra, men han är ju inte den ENDA i landslaget som kan spela handboll. De är ju ett LAG för farao, och om ett lag står och faller med en enda nyckelspelare så är man ruskigt illa ute om ni frågar mig.
Ska jobba hemma idag, och ikväll är det teori i stallet. Jag ska ju bjuda på traditionsenlig tårta efter min avramling i början av januari. Hade först ambitionen att baka en, men eftersom jag hade ont i ryggen så blev allting jag gjorde så himla jobbigt igår, så det slutade med att jag plockade åt mig en fryst Schwarzwaldtårta ur frysdisken på Willys, den är säkert också god.
Ska också hinna med att köra ett pass tabata plus RIDER PILATES CHALLENGE, samt städa och betala räkningar. Så det är väl lika bra att spotta i nävarna, kavla upp ärmarna och sätta igång.
onsdag 25 januari 2023
Skriften i vattnet
Deckarförfattaren och före detta polisen Julia Malmros har fått i uppdrag att skriva fortsättningen på en välkänd deckarserie. För att göra research tar hon kontakt med den arton år yngre Kim Ribbing. Kim är en udda figur och liknar ingen Julia vanligtvis umgås med. Kanske är det just därför blodstormen blåser upp emellan dem, en intensiv kärlekshistoria med många tvära kast. Så småningom dras Julia och Kim in i utredningen av det som kallas Midsommarmassakern där Julias exmake Johnny är spaningsledare.
En internationell thriller tar sin början med storpolitiska konsekvenser och utflykter till Kina, Kuba och Norge. Varför blev sex personer med kopplingar till utsläppsrätter brutalt mördade?
Hurra, Sverige-Egypten 26-22 och Sverige är i SEMIFINAL!
Le Mercredi
Igår hade jag något så ovanligt som en dag utan möten. Händer väldigt sällan, så det kändes nästan som att vara lite ledig. Var också väldigt skönt att bara kunna jobba på i ett svep utan att behöva stycka upp dagen med en massa mötesförberedelser och protokollskrivande. Jag vet inte, förr i världen så var det en person som ledde mötena och en annan som skrev protokoll, men på mitt jobb så har det blivit så att jag gör båda delarna. Praktiskt och bekvämt för alla utom mig. Häromdagen var jag kallad till ett möte som min chef ledde, då tänkte jag att nu djävlar ska jag ha det lite gött och bara sitta och lyssna. Sen när mötet var slut frågade min chef mig om jag inte kunde skriva protokoll. Sånt får man väl ändå säga innan? Nu sitter jag ju förvisso alltid och antecknar ändå (fast det visste ju inte han), men NÅGON GÅNG kunde det ju vara skönt att någon annan styr upp? Å andra sidan har jag sett protokoll som andra har skrivit, och det lämnar en hel del övrigt att önska så det är väl lika bra att göra det själv så det blir som man vill ha det.
Lämnade i alla fall jobbet i tid. Åkte hem, tog ut hundarna i trädgården, plockade ägg hos hönsen. Under november-december och fram tills nu är det nästan bara de ur Coops ekologiska ägg kläckta hönorna Änglamark och Himlajord som har värpt, men nu börjar de andra latmaskarna också komma igång. Plockade sju ägg igår, fast då hade jag inte kollat alla ställen i måndags. Det finns ett par små hus som min man byggde till vaktlarna när de bodde i voljärer och som vi sen satte in i hönsgården när Ulrika hade kycklingar för att de skulle kunna bo där. I långa perioder lägger hönsen sina ägg i redena inne i hönshuset och sen får de plötsligt ett ryck och börjar använda de små vaktelhusen som reden, och igår hittade jag några ägg där så nu är det väl ett sånt ryck som har påbörjats.
Åkte till Lille P och red och när jag sen körde hem var klockan 16.30 och det var fortfarande ljust! Och solen sken! Ja, kanske inte exakt just då men tidigare på dagen. Man blir ju nästan som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta kring det här med att man ser ljuuuuset, åtminstone i jäveljanuari. När jag kom hem tränade jag dubbla pass pilates, dels mitt vanliga pass som jag kör två-tre gånger i veckan och så kör jag ju även RIDER PILATES CHALLENGE denna vecka. Kul med lite nya övningar, det här är mest fokuserat på stretch. Kan ju säga att det känns rätt välbehövligt. Är generellt så dålig på att stretcha, även om min vanliga pilatesträning innebär rätt mycket att sträcka ut. Men kände igår när det var en övning där man skulle sitta med benen i kors, att jag nästan inte klarade det p g a att höftböjarmuskeln stramade så djävla mycket. Det gjorde inte så myckte för övningen i sig, för den handlade om att stretcha ut nackmusklerna och det kan man ju lika gärna göra sittande på en stol. Stretcha höftböjaren är kanske det tråkigaste jag vet så därför gör jag aldrig det. Får kanske börja med det ändå? Det räcker ju liksom med att jag har svårt att sitta med benen i kors p g a artrosen, men nu när jag ändå har kommit så pass långt så är det ju surt om strama muskler ska sätta käppar i hjulen för en. Inte för att jag tror att min livskvalité kommer att öka markant bara för att jag kan sitta med benen i kors, men det är PRINCIPEN. Hatar att vara begränsad.
Efter träningen så var planen att jag skulle äta kvällsmat och läsa, eftersom jag har böcker som måste lämnas tillbaks på bibblan denna vecka och ikväll är det ju handboll. Hade lite ont i ryggen så jag lade mig på en värmedyna med boken...och somnade. Det var inte planen, men nu blev det så ändå. Aja, jag hinner nog läsa ut den ikväll, och då kan jag lämna tillbaks den imorgon (bibblan här i byn har bara öppet måndag, onsdag och torsdag) och samtidigt hämta ut nya böcker som jag reserverat och fått sms om att de nu finns på plats. Min man har fått något ryck och höll på i källaren hela kvällen, hoppas det innebär att han städar där? Tror dock inte det, men man vet ju aldrig. Sent ska syndaren vakna, osv.
Idag är planen: jobba, handla, hem, promenad med hundarna, städa, läsa, HANDBOLL. Kvartsfinal mot Egypten. Tur att det ändå blev dom och inte Danmark, har ju en dröm om att Sverige och Danmark ska mötas i en final (och att Sverige ska vinna) och det går ju inte om de möts redan i kvarten. Sen är Egypten ruggigt bra, så det är verkligen inte så att det kommer att bli a walk in the park. Allra minst för mig i soffan, hehe.
tisdag 24 januari 2023
You can hear the drums
måndag 23 januari 2023
Coming up: vecka 4
Tittade på väggkalendern och insåg att jäveljanuari är över i nästa vecka. Hurra för det och - no jinx osv - så farligt har det inte varit i år? Tror det beror på en kombination av lite snö, mycket jobb och mycket hästar. Ingen snö att behöva skotta och allmänt irritera sig på samt inte så mycket tid att känna efter utan full fart hela tiden. Och är det inte liiite ljusare nu? I fredags red jag lite senare än vanligt pga att Lille P inte ville låta sig fångas i hagen, men det hann ändå inte bli mörkt. Hurra för ljuset. Låter som en kristen nu, men skitsamma.
Helgen har varit en sån där typiskt bra helg som innehöll en lagom blandning av aktivitet och vila. I lördags gick jag först en långpromenad, sen tränade jag pilates, städade hönshuset och moppade golven i människohuset. Sen åt vi lunch och så låg jag på soffan och läste i godan ro medan min man stökade i källaren. Sen lagade jag stekt strömming och potatismos till middag och så kollade vi på Klovn och sen var det handboll. Igår gick jag också en långpromenad och sedan var jag hos Lille P. Sen var det galopp på tv. Köpte ju varsin andel i varsin galopphäst till oss i julklapp, och plötsligt har vi börjat intressera oss för både trav och galopp. Dock inte mer än på Harry Boy-nivå, hehe. Igår hade jag fyra rätt på V64 och satt i evigheter och väntade på att sista loppets resultat skulle komma upp så jag skulle kunna se hur många miljoner jag skulle kunna håva in. Så visade det sig att hästen som vann blev nedflyttad till andra plats eftersom jockeyn hade använt spöet på ett otillåtet sätt, och då hade jag bara tre rätt och gick miste om hela 40 kronor. Haha. Sen var det världscuphoppning i Leipzig som pockade på uppmärksamhet. Kul för Wilma, satt kvar för att se prisutdelningen och fick dessvärre istället bevittna den otäcka olyckan när den lilla flickan blev överkörd av en vagn. Fy vad läskigt, men enligt uppgift blev hon bara mörbultad. Vagnen var ju förvisso tom, det hade nog varit värre om den varit fullastad med pompösa FEI-delegater (eller vad det nu var för några) som den varit någon minut tidigare. Säkerhet kring prisutdelningar var ju något som diskuterades redan när jag var aktiv i tävlingssektionen för hundra år sen, och det ser ju ut som att det var läge att fortsätta på det temat, va?
Sen var det te och mackor och handboll och läsning. G-Ö-T-T. Nu väntar en ny vecka. Den här veckan är det teorivecka i stallet, ikväll ska det vara någon slags gemensam teori för vår grupp och gruppen innan som ridlärare L ska hålla i fattade jag det som. På torsdag ska vi nog ha vanlig teori med bara vår grupp, då ska jag bjuda på tårta för det gör man ju när man har ramlat av. För längesen red jag för en ridlärare som var förfärligt sträng och barsk, vi kallade henne Fiskögat för hon hade ett sätt att spänna blicken i en som nästan fick en att önska att man aldrig blivit född. På den tiden (nittonhundralängesen) red jag (och två av mina nuvarande ridkompisar i Bästa Måndagsgruppen™) i en hoppgrupp (det var tider det!) och såhär i efterhand kan vi skoja om att Fiskögat nog var jordens största gottegris, för det kändes som att ingen lektion var komplett utan att någon hade ramlat av. Det var som att hon ville att man skulle misslyckas, eller i hennes värld handlade det förmodligen om att man skulle utmanas, för om det gick bra så var det alltid så att hindren skulle höjas så att de låg på gränsen till hästens kapacitet, eller så var det banor med djävulska svängar eller så konstruerade hon något titthinder. Men på den tiden var man ju mer rädd för Fiskögats vrede än för att ramla av och eventuellt slå ihjäl sig, så därför sa man bara ja och amen till allt, och åt tårta var och varannan vecka. Har en kraftig känsla av att det inte får gå till på det sättet på en ridskola nuförtiden, hehe.
För ett tag sen fick jag reklam på Facebook om en femdagars RIDER'S PILATES CHALLENGE som enligt "uppgift" skulle göra en mer centrerad och därmed en bättre ryttare, och vem är jag att inte anta den? Tränar ju redan pilates två eller tre pass i veckan, så varför inte testa något nytt? Den börjar idag, vi får väl se om det blir hiss eller diss.
Jamen bortsett från handbollen är det väl inget direkt spännande som händer? Ska till veterinären och vaccinera de två gamlingarna Remus och Hilding idag, annars rullar nog allting på i samma gamla vanliga hjulspår. Men det gillar ju jag, förutsägbar och tråkig som jag är, hehe.
söndag 22 januari 2023
Hurra, Sverige-Portugal 32-30
Lille P, v 3 2023
Fick ge mig själv håltimme och kom därför lite tidigare än jag brukar, vilket innebar att jag kom mitt i Lille P:s lunch. Han blev INTE glad, hehe. Gick ifrån mig med bakåtstrukna öron och jag fick locka och pocka med en morot för att han skulle överväga att stanna upp och (motvilligt) låta sig infångas. Sen var han as-sur när jag gjorde i ordning honom, men väl uppe på ryggen var han som vanligt. Jobbade bara i skritt och trav med volter och serpentiner, idag kom jag till ett läge där jag kände att jag fick trycka på honom lite för att han skulle gå fram. Svårt att förklara, men det kändes som att han började jobba lite mer med kroppen i det läget. Men det funkade bra, pressade honom inte speciellt hårt för han är ju fortfarande under igångsättning efter vintervilan. Provade också att flytta honom lite åt sidan för skänkeln och det fattade han direkt.
Fredagen var han ett litet as att fånga i hagen, han hade nämligen bestämt sig för att han skulle INTE låta sig fångas. Tror jag höll på i nästan en halvtimme innan han slutade med att vända rumpan till och sprätta iväg i galopp och bocksprång så fort jag närmade mig, men till sist blev moroten jag hade att locka med lite för intressant. Han var lite seg att rida sen, inte undra på så som han flängt omkring. Men det gick bra.
Ägaren och jag kom överens om att han skulle ha grimma på sig i hagen på "mina" dagar, och på söndagen tog det väl kanske bara fem minuter att få tag på Lille P, så det gick i alla fall på rätt håll. Var lite knäpphästväder, men det gick rätt bra att rida fast ibland blev han stark och lite springig. Har börjat minska ner volt tillbaka i storleken för att så småningom kunna introducera framdelsvändning. Flyttar ett par steg åt sidan då och då, det funkar rätt okej. Längtar efter vår så att vi kan ta dit nån tränare och få lite riktlinjer att jobba efter.
lördag 21 januari 2023
Gökungen
fredag 20 januari 2023
Hurra, Sverige-Island 35-30 och Sverige är i kvartsfinal!
Luther, leave me alone please
Igår jobbade jag en del med den biten som i min befattningsbeskrivning kallas "strategisk och långsiktig", vilket innebar att jag ägnade kanske halva dagen åt att bara tänka. Det är ju arbete som också ska göras, men känns som lite fusk när man liksom inte producerat något riktigt konkret utan i bästa fall har en bunt lösryckta anteckningar som någon gång kanske kan användas till någonting. Skum känsla, men ja. Så får det banne mig vara ibland, får jag säga till Luther som sitter på min axel och skakar på huvudet med rynkade ögonbryn.
Som straff för det, eller kanske är det någon som sitter och sticker nålar i en voodoodocka, så har jag haft en helvetisk huvudvärk hela dagen. Inte många djupa tankar har tänkts, kan jag ju lugnt säga, men som väl är finns det även ett operativt inslag i mitt arbete så nu får väl Luther ändå nöja sig. Nu är det dags att gå hem, ska först ta en vända till Lille P och sedan hem och slappa tills det är dags för HANDBOLL 20.30. Island står för motståndet och det känns rätt nervöst för det är inget dåligt lag. Sverige har ju skam till sägandes faktiskt glidit lite på en räkmacka genom första gruppspelet, men nu är det mellanrunda, blåbärsnationerna har försvunnit och vad som helst kan hända. GULP.
Till stallet istället, v 3 2023
Blev ju ingen ridning i måndags p g a tjänsteresa. För ett tag sen diskuterade jag och en ridkompis i Bästa Måndagsgruppen™ det där med igenridning. Förr var det helt självklart att man skulle rida igen varje missat ridtillfälle, och det lades nog en hel del administration på att få ihop det (fast det var å andra sidan på den tiden när klubben hade en anställd kontorist, visserligen på halvtid och med lönebidrag, men ändå. Lyxen?). Sen har det varit lite olika varianter på igenridning, bland annat "uppsamlingsheat" där det fanns en instruktör som typ sa till vilket varv och i vilken gångart man skulle rida, i övrigt red man självständigt. Eller man fick väl hjälp om det behövdes, men det var alltså inga uttalade övningar och så. Gillade den varianten, men tiden var fredagar 19.30 och det spelar ju inte mig någon roll för jag har ju inget liv, men jag kan ju förstå att det inte var jättekul att vara den instruktören. Under pandemin fick man inte rida igen alls, men nu får man rida igen i någon annan grupp på samma nivå eller lägre, men max två gånger per termin och givet att man avbokar i tid såklart. Det kan jag till viss del köpa, egentligen är ju hela systemet med igenridning lite märkligt för varför ska egentligen ridskolan ansvara för att kompensera för att man missar en lektion? Å andra sidan är det ju rätt dyrt att missa en lektion, så bra att möjligheten finns såklart. Förr sa man till sin ridlärare (ännu längre tillbaks: kontoristen) att man ville rida igen, och så var det ett fasligt bläddrande i pärmar för att hitta en grupp där det fanns plats och så skulle det kollas för vilken dag man red igen och strykas och flyttas runt och ha sig, det måste ha tagit oceaner av tid. Nu får man maila och boka en plats för igenridning, och då blir man erbjuden en dag och tid och om man inte kan då så får man skylla sig själv. Köper det också, tycker det är bättre att personalen håller lektioner och tar hand om hästarna istället för att hålla på och försöka pussla ihop tider som passar för folk som har tuuuusen järn i elden. I alla fall, vad jag och min ridkompis pratade om var att förr var man så himla noga med att rida igen, men nu har man blivit lite mer "äh, skitsamma". Men ska nog i alla fall försöka ta igen den här missade lektionen, vet att det är gott om plats i den gruppen som min man rider i och det kunde ju vara kul att se hur det går för honom. Slut på lång utläggning om ingenting.
Gårdagens tema var skänkelvikning. Det är ju inte precis Köttbullens paradgren, och hon var också betydligt tjurigare rent generellt jämfört med förra veckan, men mot slutet kändes hon rätt fin. Övningen var så här: Vända in på diagonalen efter en hörnpassering, skänkelvikning till kvartslinjen, rida rakt fram över en bomserie, skänkelvikning ut till andra hörnan och på andra långsidan så var det en båge med två olika bomserier på böjda spår som skulle travas över. Det var jobbigt, kan jag lova. Sen galopperade vi på volter och minskade volterna, vilket inte heller var a walk in the park för Köttbullen har ju inte så stort register i galoppen utan det är mer ett läge och en hastighet. Blev heller inte bättre av att jag hela tiden hamnade på samma volt som Häxan. Vet inte om det är att hon har någon krämpa av något slag, men rätt ofta så avbryter hon galoppen och står stilla en liten stund, eller om det är att hon inte kan hålla igång, men det ser ut som att hon bryter av med flit. Rider man på en volt så kan man ju då hålla sig innanför voltspåret, men om man håller på och minskar volten så blir det ju lite kaoz. Dessutom stod det koner och bommar lite varstans, så det var inte helt enkelt att veta vart man skulle ta vägen. Men det gick rätt hyfsat ändå. I galoppen tänkte jag hela tiden mjukglass, mjukglass och tyckte att jag ändå kom ner bättre i sadeln. Men ridlärare V gastade att jag skulle tänka att jag hade en tegelsten i rumpan, så jag får väl försöka få ihop den kombinationen på något sätt.
Värt att nämna var att jag igår satt upp UTAN PALL. Sedan jag tog upp ridningen igen (var tvungen att kolla hur längesen det var, visade sig vara i februari 2017. Snart 6 år sedan alltså och ett av mina bättre beslut i modern tid) så har otroligt mycket ändrats från hur det var förr. Ska inte gå in i detalj på förr vs nu, men en grej är i alla fall att numera sitter ALLA upp från pall. Förr var det bara gamla tanter som gjorde det, andra förväntades kravla sig upp efter bästa förmåga och det är ju inte så lätt om det är ett halvblod på 170 och man själv bara är 158 centimeter över havet och vig som ett källsorteringssystem. Så pall är bra, även om det egentligen är för att skona hästarnas ryggar. Nu är jag väl per definition också en gammal tant, men det betyder ju inte att jag vill känna mig som det, vilket jag hade gjort om jag varit den enda som behövt använda pall för att komma upp på hästryggen. Men igår var pallen försvunnen och medan ridlärare V gick på jakt efter den så var det någon vig och långbent ungdom som satt upp själv och då tänkte jag att jag kan väl i alla fall testa...Och upp kom jag. Nu är det ju inte så mycket att yvas över eftersom Köttbullen inte är ett halvblod på 170 utan en maxad C-ponny, men ändå.
Nästa vecka är det teori, och då ska det tydligen vara någon gemensam teori för måndagsgrupperna eftersom ridlärare I har slutat. Trodde nästa vecka var hennes sista vecka, men tydligen inte. Igår kom det ett mail där det stod att vi ska få ha ridlärare L som ridlärare från och med 1 mars, det blir bra. L brukar ha BOOT CAMP och jag gillar henne som instruktör (dessutom verkar hon ha stor förståelse för att jag vill rida ponny, hehehe). Vem vi ska ha som instruktör i februari är fortfarande lite oklart, men det ger sig väl.
torsdag 19 januari 2023
Hej och hå
Igår var en lång dag. Steg upp klockan fyra, var på jobbet strax innan fem, jobbade till kvart i tolv, tog tidig och snabb lunch, åkte hem, tog ut hundarna en snabbis i trädgården, gick in och hade Teamsmöte med min chef, bytte om, åkte till Lille P, svängde inom affären på tillbakavägen och hämtade ett paket, kom hem, matade hönsen, städade toaletten, duschade, kopplade upp mig på ett seminarium (som jag trodde skulle börja klockan 10 men det visade sig vara klockan 10 någonstans i USA så här i ärans och hjältarnas land blev det klockan 16). Vid 17.30 rullade jag ut pilatesmattan och körde ett pass, sen slog jag mig ner i soffan och åt kvällsmat och varvade mellan att kolla på handboll och läsa. 20.30 började MATCHEN (alltså Sveriges) och sen var jag väl i säng vid 22. Hade svårt att somna trots att jag kanske bara sovit fyra timmar föregående natt, men det var väl adrenalinpåslaget efter handbollen som susade runt i systemet.
Jobbar hemma idag, så jag fick i alla fall lite sovmorgon. Föreställer mig att jag ska beta av delar av min (förvisso aldrig sinande) to-do-lista och sedan hinna med att köra ett tabata-pass, städa, byta lakan i sängarna och ta en promenad med hundarna innan det är dags att köra till stallet för en dust med Köttbullen. Måste också handla till jobbet, varje fredag har vi gemensam frukost som vi turas om att fixa och den här veckan är det min tur. Men det kan jag nog göra på väg till eller från stallet.
Idag fyller Remus 13 år. Det är ju helt g-a-l-e-t, tycker det var inte längesen vi hämtade hem honom (vilket förvisso inte var 13 år sen idag, men i alla fall 13 år sen minus cirka åtta veckor). Han hänger lätt med på en milrunda fortfarande, även om han börjar bli lite stel och inte gärna självmant hoppar upp i soffan och sängen, utan han ställer sig nedanför och ger ifrån sig förnärmade ljud samt blänger uppfordrande tills man ger honom en hjälpande hand. Regnar det vill han inte gå ut, utan då får man bokstavligt talat dra honom över tröskeln. Men har man väl fått ut honom så är det inga problem att ta en långpromenad. Hoppas vi får ta åtskilliga såna även framöver.
onsdag 18 januari 2023
Hurra, Sverige-Ungern 37-28
Skred
Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokalredaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars för skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan?
Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hinna i kapp alla inblandade.
Över broarna och tillbaks igen
Överlevde (nätt och jämnt) resan till Däääänmäääärk. När man pratar om att resa till Danmark så är det ju lätt att tänka Köpenhamn, lite snabbt över bron och så tillbaks igen på nolltid. Men mitt Danmark inkluderar att man först ska ta sig över Öresund, korsa Själland och Stora Bält, samt täcka in merparten av Fyn och sedan lite till. Det tar en halv arbetsdag OM man har flyt och inte kommer mitt i rusningstrafiken i Köpenhamnsregionen och där verkar det fan i mig vara rusningstrafik JÄMT. Själva besöket var helt okej, men resan dit och hem var något av en mardröm eftersom jag satt i samma bil som en person som tjatar hål i huvet på alla oavsett om någon lyssnar eller ej. Hade dessvärre glömt mina hörlurar så tvingades lyssna på Nu är det sex kilometer tills vi ska svänga...Jaha, nu ändrades tiden till att vi ska vara framme 17.02 istället för 16.59...Nu ska vi svänga om fyra och en halv kilometer...Sån där ratt med funktionsknappar på ska jag ha i min nästa bil för det är ju smart alltså...Nu är det bara 15 mil kvar tills vi är framme...Nu ska vi svänga om tre kilometer...Nu står det att vi ska vara framme exakt 17.00...Kolla, där framme är det en mack...osv, osv, osv tills jag trodde jag skulle bli TOKIG. Satt förvisso och läste en deckare och brydde mig inte om att kommentera något av det som sades, kollegan som körde hummade väl med lite artigt då och då, men ibland undrar man om det inte borde vara tillåtet att hantera kollegor som man hanterar sina barn så att man bara skulle kunna be dom HÅLLA TYST ibland?
Kom hem igår kväll, var HELT slut så jag bara duschade, kokade en kopp te och satte mig och vegeterade i soffan framför handbollen. Såg slutminuterna av en match där jag fick se Bahrain slå Belgien, sen rev jag av ett avsnitt av Yellowstone innan var det dags för grannländerna Danmark och Norge att ta sig an Tunisien respektive Holland. Danmarksmatchen var ändå lite spännande i början, för Tunisien tog ledningen och ett tag var det rätt jämnt, men sen gjorde de rödvita ett ryck och drog ifrån (matchen slutade sedan 34-21 till Danmark, så det var inte som att man satt och bet på naglarna och undrade hur det skulle gå efter den inledande kvarten) och sedan kunde jag hoppa över till Norgematchen som krävde lite mer engagemang för Holland ledde och norrmännen hade faktiskt uppenbara problem. Men energin räckte inte hela vägen för holländarna så det slutade med uddamålsseger för Norge. Sen gick jag och lade mig, men hade svårt att varva ner och somna. Vaknade klockan tre med hjärnan på högvarv. Hatar att vakna klockan tre, antingen hinner jag inte somna om innan klockan ringer eller så hinner jag precis somna och då är det ju vidrigt att bli väckt. Nu blev det alternativet "hinner inte somna om", så den här dagen blir väl inte så kul. Den är dessutom fullspäckad med möten, plus att jag ska vara med på ett seminarium som utgår från USA och därför startar 16.00 svensk tid, plus att jag sa till Lille P:s ägare att jag skulle rida honom som idag då eftersom jag inte kunde igår. Planen är nu att riva av förmiddagen på jobbet, åka hem, ha ett möte med min chef som jag hoppas bara tar den halvtimme som det är schemalagt, åka till Lille P och sedan hem igen för att vara med på seminariet. Rent teoretiskt borde det funka. Vi får väl se vad verkligheten har att erbjuda.
måndag 16 januari 2023
Hurra, Sverige-Uruguay 47-12
3 x Inger Skote
Förra veckan ville jag ha något enkelt och lättläst/lättsmält att läsa och nappade då till mig Jag du vi av Inger Skote ur min hylla med 70-talsungdomslitteratur. Boken är en trilogi i en volym och utgörs av Dom tiger ihjäl mej!, Livrädd och Den omöjliga kärleken. Läste dom flera gånger när jag var tonåring och har läst-om dom med jämna mellanrum under årens lopp. Böckerna handlar om Nickan, som i första boken är nyinflyttad och första dagen i skolan kommer på kant med klassen och blir utfryst. Andra och tredje boken handlar mest om Nickans klasskompis Gittan som försökt ta livet av sig och hur Nickan försöker hantera det och sig själv och livet.
Jag gillar dom här böckerna (även om jag nu kan tycka att Nickan är liiite i präktigaste laget ibland?), de har en rapp ton och ett bra språk och jag minns från när jag läste dom som ungdom att jag tyckte det var viktiga och bra frågeställningar som togs upp. Det tycker jag väl kanske fortfarande, även om de har fått en anstrykning av präktighet som jag inte minns. De här böckerna får tre och en halv SO-lektion av fem möjliga.
Helgen vecka 2
Helgen som gick präglades mest av handboll. Älskar att det alltid är ett handbollsmästerskap i januari, antingen VM eller EM, givet att Sverige är med såklart. I helgen kollade jag dock mest på andra lag, förutom såklart matchen mellan Sverige och Kap Verde. Det gick inget vidare för mina andra lag. Först var det Sydkorea mot Portugal, jag hejade på Sydkorea och de förlorade. Sen var det Nordmakedonien mot Holland, jag hejade på Nordmakedonien och de förlorade. Sen var det USA mot Krotatien, jag hejade på USA och de förlorade. Hoppade fram och tillbaks mellan den matchen och matchen mellan Danmark och Bahrain, jag hejade på Bahrain och de förlorade. Nu ska det väl tilläggas att jag hejade på typiska underdog-lag, så det var kanske inte så konstigt att det gick åt pipsvängen för allihop.
Gick mina vanliga långpromenader, men kände mig begränsad. I den skog som ligger väster om byn så håller de på att avverka, vilket innebär att det ligger träd lite här och var, även över stigarna och det är ett meck att ta sig fram, i alla fall med fyra kopplade hundar varav tre är kortbenta. I den skog som ligger öster om byn så jagar de, och då vill man ju inte vara i vägen där. I lördags gick jag en runda där de inte brukar jaga, träffade på en jägare i utkanten av den delen av skogen, frågade om det var okej om jag gick si och så och det var det, sa han. Och det var det säkert också, men den rundan tangerade ett annat jaktlags område, så plötsligt var jag så att säga i skottlinjen i alla fall. Inte för att jag är rädd för att bli skjuten, det är väl mer det att det är trist om man sabbar för någon. Fick snirkla mig hemåt på omvägar, så det blev en nätt liten runda på närmare 14 km. Igår tänkte jag att nähä, men då går jag väl en runda på småvägarna runt byn istället då. Gillar att gå där också, där är väldigt fin natur med stora öppna böljande fält och utsikt ända till havet på sina ställen. Tuppar gal på avstånd och det är långt till närmsta hus, som Ulf Lundell skulle ha sagt om han gick med, men det gjorde han inte. Tycker däremot det är lite tråkigt att gå på bilvägar eftersom man då inte bara kan gå och måsla i sin egen lilla värld utan måste ha koll på eventuell trafik och vissa kör som biltjuvar även om vägarna är smala och slingrande. Igår mötte jag sammanlagt 4 bilar på 9 km, så det är ju inte som att man måste gå på helspänn direkt, men ändå.
Ja, nä men sen har jag väl mest legat i soffan och latat mig förutom en vända till Lille P igår, samt såklart det gamla vanliga köret med matlagning och disk och plock. Vi spelade på trav också i lördags, den här gången tog jag en sån där lågrisk-Harry Boy med många favoriter, men det gick ju åt helvete för precis varenda favorit också. Hade bara ett rätt och det blir man ju inte precis miljonär på.
Idag ska jag som sagt åka på jobbresa till Dääääänmääääärk, är noll pepp men det är ju bara bita ihop och sitta av skiten. Stör mig dock på att jag missar en ridlektion, visst går den att ta igen men inte för Ida. Snyft. Får trösta mig med att jag i alla fall får hotellfrukost. Mmm....hotellfrukost. Det är inte dumt.
Lille P, v 2 2023 + trista ridskolenyheter
Lille P:s ägare red honom i helgen, då hade han varit ganska busig och bockat så det kändes ändå skönt att kunna vara på ridbanan (även om det var där han hade busat). Tog det väldigt lugnt eftersom han vilat i tre veckor. Red en övning som jag tror kallas "hunden", eller åtminstone kallade Karin den för det, som är att man rider på en volt vid A eller C ("hundens" huvud), sedan rider man ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka (som blir "hundens" öra), sen lägger man volt vid A-eller-C i det nya varvet och sedan ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka ("hundens" andra öra). Man kan också göra en liten volt i volten på den öppna delen (som då blir "hundens" nos), men där är vi inte riktigt än. Men för att vara Lille P så gick det faktiskt väldigt bra, tyckte han var riktigt balanserad. Red "hunden" i skritt, sedan travade jag och gjorde lite volter och serpentiner och det gick också bra. Någon gång blev han lite springig, men annars jobbade han på fint. Sen hade vi lite myyyyz efteråt. Lille P är ingen direkt kelgris, tvärtom kan han vara direkt sur när man gör i ordning honom, men efter ridningen brukar han vara lite mer tillgänglig.
På fredagen gjorde jag ungefär samma sak, tyckte det gick riktigt bra, framför allt i skritten där han tidigare har taktat mycket, men nu jobbade han på och var fokuserad. Igår gjorde vi UNGEFÄR samma sak igen, fast inklusive galopp. Det gick bra, fast han blev stark. Är rätt mycket krut i honom ändå, även om han för det mesta är väldigt cool att rida på banan (till skillnad mot ute på fält där han uppenbarligen ser spöken bakom varje grässtrå och ungefär vad som helst kan hända). När jag läste annonsen om "medryttare sökes" stod det att det var en väldigt lugn och snäll häst, men då var han såklart inte riden på Fälten Där Den Onde Bor. Hehe.
Tråkig nyhet (som dock inte har någonting med Lille P att göra, men ändå hästrelaterad): min ridlärare I ska sluta. Gud vad våra ridlärare slutar, känns det som. Sen jag började i Bästa Måndagsgruppen™ i januari 2018 så har vi avverkat 4 instruktörer (fast Linda var bara till låns under en termin). Det är ju väldigt trist, även om det aldrig har blivit till det sämre. Inte så att det är en stigande skala av bra-bättre-bäst, det har alltid varit bra men så har det blivit bra fast på ett annat sätt. Är ju också nyttigt att rida för lite olika instruktörer för alla har ju olika saker de fokuserar på och sen kan de ju liksom säga saker på ett nytt sätt som gör att gamla polletter som suttit fast i systemet i åratal äntligen kan ramla ner. Som nu i torsdags när ridlärare V sa att jag skulle sitta som en klick utsmält mjukglass i galoppen. Det var ju tydligen det jag behövde höra istället för en massa varianter på "kom ner i sadeln". Så jag hoppas att trenden följs och att det här också blir annorlunda-men-bra-ändå. Men som sagt trist. Men ridläraryrket är ju inte så lukrativt som man skulle kunna tro: dåligt betalt, dåliga arbetstider och en arbetsmiljö som inte direkt gör någon avundsjuk. Plus att man i en ridklubb är anställd av en ideell förening som alltid har ont om pengar och där det alltid förekommer ett visst mått av tjafs.
Jaha, så nu får vi väl se vad som händer? Det sura är att I ska sluta redan som nästa vecka (hon har fått ett nytt jobb från och med 1/2 som jag fattade det som) och jag missar dagens lektion p g a jobbresa till Dääänmääärk, och nästa vecka är det teori. Blää. Är dock himla glad att jag började i den här dressyrgruppen på torsdagarna, det är sån ordning och reda med ridlärare V och hon gör bra övningar och är engagerad till tusen. Bra att ha en fast punkt i tillvaron i alla fall.
lördag 14 januari 2023
Hurra, Sverige - Kap Verde 34-27
fredag 13 januari 2023
Till stallet istället, v 2 2023
torsdag 12 januari 2023
Hurra, Sverige-Brasilien 26-18
Life is a short trip
Jeflar vad jag har mycket att stå i på jobbet. Annars brukar åtminstone januari vara ganska så lugn, men 2023 började verkligen med en jobbmässig rivstart. Har i och för sig det hellre att jag känner att jag nätt och jämnt hinner med än tvärtom. Blir också mer effektiv ju mer jag har att göra. Har man oceaner av tid till allt så kan till och med jag börja prokrastinera och skapa surdegar av saker som kanske egentligen bara tar fem minuter men som man av någon anledning skjuter framför sig orimligt länge.
Var hos Laserkvinnan på behandling igår. Hon är inte direkt klen i nyporna om man säger. Fick massage och laserbehandling av mitt RÖTNA axel- och nackparti, och det är välbehövligt (känns det som). Susade hemåt, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen någon timme senare, gav hönsen mat, städade badrummet samt dammsög i hallen eftersom den mer påminde om en potatisåker. Damp sedan ner i soffan med kvällsmaten och ett avsnitt av Yellowstone på C-More som jag har börjat kolla på. Kevin Costner är ju ändå Kevin Costner och allt lite het fortfarande, även om han är någon form av as i den serien. Sen tittade jag på dokumentären För hela ditt jävla liv som handlade om handbolls-EM 2022 där Sverige tog guld. Började lipa minst tre gånger, hahaha. Men gud, det var så mycket känslor och spänning. Ja, sen fick jag väl fortsätta med premiärmatchen mellan Polen och Frankrike bara för att komma i VM-stämning. Såg dock bara första halvlek, sen började det bli lite väl sent för undertecknad.
Idag måste jag åka och handla efter jobbet, för det ekar i kylskåpet. Ska ju rida ikväll, så det blir väl en sån där effektiv hem-ut-med-hundar-hem-igen-träna-städa-eftermiddag. Sen stallet och sedan hem igen i ilfart för att hinna se Sverige möta Brasilien i handbollen. Den matchen börjar 20.30 och lär väl sluta strax innan 22, men det är ju fredag imorgon så då kan man väl stå ut med lite sömnbrist. Hej och hå.
onsdag 11 januari 2023
Du kan väl släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret
tisdag 10 januari 2023
Back in business
måndag 9 januari 2023
Matlådor
Singel i Sumpan
Har läst-om Singel i Sumpan av Annika Sundbaum-Melin, en bok som jag slöläser då och då när jag bara vill ha något enkelt. Detta är handlingen:
Journalisten Annika Sundbaum-Melin har skrivit en dagbok om hur man klarar av det första året efter skilsmässan. När den första chocken lagt sig och prozactabletterna börjat ge effekt så upptäcker hon att även en halvfet trebarnsmorsa som närmar sig fyrtio fortfarande kan ha kul på krogen. Det här är en slags anti-Bridget Jones Dagbok. Det handlar inte om den ständiga jakten efter den rätte, utan snarare efter ett tillfälligt ragg. Det är inte en tjusig karriärskvinna utan en trebarnsmor som sliter på dagarna och överdoserar Treo på morgnarna när bakfyllan är för svår. Boken utspelar sig inte i en genomdesignad innerstad i övre medelklassmiljö, utan i den slitna förorten Sumpan.
Jag gillar egentligen inte alls den här boken, som har undertiteln "hur man överlever första året som singel med hjälp av snälla grannar, Treo och ett och annat ragg". Tycker Annika Sundbaum-Melin var en rätt patetisk person och tycker inte på något vis att det är eftersträvansvärt att supa skallen i bitar och ragga karlar som om det inte fanns någon morgondag (det där med "ett och annat" känns som en sanning med modifikation). Har lite svårt att köpa att det automatiskt måste vara gööörl power bara för att en kvinna beter sig som en man när mannen beter sig som ett svin. Är nämligen inte övertygad om att en sån här berättelse hade tagits emot med lika öppna armar om huvudpersonen varit en karl, men nu måste man tydligen tycka att det här är "lite crazy", men jag tycker mest det gränsar till patetiskt. Fattar heller inte hur hon fick ihop själva logistiken, för enligt sig själv så tog exet noll ansvar för barnen, men ändå kunde hon gå på krogen typ flera gånger per vecka? Men hon kanske hade Sveriges största nätverk av barnvakter, vad vet jag? Boken i sig känns rätt så hafsigt hopkommen med slarvigt språk och ingen direkt röd tråd, och den faller nog snarare under kategorin "böcker jag älskar att hata". Gillar dock det vardagliga och (som det känns) ärliga, men kanske gillar jag mest av allt att jag själv känner mig så otroligt PRÄKTIG i jämförelse eftersom jag varken super eller slarvar med ekonomin eller på det hela taget någonsin betett mig en miljondel så ansvarslöst som Annika Sundbaum-Melin verkar göra. Den här boken får (trots allt) två fem-i-tre-ragg av fem möjliga.
Here we go, oxveckor
fredag 6 januari 2023
Bröllopsfesten
Tretton misstänkta.
På en avlägsen ö utanför Irlands kust ska årets mest omtalade fest äga rum. Jules Keegan och Will Slater ska äntligen gifta sig. Det lyckliga paret, det perfekta paret. Vänner och familj är på plats, men bröllopstårtan hinner knappt ställas fram innan en av gästerna hittas död.
Samtidigt som mordet chockar hela sällskapet blåser det upp till storm, och ingen kan ta sig tillbaka till fastlandet. Men det är inte bara vädret som ställer till det. Gammalt groll, svartsjuka och hemligheter bubblar snart upp till ytan. Tretton gäster befinner sig på ön, och alla har de sina motiv.