Det gick bra att spåra i vilthägnet. Alla överlevde. Faktum var att jag såg mer vilt (3 harar) när vi var ute och promenerade i Körsbärsdalen i morse än inne i själva vilthägnet, där det enligt uppgift ska finnas 500 hjortar och lika många vildsvin. En person såg en mus. En annan skrämde upp, men såg inte, ett vildsvin. Remus gick av spåret en gång, och det var när spåret gick precis förbi, nästan rakt igenom en sån där foderhäck dit alla lata djur i hägnet går för att äta. Då fick han nosa runt i höet en stund, men sedan hade han lyckats sortera ut sin egen klövs lukt bland alla miljoner andra klövtramp och bara fortsatte. Det är ganska imponerande måste jag säga.
Två dåliga saker:
1. I morse gick min kamera sönder. Den bara tjurar och vägrar allt och i displayen står det OBJEKTIVFEL. Tittar man lite noggrannare så ser man att objektivet har fått en smäll och är helt snett. Oklart när det hände. Djävligt tråkigt är det i vilket fall som helst.
2. RYGGSKOTT. Eller, som jag sa till min man: "jag tror inte det är ryggskott utan mer någon muskel eller sena som har blivit överansträngd och ligger och trycker på någon nerv..." och han bara: "det är ju det som ÄR ryggskott". Gillar inte ordet. Ryggskott är något som drabbar 80-åriga gubbar när de skottar snö, inte mig som är på det 44:e och någorlunda vältränad.
Jaja, shit happens. Det är lördag och i ugnen står en svingod lasagne och jag dricker ett dyrt sicilianskt rödvin och nu ska jag googla på en ny kamera. Tjo flöjt.
Haha, välkommen i gänget. Det är nu det börjar. Dvs när man pratar med kompisar och man maste klara av alla sjukdomar först, innan man kan börja snacka viktigare saker.
SvaraRaderaMinns Astrid Lindgren som alltid sa "döden, döden" när hon snackade med sin syster eller kompis, minns inte vilket. Sen var det avklarat, och de kunde ga vidare.
Annika