Gäsp

Alltså den här kvällströttheten, va. Den börjar ju bli smått löjlig. Visserligen gick jag upp klockan 6 idag, och visserligen sov jag som en kratta i natt p g a 1. Min mans telefon ringde kl 23-och-nånting, och 2. jag var paniskt rädd för att vi skulle försova oss och vaknade därför klockan 02, 03, 04, 04.20, 04.45, 05.10, 05.25 osv. Men ändå. Sitter nu här och kämpar för att hålla ögonen öppna och klockan är inte ens 20.00. En lördagskväll. Det är ju för sorgligt. Bloggstatistiken för maj månad är också för sorglig. Nu sitter jag och kollar på Sanna Nielsen bara för att jag inte orkar byta kanal på tv:n. Mitt liv är uppenbarligen rätt sorgligt. Jaja. Imorgon är det ny månad, nya friska tag. Eller nåt.

Kristi Himmelsfärd

Kristi Himmelsfärd är ju en himla bra grej alltså. Åtminstone om man är ledig, vilket jag är. Åtminstone om man lyckas snika sig till att vara ledig på klämdagen också, vilket jag lyckades med. Åtminstone om man dessutom slapp jobba i helgen, vilket jag också lyckades undgå (med ett nödrop). I give you: LÅNGHELG. Så djävla bra helt enkelt. Det kan jag behöva. Har stressat alldeles för mycket på sista tiden. Jobbat som ett as, jobbat över fler dagar än jag har jobbat normal tid samt haft fullt upp på den så kallade fritiden. Hodeladi hodeladi hoppsan vilket liv, typ.

Idag har jag varit i Hörby. På internet heter det Horby. Det tycker jag är lite humoristiskt. Det kanske man inte tycker när man bor där, men det är ju inte mitt bekymmer. På hemvägen stannade jag utmed vägen och köpte jordgubbar av en ungdom i tandställning som inte kunde låta bli att fingra på sin SMARTPHONE ens när hon tog betalt. Gud hjälpe mig för dagens ungdom säger jag bara. Vill gärna äta dessa jordgubbar, men är så sabla mätt efter middagen. Dagens i-landsproblem är härmed presenterat.

Tidigare i eftermiddags tog jag en powernap på en timme eller så. Det är förmodligen längre än vad definitionen av "powernap" innefattar, men jag behövde det. Sen tyckte jag att jag kunde unna mig ett litet glas vin till middagen, men det är ju ungefär detsamma som att bjuda in John Blund oavsett om man har taktiksovit innan eller ej. Så nu är jag trött. Klockan är 21.30. Men långhelgen väntar.

Sleep with me

Är det bara jag som hakar upp mig lite på när småbarnsföräldrar bloggar om att de "söver" sina bebisar? Det måste vara något nymodigt, a k a djävulens påfund. Haha. Närå, skojar bara. Men alltså, "söver". Narkosläkare söver sina patienter inför en operation. Föräldrar "får väl sina barn att somna" på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis utan att sätta en kloroformmask över deras små ansikten. ELLÖR? Är det dit vi är på väg?*

*Detta för att jag stör mig lite på folk som bloggar om hur J-O-B-B-I-G-T det är att ha barn som om ingen annan i hela världen genomlidit småbarnsåren innan dom. Det är som om sömnbristen, mjölkstockningarna och trotsåldern är helt nya fenomen som ingen annan har upplevt förut. Och sen tycker jag att många av dagens föräldrar är rätt slappa. De bloggar om en bilresa på ett par timmar "som gick jättebra, barnen var som små änglar hela tiden" och sen framkommer det att avkommorna varje vaken minut har distraherats med spel på paddor och mobiltelefoner och tecknad film på små portabla dvd-spelare, allt för att de inte ska ge något ljud av missnöje ifrån sig. Herregud säger jag bara. När mina barn var små och vi skulle åka till mormor och morfar (4 timmar i bil UTAN AC OCH BILRADIO, tänk det ni) så fick de typ ett paket Kalle Ankakex och en Bamsetidning och när inte det var roligt längre så fick de helt enkelt stå ut med att det var tråkigt. Och det gjorde de också. Hur kommande generationer ska kunna hantera till exempel ett strömavbrott utan att bryta ihop och få gå i terapi efteråt ska bli intressant att skåda.  

PS: Inser att jag låter som värsta det-var-minsann-bättre-förr-gnällkärringen i detta nu, MEN DET STÅR JAG FÖR. 

Då försöker vi igen

Ja, här duggar inläggen lika tätt som vårregnen i Sahara. Det vill säga inte alls (tror jag åtminstone). Inget spektakulärt har hänt sen sist. Folk verkar enligt media ha ett våldsamt bry med att klara av att gå till vallokal samtidigt som det är mors dag och Elitloppet på Solvalla. Till dessa personer tipsar jag om begreppet "förtidsrösta" (f d poströsta). Hur djävla svårt kan det vara på en skala?

Gick en barfotapromenad igår, årets första. Trist nog verkar "trottoarsopning" ha rationaliserats bort i den kommunala budgeten så vintergruset låg fortfarande kvar i ett ofattbart vasst lager som lådde fast vid mina postvintertunna fotsulor. Det var inte på något vis skönt. Hade detta varit en tortyrmetod så hade jag kunnat tänka mig att erkänna både det ena och det andra som jag har på ett samvete, men nu var detta i arla morgonstund och inga vittnen åsåg min mödosamma Golgatavandring uppför den grusiga backen som leder ut ur byn, så jag slapp undan.

Hade först intentionen att rensa ogräs igår, men sket i det för att tala klarspråk. Denna söndag var första dagen utan någonting speciellt på agendan på cirka tusen år, men Martin Luther satt som en liten apa på ens rygg och bara piskade på, och då hade jag ändå jobbat som en slav hela veckan OCH på lördagen. Fick tala strängt till honom och sedan åkte jag till Åhus och blev bjuden på Ottoglass av The Wendels istället eftersom det var mors dag. Obs, hade dessförinnan satt upp en av stormen Sven nedblåst tvättlina samt hängt tvätt på densamma, så lite nytta blev ändå gjord. Hur skulle det annars se ut liksom. Men sen satt jag mest i en trädgårdsstol och läste Kungarnas kamp, fortsättningen på Kampen om järntronen. Är ändå sjukt trött och seg idag och ser fram mot långhelg i slutet av denna vecka. Because I'm worth it och käften på dej, Luther.

Kampen om järntronen

Satiken vad det går framåt med läsningen av Kampen om järntronen, vill härmed slå ett slag för a. e-bok, b. bibliotek (favorit i repris), c. att man så smidigt kan låna e-böcker på biblioteket och ha i sin lilla SMARTPHONE och därmed aldrig vara utan läsning om det skulle råka komma en död punkt. Döda punkter i tillvaron är det väl annars rätt så ont om just nu, och 800+ sidor fantasy kändes till en början ganska mastigt. Det är Tolkiens fel eftersom det där "du bara MÅSTE läsa Sagan om Ringen, det är världens bästa bok" ägnar de första 100 sidorna åt att omständligt rapa upp vilka hober som är släkt med varandra, typ, och sen tog det väl ytterligare ett hundratal sidor innan man kände något litet sug av spänning. Men Kampen om Järntronen, FASEN vilken bra bok. Gick snabbt att komma in i, bra språk, bra upplägg där de olika karaktärernas händelser liksom klickar in i varandra som välsmorda kuggar i en maskin. Och FAN vad jag fattar grejer nu som jag inte fattat när jag sett tv-serien. Vi missade ju avsnitt ett i säsong 2, och det var tydligen otroligt ödesdigert eftersom alla andra avsnitt i säsong 2 hänvisade till Stannis Baratheon och man bara: men vem fan är Stannis? Nu VET jag. Kung Roberts bror och den rättmätiga arvtagaren till Järntronen istället för aset Joffrey. Nu finns det i och för sig fler som tycker sig vara rättmätiga arvtagare på grund av ditt eller datt och som man i och för sig kan hålla med om, men jag hejar på Stannis. Just nu i alla fall.
Problemet när jag ser tv-serien är: Jag är lite ansiktsblind. Och skådespelaren som spelar Stannis har ett ganska anonymt utseende samtidigt som jag ändå tycker att han är rätt snygg. Orden "är det där Stannis?" yppas därför typ varenda gång det visas en lite äldre karl med surmulen uppsyn i bild. För att vara en så betydelsefull person är han med förfärligt lite. Jag hinner liksom aldrig lära mig hur han ser ut.

Idag ska jag avsluta boken, och sedan: hurra, då är det bara att låna nästa del som e-bok. Inga väntetider på slöa människor som inte orkar ta sig till bibblan för att lämna tillbaks sina böcker i tid, bara lite klick och svep så har man boken i telefonen. Heja tekniken säger jag bara.

De hade varsitt skjutvapen och siktade på en svan som var brandgul om fötter och näbb, i övrigt vit

Ligger på soffan och slösurfar och GUD VAD DET LÅTER AVSLAPPNAT. Fast det är det inte. Har fått ett litet uppdrag i en ideell förening, och det var liksom inte en option att säga nej där och alla sa att "det är inte så betungande" och jag är ju luttrad inom föreningslivet och borde ha anat både oråd och ugglor i mossen, men det gjorde jag inte och nu har jag sålunda suttit och slavat med detta uppdrag sedan jag kom hem från jobbet, som för övrigt bjussade på övertid för cirka sjuttioelfte dagen i rad, och nu, 20.55, är jag hyfsat klar, ungefär lagom tills det är dags att borsta tänderna och gå och lägga sig och försöka samla ihop lite skönhetssömn innan klockan ringer kl 04.00. Kul liv man har. Min man har kommit med te två gånger och så har jag livnärt mig på clementiner eftersom fruktfatet stod inom räckhåll. Är superstressad över jobbgrejer, att jag inte hinner fixa i växthuset och peta ner några djävla salladsfrön i jorden, att jag inte vet hur jag ska rösta i EU-valet och att misstänker att jag inte hinner läsa ut "Kampen om järntronen" innan lånetiden går ut och jag vet inte hur man gör när man lånar om e-böcker och orkar inte sätta mig in i det heller. Kanske skulle fråga om det på biblioteket när jag ändå går dit och förtidsröstar, för det lär jag ju ha tid med. NOT. Här vilar inga halta löss förrän någon gång tidigast nästa vecka eller så. Känner dessutom att jag hela tiden måste kväva en helt orimlig impuls att fixa med min löparlåtlista på Spotify, det måste vara någon form av överslagshandling. 

Idag ringde en försäkringsmänniska och ville erbjuda mig fantastiska rabatter på allsköns försäkringar och han ville skicka offerter och bestämma tid för att ringa upp och diskutera saken igen, men jag hade inte tid att avsätta en kvart till det på en hel massa dagar. Eftersom han under ett antal dagars tid har ringt mig cirka 20 000 gånger utan att jag har svarat (har alltid mobilen på ljudlös och borde kanske börja ha supertajta kläder så att jag känner när den burrar, vilket jag uppenbarligen inte gör nu eller så var han en sån som bara låter det gå fram 0,3 signaler och sen har han inte tid längre, vad vet jag, till saken hör alltså att det var jag som från början bett honom kontakta mig för att ge mig ett pris på en schysst bilförsäkring eftersom jag tycker att min nuvarande känns lite skabbig och inte riktigt värdig en nästan sprillans ny bil, så det var inte så att han liksom desperat stalkade mig för att få sälja sin djävla försäkring, men som alla försäkringsförsäljare så ville han förstås pracka på mig en massa kombinationserbjudanden så att man har alla försäkringsäggen i samma korg så att säga) så hycklade han lite förståelse och till slut bestämde vi onsdag om en vecka, klockan 16, fast då hade han egentligen "lunch" (vad man nu kan tänkas ha för pissiga arbetstider när man säljer försäkringar) men kunde tänka sig att tänja på denna för min skull. Ja, eller för sin provisions skull får man väl kanske förmoda. Är faktiskt inte född igår även om jag uppenbarligen går på lätta finter om icke betungande ansvarsområden i ideella föreningar. Men alltså...försäkringar. Fy fan vilket tråkigt ämne det är. Jag har inte så mycket som öppnat mailet med offerten för jag somnar bara jag tänker på det.

Och sova var ordet, sa Bull. God natt, jord. 

Vårtrött?

Känslan när man sitter i soffan och med allra yttersta möda kan hålla ögonen öppna och man nästan gråter inombords för tanken på att resa sig, gå ut i badrummet, peta ut linser och borsta tänder känns så djävla oöverstigligt jobbig? Och så tittar man på klockan och ser att den är ganska så exakt...21.15. Den känslan av FART OCH FLÄKT liksom. Finns inte här just nu.

PS. Är ej gravid, bara ständigt "uppe med tuppen" som det heter. Däraf kvällströttheten. Antar jag åtminstone. DS.

Ett trött litet inlägg

Saker som är JÄTTEJOBBIGA just punkt nu:
1. Är dödstrött och har lite ont i huvudet och vet inte om det kommer att utvecklas till "huvudvärk från helvetet" eller gå över om jag tar en treo. Nu skulle man ju tycka att "amen det är väl bara att ta en treo och se om det går över", men om det är "huvudvärken från helvetet" som är i antågande är en treo snarare lite av ondo. Vet ej varför, men så är det.
2. Kom precis på att müslin är slut, måste därför resa mig, gå ut i köket, sätta på ugnen och hacka ihop lite müsli-ingredienser. Överlever inte en helgmorgon utan yoghurt och müsli. Den var dessutom slut redan igår, men i morse klarade jag mig tack vare en gratispåse från Vårrusets goodiebag. Sen tänkte jag "jag fixar ny när jag kommer hem". Utan att räkna med att när jag kom hem så var jag trött och hade lite ont i huvudet, vilket gjorde allting jobbigare.
3. Fryser lite, men orkar inte tända i kaminen. Trots att det finns ved inne. Eller jo, det är klart jag orkar, men det tar liksom emot att resa sig.
4. Är även hungrig, och det finns färdig mat, bara att värma i kylen (tack vare förutseende moi), det finns även färdig sallad, bara att ta fram, men: ORKA.

Energinivån just nu: minus 3000 enheter. 

Dagens nyheter

Kände bara att jag ville kommentera några grejer ur helgens DN.

1. Att man ringer i kyrkklockorna i Jönköping när det går nynazister och demonstrerar på gator och torg. Det har ingenting med DN att göra, men det var där jag läste om det. Och jag fick ta mig fan GÅSHUD. Är inte religiös, har gått ur kyrkan för hundratals år sedan, men kände att YES. Fy fan vad bra. Speciellt när tåget närmade sig någon kyrka, minns ej vilken, och de liksom krämade på med alla tre kyrkklockorna så att nazisternas slagord inte hördes. Så djävla gött. Okej för yttrandefrihet, men allvarligt? De här fick väl komma till tals alldeles för mycket redan på 30-talet och se hur bra DET blev då.
2. Att DN väljer att sätta rubriken LÖFVÉNS FLIRT MED KVINNORNA när de skulle recensera Stefan Löfvéns förstamajtal. Som om man inte skulle kunna vara man och tycka att jämställdhetsarbetet går för långsamt och att man vill göra någonting åt det utan att det ska omskrivas som "en flirt med kvinnorna". AMENFÖRHELVETE, skärpning här nu va.
3. En artikel om Kajsa Grytt där hon beskriver sin relation med sin bror: Han står verkligen på min sida när det krävs. Däremot har jag lärt mig att inte bråka med honom, om han verkligen vill åt mig är han mordisk, farlig. Jag har bestämt att inte gå in i diskussion med honom. Men vi har en väldigt bra relation. Känns som att Kajsa Grytts definition av "en väldigt bra relation" verkligen är jättejättesorglig.
4. Läste om en lokförare som kört prickfritt i 20 år men som blivit avstängd/avskedad (minns ej detaljerna riktigt) när han fick diagnosen Asperger syndrom i vuxen ålder, men som sedan fått rätt i arbetsdomstolen (?), fått tillbaka jobbet och lagt ut en bild på ett tåg med bildtexten "mitt förstamajtåg". Hahaha. Så fyndigt och roligt och typisk Aspergerhumor. Och sen blev jag i vanlig ordning lite lipfärdig som jag alltid blir när DEN LILLA MÄNNISKAN får rätt mot ÖVERHETEN. Mycket känslor i helgens DN-läsning alltså.

Slut på långhelg

Så börjar denna långhelg vanka mot sitt slut. Den har innehållit egentid, viltspår, skogspromenader, lite tv-tittande, god mat, mycket sömn, lite husfixning. Passade nämligen på att måla hallen och murstocken i vardagsrummet nu när jag för en gångs skull hade lite tid till förfogande. Fick därmed stryka två punkter på vår att-göra-lista, vilket genererar en ENORM tillfredsställelse i min värld. Folk brukar generellt skratta till lika delar uppgivet och igenkännande när man beklagar sig över golvlister som är både tillsågade och målade men ändå blir liggande i halvårsvis utan att bli uppspikade. Fattar verkligen inte vad vitsen är att göra klart någonting till 95 % och sen skita i de resterande 5, att bli klar och få stryka punkter på sin lista är ju det bästa som finns.

Funderar nu på hur jag ska lägga upp resten av dagen för maximalt utbyte av resterande ledighet. Har redan varit uppe i ottan, satt bröd på jäsning, taxpromenerat i 2½ timme, bakat bröd, målat murstock, plockat undan målargrejer, packat springkläder till imorgon (då Sabina och jag ska springa Vårruset), löst korsordet i DN och tittat på ett avsnitt av 90-talspekoralet Storstad på Öppna Arkivet. Känner väl egentligen inte att jag behöver uträtta så värst mycket mer än att åstadkomma en middag lite senare, och efter att ha brainstormat med mig själv kom jag fram till att det nog blir någon form av vegetarisk lasagne som borde gå att plocka ihop av lite av varje här hemma, vilket alltså innebär att jag inte ens behöver lämna tomtgränsen mer idag om jag inte har lust. Och det har jag inte. My home is my castle och så vidare.

Här är en bild på den svarta skogssnigeln, ej att förväxla med den spanska, a k a mördarsnigeln. Den förra ser man inte så ofta längre då den lever farligt p g a konkurrens av den senare. Men idag såg jag en. Att vara snigelfotograf är för övrigt att alldeles otroligt rofyllt kall. Jag hade lätt kunnat ha det som yrke. Någon undrar kanske nu hur jag ska knyta ihop detta stycke med det föregående, och svaret på frågan är: det ska jag inte. Jag ville mest bara ha med en bild från dagens promenad.

Sagan om torkarbladen del 2

Okej, jag får väl be Mekonomen lite om ursäkt nu då. Åkte dit i onsdags för att hämta mitt torkarblad. Möttes upp av en saktfärdig yngling som tillbringade åtskillig tid med att gå runt rätt så planlöst och leta, bläddra i pärmar, fråga. "Vi fick TVÅ pallar med grejer idag", sa han lite ursäktande till mig, fast eftersom jag ser hundratals pallar med allehanda prylar passera revy varje dag på mitt jobb så tyckte väl kanske inte just precis jag att det var en passande ursäkt. Efter 250 år hittade han i alla fall mitt torkarblad och frågade om jag hade Mekonomenkort, på vilket jag svarade nekande. "Är du intresserad av att skaffa ett?" undrade han då. "Nej, min man har ett, jag kan skicka honom nästa gång", suckade jag (alltså, brukar verkligen inte vara stingslig mot butiks- eller servicepersonal och HATAR faktiskt folk som skäller ut Konsums personal för att mjölken är dyr eller konduktören för att tåget är försenat, men denna dagen levde jag lite on the edge). DÅ FICK JAG 10 % RABATT I ALLA FALL, fastän jag inte hade något kort. Det var ju faktiskt väldigt snällt av Mekonomen. Ännu gladare blev jag när det visade sig att torkarbladet faktiskt passade. I min värld hade jag redan inbillat mig att jag skulle få betala dyrt för något som jag sedan skulle få krångla med att åka och lämna tillbaka, men istället fick jag det lite billigare och det passade. Helt otroligt, eller så har jag väldigt väldigt låga förväntningar på ett lyckat köp.