Socialrealism vs kvällströtthet

Jag är en kvällstrött person. Har blivit, en gång i tiden kunde jag säkert också dricka tills flaskan var tom och dansa till solen gick upp (fast jag dansar inte, så den liknelsen föll på eget grepp). Men nu! Klockan nio är liksom sent för mig att vara uppe på vardagskvällar. Detta har förstås att göra med att jag stiger upp senast 04.30 de dagar som jag jobbar. Vilket ju är ganska många. Sedan har hela systemet ställt om sig så att det är  helt omöjligt att ligga och tryna till långt fram på förmiddagen på helgerna. Cirka åtta är väl sovmorgnarnas absolut bortre gräns nuförtiden. Och då har jag först vaknat klockan 04.30 av gammal vana och därefter cirka en gång var 45:e minut i snitt.Som en följd av detta är det ett smärre mirakel om jag skulle vara vaken till midnatt eller längre en fredag eller lördagskväll. Omkring 22.30  brukar jag tycka att det är läggdags, fast jag brukar av någon outgrundlig anledning kamouflera det med ett "jag tror jag går och lägger mig och läser en stund". Hinner säkert en hel halv sida innan jag vilar som en trasdocka i Morfei famn. Jag vet det, min man vet det, nu vet mina cirka 8 bloggläsare det också.
Förr tyckte jag det var lite mesigt och kände mig liksom lurad. Oklart på vad, men på tid kanske. Numera tycker jag mest att det är skönt att dråsa ner i bingen och veta att man får sova. Att sova, sova! Kanske också drömma, som Shakespeare så klokt sade, lite senare i den monolog som inleds med det mer berömda "Att vara eller icke vara, det är frågan" (SATAN vad jag strör kunskap omkring mig ikväll).

I alla fall. Vad jag skulle komma fram till var att i söndags så började det en ny tv-serie som heter Barnmorskan i East End. Har sett en och annan trailer och det verkar ju innehålla rejäla doser av socialrealism och misär. Sånt jag gillar med andra ord (att se på film alltså), även om jag hellre gillar nutida socialrealism och misär (fortfarande på film för bövelen) än historisk dito. Men i alla fall. Lite kvinnohistoria och sådär. Det där är en tv-serie för mig, tänkte jag, som lite omväxling till Desperate Housewives. 

Och så går den på söndagar klockan 21.00, med slut klockan 22.00. Går jag och lägger mig klockan 22.00 en söndagskväll så blir resten av veckan helt uppfuckad, för det är ju det här djävla sömntåget som man ska med. Och mitt första går kanske 21.15 och nästa inte förrän 23-tiden. Nä, det duger inte. Så i söndag satt jag och suktade i tv-soffan, men besinnade mig och gick till sängs istället. Nu sitter jag här och prisar Gud för svt play. Och för att jag är ledig imorgon. Ska minsann sitta uppe till SENT (minst 22.00) och titta bara för att. Har nämligen taktiksovit i soffan en stund så det vore väl FAN om man inte skulle kunna hålla ögonen öppna lite längre än vanligt ikväll.