I morse när jag körde till jobbet, tämligen exakt klockan 05.00, så stod det en polisbil mitt i byn. Inte bara slött parkerad av en trött polis som hade gått hem och lagt sig (finns ingen polisstation här), utan en i tjänst, med en livs levande konstapel som gick runt och brottsplatsundersökte. Tre jättestora teknikerbussar tog upp hela Konsums parkering och färgaffären var avspärrad med blåvit polistejp. Vad synd att jag var på väg till jobbet och därför inte kunde stanna och illglo och skaffa mig inblick i det riktiga polisarbetet (eller, mer troligt, bli bortkörd från detsamma).
DÖD MAN HITTAD, klämde lokaltidningen på nätet slutligen ur sig, och nej, det var inte Tengil och vi var inte inblandade. Vad som hade hänt var istället att någon någon gång i natt hade gått förbi färgaffären och sett att det lyste. Och därinne låg färghandlaren och var inte längre med oss i detta livet, avliden för att tala klarspråk. Polisen "uteslöt inte brott" som det brukar heta, men färghandlaren var både gammal och enligt uppgift inte den som lät sin diabetes sätta käppar i hjulet när det handlade om att ta sig en redig bläcka. Nu känner jag i och för sig inte färghandlaren och kan inte bedöma om han hade några fiender, men det känns ju tveksamt om någon skulle ödsla krut på att ta livet på någon som redan i princip står med ena foten i graven. Fast man vet ju aldrig.
För säkerhets skull kastade jag i alla fall den rådjursklöv som jag tog från Remus i lördags och som sedan dess har legat på (det tack och lov avstängda) elementet i hallen (i en påse i och för sig). Tyckte inte det såg riktigt bra ut att det låg kroppsdelar strax innanför ytterdörren ifall det blir fråga om dörrknackning, och det behöver ju kanske inte osa ond bråd rådjursdöd heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar