Gotta keep on moving

Igår hade jag möte med min chef, det har vi ungefär en halvtimme ungefär en gång varannan vecka och då brukar jag berätta lite om vad jag jobbar med och han berättar lite vad han jobbar med, eller kommer med feedback och input till det jag jobbar med. När vi hade medarbetarsamtal för kanske tre veckor sen så tog jag ju upp att jag vill bli av med laboratoriedelen av min tjänst för att få den, min tjänst alltså, mer renodlad och ge mig möjlighet att fokusera på Projektet, som slutar vara projekt och övergår i skarpt läge vid årsskiftet. Det finns en person inom R&D som jag anser vara klippt och skuren för detta, plus att strukturen på flera andra labb i koncernen ser ut så att det är en R & D-person som ansvarar för motsvarande det team som jag ansvarar för, så det borde ju inte vara några konstigheter. Min chef lovade då att tala med R&D-chefen och sen har jag egentligen inte hört mer än att de inte kom fram till något och att han, min chef alltså, skulle fortsätta bearbeta R&D-chefen. Frågade igår hur det gick med den saken och det gick väl SÅDÄR, för R&D-chefen var rädd att "det skulle bli för mycket" för den specifika R&D-personen. Är det inte någon som skulle kunna tänka sig att det kan bli för mycket för MIG? morrade jag ilsket, och min chef lovade att ta det en vända till, plus tala med sin chef som också är R&D-chefens chef, men det är väl tveksamt om jag någonsin ska få göra något annat än att äta mitt bröd i mitt anletes svett. Projektledaren har varit på semester några veckor, är väl tillbaks på måndag tror jag så vi får väl se hur det går.

Jobbade, kom hem, gick ut i hönshuset och där hade musen från igår gjort ett litet mysigt bo i säcken med strö till hönsen, vilket fick mig att misstänka att det kanske inte var Musse utan snarare Mimmi Pigg som skulle befolka om inte hela världen så åtminstone hönshuset med sin avkomma.  Gick ut med hundarna och när jag kom hem igen släppte jag in Tage i hönshuset (obs, den delen där inte hönsen är), men det verkade som att Mimmi hade tagit sitt pick och pack och flyttat någon annanstans, för i hönshuset var hon i alla fall inte kvar. Hoppas hon förstod vinken i alla fall, en enstaka mus ser jag inte som problematisk, men en muskoloni: tack, men nej tack. 

Medan jag var ute och gick funderade jag på om jag skulle klä om inför kvällens möte med Arbete- och välfärdsnämndens presidium, för det lät ju alldeles otroligt högtidligt, nästan som att det skulle närvara kungligheter och då kanske det inte var passande att komma såsandes i en outfit som i det närmaste för tankarna till gängkriminalitet. Mötet skulle börja 18.30 men jag och min stallkompis hade bestämt att vi skulle träffas 18.15 utanför för ingen av oss hade varit där förut eller visste exakt vart vi skulle, och plötsligt var klockan 17.45 och då fanns det ingen tid att stå och vela med kläder så det fick bli samma Adidasbyxa och hoodie som jag haft på mig hela dagen. Det var ju ändå en träff för föreningar, så så himla uppsnofsat kunde det väl ändå inte vara, tänkte jag och det var det inte heller. Det hade kommit några återbud så vi var bara tre föreningar representerade så det blev rätt så informellt och avslappnat. Hemma igen 20.30 nånting, så det var bara att hoppa in i duschen och sen i säng. Idag är det dressyrtorsdag och efter det ska vi ha möte med personalen, så det lär bli sent. Men imorgon är det i alla fall fredag. Längtar redan efter söndagen, eftersom lördagen kommer att innebära 6 timmar i bil och jag hatar att åka bil. Men ibland får man väl bara gilla läget. 

Tröttsamt

Igår kände jag Näe, jag får fan börja jobba med något annat, det här är ju HELT DJÄVLA ORIMLIGT, för så känner jag ibland, och ibland rätt starkt. Jag har just nu SVINMYCKET att göra med Projektet plus mina vanliga arbetsuppgifter, men nu drällde det in en ett par reklamationer som tog en omväg om mitt bord. Det hör inte direkt till mina arbetsuppgifter, men de som har det som sina arbetsuppgifter är relativt nyanställda och det är klart att det är ju inte lätt att veta hur man ska göra eller tycka till om något som man egentligen inte kan något om. Men allt mitt blir så djävla splittrat och jag blir GALEN på alla mail som bara dräller in där man blir cc:ad för minsta lilla grej med en mer eller mindre outtalad förväntan på att man ska engagera sig och hålla sig uppdaterad. 

Enda positiva igår var en dansk som kom på besök och honom har vi försökt dressera att han alltid ska ha med sig BRUNSVIGER och det hade han igår. Mums. Det var väl det bästa som hände på jobbet, annars var det mest piss om jag ska vara ärlig. 

Åkte hem, bilen klagade på att lufttrycket i däcken var otillfredsställande och jag muttrade över att den är så djävla känslig. Åkte till macken för att fylla på, då var det bara 1 bar eller kPa eller vad det nu är för enhet som används, i ett av däcken jämfört med 2 i övriga. Så det fanns kanske fog för den klagan ändå. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick ut med hundarna, jobbade i tanken med att den här veckan får bli GOOD ENOUGH när det gäller träning. I måndags var jag så trött efter att ha jobbat i stallet att jag bara orkade gå en liten promenad, men det är väl okej för dagen innehåll ju ändå ett rejält mått fysisk aktivitet. Igår gick jag visserligen en runda på drygt 5 kilometer plus tränade ett pass pilates, men jag kommer inte att komma upp i målet "promenera ett maraton i veckan" den här veckan för på lördag ska vi, detvillsäga jag, min dotter och barnbarnen, åka upp till min syrra och fira mamma som har fyllt 80. Efter mycket velande så bestämde vi oss för att bara åka upp över dagen, även om det är träligt för det tar drygt 3 timmar dit och lika lång tid hem så det blir mycket bilåkande för att äta en lunch och en tårta, men men.  Nu fick det bli så här. Så den dagen blir det ju inte någon direkt fysisk aktivitet och definitivt inga långpromenader som ju lite är förutsättningarna för att klara målet. Mina promenader i veckan snittar kanske på 5-6 kilometer utom på torsdagar för då hinner jag bara gå en liten runda, men sen på helgerna går jag ju minst en mil varje dag. Bortsett från den veckan när jag var sjuk i början av september så har jag legat stadigt på 42+ kilometer i veckan hela året. Men den här veckan kommer det inte att funka och det är ju löjligt att nästan känna lite stress över det, så det fick jag bearbeta tills jag landat i GOOD ENOUGH. 

Gick ut i hönshuset för att mata hönsen, då pep det iväg en mus som rotade omkring i säcken med strö. Gick sedan till carporten vedporten för att fylla på spannen med hönsmat (som står i tunnor där) och hörde ett prassel som jag först trodde var en mus till, men då låg det väl en katt och jäste överst på en vedtrave. Är du inte på liiiite fel plats, borde du inte vara någon annanstans och göra lite nytta? frågade jag surt i tanken, men katten bara glodde malligt på mig som om den var regent över konungariket vedtraven jag dess fotliga undersåte som inte på något vis ens i tanken kunde kräva att katten skulle vara ute och fånga möss istället för att ligga där och lata sig. 
Stod en god stund i hönsgården och försökte få de små, detvillsäga unghönsen, att fatta att man kan GÅ IN I HÖNSHUSET, för det vill de verkligen inte fatta. Hönsluckan sitter ganska högt upp eftersom hönshuset står på plintar p g a att det är byggt i en sluttning, men alla andra kycklingar har liksom bara lärt sig det utan att man behövt göra något. Men de här: icke. Nu har ett par av dom i alla fall testat att gå uppför landgången eller vad man ska kalla den. Man kan ju inte anklaga de andra hönsen för att vara samarbetsvilliga, för de tycker lite att unghönsen är inkräktare och schasar bort dom. Så den här "träningen" måste vara när de äldre har satt sig tillrätta på sittpinnarna, problemet är bara att då vill de  yngre också gå och lägga sig, så det är ett rätt litet spann man har att jobba på. Aja, det löser sig. Nu ska jag jobba. Ikväll ska jag på möte i något som heter något så pampigt som "Arbete- och välfärdsnämndens presidium", de har bjudit in lite föreningar som har fått bidrag och så vill de veta hur man har använt pengarna. Vi skickar dit någon som kan snacka, vi skickar Yours Truly sa vår ordförande entusiastiskt, och så fick det bli. Har förberett noll saker att säga, men är ju rätt van att skjuta från höften så det ska säkert gå bra.  Hoppas jag i alla fall. 

Till stallet istället, v 46 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag för bästa instruktör K. Gillar gruppen väldigt mycket också, jag tycker även mycket om min torsdagsgrupp men vi är ju bara fyra varav en är Häxan, som är svårgillad. Har ju aldrig gillat henne och även om hon bara är kanske en tiondel så påfrestande som hon var när hon var i sin krafts dagar (nu är hon 75 + men ont krut förgås som bekant inte så lätt) så är hon ändå irriterande. Det är inte det att hon inte hör och tar till sig instruktioner för det kan man ju inte hjälpa att man hör dåligt och man kan faktiskt ha överseende med att någon i den åldern inte riktigt hänger med i svängarna, utan det är mer hennes sätt att till exempel stanna mitt på spåret när hon inte fattar vad man ska göra, och sedan bete sig som att det var alla andra som gjorde fel, när i själva verket alla andra alltid säger oj, herregud, jag råkade vara i vägen, förlåt förlåt. Och det är ju okej, för alla har ju varit den som råkat komma i vägen för någon annan. Men Häxan glor på en som om hon vore drottningen av ett anrikt och världsomspännande imperium och man själv en tarvlig undersåte som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Hon har liksom ett sånt sätt att tala till folk, fast hon har också ett annat sätt som hon till exempel använder när hon pratar med instruktör V eller andra som (jag tror) att hon känner att hon kan ha nytta av att känna eller vara på god fot med. Insmickrande är väl ett ord som beskriver det senare och då kan Häxan säkert upplevas som jättetrevlig. Inget jag själv har upplevt dock eftersom jag inte tillhör kategorin människor som ingår i det konceptet. Hahaha.

Men nu kom jag visst helt ifrån ämnet. Fick Köttbullen. På torsdagarna har vi ju alltid samma hästar, men i den här gruppen verkar de byta runt litegrann? Fattar inte konceptet riktigt, men det är ju aldrig någon konkurrens om Köttbullen så i det avseendet behöver jag inte vara orolig. Gårdagens övning var "bogen in". Köttbullen kärvade rätt mycket i högersidan, ville inte ställa igenom åt det hållet och hängde sig på bettet i det varvet så att det kändes som att högersidan var gjord av cement, och då blev jag stum i högerhanden och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bättre sen när hon blev mer lösgjord och i vänstervarvet var hon jättefin, men bogen in ville sig inte riktigt. Men det var säkert mitt fel som krånglade till det för henne, upplever att hon har lite problem när det blir för mycket information. Jaha, ska jag gå rakt fram? Nähä, menar du att jag ska jag gå åt sidan? Nämen vad fan vill du egentligen, ska jag vara ställd inåt men ändå gå rakt fram, det är ju skitjobbigt och kan du BESTÄMMA DIG NÅGON GÅNG? känns det som att hon tänker ibland. Men man får kämpa på med kommunikationen. Hade några härliga moments där hon kändes som en dröm, men det var som vanligt bara korta stunder. Men det är  ju dom man lever för. 

Pojke slukar universum

Har läst Pojke slukar universum av Trent Dalton och det ska du också göra, det är banne mig en order. Detta är handlingen:

I en fattig förort till 1980-talets Brisbane försöker 12-årige Eli följa sitt hjärta och förstå vad som krävs för att bli en bra människa. Men ständigt kaos och hot, främst i form av knarkkungen Tytus Broz, gör livet svårt. Men även annat komplicerar Elis liv, som den första kärleken, viljan att rädda sin mamma och en dag bli en riktig journalist som får skriva om allt han ser och allt som händer.
Tillsammans med sin selektivt stumma bror ger sig den brådmogne Eli ut på en förortsodyssé fylld av kärlek, försoning och vedergällning efter att deras familj har splittrats av en knarkkung.

Om man är lat, alternativt ej läskunnig, kan man se den här som serie på Netflix, det var så jag upptäckte boken. I vanliga fall läser man kanske boken först och sen ser man filmen/serien och i nio fall av tio blir man besviken. Den här serien är dock boken ganska trogen, så jag hade nog inte blivit så besviken om jag sett den efter att ha läst boken istället för tvärtom. Nu hade jag ju inga direkta förväntningar på serien, så det blev bra ändå. Men boken! Läs den för farao! Ett språk som inte liknar något annat, en berättelse som inte liknar något annat, sorglig, rolig, spännande, gripande, den har ALLT. Känns som något av det bästa jag läst på länge. Den här boken får fem rejäla kriminalreportrar av fem möjliga. SCHAS TILL BIBBLAN MED ER ALLIHOP. 

Keep looking for something I can't get

Jaha, då var man återbördad till verkligheten igen då? I fredags jobbade jag som ett hjon, kände sug efter att sluta tidigare men det gick inte för jag har vansinnigt mycket att göra plus att jag hade tid bokad hos Laserkvinnan och p g a logistiken så tjänar man inget på att sluta tidigare när tid är bokad där. Fick i alla fall välbehövlig massage/laserbehandling och det var ju inte dumt. Kom hem strax innan 16, gick ut på en seg promenad med hundarna, lyssnade på Magnus Härenstams sommarprat från 1981 som handlade om när han var på Norra Latins sommarhem. Är ju p g a Peter Pohls böcker lite besatt av Södra Latins sommarhem och det här kändes ju lite som samma upplägg. Minus pennalismen, men den kanske inte  fanns eller passade sig i ett sommarprat.  Hur som helst, värt att lyssna på, finns i SR-appen. 

På lördagen vaknade jag sent, för att vara mig i alla fall, vid 8.30-ish. Åt frukost, gick en lång (17,6 km!) promenad i härligt höstväder, slöade sedan på soffan med en bok. Såg två avsnitt av Tunna blå linjen. Lagade pastasås med spenat och en bit varmrökt lax som legat i frysen och blängt på mig sedan förra julen, den blev helt okej. Åt och såg ett avsnitt av The Gentlemen och sen var det väl i stort sett läggdags. 

I söndags sov jag också länge-för-att-vara-mig, gick upp vid åtta men det kändes som att jag mycket väl skulle kunna ha legat kvar och slumrat ett bra tag till, trots att jag var i säng vid typ 21.30, somnade vid 22-ish. Tio timmars sömn och man känner sig ändå inte utvilad, är det hösten, omställningen till vintertid, mörkret, livet? Ingen aning. Gick upp, åt frukost, tog med mig hundarna ut på promenad. Kom hem, städade hönshuset, bar lite ved, stekte pannkakor till lunch, damp ner i soffan lagom tills världscupen i hoppning började. Svår bana där den ena efter den andra valde att utgå och bara fem stycken gick vidare till omhoppning. Varav en svensk (Petronella)! Sen gick det inte så bra för henne i själva omhoppningen, två bommar ner men femma är ju verkligen inte fy skam. 

Igår var jag ledig från jobbet för att jobba i stallet för en som i vanliga fall jobbar där skulle operera ut en visdomstand och när ekonomin ser ut som den gör så får man ju försöka trolla med knäna. Och har man som jag en miljon sparade semesterdagar så kan man ju offra en av dom och samtidigt göra En God Gärning, tänkte jag. Mocka, släpa 25-kilosbalar med spån, packa och bära höpåsar, byta täcken samt gå med hästar till hagar blev ett rätt skapligt fyspass. Var hemma vid 14-tiden, rätt mör. Tog ut hundarna på en liten, med betoning på liten, runda, låg sedan i soffan och läste och dumsurfade resten av dagen.  

Nu är det tisdag fast det känns som måndag. Trodde jag skulle vakna med jordens träningsvärk, men än så länge känner jag mest att jag är stel i ländryggen. Det kommer kanske under dagen. Glor i min kalender, fattar inte hur jag ska få ihop allting men det löser sig väl på något sätt. Ikväll är det ridning, det blir kul hoppas jag. Over & out. 

Before I even argue

Det r mycket nu. Jag försöker ju bli av med delar av min tjänst, det är för mycket att både jobba med Projektet och vara laboratoriechef, som jag för övrigt blev mot min vilja. Så här var det: Min dåvarande högsta chef, även kallad Gudfadern, sa i något sammanhang för ett antal år sedan att I framtiden ser jag gärna att du tar ett större ansvar för laboratoriet eller något i den stilen, och jag kontrade med Och vilken av alla mina miljoner ansvarsområden som jag redan har tycker du att jag ska plocka bort? Då kontrade han med att jag skulle få ett eget team och resurser att förfoga över och sen blev det väl inte mer sagt om det där och då, och jag trodde väl lite att det här var ett erbjudande som jag skulle få fundera över och tacka ja eller nej till, men någon vecka senare råkade jag läsa i en jobbannons att den sökande skulle rapportera till our laboratory manager och så mitt namn dårå. Såattehjahapp, det var det. Sen fick jag ett eget team och resurser att förfoga över också, och den biten har blivit bra, och det kommer att bli hur bra som helst när de får lite mer kött på benen. Men för min del känns det som att jag är den sämsta laboratoriechefen ever eftersom Projektet äter upp nästan all min tid. Men ändå ska man finnas där i labbvärlden, vara engagerad och bli involverad och cc:ad och KEPT IN THE LOOP och det gör att allting blir så djävla splittrat. Igår satt jag nästan hela dagen och förberedde en utbildning som jag ska hålla för resten av labbpersonalen, och jag höll på att drunkna för det är så mycket i det som är sånt som jag bara  VET p g a 20+ års erfarenhet men som är skitsvårt att lära ut för det finns ingen logik utan vissa saker "bara är så". Ohmygod. Det sinnessjuka är att vi ska byta affärssystem om ungefär ett år och efter det kommer allt detta att vara åtminstone delvis död kunskap, men jag pallar inte att vara den enda som kan  affärskritisk processtyrning och ska jag någonsin bli av med laboratoriechefsdelen så måste andra också lära sig detta. Och förresten så har det talats om byte av affärssystem i många år men sen kommer det alltid något emellan som gör att det får skjutas på framtiden så det där att det ska bli av nästa vinter kan man ju eventuellt ta med en nypa salt. 

När jag var nästan klar för dagen så kom en kollega som har det lite tufft just nu och ville prata och det finns ju inget man kan göra för att hjälpa, men man kan ju åtminstone ge av sin tid och låna ett öra, så det gjorde jag. Kom därför hem senare än planerat, hann bara gå en kort runda med hundarna och sen var det städning, kvällsmat och så iväg till ridningen, sen hem, duscha och lägga sig. När jag gick ut för att stänga i hönsgården så hittade jag inte Christine Perfects kycklingar, som nu är snart 3 månader så de är ju inte så mycket kycklingar längre och Christine Perfect själv har övergett dom för ett bra tag sen. Varken dessa eller Ulrikas gäng, som är en månad äldre, har fattat det där med att gå in i hönshuset på natten utan de övernattar ute i hönsgården. Tidigare har de suttit på en vägg på ett typ vindskydd, men den senaste tiden har de börjat sitta i buskar precis som Ulrikas gäng. Nu såg jag dom alltså inte, men jag hade ingen ficklampa med mig och det är ju i princip kolsvart klockan 17.00 nuförtiden. Stängde hönsgården och höll tummarna för att de i alla fall hade gått in, det brukar de ju göra men man vet ju aldrig, de kanske hade fått för sig att börja övernatta i någon buske ute i trädgården istället? Inne i hönshuset var de i alla fall inte (hade en svag förhoppning om att i alla fall dom skulle ha fattat galoppen och gått in med de andra, men nejdå). När jag kom hem från stallet var jag därför tvungen att gå ner och leta lite till, då hittade jag dom uppflugna i en buske inne i hönsgården men väldigt högt upp. Jag hade spanat i ungefär midjehöjd, för det är där de brukar sitta, men nu hade Christines ungar fått för sig att de skulle övernatta precis under nättaket. Jaja, slutet gott allting gott. 

Idag är det fredag! Ska jobba, handla, åka till Laserkvinnan på behandling och sedan hem, ut med hundarna och sen inte göra ETT ENDA DUGG MER än att möjligen äta hämtmat och glo på tv. Känns som en bra plan. I helgen har jag inget planerat, ska försöka röja lite bland kläder och skor men vi får se. På måndag ska jag vara ledig från jobbet och istället jobba i stallet. Känns lite som att man ska på PRAO, haha. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 2

Igår genomförde/genomled (för det var väldigt jobbigt) ett u-n-d-e-r-b-a-r-t dressyrpass på Köttbullen där hon kändes alldeles otroligt mjuk, genomsläpplig och samarbetsvillig. För att vara henne i alla fall. Vi red en övning som var: trav på spåret, sedan skänkelvikning från en hörnpassering in till X, därefter trav över upphöjda bommar, fortsatt skänkelvikning på samma diagonal till nästa hörn, därefter trav på kortsidan, galoppfattning, över två galoppbommar med varierat antal galoppsprång, avbrott till trav innan hörnpasseringen, trav på kortsidan och så skänkelvikning från nästa hörnpassering och sådär höll det på. ASJOBBIGT, sa Köttbullen som redan gått en lektion, men hon gjorde ändå jobbet och även om hennes motorik inte är den bästa så kändes det ändå som att hon var ambitiös och ville göra rätt. Hon var så fin i formen att jag (väldigt korta stunder för det var ju en övning där det alltid hände saker) bara satt och njöt. Galoppfattningarna var också väldigt fina och balanserade. Mmmm. Ska leva länge på den här lektionen. 

Through the storm we reach the shore

Jamen DET ÄR MYCKET NU. Den här veckan är eller har jag varit iväg varenda kväll och ikväll är det ju dressyrtorsdag med Köttbullen så det blir inte heller någon ligga-hemma-på-soffan-och-ta-det-lugnt-kväll. Men i helgen kanske? Hoppas. Sen ska jag väl inte klaga på för allt jag är iväg på är ju roliga grejer utom möjligtvis gårdagens styrelsemöte. Inte för att det var tråkigt, men det är ju tunga puckar att skyffla omkring på sin obetalda fritid: personalansvaret, den dålig ekonomin, skadade hästar, vi har för lite hästar och huuuuur får vi in mer pengar? Våra dressyrtorsdagar ligger risigt till, för nu är det ett par som har slutat och någon har bytt grupp så nu är vi bara fyra och jag vet inte riktigt var break even ligger, men kanske någonstans där?  Så vi får väl se hur det blir nästa termin, buhu. 

Gick en rask promenad efter jobbet, körde ett benpass och sen läste jag en stund innan det var dags att bege sig till stallet och styrelsemötet. Var hemma 22.15! Ej gynnsamt för skönhetssömnen, kan jag väl säga. Men nu får man kriga vidare, over & out. 

Playing to win, but you lose just the same

Igår tog jag itu med Monsterprotokollet, kom rätt långt men blev inte klar för jag var tvungen att vara med på en workshop rörande Projektet som åt upp en bra bit av förmiddagen och mina eftermiddagar är ju inte mycket att tala om eftersom jag slutar så tidigt. Men idag ska jag väl bli klar med den lilla surdegen i alla fall. Efter jobbet åkte jag hem, gick en promenad med hundarna och pratade i tur och ordning i telefon med min mamma, min bror och min syrra. Var svintrött för jag hade sovit dåligt på natten, ville egentligen mest gå hem och ta en powernap men min bror och jag pratade om Jonas Colting (det gör vi oroväckande ofta) som i sin tur pratar om SMÅ SEGRAR, och min lilla seger igår var väl att jag gick en längre runda istället för att gå hem och gubbsova på soffan. 

Sen googlade jag på äppelträd för vi ska plantera två nya, ett med sommaräpplen för det har vi inget, och ett vinteräpple för det vi har är skitgammalt och nu i år har det (till hönsens stora förtjusning) knäckts p g a tyngden av alla äpplen. Har varit runt på lokala plantskolor men där är det rätt så utplockat och jag hittade inga sorter som jag ville ha, så nu var det dags att se vad INTERNET hade att erbjuda. Massor, visade det sig. Tyvärr visade det sig också att det är pissdyrt att frakta äppelträd. Hade klickat hem två sorter på någon sajt, de kostade väl en femhundring styck men sen när jag kom till kassan så kostade det helt plötsligt över 2000 spänn när frakten var inräknad och då fick jag kalla fötter och avbröt. 

Träningen går sådär den här veckan. I måndags skulle jag åka och möta upp min man och fick lite tight med tid så då bestämde jag mig för att träna pilates (som tar 30-40 minuter) istället för tabata (som tar cirka en timme) som jag egentligen planerat, och tanken var då att jag skulle köra tabata som igår då. Men efter min lite-längre-än-planerat-promenad så blev det lite tight med tid för jag skulle ju till stallet sen, så det blev ingen träning (fast 7,5 km promenad och ridning får väl ändå vara good enough tänker jag). Och ikväll är det styrelsemöte. 

I stallet igår så kom valberedningen farande och undrade om inte jag kunde tänka mig att sitta som ordförande nästa år. HM, svår fråga som jag bad att få tänka på. Vet att nuvarande ordförande inte vill sitta kvar som  just ordförande, och när vi nu ändå enligt mig är en hyfsat vettig styrelse som vill hyfsat samma saker så är det ju bättre att ta den posten själv än att riskera att få in någon djävla tomte som kan ställa till med vad som helst, been there done that. Men samtidigt: ordförande är en post som förpliktigar bra mycket mer än att vara ordinarie ledamot som jag är nu. Så jag ska fundera. Det är ju ändå rätt långt till årsmötet. Säger man nu och sen vips är det februari. Aja, det löser sig. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 1

Igår blev det Köttbullstisdag för instruktör K, hurra! Vet inte om Köttbullen jublade över att behöva dras med mig ytterligare en dag i veckan, men hon skötte sig hyfsat. Vi hade sitsträning, och började med den där vidriga övningen där man ska hålla benen rakt ut och lyfta knäna. Alltså, den gick väl an att göra när man var barn, men nu är det fan i mig nästan omöjligt. Är stel i höfterna, får ont i ländryggen och på det hela taget begriper jag inte riktigt vad den ska vara bra för, men man ifrågasätter ju inte vad ridläraren säger, det är sen gammalt. Sen fick vi äntligen börja rida på riktigt. Köttbullen kändes jättefin i skritt och trav. Vi red en övning där vi red på C-volten i trav och varje gång vi passerade medellinjen skulle man göra en övergång till skritt utan att använda tyglarna. DET är Köttbullens paradgren kan man väl säga, hon är verkligen inte nödbedd till att sakta av, problemet är bara att få igång henne igen lite snärtigt efter 2-3 steg i skritt. Men det gick rätt bra ändå. Sen red vi på volten med skänkelvikning på öppna delen och utåtställda hästar på den slutna delen, det var jobbigt men gick ändå rätt bra tyckte jag. Sen skulle vi fatta galopp från skritt och då låste det sig i huvudet på Köttbullen, förmodligen för att hon började bli trött och för att jag var otydlig i hjälpgivningen och sen fastnade vi i vårt gamla vanliga att jag vill för mycket och hon vill inte alls. Och inte kunde jag peta med spöet på bogen för att hjälpa henne för vi red utan stigbyglar och varje gång jag försökte peta så petade jag på stigbygeln istället för på bogen. Till slut tog jag stigbyglarna, travade ett par varv runt spåret och började om och då gick det bra. 

Hoppas jag får fortsätta med Köttbullen även på tisdagarna, det kommer nog att göra skillnad på sikt med två rejäla dressyrpass per vecka istället för ett. Det är ju ingen konkurrens i min nya grupp, men sen beror det väl på hur hon går i övrigt också. Vi får se, vi får se. 

5x Waltraut Pettersson

Har läst fem böcker av Waltraut Pettersson, nämligen Tid att leva, Förlorat land, Vid porten, Hemma är borta och Rehagen. Detta är handlingarna:

Tid att leva:
Det är 1940-tal och andra världskriget rasar. Irene bor i en liten tysk by i östra Pommern, tillsammans med en nazistisk far, en sjuklig mor och många syskon. Vardagen på bondgården där hon lever tillsammans med sin familj är hård och präglas av fattigdom. Irene är bara tio år när kriget bryter ut, och hon måste växa upp i skuggan av nazismens framfart och krigets fasor.

Förlorat land:
Irene är på väg västerut. Andra världskriget har nått sitt slut och till följd av röda arrméns allt mer påträngande framryckningar har familjen tvingats fly sitt hem i Pommern. Tillsammans med sin syster Marie-Helene påbörjar Irene en resa genom Tyskland mot den nordvästra storstaden Hamburg, där de hoppas att faster Elsa fortfarande är i livet. Färden dit sker genom ett sönderslaget land, präglat av fattigdom, svält och elände.

Vid porten:
Irene är en ung kvinna från Pommern som har förlorat allt i en fruktansvärd familjetragedi. Kriget har precis tagit slut och hela landet ligger i ruiner. För att överleva måste hon ta sig till några släktingar i Hamburg, men när hon kommer fram blir det uppenbart att hon fortfarande har lång väg kvar till trygghet. Livet är tufft och fattigt, och hon behöver utstå all möjlig förnedring för att tjäna ihop till brödfödan. Men trots alla motgångar lyckas Irene resa sig, stå rakryggad och blicka framåt mot en ljusare framtid.

Hemma är borta:
Irene kommer ensam till Sverige från Tyskland utan vare sig pengar, språk eller sammanhang. Hon är fast besluten att bygga upp ett nytt liv, trots att hon till en början bara har ett uppehållstillstånd som räcker i tre månader.

Rehagen:
Efter att ha flytt från Pommern till Hamburg måste Irene hitta ett sätt att överleva i de ruiner som finns kvar av Tyskland. Hon lyckas ta sig till en bondgård i byn Rehagen. Där är livet hårt och dag och natt drömmer hon om mat. Husbonden har varit nazistledare och sitter därför i fångläger i Väst, men kvar på gården finns bland annat några drängar, fru Grunke, dottern Helga och Irene. Det tunga arbetet är obarmhärtigt och pågår från fem på morgonen till klockan åtta på kvällen. Irene har bara sig själv och möter motgång på motgång, men hon har bestämt sig för att göra vad som än krävs.
Detta är berättelsen om en flyktingflickas orubbliga vilja att överleva mot alla odds.

Jag har läst och gillat alla böckerna utom Rehagen förut. De fyra första kom ut på 70-80-90-talet-ish och jag har läst dom flera gånger. Rehagen gavs ut 2008, men utspelar sig kronologiskt där Förlorat land  slutar och innan Vid porten börjar, och det var ju på ett sätt bra för jag har alltid tyckt att Vid porten inleds lite konstigt med hänvisningar till saker som inte riktigt får sin förklaring och det fick de nu. Men  i övrigt känns det som en rätt...onödig bok, där handlingen mycket väl skulle kunna ha petats in i de två som omger den men det kanske var sådant som ströks av förlaget för att de andra böckerna inte skulle bli för omfattande? Bara min gissning, baserad på att Rehagen är utgiven av Vulkan Media/Books On Demand och inte av Författarförlaget som de övriga, och den verkar också vara fri från korrekturläsning och redigering vilket är ganska irriterande. Den är kanske inte full av stavfel, men rätt många finns det, och handlingen är minst sagt svag men med många upprepningar utan någon större finess. Jag rekommenderar de fyra andra, men Rehagen kan man faktiskt vara utan. Serien som helhet får tre stora landområden av fem möjliga.      

You take what you need and leave the rest

Avverkade första jobbdagen efter semestern igår, det gick bra, kände mig flitig och produktiv även om jag  inte fick gjort hälften av vad jag tyckte jag borde. Har ett monsterprotokoll att skriva och det var från ett möte för snart två veckor sen. Jag är oftast den som skriver protokoll från våra möten och är för djävla bra på det om jag får säga det själv. Jag gör det i princip alltid i direkt anslutning till mötet, eller i alla fall senast dagen efter, för då har man alla diskussioner i färskt minne och behöver inte anteckna så mycket. Att låta något ligga i nästan två veckor är INTE en del av den strategin, men veckan innan höstlovet var...intensiv, kan man väl säga, dels med förberedelser för monstermötet och sen var det en massa annat efteråt, så mötesanteckningarna ligger där de ligger och bidar sin tid. Men den surdegen ska jag beta av idag. 

Igår hade vi filmkväll, vi såg andra halvan av DogMan, en film av Luc Besson som väl var sådär. Resten av veckans kvällar är det andra grejer på gång: Ikväll ska jag rida för instruktör K i min nya dressyrgrupp, hoppas då att det blir lite bättre än förra gången. Imorgon är det styrelsemöte, på torsdag är det ju Köttbullskväll och sen är det fredag, då ska jag till Laserkvinnan efter jobbet och det är ju inte som att jag någonsin är pigg en fredagskväll ändå, men defintivit inte efter en omgång där. Sen är det i alla fall en ledig helg! Och på måndag ska jag vara ledig från jobbet och jobba i stallet! för en som jobbar där ska vara ledig och det är ju inte som att det finns ett hav av vare sig vikarier eller pengar att ösa ur, så frågan kom om någon kunde ställa upp och hjälpa till. Eller kanske "hjälpa till", som jag skrev i vår chatt, för det känns lite som att jag ska på PRAO. Så kanske dom  andra i stallet också tycker, hahaha. Jag har ju sagt i många år att när jag blir pensionär så ska jag ha en dag i veckan när jag bara är i stallet och mockar och sopar och pysslar, nu får jag lite försmak på hur det skulle kunna vara. 

Nähä, här blir inga monsterprotokoll skrivna av sig själva, så det är väl lika bra att spotta i nävarna och köra igång. 

The end of höstlov

Så tog även det mest underbara av höstlov slut. TYVÄRR. Tänker ibland, och sa till Jenny när vi var ute och drack vin i fredags, att det är ju bara lite drygt 10 år kvar tills jag ska gå i pension (vilket känns GALET, fast å andra sidan har säkert pensionsåldern höjts till 97 år vid det laget så det kanske är att ta ut glädjen i förskott) och 10 år är ju i princip INGENTING, och sen, givet att man får leva och ha hälsan, kan man ha det så här varje dag? Känns helt overkligt. Men som sagt, vad vet man om vad framtiden bär i sitt sköte? Ingenting.

I fredags var jag som sagt ute och åt och drack vin med Jenny och vi hade som alltid superkul. Var hemma strax efter 21, proppmätt tyvärr för sen sov jag dåligt på natten pga det. Klockan ringde 06.00, upp och ut med hundarna och sen iväg och vara speaker på hopptävling. Gick bra, fast jag blev lite irriterad för de som enligt mig ansvarade för att fixa funktionärer hade inte gjort det och kontrade med Var är styrelsen? på ett rätt så otrevligt sätt, som om styrelsen var en livegen drös som mangrant och framför allt oombedd skulle ställa upp på allt. Sen ifrågasattes varför inte X var där, för X hade ju sagt att X skulle komma, och man bara ja, fast det är ju skillnad att komma dit som åskådare och om man vill att X ska vara funktionär så får man ju ställa frågan och det var det mig veterligen ingen som hade gjort? Sa efteråt till en person i styrelsen att vi kanske får hjälpa dom lite med detta, avseende att strukturera upp det hela eftersom de verkar tro att saker bara ordnar sig av sig självt, och det gör det ju inte, men hann knappt avsluta meningen förrän hen snäste att det var deras jobb och det får finnas gränser för hur synd man ska tycka om dom, vilket inte alls var vad jag menade men hann inte utveckla det förrän personen ifråga stampade iväg. Föreningslivet, va? Lockar fram det bästa OCH det sämsta hos människan som jag brukar säga. Aja, det är väl bara att skaka av sig, men lite irriterande var det. 

Igår tog jag en promenad och sedan fixade jag med ved. En granne har låtit fälla ett träd och erbjöd schangtilt oss veden. Bar till och med in den till oss förra helgen, frågade var han skulle lägga den och då svarade jag Lägg den där det blir enklast för dig, för det får ju finnas gränser för hur mycket man kan utnyttja snälla grannar. Vedbacken ligger en bit från tomtgränsen, blev jag smärtsamt medveten om igår när jag kånkade upp alltihop dit. Men ved ska ju värma många gånger, så det var ju bara att knoga på. Gick sedan in och åt en försenad lunch och sen läste jag lite innan det var dags för världscupen i hoppning, där det visade sig att tiden blev en avgörande faktor och främst i omhoppningen så red folk som om de hade stulit hästarna och det var som att förflyttas till Ponnyallsvenskan division 2 för B-ponny. 

Nu är det ny vecka och nya tag. Känner mig (i alla fall just nu) UTVILAD, och det var ju ett tag bra sen jag kände så när jag kom till jobbet. Får väl se hur utvilad jag känner mig efter att ha betat av en inkorg som svämmar över, puh. Dags att kavla upp ärmarna och börja jobba.  

Till stallet istället, v 44

Förra veckan var det teorivecka men det fanns möjlighet att anmäla sig till extra dressyrträning med fokus på ryttarens sits. Den behöver man ju alltid bli påmind om, så jag anmälde såklart. Fick Köttbullen, och hon kändes (för att vara hon) pigg och härlig. Hon var ju också (äntligen) klippt, det kan ju ha med saken att göra. Hon gick fint i form i skritt och trav, i galoppen är det fortfarande problematiskt men mot slutet hade vi en liten sekvens där man kunde ana att hon faktiskt var på tygeln. TYVÄRR stod instruktör V med ryggen mot så det finns inga vittnen till detta halleluja-moment. Som kanske inte ens VAR ett halleluja-moment, men det kändes bra. Ska leva länge på det. 

Höstlov, I löv you

Det där med höstlov, det får banne mig bli en återkommande grej för mig känner jag. Kan inte minnas att jag tog ledigt när barnen var små, kanske någon dag, men definitivt inte en hel vecka i alla fall. Och definitivt inte de senaste 20 åren eller så. Men det här var EXAKT vad jag behövde. Långa promenader varje morgon, sen lite träning, äta matlåda till lunch och sedan långa lata eftermiddagar i soffan med böcker, tekopp, filtar och värmedyna. Till stallet på kvällen, den här veckan alla dagar utom i måndags. Ska dit ikväll och på lördag också. Känner frid och harmoni. GÖTT. Har nu äntligen börjat läsa Stephen Kings senaste, jag köpte den i somras, sparade den till semestern men det var inte läge då och fram tills nu har jag haft så himla många låneböcker. Men jag har haft det som målbild ett tag: höstlov, soffan, en oläst Stephen King att sätta tänderna i. MMMMM. 

Ja, det var väl mest det. Mina dagar är rätt så inrutade enligt ovan, men det trivs jag ju med. Idag har jag packat godispåsar till lördagens Pay & Jump, det var på håret att det räckte för vi har många starter. Imorgon ska jag träffa Jenny och dricka vin, för första gången sen vi spang Tjejmilen (ja, jag drack ju såklart inte vin under själva Tjejmilen, men på kvällen efteråt). Har blivit otroligt sparsam med vindrickande, inte för att jag någonsin varit någon storkonsument men förr var det väl mer ett glas till maten för att det var helg och sen ett glas till när vi satt i soffan och kollade på någon serie. Väldigt sällan mer än så, men det där slentrian-bara-för-att-det-är-helg-drickandet har jag skippat sedan...tja, sen när då? Ett par år sen kanske? Nu dricker jag i princip bara om det är något speciellt, och bara-för-att-det-är-helg räknas inte dit. Men att träffa Jenny: definitivt. 

Nu ska jag ägna mig åt lite mer föreningslivsarbete i form av skriva månadsbrev, och sen väntar ett dressyrpass på Köttbullen. Som numera har blivit klippt, tack gode Gud. Ridlärare N skickade ett filmklipp där Köttbullen stod och sov och dreglade medan klippmaskinen jobbade, så hon tyckte nog också det var skönt att bli av med all den ullen. Over & out. 

  

     

Trädgårdsmästarens dotter

Har läst Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Flora Nyman har alltid varit pappas flicka. Hans gröna fingrar har uppenbart gått i arv till henne, även om hon själv främst sitter med näsan i botaniska faktaböcker på sitt jobb på Naturhistoriska museet. När pappa Göran dör hemma i hallen hamnar familjen i chock. Flora och hennes yngre bror Svante gör sitt bästa för att hjälpa deras mamma med sorgen och allt det praktiska. Men mitt i mörkret upplever Flora att människorna omkring henne börjar bete sig annorlunda. Undviker de henne? Snart kommer den omvälvande sanningen fram. Göran är inte Floras biologiska pappa.

Floras värld rasar samman, och hon känner sig dessutom sviken när hon inser hur många i omgivningen som redan visste. Men varför har de ljugit om det hela hennes liv? Och vem är hennes biologiska far?

Det blir en resa mot livsavgörande förklaringar genom ett nystan av hemligheter, svek och tragiska missförstånd som spänner sig över nära fyrtio år.

Jag tyckte det här var en jättebra bok, bra språk, intressant berättelsr med en hel del helt oväntade twister. Störde mig pyttepyttelite på några språkliga missar som att någon rör om i sin kaffekopp och en halv sida senare lyfter sin jättestora tekopp till munnen, och så är jag tämligen övertygad om att Pestens tid inte fanns utgiven på svenska 1983 (eller till och med HELT SÄKER eftersom jag kollade i min heliga Stephen King-samling), det KAN förstås vara så att Karin läste den på originalspråk, men då skulle den inte ha stått på Hce-avdelningen på bibblan, pilutta dig Marcus Jarl. Men i övrigt: mycket läsvärd. Den får fyra botaniska trädgårdar av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er.

The beginning of a höstlov

Här kommer lite hälsningar från ett höstlov som hittills har levererat både fysisk aktivitet och lugn och ro. Så vill man ju verkligen ha det.

I fredags höll jag förvisso på att få ett psykbryt modell större. Så här: Vi har en skurmaskin på jobbet, och en gång när vi hade tillsyn så kom frågan upp var skurvattnet tömdes ut och svaret var i avloppet. Då sa tillsynspersonen att skurvatten från industrin innehöll ofta höga halter av tungmetaller och det var inte bra om det kom ut i spillvattennätet, så det var bättre att tömma skurmaskinen i någon form av balja, låta vattnet stå och sedimentera tills det blev en bottensats, och sedan försiktigt hälla av vattnet i avloppet och låta resten gå som farligt avfall. Då fick Tröggubben i uppgift att införskaffa ett uppsamlingskärl för detta ändamål och det rapporterade han att han hade gjort och informerat personalen om att det skulle användas och så var det inte mer med det, trodde man ju. I fredags fick jag för mig att jag skulle kolla om folk verkligen visste hur detta skulle hanteras så jag högg första bästa och det framgick ganska klart att han hade inte en aning om vad jag ens pratade om. Älgade bort till verkstan där uppsamlingskärlet borde finnas, hittade inget, frågade en annan om det ens fanns, och jodå, han pekade högt upp på en hylla där det stod en grå balja med en massa hål borrade i sidorna. Frågade vad tanken var med det och det visade sig att, ja jag vet faktiskt inte vad som visade sig förutom att Tröggubben och hans kollega uppenbarligen inte förstått vare sig uppgiften eller hade en aning om vad begreppet "sedimentation" innebar, men kanske tror de att "tungmetaller" är stora järnstycken som genast sjunker till botten? Herregud, den där konstruktionen var bland det mest korkade jag sett i hela mitt liv. Skrev en avvikelser och sen var det tack och lov dags att gå hem.  

Åkte iväg till mitt vanliga fredagsställe, parkerade bilen och gick drygt 8,5 km stavgång i raskt tempo. Det var roligt! Sen åkte jag till Ica och handlade lite smått som jag glömt i torsdags, sen hem och fixade tacos och så skulle vi kolla på The Gentlemen men det var något knas med Netflix så vi började istället kolla på serien Spartacus som gick på Max. Jag ÄLSKAR ju filmen Spartacus med Russell Crowe och det här skulle väl vara någon slags rip off på den? JÄTTEDÅLIG! var den. Sen gick vi och lade oss tidigt för på lördagen skulle min man ta ett tidigt tåg till Köpenhamn och eftersom bussar från Nästan-Österlen sällan är synkade med resten av världen så hade jag lovat att skjutsa honom. 

Sagt blev gjort. Tog med mig hundarna och gick en lång runda i gamla hoods, åkte sedan hem och påbörjade min göttiga egentid. Låg på soffan och läste, sen var det dags för handbollsdamerna att möta Spanien, men det var så stor klasskillnad att det inte ens var spännande. Men kul att se ändå förstås. 

På söndagen tog jag en lång promenad med hundarna, kom hem och tränade lite pilates. Sen var det dags för världscupen i hoppning i Helsingfors, en historia där förvånansvärt många antingen 0 eller 4 fel. Lyckades tajma in ATG live när "min" galopphäst (som jag äger 1/1000 del av, så det där med att säga "min" är ju tveksamt) skulle starta ett lopp. Satsade som vanligt 50 kr vinnare och 50 plats, för det gjorde en spelmissbrukare i Hem till byn och det låter så proffsigt. Tyvärr kom han precis utanför placering så det gick med minus. Men men. 

Sen var det dags att åka till stallet för möte och när jag kom hem så hade min man kommit hem, nöjd med sin Köpenhamnshelg men trött i fötterna. Jag fixade mat och så åt vi och kollade på The Gentlemen på Netflix som nu var mer samarbetsvilligt. Var per automatik lite stressad för det var söndagskväll och klockan var så mycket, men sen kom jag på att a. jag hade glömt ändra väggklockan i tv-rummet till vintertid och b. det var ju inget att stressa för att det var sent (som det ju inte var, i alla fall inte SÅ sent) eftersom jag ju skulle ha SEMESTER. 

Igår stolpade jag upp ur sängen vid sju, åt frukost, travade iväg på en långrunda med hundarna, tränade tabata och åt lunch. Därefter: soffan, kaminen och en god bok. Behöver inte mer än så för att känna att livet fan i mig är FULLÄNDAT. Sen kom min man hem och vi bestsämde hastigt att igår skulle bli filmkväll, för jag är iväg alla andra kvällar för det är höstlovsaktiviteter i stallet ikväll, imorgon och på torsdag, och på fredag ska jag träffa Jenny och dricka VIN. Vi började kolla på The Dogman som kanske inte var 100 % realistisk men hade ändå "något", tyckte vi båda. 

Ja, det var väl allt som hänt så här långt. Nu idag fick jag anledning att öppna en dator för en kollega hörde av sig och behövde hjälp. Är ju liiite surt att behöva tänka på jobb under sitt höstlov, men det tog bara tio minuter eller så, så det var väl inte hela världen. Nu ska jag äta lunch och sen är det soffmyyyyys tills det är dags att åka till stallet. Tjo och hej.   

Älskade jävla unge

 Jag har läst Älskade jävla unge av Pernilla Pernsjö, och det ska du också göra. Pernilla, som i a k a Iwillnotkeepcalmandyoucanfuckoff, en blogg jag har läst i cirka tusen år och det tror jag också alla mina cirka fem läsare gör? Om någon mot förmodan skulle behöva en närmare presentation (eller så är det jag som är så anal och tvunget måste följa samma upplägg för bokrecensioner), detta är handlingen: 

Pernilla är en helt vanlig trebarnsmamma i en helt vanlig familj – och hennes son Alfred är ett helt vanligt barn. Tills han inte är det längre.
När Alfred hamnar i allt större problem med kriminalitet och droger sätter Pernilla hela sitt liv på paus för att hjälpa honom. Sakta men säkert dras familjen in i en kaotisk spiral, och plötsligt kretsar allting i deras tillvaro kring Alfred. En natt griper polisen honom för inblandning i narkotikaaffärer med ett av Sveriges mest ökända gäng, och en tanke börjar gro hos Pernilla: Jag är medberoende till en kriminell.
I Älskade jävla unge är en mammas skildring av hur maktlös man är som förälder när inte enbart kärleken räcker till. Och hur man, mitt i kampen för att rädda sitt barn, tvingas inse att man kanske först måste rädda sig själv.

Jamen alltså va? Det var som att läsa ett koncentrat bloggen, och jag tycker Pernilla skriver jättebra och att hon är så himla modig och stark och fantastisk på alla sätt och vis. Och boken är så himla bra och viktig. Jag har nog varit en sån som tänkt lite svepande och generaliserande att gängkriminella, dom har väl vuxit upp i misär och utan förebilder. Nu när sånt kommer på tal är jag istället den som säger Nej, vänta lite nu, sådär behöver det inte alls vara. Det är Pernillas förtjänst. Den här boken får både fem bullar av fem möjliga OCH fem ballonger av fem möjliga på en och samma gång. Schas iväg till bibblan med er per omgående.   

 

Hembiträdet

Har läst Hembiträdet av Freida McFadden och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.
Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt - hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.
Varför beter sig Nina så bisarrt? Och varför går det bara att låsa vindsrummet från utsidan? När Millie faller för frestelsen att försöka ta reda på vad som egentligen pågår i huset tar allt en chockerande vändning. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel - men de vet inte vad Millie är kapabel till...

Jag gillade den här boken, det var en välskriven bladvändare där jag visserligen ganska tidigt misstänkte att det inte var som man trodde (ibland är det kul att känna sig smart), men det var ändå en och annan twist som inte ens jag kunde förutsäga. Nu ser jag fram mot uppföljaren, Hembiträdets hemlighet. Den här boken får fyra små vindsrum av fem möjliga, stick iväg till bibblan med er.   

Coming up: HÖSTLOV!

Äntligen fredag! När jag såg veckans schema i måndags så stirrade jag bara tomt framför mig och undrade hur i helvete jag skulle få ihop detta, men det löste sig ju lite elegant i alla fall som igår och idag i och med att två tunga och energikrävande möten blev flyttade, visserligen skjuts problemen bara framåt men ändå. All skit behöver ju inte komma samtidigt. Igår passade jag på att utnyttja mitt nyluftiga schema till att åka och handla på arbetstid. Ja, till jobbet alltså, det får ju vara någon måtta på friheten. Den här veckan är det nämligen min tur att handla till den gemensamma fredagsfrukosten. De flesta gör det på väg till jobbet  men det är ju inte något jag kan göra så därför kan jag lika gärna handla dagen innan och sen genomlida folks halvt (men bara halvt) skämtsamt sura miner för att det inte finns några nybakade frallor, men Den som handlar bestämmer vad som ska handlas, det är på riktigt sen gammalt.  

När jag åt lunch så kom KonsultGubben och medan han mikrade sin mat så lät han blicken svepa över köksregionerna och konstaterade att det låg bröd på diskbänken. Har du handlat till fredagsfrukosten? undrade han och jag hade lust att svara att nej, jag tror inte jag blir mätt på det som finns i min matlåda så jag tänkte trycka i mig tre hela brödlimpor till efterrätt, men besinnade mig och svarade bara jakande. Självklart såg KG det som en inkörsport till en liten pratstund, så han gick igenom de tre olika sorternas bröd jag hade köpt och liksom graderade dom utifrån hans och hans sambos preferenser. Sedan gick han vidare och malde en stund om att det väl egentligen inte är så nyttigt att äta bröd och jag svarade (eftersom jag tänkte att han ändå ska sluta snart så man kan väl kosta på sig att BJUDA TILL LITE) att det beror väl som med allt annat på mängden, men KG:s såkallade diskussioner är ju bara ett ramverk för att han själv ska få hålla en monolog och sig och sitt så det var att kasta pärlor för svin.

Aja, han slutar den sista oktober och nästa vecka har jag semester så idag är förhoppningsvis sista dagen jag behöver ha med honom att göra.  

Kom hem, gick ut med hundarna, städade och satte mig sedan med en bok, Hembiträdet, som jag hört mycket bra om och som i alla fall började lovande även om jag tyckte en av karaktärerna kändes lite väl överdriven, men det får väl ge sig. Håller också på att läsa Pernillas bok Älskade jävla unge och kan bara säga att jag älskar den jävla boken. Som jag såklart visste att jag skulle göra eftersom jag läst Pernillas blogg i vad som känns som hundra år. Mer om det när jag läst ut boken (detvillsäga: snart, för den är svår att lägga ifrån sig även om jag så att säga vet handlingen redan).

Åkte till stallet, kom hem igen, duschade, gick och lade mig. Man skulle ju kunna tro att om man rider mellan 18.00 - 19.00 så skulle man kunna ha lite kvalitetstid hemma efter det, men det är svårt att ta sig från stallet. Först pratade jag en lång stund med instruktör N, sen fick jag för mig att jag skulle putsa Köttbullens träns och sen mina egna stövlar, sen träffade jag en från Bästa Måndagsgruppen™ som skulle rida på drop in-ridningen och fastän vi sågs i måndags så hade vi ändå väldigt mycket att tala med varandra om. Hehe. Jaja. 

Idag ska jag gå stavgång! Jag gillar det, har slitit ut ett antal stavar back in the days, men sen vi flyttade till Nästan-Österlen och skaffade hundar så har det varit väldigt sparsamt på den fronten. Det funkar ju  hyfsat att gå med en hund om man har midjebälte, men två eller flera leder bara till en massa trassel med koppel och stavar enligt min erfarenhet, och då är det inte roligt. Har i alla fall ett par rätt så påkostade (i alla fall på den tiden när det var lite mer inne med stavgång eller NORDIC WALKING som det väl ska kallas om man vill tvätta bort pensionärsstämpeln) BungyPumps som jag nästan inte har använt alls. De har stått på jobbet i kanske tio år eller så, för ett tag fick jag och en numera fd kollega för oss att vi skulle gå stavgång på lunchen, men det blev nog bara en eller två gånger och sen rann det ut i sanden. Men sen jag införde min nya fredagsrutin att ta en promenad i mina gamla hoods och utan hundar så har tanken på stavgång också väckts till liv. Så nu ligger BungyPumpsen i bilen och idag blir det nypremiär. GÖTT. 

I morgon ska min man åka till KÖBENHAON och vara borta till söndag och jag ska ha egentid. Nu blev det i och för sig ett extrainsatt styrelsemöte på söndag eftermiddag, men det får man väl tugga i sig. Ska ju ha HÖSTLOV hela nästa vecka, så jag kommer ändå att få relativa oceaner av egentid för min man ska jobba. Sen händer det mycket kul i stallet också! Ska gå på tre clinics, en där ridlärarna rider dressyr, en annan när ridlärarna hoppar och en tredje som handlar om frihetsdressyr. Plus ett extra dressyrpass på torsdag. Annars ser jag fram mot: långa promenader, elda i kaminen och att läsa böcker. Alla goda ting är tre, osv. Men först ska jag beta av en arbetsdag.  

Till stallet istället, v 43 2024, pt 3

Igår var det Köttbullstorsdag! Tyvärr, för oss båda, så har hon fortfarande inte blivit klippt så hon kändes  rätt trött och seg. Kan också bero på att jag var lite, lite för mätt för att det skulle kännas helt bra att rida. Vi rider ju redan klockan sex och jag åt väl min kvällsmat eller vad man ska kalla det vid fyratiden, fast det brukar jag ju göra så jag fattar inte varför jag igår kände mig som om jag ätit ett helt julbord. Tog i och för sig en extra macka för att kompensera att det inte fanns några kokta ägg, det var kanske den som gjorde det? Jobbigt var det i alla fall. Köttbullen ska klippas nästa vecka, något hon verkligen hatar så jag kan lite förstå att hon inte är överst på personalens önske- och to-do-lista i det sammanhanget. Annars är hon en sån klippa, snäll i boxen, snäll att rida, alla kan rida henne och hon är mentalt stark och fixar ständiga ryttarbyten och gå med nybörjare och funkisryttare och sådär. Men vissa issues har hon, och det är: 1. Vara ensam, 2. Bli duschad i spolspiltan och 3. KLIPPMASKINEN. Mohahaha. 

Igår red vi en övning med travökningar på diagonalerna som väl inte gick jättebra om jag ska vara ärlig, dels p g a ovan nämnda trött- och seghet hos både häst och ryttare, samt det faktum att Köttbullen ju inte har något  större gångartsregister att jobba med. Men man kan ju inte alltid vara på topp heller. Nästa vecka är det teorivecka och då är det ingen ridning, fast då har jag anmält mig till en extra dressyrträning för instruktör V på torsdagen så det blir i alla fall ett pass. Förhoppningsvis på en förhoppningsvis nyklippt Köttbulle dårå.  

Det jäser och pyr nog lite

Det jäser och pyr nog lite

We will fly so high

Igår hade jag och min chef medarbetarsamtal. Försökte deala bort Laboratory Manager-delen av min tjänst med motiveringen att Projektet kommer att ta mer och mer av min tid när det så småningom ska sluta vara projekt och bli implementerat i den dagliga verksamheten. På det sättet skulle min tjänst bara handla om  det som jag anser är mina kärnområden, och inte som nu spreta hit och dit mellan det och sådant som egentligen ska hanteras av R&D. Min chef instämde och var enig med mig i det resonemang, dessutom ser det rent organisatoriskt ut så i flera andra delar av bolaget, dvs att man har en från R&D som har personalansvaret för laboratorieassistenterna. Kruxet var bara att övertyga R&D-chefen om att en i hans team skulle få ta över Laboratory Manager-titeln från mig. Det gick väl sådär, eller det var väl inte så att R&D-chefen höjde armarna i skyn och brast ut i jubelrop över denna fantastiska idé. Men min chef skulle försöka bearbeta honom lite mer nästa vecka så får vi väl se hur det går. 

Sen var det lunch och efter det var det ytterligare en möte där jag höll i en 90 minuter lång presentation som jag inte riktigt hunnit få klar, vilket i och för sig inte var mitt fel eftersom det handlade om att de resultat som någon annan skulle ha sammanställt inte var klara, men det känns ju ändå sådär när flera sidor av ens förment proffsiga powerpoint bara har en rubrik och To Be Updated, så det kändes väl lite sådär. Vår platschef sa lite halvspydigt att det var ju kul för oss andra att du också är mänsklig och har brister. Är det så jag uppfattas, som omänsklig och felfri? Känns ju också lite sådär om jag ska vara ärlig, men jaja. 

Lång dags färd mot natt igår, men idag har jag luft i schemat eftersom ett möte blev flyttat. Gött. Samma sak gäller för imorgon, så plötsligt känns resten av veckan helt rimlig. Ikväll är det ridning, imorgon kan jag sluta tidigt och sen är det helg. G-Ö-T-T- 

No need to argue

Igår var en hektisk dag på jobbet och veckan kommer att fortsätta i samma strävsamma tema med möten och presentationer som liksom klickar i varandra och det enda man har att glädjas åt är om något möte inte tar så lång tid som planerat så man får en liten paus. Igår blev jag ju ombedd att hjälpa till med ett R&D-projekt, fick förfrågan om vi kunde sätta oss en stund med detta imorgon förmiddag? och jag svarade nej, tyvärr, har inte en ledig stund på hela veckan och nästa vecka har jag semester, lite med hopp om att det skulle vara något akut och personen som ville ha hjälp då antingen löste det själv eller tog hjälp av någon annan, men nähä, då kom det en kallelse till ett möte om detta i början av november. Ringde upp och sa min favoritmening Jag kan inte riktigt se att det här skulle tillhöra mina arbetsuppgifter och fick då lite förment smicker, men du är ju så kunnig och blablabla, men den lätte går man ju inte på så jag stod på mig och hänvisade till en annan kollega som faktiskt JOBBAR med åtminstone hyfsat snarlika saker. Tror jag lyckades snacka mig ur det till sist. Det tar lite emot för man är ju ändå en Duktig Flicka™, men jag måste kunna fokusera på mina kärnuppgifter och Projektet, och det kommer inte att bli mindre omfattande, tvärtom. 

Efter jobbet susade jag hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och sen hade jag någon timme kvar inann det var dags att byta om och åka till stallet. Åkte inom bibblan och hämtade en hel drös böcker som jag reserverat, så det passar ju bra med höstlov nästa vecka. Plus att min man ska åka till Köpenhamn över helgen som kommer, så det ligger mycket egentid och fritid i pipelinen. Bra efter den här veckan tror jag. 

Idag ska jag ha medarbetarsamtal med min chef. Eller han ska ha med mig, hur man nu uttrycker det. Hoppas på att få till en förändring i min befattningsbeskrivning som gör min tjänst mer renodlad och sen hade det inte gjort ont att få slippa personalansvar, även om de personer som ingår i mitt team just nu består av toppenmänniskor som det inte på något vis är betungande att ha att göra med. Men det hade ändå varit gött att slippa det formella ansvaret. Min titel är Laboratory Manager och det är helt sjukt för jag jobbar nästan inte alls med labbrelaterade grejer längre. Det finns en lämplig person att slänga över den delen på, enda kruxet är att hen bara har jobbat några månader. Men hen har ändå gedigen utbildning och erfarenhet, så det BORDE inte vara något problem. Plus som sagt att teamet både är lättsamma och självgående. Jaja, vi får väl se hur det här slutar.   

Till stallet v 43 2024, pt 2

Igår blev nästan INGENTING som jag hade tänkt mig. Hade ju tänkt mig att komma till min nya grupp, rida för instruktör K och få ha Köttbullen eller åtminstone någon annan ponny. När jag kom till stallet så var mitt namn inte ens med på listan. Fick tag på instruktör N, det hade blivit någon miss i kommunikationen och sånt händer ju och är inte hela världen. Instruktör N kollade över planeringen, det visade sig att alla hästar gick fullt och hon visste inte hur hon skulle lösa det riktigt, det var till och med så jag föreslog Jag kan skippa idag och komma nästa vecka istället? men det sa N att jag absolut inte skulle, vi löser det här och så slutade det med att jag fick Hästen. Det var ju inte PRECIS vad jag hade tänkt mig, men men, det var ju bara att gilla läget. Har du haft honom förut? undrade en av mina nya ridkompisar, och jag svarade att jadå, 2018 hade jag honom på en boot camp när jag egentligen hade Pojken men det var när han var alldeles ny och inte orkade gå två pass om dagen så då fick jag och en till som också hade någon häst som inte orkade gå så mycket, dela på honom varannan lektion. Utöver det, bara någon enstaka lektion då och då, och det var längesen. 

Nästa grej som inte blev som jag tänkt mig var att vi inte alls skulle ha instruktör K, för hon var sjuk. Buhu.  Istället fick vi en vikarie som säkert är jätteduktig, men när man inte känner vare sig hästar och ryttare blir det lite...tja, opersonligt? Men det var ju bara att gilla läget här också. Kravlade mig upp på Hästen och det kändes som att jag hade tre kilometer hals framför mig och att bakdelen befann sig någonstans i utkanten av Växjö. Lektionen innan vår hade haft hoppning och gruppen efter skulle också ha hoppning, så det stod hinder överallt och kändes trångt även om vi bara var åtta stycken. Övningen var att vi skulle rida i volter runt hindren, med hästen omväxlande inåtställd och utåtställd. Gick väl SÅDÄR. Hästen är så lång och seg och också en typisk gammal ridskolehäst som inte gör mer än han måste, det är väl begripligt, men det gick liksom inte att nå fram till honom, det kändes inte som att det blev något samspel värt namnet. Det beror såklart på mig och att jag inte känner honom tillräckligt, men ändå. Inte jättekul. Och så är han överbyggd och går på bogarna i framvikt, och när vi galopperade kändes det som att jag hade en välfylld ICA-kasse i varje hand, puuuh. När vi stod på medellinjen så undrade jag om det regnade in men det var min egen svett som droppade ner från huvudet och landade på axlarna. 

Men min nya grupp var i alla fall dötrevlig! Kände alla sedan innan, åtminstone till namnet, det blir ju så på en liten ridskola som vår. Och efter den här starten kan det väl bara bli bättre? Och på torsdag ska jag få rida Köttbullen. 

People asks me why I never find a place to stop and settle down

 Igår bjöds det på pizza på jobbet. Samma sak varje gång det ska bjudas på mat, antingen är det pizza (som jag inte gillar särskilt mycket om den inte är hemgjord och det är den ju inte då) eller smörgåstårta (som jag inte heller är ett jättestort fan av), och det tredje alternativet är att vi går till en närliggande lunchrestaurang vars interiör påminner extremt mycket om en högstadieskolmatsal, komplett med långa köer, brickor, porslinsslammer, trängsel och knuffar.
För ett par år sedan fattade jag ett principiellt beslut och det var att jag faktiskt inte behöver delta i sånt om jag inte vill. Jag kan tycka det finns ett rätt stort antal sammanhang där man oavsett vad man egentligen tycker bara får tugga i sig vad som bjuds pga att det är oartigt att inte göra det, men gränsen måste väl ändå gå någonstans och i mitt fall går den från för ett tag sen vid min obetalda lunchrast. Får dock ALLTID pikar för detta, och inte för att jag bryr mig nämnvärt men det är ändå lite irriterande. Är ju inte direkt någon annan som blir drabbad, ändå ska det (oftast från initiativtagaren) alltid fällas någon syrlig och passivt aggressivt kommentar om att man dissar maten eller sällskapet eller liknande. Tröttsamt.

Igår fick jag ett mail från en kollega som skrev något i stil med Skulle du kunna tänka dig att vi gemensamt gör...[beskrivning av uppgift X som efterfrågas av en kund], har pratat med [VD] och vi är överens om att vi ska göra det. När vi gjort X så får jag/vi ta hjälp av [systerbolag] för...och så motsvarande uppgift för en produkt som tillverkas där och jag kände att NÄE? För det första är det här en uppgift som är dedikerad för dom som jobbar inom R&D-segmentet och dit hör inte jag. Det har funnits perioder när jag har velat jobba inom R&D, men då har jag inte fått. Men nu när jag inte längre vill så är det plötsligt öppna dörrar och  utrullad röd matta, fast jag tror att det mest är för att maskera att det nog till 99 % handlar om att skyffla över surdegar som ingen annan vill ta i, jag är inte född igår. För det andra så har jag faktiskt inte tid eftersom jag har mitt Stora Projekt som snart kommer att gå in i en ny fas och då är det skarpt läge och full fokus och ingen tid att lalla runt med annat. Och för det tredje så VET jag att det kommer att bli så att gör man uppgift X så blir man automatiskt ansvarig för att samordna motsvarande uppgifter i systerbolagen sen, det är sen gammalt. 

Stövlade in till vår VD och undrade vad fan? (dock lite mer diplomatiskt uttryckt) för det lät ju i kollegans mail som att han och VD hade snackat ihop sig om min medverkan, men enligt VD så var det inte så. Fast det tror jag vad jag vill om. Jag hävdade att det var en uppgift för R&D, problemet är bara att vår R&D-resurs är helt nyanställd och inte till någon större nytta (än). Det vet väl jag också, men jag är så djävla trött på att vara någon slags slasktratt på vars bord allting hamnar.  Imorgon kommer min danska chef hit och då ska vi ha medarbetarsamtal. Finns ett och annat att diskutera, hehe. Nä, men om tanken är att jag ska jobba med Projektet i den omfattning som krävs så kan jag inte hålla på och småfjutta med R&D-besläktade uppgifter så fort de måste göras. Det är min chef helt med på, det handlar bara om att hitta en strategi för att hantera alla lösa trådar som just nu spretar åt alla håll. Vi får väl se hur det går.

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass tabata och sen ringde min dotter och vi snicksnackade om ditt och datt någon timme eller så. Åt kvällsmat och sen fixade jag med presenten som jag skulle ge till instruktör A senare på kvällen. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och det var den dagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter, då kör vi. 

Till stallet istället, v 43 2024, pt 1

Jaha, då var det sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ för både mig och min gamla ridkompis från 90-talet. Blandade känslor måste jag säga, älskar ju den här himla gruppen men samtidigt ska det bli spännande att börja i en ny, enbart inriktad på dressyr och markarbete, ingen hoppning. Känner de flesta i  nya gruppen redan så det kommer säkert att bli toppen, och jag kommer att få rida för instruktör K som jag tycker mycket om så det ser jag också fram mot. Men ändå. Bästa Måndagsgruppen™! Instruktör A! Snyft! 

Hade Köttbullen på gårdagens lektion och övningen var skänkelvikning och öppna. Inget av hennes paradgrenar med andra ord, men jag tycker ändå att vi har något på gång. Skänkelvikningarna går riktigt hyfsat, öppnan...nja, där finns det utrymme för förbättring, men tror det mer handlar om att hon inte förstår vad hon ska göra, det blir liksom dubbla budskap för henne som hon hanterar genom att inte hantera det alls, dvs ånga på rakt fram istället för att göra det hon ska. Annars tycker jag generellt att hon är mer samarbetsvillig, inte så benägen att tjura ihop när hon inte förstår, men just i såna lägen blir det  lite missförstånd. Aja, bara att kämpa på. Har anmält mig (och förhoppningsvis Köttbullen, men det vet man ju aldrig 100 % vem man får) till två träningar med en extern tränare senare i höst, det ska bli spännande.  Man var tvungen att ange två alternativ så jag önskade henne eller Knubbis, men hoppas såklart på Köttbullen. 

Idag är det alltså premiär i Nya Dressyrgruppen, det ska bli kul! Och jobbigt, misstänker jag. 

Det smälter

Har läst Det smälter av Lize Spit, detta är handlingen: 

Går det att hämnas ett helt samhälle?

Eva är ett av endast tre barn som 1988 föds i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Här växer hon upp bland rapsfält och mjölkgårdar, under en tidsperiod färgad av Windows 95.
I tre filmiskt korsklippta kronologier följer vi den Eva som lär känna pojkarna Pim och Laurens, den Eva som steg för steg närmar sig sanningen om Bovenmeer, och den Eva som ett drygt decennium senare återvänder bilvägen från Bryssel, klockslag för klockslag, med ett gigantiskt isblock i bakluckan.

Inledningsvis tyckte jag MYCKET om den här boken, som på baksidan kallas "en skoningslös skildring av den europeiska landsbygden, utformad som en suggestiv feministisk hämndroman". Jag tyckte mycket om språket och miljöskildringarna och även själva berättelsen till en början. Men sen tyckte jag allt tappade styrfart, berättelsen började först stå och tugga på tomgång och istället för de fina miljö- och karaktärsskildringarna så kändes det som att sidorna mer och mer fylldes ut med rätt äckliga och osmakliga detaljer och man (jag) undrade vad det här skulle vara bra för? Av bokens nästan 500 sidor kändes de sista 200 som att de spårade ur och jag läste klart egentligen för att jag ville veta varför i helvete Eva körde från Bryssel med ett stort isblock. Den här boken får tre små jordbruksstöd av fem möjliga. 

Helgen vecka 42 kom och gick

Det försvann en helg, swooosh sa det bara och så var det söndag kväll och ännu en helg är lagd till handlingarna. I fredags fick jag lite feeling och beställde två nya bluetooth-högtalare till vårt skrangliga ljudsystem i ridhuset. Har ju varit mäkta nöjd med arrangemanget hittills: en högtalare som jag hängt ut från domartornet och en som har stått på en stol utanför kiosken och så min gamla telefon där jag har avinstallerat alla appar utom Spotify. Då blir det musik i ridhuset och musik vid framridningsbanan. Eftersom det har varit rea på dessa förnämliga högtalare så att de kostar typ 400 kronor styck istället för 898 så klickade jag hem två till, för att kunna bygga ut systemet (man ska kunna koppla samman upp till 100 likadana enligt tillverkaren) eller i värsta fall ha som backup ifall någon skulle krångla. Visade sig vara snudd på de två sista (i alla fall till det priset) i hela Sverige, och de fanns inte på nätet utan bara i fysisk butik som råkade vara Clas Ohlsson i Ankeborg City. Vilket i sin innebar att min fredags-efter-jobb-et-powerwalk fick bli stadsvandring istället. 

Det var nu inte det sämsta. Solen sken, himlen var blå och det blåste milda vindar när jag åkte och ställde bilen på en gratisparkering utanför stadskärnan och flanerade därifrån i stilla mak. Besökte en vän på en kyrkogård, strosade vidare till en annan kyrkogård och gick runt där en stund och filosoferade över livet och döden och allt däremellan. Tyckte jag hittade otroligt många gravstenar med folk som var födda på 10- och 20-talet där mannen dött på 60-talet och kvinnan levt typ 40 år till. Tyckte först det var lite märkligt att det var så många just där (det var inte så att alla hade dött pang bara, exakt samtidigt, utan det var ju utspritt över åren och dagarna, men ändå så många att jag tyckte det fanns något slags mönster). Sen tyckte jag det var lite sorgligt och såg framför mig alla de sörjande änkorna som fick streta på i så många år, men sen tänkte jag att de som dog, inte alla förstås, men det fanns säkert dom som var ena riktiga as och de där förment sörjande änkorna kanske fick det toppen efteråt. Till slut hamnade jag äntligen på Clas Ohlsson och kunde kvittera ut mina älskade högtalare och sedan slank jag inom systemet och köpte en liten flaska bubbel och vidare till Hemmakväll och köpte lite exklusiv choklad, detta ska bli avskedspresent till ridlärare A eftersom jag rider sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ idag. När jag hade detta att kånka på så var jag inte så sugen på att flanera vidare utan knotade bort till gratisparkeringen och åkte hem. 

Var hemma någon timme eller så, sen var det dags att åka till stallet igen och förbereda för lördagens Pay & Jump. Testade den nya mikrofonen, den funkade inte. What. The. Fuck? Den gamla mikrofonen har glappkontakt så när man ska prata i den får man hålla i den som om det gällde att klamra sig fast vid en livboj efter ett skeppsbrott och det tyckte vi kändes ovärdigt, men det hade ju varit önskvärt att den nya gav ljud ifrån sig, men nix. Testade att koppla in den gamla sladden med den nya mikrofonen och då funkade det. JAHA? Blängde surt på de två kontakterna som enligt mig var identiska, det enda som skiljde var att den ena hade en liten svart ring och den andra en röd (för att inte dra ut på den här JÄTTESPÄNNANDE storyn så bekräftade min man elektrikern att det var identiska kontakter och färgen på ringarna hade ingen betydelse och på lördagen testade jag den nya sladden och då funkade allt plötsligt? Teknik, va? GAAH!). Testade också att ha en högtalare hängande ut från domartornet och en i andra änden av ridhuset och det blev skitbra och då behövde man inte heller ha så himla hög volym. Grundproblemet är nämligen att vi har ett litet mixerbord från 90-talet där man en gång i tiden kunde koppla in mikrofon och CD-spelare och förstärkare och grejer och den var kopplad till en högtalare mitt i ridhuset och en utomhus. Elektronik som stått i ett kallt ridhus i 30 år åldras dock inte särskilt väl, och det enda som nu fungerar är mikrofondelen av mixerbordet samt högtalaren mitt i ridhuset (den som är utomhus har dött), så någon musik har inte gått att frambringa och hästtävlingar utan musik är uteslutet. Men den delen har ju Clas Ohlsson-högtalarna löst, problemet har dock varit att man fått kräma på maxvolym för att det ska höras över hela ridhuset och då kan de som sitter på läktaren under domartornet nästan inte höra vad som sägs i mikrofonen. Men med fler högtalare skulle man kunna sprida ut ljudet och därför inte behöva ha på så högt, var alltså min tanke. 

Sen satt vi en god stund och pysslade med det administrativa, skrev ut startlistor och hade ångest över att vi inte hade hunnit ragga så mycket funktionärer som vi tyckte att vi behövde. Den här Pay & Jump:en har varit bestämd sedan i våras någon gång och vi har hela tiden tänkt att det är långt kvar, tills det helt plötsligt var en vecka kvar och ingenting var fixat, typ. Nästan alla aktiva från klubben skulle själva vara med, så det var ett pyssel att få ihop. Var hemma strax efter 19 så det var ändå friskt jobbat. Sen var det väl i princip bara att ställa klockan på 05.30 och gå till sängs. 

Lördagen gick jag upp ovan nämnda tid, åt frukost, promenerade en timme med hundarna och var i stallet strax efter 08.00. Vid niotiden tänkte jag att man kunde dra igång musiken och. Då. Fungerade. Ingenting. Eller fungerade gjorde det väl, men när jag kopplat ihop de numera fyra högtalarna så hackde allt och det lät för djävligt. Fyfan vad jag HATAR teknik. Just den biten hade jag ju inte testat igår eftersom de nya högtalarna behövde laddas, men det ska väl inte vara några problem att koppla ihop fyra högtalare när man enligt uppgift då ska kunna koppla ihop "upp till 100 enheter". Efter många knapptryckningar, svett och svordomar så återgick jag till grundidén, två högtalare, då fungerade det plötsligt? Smög igång en till och den fungerade också, då vågade jag inte utmana tekniködet mer utan det fick vara så. Blev ändå bra, till nästa gång ska jag testa detta att koppla in alla fyra dagen innan. 

Pay & Jump:en gick skitbra. Jag satt i domartornet och var speaker, det hade varit stressigt om jag suttit där själv (som den ursprungliga planen var p g a ovan nämnda funktionärsbrist) för det var mycket efteranmälningar på plats och ändringar och grejer, och det går inte att hantera samtidigt som man ska hälsa välkommen och presentera ekipage och ge startsignal och hålla på. Eller i alla fall klarar inte jag  av det, men som väl var satt L där också och skötte det administrativa. När allt var klart rusade alla funktionärer in i ridhuset som ett djävla maskineri och hela banan var bortplockad på samma tid som det tog för mig att plocka ihop uppe i domartornet. Gött. Sen satt vi en stund i solen och slöade och sa saker som Nä, men om man skulle ta och köra hem...men det där eftersnacket är så mysigt, så det var ingen som hade någon större brådska. 

Kom hem, lagade middag och så såg vi sista avsnittet av Pojke slukar universum. Älskade den serien, ser fram mot att läsa boken också, tror jag har den att hämta på bibblan faktiskt. 

Igår var min LEDIGA DAG! Gick upp, åt frukost och tog en promenad med hundarna. Det såg ut att vara lite kallt och småruggigt, men det var för årstiden väldigt milt, 18 grader, och det slutade med att jag gick i bara t-shirt. Promenerade tre timmar, kom hem, tränade pilates och åt lunch. Bar in ved, men det var för varmt för att elda så jag låg bara på soffan och läste och hade det allmänt gött ända tills världscupen i hoppning började, då kollade jag på den och hade det allmänt gött (även om det inte gick så bra för svenskarna som man hade önskat för att riktigt toppa känslan av allmän göttighet, men men).

Lagade mat, sen började vi kolla på The Gentlemen, som nog kan vara något. 

Nu tornar en mäktig och fullspäckad jobbvecka upp sig, men eftersom jag ska vara LEDIG nästa vecka så gör det inte så mycket. Idag ska jag som sagt rida sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ och imorgon börjar jag i min nya grupp. Ska bli så spännande! Det var väl allt så här långt. 

You cried for the moon

Igår var det dags för utbildning. Tog lite sovmorgon, gick upp vid 06.30, åt frukost och tog en promenad med hundarna innan det var dags att koppla upp sig. Genomled sedan en dag av meningslöshet, kändes det mest som. Kursledaren var en sån där outhärdligt klämkäck person som pratade ungefär som Bengt Alsterlind och som upprepade gånger klämde i med ÄR NI TAGGADE NU DÅ? som om det gällde att vi skulle bestiga Kebnekajses norra topp istället för en heldag med nya arbetsmiljölagstiftningen. Först var det föreläsning, det var väl ändå okej, men sen blev det dags för GRUPPARBETE. Fy FAN vad jag hatar grupparbete. Då skulle vi sitta tre stycken med en lista med olika arbetsmiljölagar och föreskrifter och kryssa i vilka som berörde "vårt" företag. Ifrågasatte hur vi skulle kunna göra det när vi kom från tre helt olika företag med helt olika verksamheter och det hade Bengt Alsterlind 2 "inte tänkt på" för det var första gången han höll i den här utbildningen och det var inte han som hade gjort materialet.

Han föreslog då att vi skulle välja ut ett av företagen och gå igenom listan men helt ärligt, vad ger det? frågade jag och sen slutade det med att vi gjorde varsin lista. Tid för detta var en kvart, sen var nästa uppgift att med egna ord sammanfatta hur en specifik lag berörde oss, och till det hade man också en kvart. Sen kom nästa uppgift som var snarlik den förra och till det hade man ytterligare en kvart. Vad fan liksom? Visserligen är jag superbra på att jättejättesnabbt skumma stora mängder text och  liksom hitta det jag behöver för stunden, men det var ändå inte riktigt syftet med den här utbildningen? Efter den tredje kvarten fick jag nog och sa något i stil med att Ursäkta, men det här upplägget passar verkligen inte mig. Man vill väl ändå kunna diskutera och reflektera över saker, inte hetsa på som om det  handlade om att sätta olympiskt rekord i grupparbete. Sen visade det sig att uppgifterna inte ens skulle redovisas, så vad syftet med övningarna egentligen var kändes ju ytterst oklart. Slutligen verkade syftet med utbildningen också vara att företaget som höll i det skulle sälja in sina egna tjänster, så det var en hel del gaggande om  hur förträfflig den var, som var helt meningslöst eftersom jag redan använder den tjänsten sedan århundraden tillbaka så det var verkligen inget nytt under solen där. Tur jag inte behövde betala denna utbildning à 8500 kronor ur egen ficka för det var verkligen pengarna i sjön om ni frågar mig. Buu. Det enda som var bra var att den slutade 15.30 istället för 16.30 som det var schemalagt, så jag fick tid att städa och slöa en stund innan det var dags att åka till stallet.

Efter ridningen var det möte med personalen som drog ut på tiden för ibland fastnar men i att alla , både styrelse och personal, nästintill tvångsmässigt måste få säga sitt även om det är exakt samma sak som föregående talare, bara med lite andra ord. 21.30 var vi klara. Nu skulle man ha varit hemma och legat i sin säng, nyduschad och klar, suckade vi som hade ridit innan och genomlidit mötet i svettiga ridkläder längtansfullt, för det kändes nästintill oöverstigligt jobbigt att behöva åka hem och duscha innan man fick slänga sig i bingen, men det var ju bara att verkställa och utgå. 

Idag är det fredag och då står följande på agendan: Jobb, promenad, handla, sedan hem och vända och så tillbaka till stallet för att bygga bana och förbereda för lördagens Pay & Jump. Jag ska vara speakar, har fått en ny mikrofon eftersom den förra var uråldrig och till stora delar hölls ihop av tro, hopp och silvertejp. Så den ska väl också testas innan det blir skarpt läge. Vårt ljudsystem i ridhuset är minst 30 år gammalt och fungerar därefter. Musiken har jag löst med en uttjänt telefon där jag plockat bort alla appar utom Spotify och två trådlösa små högtalare från Clas Ohlsson med förbluffande bra ljudkvalitet och räckvidd, men det är ju också trevligt om man kan hälsa folk välkomna in på banan och ge startsignal utan att behöva skrika sig blå. Vi får väl hoppas det funkar någorlunda smidigt. Ja, sen är ju lördagens aktivitet redan spikad, det blir upp i ottan och hela dagen i ridhuset. Söndagen är vilodag, det kommer nog att behövas. Men sen jobbar jag bara en vecka till och sen har jag HÖSTLOV. Mmm. 

Till stallet istället, v 42 2024, pt 2

Igår var det dressyrtorsdag med Köttbullen, och bara tanken på att jag från och med nästa vecka ska rida TVÅ dressyrpass varje vecka får mig upprymd. Och förhoppningsvis båda två på Köttbullen, fast det vet jag ju inte än hur det blir på tisdagarna. 

Igår red vi en sån övning som jag skulle ha velat rida på Knubbis förrförra torsdagen, eftersom han är så välskolad och kan sina saker (om än att han är rätt motvillig att dela med sig av denna kunskap emellanåt), det var först skänkelvikning över hel diagonal, sedan öppna längs med en hel långsida, sedan sluta längs med en hel långsida och sedan först tiometersvolt, sedan öppna, ny volt och sedan sluta och sedan skänkelvikning längs med kort diagonal i ett svep så att säga. Det där är ju INTE Köttbullens starka sida, även om skänkelvikningarna ändå börjar likna något som kan kallas skänkelvikning emellanåt. Igår hade hon gått lektionen innan och nu hoppas jag verkligen att det är hennes tur att bli klippt snart för hon liknar mest ett utegångsfår och var svettig redan när jag tog över henne även om det är en nybörjargrupp som inte direkt rider jättehårt. Men hon kändes pigg och fin och härlig i formen. Öppnorna gick sådär, slutorna inte alls men skänkelvikningarna: inte så tokigt för att vara hon. Känslan var ändå härlig även om hon ibland spjärnade emot sådär som hon kan göra ibland, men tror det handlar om att hon inte förstår vad som ska göras. Försöker ju då att inte gå i clinch utan istället låta henne få lite space och sedan börja om igen. 

Efter ridningen kom en tjej som back in the days var med i det gäng ponnyungar som hängde i stallet och som jag delvis också hängde med i stallet när min dotter var liten, fram till mig i stallgången och sa något i stil med Gud vad DUKTIG du är! och förklarade att hon bara sett Köttbullen asa sig fram på nybörjarlektioner på sitt i det sammanhanget rätt så oengagerade sätt. Kul att det ändå ser någorlunda skapligt ut när det känns bra! Har en bild sparad på telefonen som jag drar fram och visar ibland där man först ser ett jätteflott dressyrekipage med texten What you think it looks like och sen ser man en karl som  minst sagt ograciöst skumpar fram på en kamel, och så texten What your instructor sees. Alla vet känslan. 

Stars move slowly in the silvery night

Häromdagen kom min man och sa att nu skulle man kunna se en komet som man bara kan se...och så drog han till med ett sånt där orimligt tal som det ofta verkar vara när det gäller kometer, en gång vart 3581:e år eller så. Men det är ju molnigt och dimmigt varje natt, klagade jag, som om jag var någon som allvarligt brydde mig om kometer. Sen googlade jag och fick reda på att just den här kometen bäst var synlig vid solnedgången, som om man skulle komma ihåg att älga ut och glo upp mot himlen i sydvästlig riktning då. Man får väl vara glad att man såg Hale-Bopp, sa jag och kom samtigt att tänka på kanske en av de roligaste skämtteckningar jag vet, två vetenskapsmän där den ene stampar iväg i vredesmod och den andre  går efter och försöker vädja Men nästa gång kan den få heta Bopp-Hale. Försökte förklara det för min man, men det går ju aldrig att förklara en skämtteckning så att det blir lika roligt. Har två andra som jag älskar, en där Hitler står och säljer glass från en vagn med texten GLASS-ADOLF: EN smak - ät eller dö, samt en där det är en gris som står och tittar på ett vägguttag och artigt frågar Bäste bror, varför har de murat in dig i väggen? men man måste nog se dom för att förstå det roliga. Eller så är det bara jag som tycker det är roligt. JAJA, skitsamma. 

Igår var min enda "lediga" kväll den här veckan, så efter jobbet åkte jag hem, gick 8 kilometer, tränade ett pass pilates och sjönk sedan ner i soffan med min kvällsmat och sen kom jag på att FAN OCKSÅ, jag skulle ju packa godispåsar till helgens Pay & Jump för annars får jag sitta med det sent på fredag kväll och det har jag ju verkligen inte lust med. Så det var bara att masa sig upp ur den extremt sköna soffan och  börja fixa med det. Det tog väl någon timme, sen kom min man hem och eftersom jag tidigare föreslagit att vi skulle ta veckans filmkväll som igår kväll så fick jag stå mitt kas. Hade dessutom sagt att min man kunde få välja film, så han kom dragandes med Dungeons & Dragons: Honor among thieves som vi uthärdade kanske en halvtimme av, för det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen tyckte ingen av oss. Sen var klockan runt åtta och egentligen tänkte jag läsa lite i min jättetjocka bok, men istället satt jag och krafsade med telefonen till ingen nytta. Tog med mig boken upp men orkade bara läsa kanske 5 sidor innan jag slocknade.

Idag ska det jobbas, sen hem och vända för ikväll är det medlemsmöte i stallet. Lovade också att köpa kaffe så måste inom någon affär också. Och sen ska jag ge Köttbullen ett äpple och en puss på mulen. Imorgon ska jag jobba hemma, eller rättare sagt vara med på en utbildning hemifrån. Den börjar inte förrän 9.00 så då blir det sovmorgon. Alternativt går jag upp i ottan och går en promenad innan utbildningen börjar, för den slutar inte förrän 16.30 och sen måste jag åka till stallet senast 17.00 så det blir liksom inte mycket tid till annat däremellan. Om det inte är inlagt en jättelång lunchrast? Aja, det ger sig. 

Det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om

Gäsp, vad trött jag är idag, det ska bli så skönt att byta till en lite tidigare ridgrupp. På måndag är det alltså sista natten med gänget, a k a Bästa Måndagsgruppen™. Lite sorgligt, har ju ridit i samma gäng i snart sju år och det har på alla sätt varit en toppengrupp. Ser dock fram mot min nya dressyrgrupp, känner flera av dom som rider där och alla är trevliga och det ska bli toppen att rida för ridlärare K igen. Plus att den gruppen börjar klockan 19.00 istället för 20.00, och man slipper hoppningen. Kommer dock att sakna ridlärare A, tycker hon också har varit toppen att rida för. 

Jaja. Igår hade jag ett möte med min projektledare, det gick bra och hon är så himla peppig och bra på att lyfta andra. Nästa vecka kommer min chef på besök. Han är baserad i Danmark och jag träffar honom IRL kanske två gånger per år, men det har hittills funkat bra. Det var lite knöligt att inte ha honom på plats när hela det här debaclet med Narcissus pågick, men det löste sig ju ändå till slut och han är väldigt stöttande (det var han då också, men olyckligtvis sammanföll den värsta Narcissus-perioden med en väldigt rese-intensiv period för min chef, han var i princip alltid på väg någonstans) och så fort jag antydde att jag hade problem med Narcissus (vilket tog lite tid för man tror ju ändå att vi är ju vuxna människor och det ska väl gå att komma överens, men narcissister/sociopater funkar ju inte som andra och det går inte direkt att resonera sig fram till en lösning med dom) så kom han med konstruktiva förslag på lösningar. Som visserligen inte funkade, men det hade ju mer med Narcissus själv att göra. 

Ikväll är den enda "lediga" kvällen den här veckan, så efter jobbet ska jag promenera, träna pilates och sedan packa godispåsar till helgens Pay & Jump för det har jag inte lust att sitta med på fredag kväll. Sen blir det kanske filmkväll med min man, om jag/vi orkar. Imorgon har vi medlemsmöte och på torsdag är det ridning och på fredag eftermiddag ska vi bygga bana och förbereda inför lördagen. Såatteh. Det är bara att köra på. 

Till stallet istället, v 42 2024, pt 1

Igår åkte jag till stallet och undrade vilken häst jag skulle få rida, fick en känsla av att det skulle vara Travaren för det var rätt längesen jag hade honom nu. Men nehej, det blev min älskade Köttbulle istället! Mmm. Har nog aldrig fått ha henne så mycket som nu sedan ridlärare K slutade, för sen hade vi ridlärare I och hon bara Ni i den här gruppen får faktiskt ta de hästar som inte går så mycket, och det är väl för all del rimligt att de lite "svårare" hästarna går i grupper där ryttarna är relativt rutinerade, men samtidigt lite tråkigt eftersom det då är vissa hästar som man ALDRIG får rida. Tror också det var en grej just för vår grupp, för jag hörde ett rykte om att ridlärare K lite på skoj sagt något i stil med att i den gruppen byter de hästar med varandra och gör de lite som de vill, vilket alltså har hänt EN gång och då var det så att A skulle ha ridit B och C skulle ha ridit D, men så kom inte C och då tog A hästen D istället för hästen B eftersom B annars skulle ha gått tre lektioner och D ingen, men tror att ridlärare I, när hon tog över vår grupp, uppfattade det som att vi rent generellt bara gick in och plockade åt oss vilka hästar vi hade lust med och därför ville sätta oss lite på plats. Men nu är det ju historia och ridlärare I är inte kvar längre, men det är fortfarande så att vi i Bästa Måndagsgruppen™ i allmänhet inte har tillgång till alla hästar, och framför allt inte ponnyerna. I den gruppen på tisdagarna där jag har ridit igen ett par gånger så rider minst hälften av dom ponny, så varför vi inte får det är ju väldigt oklart men jag utgår från att det inte handlar om illvilja utan antar att det beror på hur de går i övrigt. Alla dagar är ju inte lika på ridskolan. Sen vet jag att ridlärare A tycker att det är utvecklande för mig att rida olika hästar, och det ÄR det ju, men ändå. Jag gillar ju att harva omkring på min Köttbulle och att utvecklas tillsammans med henne. 

Igår var det dressyr, och vi skulle rida skänkelvikning med övergångar på diagonalen. Måste ändå säga att Köttbullen var jätteduktig! Hon har det ju kämpigt med sidvärtsrörelserna, men hon gjorde så gott hon kunde och tjurade framför allt inte ihop som hon kan göra ibland när hon tycker det blir för mycket. När vi red fram gjorde vi också galoppfattningar från skritt som blev jättebra och hon höll igång fint med frust i varje steg och jag tyckte att galoppen också kändes riktigt tretaktig och fin. Mmm, så nöjd jag var. Fast jobbigt var det, det ska gudarna veta. 

Nu har hästarna börjat sova inne, och herregud vad smidigt det var att bara pytsa in färdiguppvägt hö i boxarna och så var man klar sen, istället för att snubbla halva Skåne runt i kolmörker för att komma till olika hagar. Skulle kunna ha varit hemma innan 22 men stod såklart och babblade ett bra tag utanför stallet istället för att disciplinerat åka hem och lägga mig. Men där får man ju till hundra procent skylla sig själv.