I skuggan av sista EM-kvartsfinalen i fotboll (as if I care)

Sitter och slöglor på den svensk/amerikanska filmen Äntligen midsommar som är precis lika dålig och förutsägbar som jag förutspådde att den skulle vara. Fast jag har en liten vurm för dåliga och förutsägbara svenska filmer. Man kan liksom bocka av klyschorna den ena efter den andra, spela Bubble Panic med ena handen och zappa över för att kolla läget i fotbolls-EM utan att något revolutionärt händer. På filmen, och inte i fotbolls-EM heller (Frankrike-England, 0-0, just nu:förlängning som kallas "en rysare" av kommentatorerna, jag tycker mer: "ett sömnpiller").

Åter till filmen. Tror överhuvudtaget inte det är möjligt att göra ett svenskt relationsdrama utan att det måste vara ett gäng vänner i 30-årsåldern som ska göra något speciellt (fira midsommar, födelsedag, jul) i någons överdimensionerade ljust och fräscht inredda sommarstuga som ledigt rymmer 10-15 personer (lätt mögeldoftande sommarstugor på 27 kvadratmeter med sunkig furupanel förekommer inte på film) och där alla par får varsitt gästrum (ingen sover på luftmadrass med pyspunka på värdfolkets golv eller trängs i ryggskottsframkallande IKEA-bäddsoffor) och där det händer någonting så att obehagliga sanningar måste avslöjas. Typ: Någon har en gång i tiden varit förälskad i sin mans bästa barndomskompis, och just under denna happening så råkar de hamna på tu man hand och plötsligt så bubblar de äkta och förtryckta KÄNSLORNA upp från ingenstans och de hamnar i säng. Så får någon annan reda på det och alla har någon form av hållhake på varandra, men plötsligt tas bladet från munnen på samtliga, och så avslöjas både det ena och det andra. Typ att de som alla trott alltid varit så kära i varandra i själva verket går i kristerapi och ska skiljas, han som alltid varit gängets Casanova i själva verket är homosexuell (och förälskad i någon annan i samma gäng som också visar sig vara lagt på samma håll, jättepraktiskt) och att det där perfekta paret som verkar ha allt inte kan bli med barn.

Och ingen kan ta sig därifrån  p g a att sista båten har gått/bilen startar inte/snöstorm, så alla konflikter och motsättningar ställs mot varandra i ett CRESCENDO. Och finns det en gravid kvinna med i spelet så kan man ge sig fan på att hon ska till och föda mitt i alltihop. Och sedan brukar det komma ett lite tilltufsat men ändå lyckligt slut som ska föreställa X månader efter slutscenen, när de där som var så lyckliga kanske är skilda (och ihop med sina barndomsförälskelser istället), de som inte kunde få barn har adopterat (alternativt är höggravida på något mystiskt sätt) och den nyblivne homosexuelle fd Casanovan är avspänd med sin pojkvän.

Det där med att göra film verkar ju faktiskt inte vara så djävla svårt. Eller det är kanske det som är svårt, att hitta intriger som det inte gjorts tretton på dussinet av. Ingmar Bergman, kom tillbaks, allt är förlåtet. Hahaha, det där var alltså ett skämt.