"The life and times of Susan Strange ended in a tragic way, with the money from insurance her family went on holiday"

Näe, vad jag känner mig UTLED på allt och alla just punkt nu. Teknik som trilskas. En nacke som gör ont. Folk som bara flippar ur och beter sig helt djävla märkligt till både höger och vänster så att man förväntas stå där i mitten och balansera upp åt alla djävla håll och kanter så att allt ska vara frid och fröjd. TYP. Har mest av allt lust att börja knarka eller nåt.

Det här inlägget blev ju för djävla deppigt.
En taxbild muntrar ALLTID upp.

Lunchrusning

Idag gjorde Sabina och jag ett nytt försök att springa på lunchen. Förra gången gick det nämligen inte speciellt bra eftersom Sabina fastnade i ett möte och det gissningsvis inte är jätteschysst om man lämnar ett möte med några långväga leverantörer med ett Nä men ni får ursäkta, nu är det dags för mig att ta en liten joggingtur. Ni kan väl skriva på de här avtalen så länge? Men idag kom vi alltså i väg, och allt gick mycket bra, trots regn och rusk. Fast det gillar ju jag. Och det var jätteskönt att springa med någon som höll ungefär samma tempo som jag själv, istället för att bara se några ryggar försvinna i fjärran för att sedan åter möta sina så kallade löparkamrater när de kommer rosiga och nyduschade från omklädningsrummet när man själv precis har släpat sig i mål och är cirka halvdöd.

Så jag är nöjd. Bedömde att vår runda var lite drygt 4 km, men nästa gång har Micke lovat att jag ska få låna hans smartphone som har en APP som mäter distans med hjälp av gps-koordinater eller svart magi, jag vet inte vilket, så om den går att lita på så får vi det svart på vitt. Eller kanske till och med i färg.

Det blåser på Moulinsart

Jaha, men nu ska väl politiskt korrekta kulturarbetare gå in och rensa ut gamla Tintin-album på Kulturhuset eftersom de är "rasistiska". Det har jag redan skrivit om en gång, minst. För att summera för den som inte orkar anstränga klickfingret mer än nödvändigt: Jag tycker det är skitlöjligt. Om Tintin hade skrivits idag, fine, eftersom värderingarna ÄR mossiga och otidsenliga. Men Tintin i Kongo gavs ut på 30-talet, när till exempel den svenska tidsandan tyckte att det var helt okej att döpa en efterrätt till "Neger-Persika" för att betona att det var exotiskt. Eller ska vi prata om Fem-böckerna och liknande äventyrsböcker för barn där var och varannan skurk är svartmuskig och talar med brytning? Eller för att inte tala om min favorit, Borta med vinden, där negrer i bästa fall tillskrivs samma status som ett troget husdjur? Min uppfattning är att man inte kommer tillrätta med rasism för att man går in och suddar i litteraturen. Det är inte där problemen ligger.

– Barn läser inte det finstilta, de går in i berättelsen direkt. Den fördomsfulla bilden blir stigmatiserande. Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt, säger någon prettoperson på Kulturhuset som motivering till varför Tintin åker ut.

Det är väl konstigt. Att man själv och snudd på alla man känner i sin generation har vuxit upp med att läsa Tintin och liknande litteratur, uppenbarligen helt okritiskt, och utan förklarande förord om den rådande tidsandan. Och ändå har folk i allmänhet inte blivit medlem i vare sig Sverigedemokraterna eller Vit Makt. Hur kan det komma sig?

Ny vecka, nya tag

Helgen försvann i trötthetsdimma. Igår var jag knappt utanför dörren på hela dagen, bortsett från en tur till havet på förmiddagen. Men hela eftermiddagen låg jag i soffan och slötittade på hela veckans repriser på 112 På Liv Och Död. Eller om det var hela månadens repriser, det var väldigt många avsnitt i alla fall. Dumsurfade lite, bakade bröd, lagade sjukt god mat (ugnsbakad lax under täcke av phildadelphiaost med tomat och pesto, egenodlad potatis, sås baserad på örter, creme fraiche och vitt vin. Gott så det knullade i truten, som vi brukar säga), men på det hela taget var det en väldigt stillsam dag.

I lördags hann jag i alla fall hem till veckans reprisavsnitt av Ensam Mamma Söker. Att jag kan ha missat denna serie är för mig, och förmodligen många andra också, en gåta. Alltså HERREGUD vilka spån. Jag är full av intryck, men de far liksom omkring som i en virvelvind av förundran och låter sig inte fångas lättvindigt. Jag återkommer i ämnet när allt har lagt sig lite. Det är lite mycket nu nämligen. Idag ska jag på massage efter jobbet. Sedan ska jag på tävlingslydnadskurs med Remus. Därefter rallylydnadskurs med Remus. Imorgon ska vi bowla och åka Segway med jobbet på jobbet och efter jobbet, och på kvällen är det avslutning på Hildings valpkurs. Så jag återkommer kanske på onsdag eller så. Om inte annat för att rapportera om hur det är att åka sån där rikemans-rullator, det kan ju bli en spännande upplevelse.

TRÖTTHETEN

En lång dags färd mot natt går mot sitt slut. Studsade upp i arla morgonstund (närmare bestämt 07.00), åt frukost gjorde matsäck, packade in två taxar i bilen och åkte till brukshundklubben för att vara med på spårövning på Hildings valpkurs. Det hällregnade. Och då menar jag hällregnade som i att Frälsaren i sin himmel öppnade portarna och lät allt vatten i hela världen strömma ner just över Rinkabyfälten, ackompanjerat med både blixt och dunder. Men det var ju bara att gilla läget. Hilding gick sina två babyspår och sedan packade vi in oss i bilen igen och susade vidare till Vedemaskogen för att viltspåra med Remus. Så mycket som det regnade och hade regnat skulle man kunna tro att all vittring skulle vara borta med vinden, eller åtminstone regnet, men så var inte fallet och vi hade en trevlig eftermiddag i skog och mark. När man kommer till en viss fas av dyngsurhet, när det inte är möjligt att bli blötare ens om man kastar sig i sjön, så slutar man helt enkelt att bry sig. Eller åtminstone gör jag det. Sms:ade sedan min man att jag var på hemväg och att han kunde tända i kaminen. Sedan har vi tillbringat kvällen i soffan med mat och vin. Min man är också trött för han har städat i sina garderober. Vi var så trötta att vi satt och slötittade på ishockey en lång stund utan att reagera över att det var ishockey=världens cirka tråkigaste sport. Är nu så trött att jag skulle kunna somna vilken sekund som helst, men min heder kräver att klockan åtminstone ska passera 20.00 först. Så nu ska vi titta på Crocodile Dundee 1 och försöka hålla oss vakna lite till.

Running women

Idag ska Sabina och jag jogga på lunchen har vi bestämt. GULP. Har inte sprungit tillsammans med någon annan på åratal, om man inte ska räkna Remus, tax med rätt att springa. Det är skillnad om man springer ett lopp, då springer man ju mer MOT någon annan, och dessutom kan man ju lite försvinna i mängden, eller i mitt fall: bilda en diskret eftertrupp. Men att vara ute och liksom kompisjogga är ju något helt annat. Då måste man hålla ungefär samma tempo. Känns just nu mycket JOBBIGT, och det redan innan jag har dragit på mig Aqua-Socksen.

Bonde söker fru vecka 38

Okej, jag erkänner. Från och till drabbas även jag av lite Bridget Jones-sjuka när jag skriver. Det vill säga att jag utelämnar lite subjekt, framför allt i början av meningar. Typ: Tittade på Bonde söker fru igår. Eller: Sitter här och ska blogga om det. Istället för: Jag tittade på Bonde söker fru igår, och: Jag sitter här och ska blogga om det. Jag kan väl inte med säkerhet fastställa att det är Bridget Jones' fel, men jag upplever att det var i samma veva som "Bridget Jones Dagbok" blev en bestseller som folk började skriva så. Innan dess skrev folk mer som man fick lära sig i skolan, med subjekt och predikat och grejer. Jag som är lite ordpolis borde verkligen inte falla i såna fällor, men det känns väl lite tufft på något vis. Som att säga UP YOURS till sin gamla mellanstadiefröken Ingrid (skulle jag aldrig våga annars).

Men ALDRIG kommer jag att nedlåta mig till att skriva så som folk gör nuförtiden. Typ: Hann inte titta på Bonde söker fru pga jättemycket att göra. Eller: Kom sent i säng igår pga jättespännande avsnitt av Bonde söker fru. Alltså det här pga:andet. Det är ju så fult. Inte pga i sig själv, men att man inte skriver: Jag hann inte titta på Bonde söker fru pga att jag hade jättemycket att göra.
Jajaja, nu RÅKAR jag känna till att det beror på att folk twittrar och då måste man förkorta och ha sig för att få med så mycket information som möjligt. Ja,  man om det bara hade stannat där, men hela internet har ju för fan drabbats av pga-sjukan.  Jag får snart sluta läsa vissa bloggar pga ATT DE HÅLLER PÅ SÅDÄR. Alltså: Stoppa detta.

Ja, men bönderna då. Alltså, jag har nog aldrig skrattat så mycket åt något avsnitt som åt gårdagens speed-dejting. En som sa om varenda en att "jamen hon var ju trevlig...och jordnära", eller "hon var ju jättesöt...och jordnära", och precis alla var någonting, och jordnära. En annan träbock som bara frågade om fritidsintressen och favoritmat och tyckte att "jo, men det är nog ett bra sätt att lära känna folk på". En som skrattade nervöst och drog in luft mellan sina jättestora bävertänder hela tiden. Och så kamel-Bengt med sitt flätade tomteskägg och sin blida präströst och vilopuls på 10 slag per timme ungefär. Vilket gäng. Jag kan nästan inte bärga mig till nästa veckas avsnitt.

Lammlunga vs dammlunga eller den ena handen vet inte vad den andra har varit någonstans

Nyss hemkommen från ett besök i en liten affär nere på det riktiga Österlen som säljer djurmat och andra grejer. Hilding har vuxit ur sin babyutstyrsel och behövde ett nytt halsband, och så ville åtminstone jag ha lite sladder från rallylydnads-SM som var i helgen som gick och där butikens ägare hade varit och tävlat. Jag frågade om det fanns något smaskigt hundgodis och tipsades om torkad lammlunga. En påse sådan införskaffades således ihop med halsbandet och lite annat smått och gott, för man ska ju gynna det lokala näringslivet. Så åkte vi hem och jag satte mig med min Aladdinasksstora laptop och drönade bort lite dötid innan kvällens begivenheter. Och NOTE TO SELF: Sitt inte och luta huvudet i handen när nämnda hand har krafsat omkring i en påse torkad lammlunga. Det luktar nämligen FAN. Slut på den informationen.

Nu ska jag gå och tvätta händerna, duscha och sedan ladda för kvällens avsnitt av Bonde söker fru. Speed-dejting ikväll! Återkommer med eventuella synpunkter.

Angående det förfärliga programmet Ensam Mamma Söker så har jag tagit reda på att det visas på måndagar, vilket är den kväll då vi tränar rallylydnad. Samt att det inte börjar förrän klockan 21.00 och då går undertecknad senast och lägger sig för att få ihop till skönhetssömnen. Och det går i repris i helgen, men då har jag viltspårkurs och det verkar ju fåfängt att tro att man ska vara hemma till 17.00 när man inte satt foten innanför dörren innan 20.00 någon annan viltspårdag? Men vad gör väl det när det finns TV3 PLAY? Ska försöka se programmet redan imorgon, måste ju se hur det går för MC DANNE och de andra white trash-personligheterna. Kan nästan inte bärga mig.

Ensam spindel söker

Igår kväll när vi var på väg hem från brukshundklubben så kände jag hur något ramlade ner från huvudet och in innanför kragen på min fleecejacka. Något odefinierbart men som var litet och kunde krypa så att det kliade överallt. FÄSTING, tänker man ju direkt, följt av svordomar. Slet av mig kläderna, fast inte per omgående för även om det var mörkt ute så är ju ändå utrymmet i en bil något begränsat och förresten så ser man ju ingenting heller. Men när jag kom hem så rök vartenda plagg. Enligt blindstyret min man så fanns det ingenting som kröp någonstans. Men när jag stod och borstade tänderna så såg jag i spegeln hur en yttepyttespindel på äventyr kom tassande över skulderbladet och gav sig ut på promenad över nyckelbenet. Den var så liten att inte ens en person med svår spindelfobi skulle ha blivit rädd för den. Den var så liten och ynklig att när jag skulle visa min man vad han hade missat så råkade jag mosa den. Blir det regn idag så är det mitt fel. Men i alla fall hade jag fått en förklaring till varför det kliade.

Och idag tycker jag att det kliar ÖVERALLT. Och då har jag både duschat och bytt kläder sedan i går kväll, så det kan ju rimligtvis inte vara en spindelkoloni på höstlovsutflykt. Åtminstone inte samma spindelkoloni som den ensamma spindeln från igår. Men kliar gör det. Loppor? Löss?  HILFE!

Söndag blodiga söndag

Närå, försökte bara komma på en slagkraftig rubrik och U2:s Sunday Bloody Sunday var det första som poppade upp innanför pannbenet.

Idag inleddes dagen med att Hilding och jag åkte på valpkurs. Idag skulle vi lära oss spåra. Det är något som faller sig ganska naturligt för en tax, så det gick jättebra.  Min man kallade omväxlande Hilding för "djävla plugghäst" och "teacher's pet". Så har vi det.

Sedan kom The Wendels på besök. Adrian ville se på Fem myror är fler än fyra elefanter och bygga tågbana samtidigt, så det fick han göra. Sedan slutade det med att han byggde och lekte med tåg medan samtliga församlade vuxna satt som klistrade framför VHS-spelaren och fnissade åt Magnus, Brasse och Eva.

Nu ska jag snart lyfta röven ur soffan och gå och stoppa in bröd som har stått på jäsning i ugnen. Sedan drar det ihop sig till middag och sedan var den här helgen i princip över. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.

Kameran ljuger alltid. Så här lugnt och stillsamt sitter de sällan i vanliga fall.

Ensam mamma söker

Jag är i chocktillstånd. Tidigare ikväll råkade vi hamna framför ett avsnitt av Ensam mamma söker, ett program som jag hittills har lyckats missa helt och hållet. Vi blev sittandes och slöglodde oss igenom det hela och är nu i svår chock. Hur många idioter får egentligen lov att gå lösa utan att någon slår näven i bordet och säger ifrån?

I kvällens avsnitt skulle en drös karlar flytta in hos var och en av de tre singelmorsorna OCH deras ungar. Och där kom den ena dummare än den andre dragandes med sina resväskor och såg jättelyckliga ut över att få ligga på madrass på golvet ihop med fyra andra karlar. Fast morsorna gav ju intryck av att vara lika flängda dom. Det är ju bra att killarna är här så hushållssysslorna blir gjorda, sa en och verkade mest vara ute efter att ha en karl som kunde klippa häcken och rensa ogräs. Samma brud hade för övrigt kommit på att "hennes" killar skulle få sova i tält och utlyste en tävling i vem som kunde sätta ihop tältet först, och den som "vann" skulle få sova "lite närmare" henne. Och sedan gick hon helt skamlöst in i ett halvt uppsatt tält och började hångla med en av killarna, medan de andra underhöll hennes ungar. Och sedan tågade hon iväg med han som satt upp tältet snabbast i alla fall. ÖH.

En annan verkade som att hon mest av allt ville ha någon som kunde spela fotboll med hennes ungar, för det var det enda de gjorde. Det talades om fotboll och träningar och matcher och att man "ville ha någon att stå där tillsammans med i 90 minuter" och alla "killarna" skulle ut på plan och sparka boll stup i kvarten. Sedan fick man se ett förfärligt klipp när hela gänget var i affären för att handla. På fruktavdelningen plockade en hillbilly vid namn "MC-DANNE" till sig två honungsmeloner, skrockade fram ett ÖÖHÖÖHÖÖÖ, SCHYSSTA MELONER ELLER VAD TYCKER DU?" och höll fram dom mot SONEN (cirka 8 år) till den här morsan som han enligt utsago "hade känslor för" och hade honom att klämma på dom som om de vore ett par kvinnobröst. Och singelmorsan skrattade och tyckte det hela var helfestligt och lite tokroligt sådär. Alltså allvarligt. Om någon hade uppfört sig så mot min son (eller mot vem som helst) i allmänhet och på en dejt med mig i synnerhet så hade han fått två honungsmeloner uppkörda i röven fortare än någon hade kunnat säga "fruktlavemang" och det hade aldrig någonsin blivit någon mer dejt, EVER.

Ja herregud vilken chock. Här har man suttit och småskrattat åt "Bonde söker fru", men det är ju nästan så att deltagarna där skulle kunna få inträdesansökningarna till Mensa beviljade vilken sekund som helst i jämförelse med det här. Jag är förstummad. Och då menar jag inte direkt stum av beundran. 

Lördag hela veckan

Idag har vi verkligen inte gjort något speciellt. Vi, eller jag, pratade lite löst om att åka på en liten loppis som ligger en bit härifrån och som har öppet på helgerna, men peppen ville inte riktigt infinna sig för den verkar mest innehålla white trash-människors avlagda saker. Så jag tog en taxpromenad i skogen och när jag kom hem gjorde jag müsli och löste fredagskorsordet i DN och sedan var klockan plötsligt för mycket för att åka på loppis den dagen. Så kan det gå. Imorgon gör vi kanske ett nytt försök.

Vi såg Arn-helvetet igår. Maken till tradig film får man väl leta efter, om jag får framföra min ödmjuka åsikt. Det enda bra med den var att se Joakim "jag läser innantill från mitt manus" Nätterqvist rida, för det är ju något han verkligen kan. Det finns inget värre än att se skådespelare, vars karaktärer ska föreställa erfarna ryttare, sitta som hösäckar och skumpa omkring lite hur som haver på hästryggen.

Jag lider av lite ansiktsblindhet. Kände inte igen Arn i en scen bara för att han hade skaffat sig lite längre hår och skägg sedan förra scenen (gissningsvis för att markera att det gått några år av umbäranden på hemvägen från Det Heliga Landet). Men Cecilia som inte sett honom på 20 år kände igen honom på sekunden, medan jag fortfarande satt och "vem är det där, är det han dansken?" och min man bara "men det ser du väl att det är ARN".Jaja. Man kan inte vara bäst på allt.

Snart ska jag resa mig från min halvliggande position i soffan och masa mig ut i köket och laga middag. Pannbiff med lök, egenodlad potatis, någon smaskig sås. Kan ju inte bli annat än gott, kan man ju tycka.

Worse things happens at sea

Fredag, äntligen fredag. Den här veckan har varit ovanligt seg och jobbig, liksom upprepat sig själv många gånger som en långtråkig gammal mellanstadielärare som tycker att man ska läsa högt i Ur Folkens Liv varenda OÄ-lektion.

Men till slut blev det i alla fall fredag. Kom hem och var slut som människa, så jag powernappade i en timme eller så för att orka hålla mig vaken till efter 18.00 eller så. En timme är förstås för länge för att klassas som en powernap, men det blev så ändå. Remus kom uppsmygandes i sovrummet och intog sängen med ett jättesprång. Sedan kröp han ner under täcket och sträckte ut sin jättelånga taxkropp bredvid mig så att vi kunde ligga sked. Då går det lätt en timme eller två, och det kan det väl få göra.

Så nu är jag på hugget igen. Kokar en gulaschsoppa som skulle kunna få vilken ungrare som helst att brista ut i både sång och tårar. Eller det vet jag förstås ingenting om, jag känner inga ungrare. Men den blir god. Till det: vitlöksbröd som står i ugnen, och nu funderar jag på om jag inte snabbt ska slänga ihop en äppelkaka också, när ugnen ändå är varm. Vi har i och för sig ätit äppelkaka i dagarna tre, men äppelkaka kan man väl aldrig få för mycket av.

Ja, och ute är det regn och rusk. Inne eldas det i kaminen. Mysfaktorn är mycket hög. Misstänker dock att min man kommer att sabba den något genom att föreslå att vi ska se hans djävla Arn-film. Vi har sett del ett. Arn växer upp och är en hejare på allt möjligt. Sedan träffar han Cecilia och sexar lite med henne. Hon blir gravid, skandalen är ett faktum och som straff skickas de båda till varsitt kloster. Arn skickas iväg för att korståga i främmande land i åratal och Cecilia föder en unge som tas ifrån henne, och sedan får hon gå där och se from ut i klostret i tjugo år eller däromkring, medan Arn är ute och krigar. Sedan blir Arn befriad från sin plikt att vara korsriddare och så tar filmen slut, så man kan väl på ganska goda grunder gissa att del två inleds med att han ska såsa hemåt till Cecilia och att de ska leta rätt på sin unge och vara lyckliga i alla sina dagar, och så är det insprängt lite slagsmål och maktkamper för svearna eller götarna eller vilken sida de nu var på, minns inte riktigt, det var ju en djävla röra innan Sverige blev ett rike, och så nån het kärleksscen i gröngräset förstås. 

Ja, sådär tror jag i alla fall att min fredagskväll kommer att gestalta sig.

Mästergooglaren

I lördags eller nåt sånt när jag skulle gå och lägga mig så sa min man att det var ett program om veterinärer som påminde om tv-serien I vår herres hage som nyss hade börjat på tv, men jag var 1. trött, 2. sur och hade 3. huvudvärk så det sket väl jag i och gick och lade mig istället. Sedan dess har han, min man alltså, svamlat om denna FANTASTISKA serie från arla till särla. Bläddrat genom tv-tidningen hundratusen gånger för att se när den skulle gå igen, utan att hitta. Googlat genom hela internet utan att få napp. Så idag gjorde jag ett försök och det tog mig mindre än tre minuter att hitta The Incredible Dr Pol på National Geographics sumpiga hemsida.

Dessvärre går nästa avsnitt på tisdag klockan 13.00. Vad är det för djävla tid att visa spännande tv-program på nu då? Eller "varför har vi aldrig skaffat en sån där digitalbox med inspelningsfunktion"? Va? Va? Va?

Men i alla fall. Ge mig Google och ett par minuter, jag kan ta reda på precis vad som helst. Ville bara nämna detta i förbigående.

Sign.
Ödmjuk_68:a

Bonde söker fru

Yesyesyes, ikväll börjar programmet jag älskar att hata, nämligen Bonde söker fru. Tror jag har sett alla säsonger utom en, och jag vet egentligen inte varför jag missade den. Det var den säsongen när han, Karl-Petter eller vad farao han nu hette var med, han som sedan var med i Let's Dance och allt möjligt sen. Som jag inte HELLER såg i och för sig, men han ploppade upp i media lite överallt ett tag tycker jag. Det har väl ingen annan bonde gjort varken förr eller senare vad jag vet.

Sitter nu här och är sjukt peppad. Stod i köket och skulle slänga ihop en äppelkaka som ska avnjutas lagom till att Linda Lindorff dyker upp i rutan med sitt klämkäcka sätt och sina brevskördar, men smöret var slut så jag fick skicka min man till Konsum för att det skulle bli någon ordning med det hela.  Nu är han dock tillbaks, så nu ska jag masa mig ut och färdigställa härligheten. Tjingeling.

I fablernas värld

Jamen HEJ och HÅ vad tiden skenar iväg nu då. Vet inte riktigt vart den tar vägen. Men det är väl det gamla vanliga, jobb och träning och sånt. Sedan är jag mån om min skönhetssömn också, så där försvinner ju en hel del tid faktiskt. Minst sju timmar vill jag ha per natt, gärna mer om det går. Jag kan absolut med att gå och lägga mig klockan 20.00 om jag är hemma. Den tiden är förbi när man var tuff och kunde vara uppe och leva rövare till långt in på småtimmarna. Jag träffade en tjej (i min ålder, obs) i helgen som påstod att hon bara sov 3-4 timmar per natt och hade så gjort i flera års tid och det "gick hur bra som helst". Hade det varit jag så hade jag varit död, alternativt en zombie för längesen.

Det här med att gå och lägga sig klockan 20.00 stupar dock oftast eftersom jag går cirka en miljon hundkurser just nu, och alla utom en är på kvällstid. Och det viktigaste på alla hundkurser är FIKASTUNDEN. Det är nästan så man tror att man har löst medlemskap i Svenska Bruksfikaklubben. Hade man bara kommit dit och tränat så hade kursen gått på ett nafs, men nu ska man träna, fika och sedan träna lite till efter det. Så det tar sin lilla tid. 

För övrigt så planerar vi att köpa en frys. Det låter ju inte så revolutionerande och vi har redan en, men den står i källaren och är aningens för liten för att vi, eller åtminstone jag, ska kunna frysa ner allt jag vill kunna frysa ner. Och i köket har vi bara kyl/sval. Och det är ju rätt så tradigt att behöva trippa ner till källaren bara för att hämta lite dill, och så upp igen och spetsa till sin lilla fisksås, och så ner igen med resten av dillen. Eller glassen. Eller brysselkålen, fast där går man ju inte ner igen utan äter upp alltihop på en gång.

Vårt kök är dock pyttelitet och det finns inte plats för en frys. Så därför har vi gjort en rockad och tömt städskåpet och flyttat ut alla städgrejer till garderoben i hallen och så ska frysen in där städskåpet stod innan. Eller står fortfarande, men det ska ju väck vad det lider. So far so good, fast nu har allting avstannat igen eftersom det först måste komma en elektriker och sätta ett eluttag i köket så att frysen kan kopplas in. Vägrar ha såna där lösningar som man kan se hos förtappade själar i Arga Snickaren, med förlängningssladdar kors och tvärs över väggarna. Över min döda kropp.

Allra överst och längst in i städskåpet låg en liten plastpåse med mina kylskåpsmagneter som jag har letat efter ända sedan vi flyttade hit för snart 3 år sedan.  Är det något jag hatar så är det att leta efter saker som jag VET ska finnas någonstans, och inte hitta dom. Och även om kylskåpsmagneter inte på något vis finns beskrivet någonstans i början av Maslows behovstrappa så är det ändå sjukt störigt att veta att de har funnits och inte hitta dom. Förrän nu då alltså. Slutet gott allting gott. Simma lugnt, som Jakob Uggla skulle ha sagt.

A road trip to Kaliningrad

Hahaha. Som av en händelse så kom jag på min man med att sitta och slöglo på ett program på tråkkanalen Axess som handlade om Kant. Immanuel Kant, den gamle tyske filosofen som ingen på jobbet ens hade hört talas om när jag namedroppade honom häromdagen.  Nu kunde jag titta upp från det jag höll på med och helt ledigt säga: Kant? Filosofen? Ja, han var ju från Kaliningrad. Eller Ostpreussen hette det väl på hans tid. I alla fall är universitetet i Kaliningrad uppkallat efter honom, det heter Immanuel Kant Baltic Federal University. Och så nickade jag lite jojo-så-är-det-aktigt och återgick till att kolla folks vidriga statusuppdateringar på Facebook.

Känns ju alltid skönt när lite värdelöst vetande som man snappat upp utmed vägen (i det här fallet efter en tvångsgoogling efter förra veckans svar på STEG FÖR STEG i Vaken i P3/P4) kan komma till nytta. Åtminstone så länge man har det i någorlunda färskt minne och kan briljera. HA! HA! HA!

Något som stör mig sjukt mycket är folk som mailar och skriver hela djävla mailet i rubrikraden. Lyssna noga på det här: En rubrik är en rubrik och ingen djävla avhandling, och folk som inte fattar det är imbecilla kretiner som inte borde ha obegränsad tillgång till internet och eventuellt inte heller rösträtt. Enligt min ödmjuka uppfattning DÅRÅ.

Frågor på det?

"Förr bar inte Madicken vapen...men nu gör hon det".

Kollar lite bloggstatistik och får reda på att två stycken som har sökt på "vadkallasfittan.se" har hamnat här. ÖH. Vad vill man ha för svar på en sån fråga?

I övrigt tror jag att om jag hade fått en krona för varje gång jag hade sett rubriken SÅ GICK DET SEDAN FÖR ASTRID-BARNEN på Aftonbladets hemsida så hade jag snudd på kunnat säga upp mig och leva på räntan. Det måste vara årets mest efterhängsna reportage, och ärligt, finns det någon som är så intresserad av vad Tjorven, Madicken och Pippi Långstrump gör idag att det skulle vara det som gjorde att man tog steget över till att bli PLUS-kund hos Aftonbladet?

HERREGUD. Är allt jag har att säga just nu.

They turn to their leaders for help and guidance and then the system wins again

Vill börja med att tala om att den rätta lösningen på veckans STEG FÖR STEG-tävling i Vaken i P3/P4 är Kaliningrad. Kom ihåg var ni hörde det först.

I övrigt är jag rätt så förundrad över att jättemånga människor säger saker i stil med "Jag vet inte vad jag ska ta på mig, jag har ingen riktigt bra höstjacka" (eller: sommarkläder, vårskor, vinterstövlar, whatever som är aktuellt). Som om årstiderna är någon nyhet som aldrig förr har inträffat. Vad hade man på sig för ett år sedan? Eller är det bara jag som är så djävulskt snål att jag sparar och använder mina kläder år ut och år in? Konsumtionssamhället står och faller uppenbarligen inte med mig.

Och så tycker jag att det är svindumt att Erikshjälpen här i Ankeborg bara har öppet två dagar i veckan. För det är alltid så att jag tänker "imorgon är det onsdag, DÅ ska jag svänga inom Erikshjälpen på vägen hem". Och nästa gång den tanken poppar upp är det typ torsdag. Och Erikshjälpen på en lördag, nja, det är väl ungefär lika upphetsande som mellandagsrean. Massor av folk och 99 % av dom är idioter. Tack, men nej tack. Sorry, välgörenheten. Eller ja, det är ju kanske mest jag som lider av detta i och för sig.

Det måste vara radion

Varje vardagsmorgon sätter jag mig i bilen omkring klockan 05.00 och susar iväg till mitt arbete. Då kan det ju vara lämpligt att lyssna lite på radio, tänker jag käckt. Till exempel höra nyheterna, så att man vet om världen har gått under medan man sov eller ej. Nyheter är okej. Men sedan! Sedan kommer programmet "Vaken" i P3 och P4. Vet inte om det är lika uselt hela tiden eller om det bara är just mellan fem och halv sex som det är extra dåligt, men just då är det riktigt illa. Tycker jag. Eller så är det mitt morgonhumör som gör att jag har lust att drämma in en knuten näve i bilstereon på grund av all idioti som spottas ur den så dags på dagen.

Efter nyheterna kommer en rapport om trafikstörningar. Det är ju bra, so far so good så att säga. Fast det är ju mindre lyckat att det alltid är nationella sändningar. Morgon efter morgon sitter jag och gäspar åt att det är älg på fel sida viltstängslet på E4:an utanför Umeå eller att det står en lastbil med motorstopp "lite dumt till" på riksväg nånting utanför Södertälje och liknande som inte har ett dugg med min trafiksituation att göra. Vad ska jag med den informationen till, kan man inte filtrera bort sånt som inte har med ens egen region att göra?

Jaha, och sedan spelas det musik. I morse spelades det Thorn in my side med Eurythmics. Sedan kom någon slapp och flummig radioröst in och bara "Jaha, 1986 släpptes den här plattan Revenge med Eurythmics...Alltså Annie Lennox och Dave Stewart...Revenge hette alltså skivan, den kom 1986...Och denna låt, Thorn in my side...den var alltså låt nummer två på den här plattan...Revenge...låt nummer två alltså, efter den stora hitlåten Missionary Man...det var ju vinyl, fem låtar på varje sida och det här var alltså låt nummer två...och man bara MEN HÅLL KÄFTEN PÅ DIG NÅGON GÅNG!

Värst av allt är dock tävlingen STEG FÖR STEG. Man får en ledtråd på måndagen, en på tisdagen och en på onsdagen. På torsdagen dras alla tre ledtrådarna och på fredagen så är det "final", dvs då ringer någon på radion upp den person vars rätta lösning man har dragit och så får den säga det rätta svaret i radio och utöver det småprata lite om sig själv och vinna ett meningslöst pris i stil med en sovmask som det står "Vaken" på. Ja okej, det är väl inget fel på det. Folk gillar ju tävlingar. Men jag är så in i Norden trött på alla dessa påannonseringar av denna tävling. Det börjar direkt, två minuter över fem: Ja, först ska vi höra senaste nytt från trafikredaktionen och sedan är det dags för vår spännande tävling STEG FÖR STEG. Och så får man trafiknytt, och sedan är det dags igen: Ja, nu är klockan sex minuter över fem denna morgon, och där hörde vi trafikredaktionen med XXX...Snart är det alltså dags för vår tävling STEG FÖR STEG, men först ska vi höra lite musik. Och sedan: Ja, det där var alltså låten "Lilla Fågel Blå" med Staffan Hellstrand, och nu börjar det dra ihop sig till STEG FÖR STEG...Och sådär håller dom på HELA TIDEN. Och slutligen kommer då ledtråden, och sedan ska det rabblas samma omständliga Det rätta svaret kan du sms:a till blablaha, skriv blablaha i ett ord och så det rätta svaret och ditt namn och telefonnummer...Det går också bra att maila på vaken snabela sr punkt se. Du kan också skicka in ditt svar på vykort på adressen blablaha, men tänk då på att posta det senaste onsdag...GÄÄÄÄÄÄÄÄSP. Jag blir så uttråkad att jag är nära att köra i diket i ren tristess. Lyckligtvis brukar detta sammanfalla med att jag är framme vid jobbet, så det händer aldrig, men det är bra nära. Ska det vara så här, ska det vara så här?

Shabby chic-leda

Jag tillbringade kvällen med att surfa runt och försöka hitta lite nya bloggar, men FAN vad trött jag blev. Alla fyller sina bloggar med bilder på sina varsamt renoverade 1700-talshus och det är enkelt, stilrent och avskalat och estetiskt och milt i färgerna. Alla måltider och fikastunder avnjuts med färgsprakande retroporslin, hembakt surdegsbröd och vackra snittblommor i någon udda gammal vas. Allt ska vara så rustikt och shabby chic hela tiden. Blir skittrött på sådant och får lust att trotsfotografera vårt rosa tantmönstrade vardagsporslin med nån djävla nymikrad Billys Pan Pizza, på ren trots.

Vårt soffbord just nu påminner mer om Finn fem fel: En tom popcornskål i blå plast (skulle ha varit en patinerad keramikskål), en urdrucken kaffekopp (vit, anonym, skulle ha varit BERSÅ av Stig Lindberg eller nåt sånt), tre fjärrkontroller och en mobiltelefon (felfelfel överhuvudtaget, all modern teknik är BANNLYST), broschyren "Välkommen valp" från Svenska Kennelklubben som vi fick av uppfödarna när vi var och hämtade Hilding (skulle väl ha varit någon slags prettolitteratur istället, ett signerat ex av Tomas Tranströmers Sorgegondolen eller nåt i den stilen. På bordet alltså, inte att vi skulle få det vid valpköpet), en billig stiftpenna i grön plast (ska väl vara någon djävla reservoarpenna eller varför inte en gåsfjäder och ett bläckhorn?). Det enda som MÖJLIGEN skulle kunna göra sig i inredningssammanhang är ett askfat i grå och svart mosaik från 60-talet som sattes fram när det kom rökande gäster till mitt barndomshem, för självklart skulle gästerna röka inomhus när de kom hem till en barnfamilj. Mellan besöken förvarades askfatet i en icke fungerande kakelugn och när alla mina föräldrars vänner antingen slutat röka eller börjat gå utomhus istället, så fick jag askfatet. Nu står det på soffbordet och innehåller fem värmeljus från IKEA (och här ska det väl egentligen vara en ärvd malmljusstake med hemstöpta ljus).

Ja, men vad som gör mig mest trött är att allt är så renplockat på alla bilder. Så medvetet och så skitnödigt. Inte en onödig pryl, inte ens en djävla SLADD och allting är vitt vitt vitt, med enstaka detaljer i starka färger. Jag efterlyser bilder av fikabord med urkramade tepåsar, 1½-liters mjölkpaket och Ballerinakexsmulor istället för nötta kaffekvarnar, antika kannor och dekorativa blå keramikskålar med hembakta småkakor på ett gammalt slagbord som stått i någon sjöbod sedan 1800-talet men som nu tagits in och såpskurats varsamt och sedan prytts med en udda vas med ängsblommor (eller visa åtminstone att varje normal ängsblommebukett även innehåller cirka 100 rapsbaggar som krälar ner på bordet och blandar sig med Ballerinakexsmulorna med tiden). Lite vardagssunk sådär, inte så djävla medvetet och sökt präktigt hela tiden. Eller kan folk verkligen LEVA i såna där bilder?

Eller veden! Vi har en assnygg gjutjärnskamin från Svendborg, men inte fan har vi någon snyggt staplad björkvedstrave ståendes lite dekorativt vid sidan om. Istället har vi (oftast) söndersågade trasiga lastpallar, tomma mjöl- och sockerpåsar, kartonger och annat bös. Nej, det blir aldrig något heminredningsreportage eller inredningsblogg på den här adressen, det känner jag. 

PS. Möjligen är jag också duktigt avundsjuk på dom som slipper att fästa sin blick på: Playstationspel, Guitar Hero-gitarr i plast, Star Wars- och Alien-dvd-boxar och en plastdunk med slånbärslikör som ska silas och sockras och stå till sig. Slånbärslikören är mitt ansvar,  allt annat är baksidan av att leva med en annan människa, att det inte är helt okej att säga "nä men dom där sakerna får du inte ha framme för dom är så FULA". Jaja. Så länge fördelarna uppväger så går det ju att stå ut. Men snyggt är det inte.

TV-kväll

Kände för att avrunda dagen och helgen i tv-soffan, jamen då var det väl inget speciellt på tv bara för det. Vi började titta på en "amerikansk romantisk komedi" och då förstår ni hur illa det var ställt. HATAR romcom i allmänhet och amerikansk romcom i synnerhet.  Det är alltid en sjukt snygg tjej, men hon är så ensam så ensam och vill gärna träffa någon. Och så är det alltid en sjukt snygg kille, och han är så ensam så ensam, och någon av de här eller båda två har alltid fått sitt hjärta krossat och "inte redo för ett förhållande". Men deras vänner försöker hela tiden tussa ihop dom med än den ena, än den andra, men det blir ju bara så fel. Och så träffas den här snygga ensamma singeltjejen och den här snygga ensamma singelkillen och så uppstår en massa missförstånd så att man ska tro att de inte ska få varandra, men det får de i alla fall till slut och alla blir SÅ DJÄVLA LYCKLIGA att man mest av allt har lust att spy. Och så är det alltid någon djävla farsa eller bästa killkompis eller nåt som ställer sig och börjar läsa poesi. Jamen sådär går det väl för helvete inte till.

Jag var tvungen att slå över och se Per Morberg bjuda Tommy Körberg på lax och sparris. Ingen av dom står och citerar Yeats under tiden. Befriande.

Vi måste prata om Robinson

Självfallet följer vi Robinson helt slaviskt, såväl den här säsongen som alla andra. Jag var först lite skeptisk till den här varianten med bara föredettingar. Har det inte redan gjorts en gång, och var det egentligen så himla kul? Och hur många gånger ska den där pajasen Robinson-Robban vara med egentligen? Tänkte jag lite trött när jag såg reklamen.

Men jag måste säga att den här säsongen artar sig. Leif är ju Leif, Robinson-Robban är ju Robinson-Robban och Paolo Roberto är ju Paolo Roberto, det kan ju inte bli annat än bra. Ett stabilt koncept liksom. Att ha att göra med folk som Leif, Robinson-Robban och Paolo Roberto i sin vardag är nog förfärligt påfrestande, men som tv-underhållning är det ju rent förträffligt. Och sen finns det ju folk att reta sig på, men de blir utröstade i tur och ordning. Hej då Hjalmtyr, Christian och Micha. Nu väntar vi bara på att Johnny ska ryka i nästa öråd. Maken till dryg, bitter och missunnsam besserwisser får man faktiskt leta efter. Man tycker ju att han skulle vara en go gubbe som tog livet med en klackspark, men han är ju gnälligare än ett dagisbarn. Men det är ju som sagt bra tv.

Och bara en sån grej att dra in Martin Melin och Mats Vad-han-nu-hette-mer-som-vann-förra-säsongen och ha dom som lagledare hux flux. Och nu verkar ju Zübeyde också vara på ingång. Jag är faktiskt  ganska imponerad av påhittigheten hos programledningen i största allmänhet. Här kan man inte ta någonting för givet. Tävlingarna känns nya, förutsättningarna ändras stup i kvarten, ingen är riktigt säker. Det enda jag tycker är synd är att allting känns så hopklippt. Man får ju nästan aldrig se några spontana samtal och/eller diskussioner/gräl, utan det mesta återberättas av de olika deltagarna vid enskilda intervjuer som klipps in. Ospontant och trist. Och så känns det lite tjatigt att ALLA måste ge sin version av "jag kände på mig att vi skulle vinna det här", "det här var precis rätt tävling för mig", "jag tänkte att det andra laget inte skulle ha en chans", "vi valde XXX för han/hon är starkast/mest utvilad/har tävlat minst/är smidigast/osv osv" inför precis VARENDA tävling. Vill se mer intriger och höra mer spontant skitsnack och missunnsamt gnäll i stil med "han tog en större portion palmhjärta men eftersom jag uträttar mycket mer i lägret så tycker jag att jag skulle haft det" istället.

Så lite skärpning här TV4, i övrigt är jag nöjd. Man bara måste älska Robinson, faktiskt. 

Avundsjuk

Igår  var det Tjejmilen. Jag var inte där. Är ganska bitter över det. Jag vill också åka till Stockholm, bo på hotell, promenera till Östermalms IP och hämta nummerlapp och få gratis reklamsaker, trängas i startgruppen, plåga sig genom tio kilometer Djurgårdsasfalt, spurta i mål, få medalj, äta ostkaka. Jag gillar inte ens ostkaka, men efter Tjejmilen smakar det förträffligt.

Men jag är ju fortfarande i en uppstartsfas efter fotskadan från helvetet, och det tar evigheter. Nästa år kanske jag är rehabiliterad och får göra allt det där ovan. Inte i år. Gårdagen tillbringades i Vedemaskogen med viltspår, blod och klövar. Inte så tokigt det heller förvisso. Men ändå. Tjejmilen 2013, here I come?