It's the end of November (as we know it)

Tycker hela den här veckan hittills har känts som ett SM i logistik. Lämna en bil på verkstad, hämta samma bil på verkstad, lämna nästa bil på verkstad, hämta nästa bil och samtidigt lämna den första igen för kompletterande åtgärder. En massa dividerande kring vem som ska åka och med vem och i vilken bil som sliter onödigt mycket på hjärnan. Denna bilverkstad har bara öppet mellan 7-16, eller bara och bara, det är väl normala arbetstider men det var ändå lurigt att få ihop för oss just den här veckan. Idag ska allting betalas och det är ju inget man ser fram mot direkt, drygt 20 papp kommer det att gå på allt som allt. Men då är i alla fall den där djävla kamremmen på min mans bil bytt, och min bil har bromsar och går förhoppningsvis genom besiktningen också. JodåsåATT. Det är kul nästan jämt. 

Ska på laserbehandling idag efter jobbet. Mitt stukade/vrickade/onda knä har blivit rätt så mycket bättre senaste veckan, så jag tror Laserkvinnan ska få fortsätta jobba med axlar och nacke. Har tid klockan 14, det tar en timme, sen tar det 45 minuter att köra därifrån och hem så jag får köra direkt till bilverkstan (med min mans bil som jag har idag) för att hinna dit innan de stänger klockan 16, ställa min mans bil på parkeringen där, hämta ut min bil (och åderlåta sparkontot), köra hem den, gå ut med hundarna och sedan promenera tillbaks till verkstan för att hämta min mans bil. Känns lite som när jag läste matte på Komvux och man skulle ha något projekt som man självständigt skulle lösa efter bästa förmåga och sedan redovisa inför klassen. Min uppgift gick ut på att man skulle köra genom en öken med en jeep som drog 1 liter bensin per mil, distansen var, om jag minns det rätt, ungefär tre gånger så lång som bensinen räckte till, tanken rymde si och så mycket och man hade bara plats för ett visst antal reservdunkar och så skulle man presentera en lösning för hur man tog sig genom den där öknen med minsta möjliga körsträcka. Jag löste det genom att skapa depåer i öknen dit jag rent teoretiskt körde som en tätting och lämnade en massa bensindunkar för att så småningom klara hela sträckan, det var ett sabla pyssel för man fick ju hela tiden planera för att ha bensin som räckte till återfärden när man skulle fylla upp de där dunkarna igen och även om jag fick godkänt på uppgiften så tror jag faktiskt inte det var den mest optimala lösningen. 

Läste fysik på Komvux i samma veva, det är verkligen mitt sämsta ämne. Någonstans har jag läst att biologi egentligen handlar om kemi, att kemi egentligen handlar om fysik och att fysik egentligen handlar om matematik, och det är (i alla fall enligt mig) till stor del sant och jag har inga problem med att beräkna saker utifrån givna formler.  Det är mer de fysikaliska lagarna och principerna jag har svårt att begripa mig på. Pinsamt länge trodde jag till exempel att normalkraft hette så för att det liksom var det som var det normala och inte för att det hade att göra med att kraften var/är vinkelrät mot ytan. Men det är ju liksom inget som påverkar en märkbart i ens dagliga göromål. 

Min fysiklärare på Komvux berättade en gång att han hade läst (källa: okänd) att kvinnor rent generellt har svårare för fysik än män, och att det enligt samma obekräftade källa berodde på att alla exempel i alla fysikböcker är såna som män i högre grad kan relatera till: det är bilar som accelererar och bromsar, kanonkulor som skjuts iväg, högtalare med tillhörande ljudvågor som sänds ut, varenda sida i fysikboken är liksom genomsyrad av mandom, mod och morska män. Nu ville han, vår fysiklärare på Komvux, ändra på det och ge exempel som även kvinnor kunde relatera till och så ritade han upp ett höghus där det stod en arg kvinna i ett fönster på åttonde våningen och slängde en krukväxt efter sin man som stod på marken och så skulle man via kastparabeln beräkna om han, givet att han inte rörde sig ur fläcken, blev träffad eller ej "och därmed skulle man också kunna få fram en formel som beräknar sannolikhet för skilsmässa", myste fysik-Bengt spjuveraktigt, och tyckte väl att han därmed gjort sitt för  att främja jämställdheten i klassrummet. Så gick det till på den gamla goda tiden när allting inte alls alltid var som det skulle. 

Hur som helst. Snart är det dags att bocka av november. Snart december. Snart (fast känns ändå väääldigt avlägset just nu) julledigt. Snart nytt år? 2023? Hur gick detta till? 

It must have been love but it's (almost) over now?

Lite dramatisk rubrik kanske? 

Tisdag

Idag var det segt att ta sig upp ur bingen. Brukar inte vara känslig för höstmörkret SÅ, men just nu tycker jag det är rätt drygt, i alla fall på morgnarna. Men om några veckor vänder det, får man ju intala sig i alla fall även om det inte blir ljusare på en kafferast (lika lite som "nu går vi mot mörkare tider" skulle ske över en natt bara sådär, som vissa trista olyckskorpar brukar kraxa kring midsommar).

Jobbar hemma idag också, har möte sent i eftermiddag och då föredrar jag att ta dom på hemmaplan, så att min arbetsdag kan sluta i samma stund som mötet slutar istället för att jag måste plussa på en halvtimmas körning för att ta mig till mitt enkla tjäll. Varje sekund i dagsljus räknas om ni frågar mig. Idag är det dessutom Lille P-dag, så då gäller det att ta vara på ljuset extra mycket. 

Min man och jag tog hans bil och vroomade ner till verkstan för att lämna in den och hämta ut min. Sen ska vi göra om samma procedur i eftermiddag igen eftersom det kuliga som upptäcktes under gårdagens service på min bil var att bromsarna behövde fixas och det hade de varken tid eller delar till att göra igår, så det ska göras imorgon istället. Bromsar känns ju som en sån där typisk bra-att-ha-grej, men det är sura pengar att betala. Min man började prata om att vi borde sälja min bil innan det blir något stort fel som kostar skjortan att reparera. Så länge han har sin firmabil så klarar vi oss med en bil, och skulle han av någon anledning inte ha firmabil längre så får vi väl lösa det problemet om/när det uppstår. Men att dra igång ett försäljningsprojekt av en Kia från 2011 som gått 23 000 mil känns ju snudd på oöverstigligt jobbigt just nu, eller snarare är det väl att be om att bli terroriserad av en massa snackepellar som vill pruta. Det får bli ett projekt för 2023 istället...kanske. Håller absolut med honom i sak, det är onödigt dyrt att ha två bilar när man inte behöver. Ingen av oss är dock vana att behöva planera logistik utifrån någon annans behov av bil, så det kan bli en utmaning. Rent teoretiskt bör det i alla fall fundera relativt smärtfritt, sen får vi väl se vad praktiken har i sitt sköte att erbjuda ifråga om gräl på temat "vem behöver bilen mest". 

Fick ett infall och köpte en andel i en galopphäst igår! Eller rättare sagt två andelar i två olika hästar, ett sto och en valack, men funderar på om jag ska ge den ena (andelen) till min man i julklapp. Och i så fall vilken? Det är lite som att ge bort en trisslott och så visar det sig att det är 25 miljoner i vinst på den. De pengarna skulle man ju hellre ha velat ha själv liksom, även om det är saligare att giva än att taga. Nu lär ju inte EN andel à 400 kronor inbringa några miljoner i vinstpengar (om ens några), det är väl mer principen om "hans" häst skulle vinna mer än "min". Haha. 

   

Lille P vecka 47 2022

På tisdagen låg snön fortfarande minst decimetertjock. Fick inleda med att plocka bort de översnöade bommarna från ridbanan så att P inte skulle snubbla över dom. Sedan hämtade jag honom i hagen, han kom själv till mig när jag lockade med äpple. Dock var han lite allmänt sur att ha att göra med och lite allmänt spooky, fastän han inte alls är den spooky:a typen. Longerade honom i skritt, trav och galopp och det gick bra. Sedan red jag i skritt och trav, det gick också bra men man märkte att han blev tröttare än vanligt. Borde ju såklart vara minst lika jobbigt för honom att pulsa i snö som för mig. Mot slutet blev han lite tjurig och testade att stanna så som han gjorde lite i början. Fick dock igång honom utan några stora åthävor, men sedan avslutade vi innan han hann få för sig att börja testa detta igen. 

Skulle sedan släppa ut honom i hagen, men då var det något som hände. Antingen blev han rädd (men han är som sagt inte den spooky:a typen), eller så hade han en dålig dag. Precis när jag skulle ta av honom grimman så kastade han sig iväg och sprängde eltråden i grindöppningen och sprang till stallet. Det hände ingenting, jag kunde ta honom igen utanför stalldörren, men eltrådarna gick förstås av. Elen var avstängd, vi gör det när vi tar in och ut ur hagen, vilket på ett sätt var lite dumt för han kunde gott ha fått sig en kyss. G, som är Lille P:s ägares svärmor och som bor på samma gård, fick komma ut och laga grinden och hon berättade att han varit lite allmänt konstig hela dagen. När hon varit ute med lunchhöet så hade han verkat lite orolig och inte velat äta, så det var kanske så att han hade en dålig dag? Men sen när vi släppte ut honom efter att grinden lagats så gick han direkt till sitt hö och började äta, så fan vet. 

På fredagen var det Den Stora Motviljans Dag, i alla fall i P:s ögon. Han var verkligen inte på humör. Jag ville ha honom till att skritta på lite uppkortad tygel, traven funkar bra att jobba i men skritten är jobbig, då vill han bara takta eller så slänger han med huvudet. Det handlar verkligen inte om att gå i form eller något sånt, bara att tygeln ska vara lite sträckt. Men det var tydligen någon slags avancerad form av djurplågeri, enligt Lille P. Han kastade med huvudet och körde ner det mot marken och höll på. Jag var konsekvent med att hela tiden lätta i handen så att det inte skulle finnas något att kriga mot, men då började han istället att stanna, backa, småresa sig. Fick peta fram honom med spöet, men det hände ändå 4-5 gånger. Fick honom att gå hyggligt en liten bit till slut och då avslutade jag snabbt. Han var alldeles svettig efteråt trots att vi nästan bara hade skrittat, men det var kanske av sinnesrörelse snarare än ansträngning. Men kände att det ändå var tvunget att sätta lite press på honom. 

Igår red vi ut! Ägaren var med på en annan av gårdens hästar, en trygg gammal nordsvensk. P var lite på tårna först, tittade mycket på allt runt omkring men det är ju inte så konstigt, han har ju bara blivit riden på bana förut så det här är nytt. Fast han har gått på bete på ängarna där vi red, så miljön kände han väl gissningsvis igen. Men det är ju skillnad på att gå och beta och släpa runt på en ryttare. Det gick i alla fall bra och var riktigt mysigt. Ägaren hade ridit honom lite dagen innan, men hon hade inte märkt av att han varit tjurig, och igår märktes inget av det heller. Så förhoppningsvis var det bara som han ville testa lite igen.  

    

Den känslan

Ni vet när man har lämnat in sin bil på bilverkstaden för service och man får ett sms några timmar senare där det står Kan du kontakta oss på telefon 0xx-xxxxxx?

Då vet man att ingen kommer att säga att det inte var några som helst fel på ens bil, och att servicen därför nästan skulle vara att betrakta som gratis. 

Mvh/cirka 10 000 kronor fattigare. 

Advent

Så var första advent avklarad, helt galet. Och snart är det december, också helt galet. Nu har i alla fall nästan all snö försvunnit, det ligger bara lite kvar där det varit plogvallar, så den där vinterkänslan är mer som normal skånsk vinter = fem plusgrader, grå himmel, regn, dimma. OCH INTE MIG EMOT, tar hellre det alla dagar i veckan än snö och minusgrader. Det står jag för. Bortsett från att jag satte upp mina adventsljusstakar tidigare i veckan så har jag  varken pysslat eller pyntat eller bakat lussekatter eller pepparkakor som hela Internet verkar ha gjort i helgen som gick. Ej heller var jag på någon himla Black Friday-rea. Fyndade dock ett par vinterridbyxor på Black Week-erbjudande (- 35 %), men det var på nätet. Fysiska affärer är ju som alla vet inget för mig. 

Jobbar hemma idag p g a att bilen står på verkstad och kostar pengar för att få den kärlek och omvårdnad som inte jag förmår att ge den. Det är så sura pengar, men såklart ett nödvändigt ont. Det trista är att min mans bil också ska in på service i dagarna och för den var det dags för KAMREMSBYTE, och nu ser man ju tusenlapparna fladdra iväg med blixtens hastighet. Så kul i december, NOT. Loggade in på banken för att betala en rätt saftig bunt med räkningar, det var inte heller kul. Beställde en köttlåda i typ...somras? som kom nu i fredags och med den en tillhörande räkning för ett antal kilo av ekologiskt och närproducerat nötkött. INTE BILLIGT, men så är det när man inte vill stödja den konventionella köttindustrin. Å andra sidan varar en sån låda i minst ett år, så utslaget per månad blir det ju inte speciellt mycket.  

Har kollat på SIHS i dagarna, väldigt kul att det har sänts så mycket om än att det mesta varit på SVT Play. Jag och min dotter har sagt i alla år (ofta i samband med det där sammandraget som sänds runt jul) att det skulle vara kul att åka dit, men hittills har det ju inte hänt. Sen ÄR vissa grejer bättre på tv än i verkligheten. Har varit både i Falsterbo och på Gothenburg Horse Show ett antal gånger, och har man inte superbra platser (och det har man ju inte p g a SNÅL), så får man ändå bara sitta och kolla på jumbotronen, och då kan man ju egentligen lika gärna titta på tv och där sitter man ju dessutom mycket bekvämare. Plus att man ju egentligen hatar trängsel och stora folkmassor, och det är det ju på såna tillställningar, PLUS att allting runt omkring, t ex mat, är jättedyrt. Allt det där vet jag ju, men igår blev jag ändå sugen på att vara på plats och insupa STÄMNINGEN och tänkte att nästa år...Fast det kommer väl sannolikt inte att bli av det heller. 

Vad händer i veckan då? Inte så mycket. Bilverkstad idag som sagt, sen ska jag till Laserkvinnan på onsdag, annars är det mest vanlig vardag som breder ut sig. Har börjat längta efter julledigheten. I år är det ju arbetsgivarens jul så det lär ju ryka ett antal semesterdagar. Planerar dock att vara ledig från den 22 december och fram till den 10 januari. Plus att jag ska jobba hemma sista veckan, men kanske inte 8 timmar varje dag utan försöka ha det lite slappt om det går. 

Jaja, nu går jag såklart händelserna lite i förväg. Ska beta av ett gäng arbetsuppgifter här nu, sen ska jag väl ha det tvivelaktiga nöjet att knata ner till verkstan och betala tusentals bistra kronor för att få tillbaks min bil i någorlunda körbart skick. Oh the joy.  

   

Till stallet istället, v 47 2022, pt 3+4: BOOT CAMP

Så var det dags för höst-BOOT CAMP! Annars hör det ju sommaren (och framför allt högsommarvärmen) till. Det planerades för boot camp antingen förra hösten eller förra igen, men då blev det någon slags halvmesyr på grund av coronarestriktionerna, så man fick bara komma dit, rida en lektion och sen åka hem igen. Men nu var det som vanligt, dvs två tuffa pass per dag. Fick Köttbullen, tjoho. Första passet var dressyr där vi jobbade mycket med öppna och skänkelvikning. INTE hennes paradgrenar, men det gick ändå rätt bra (om än inte utan ansträngning från både hennes och min sida). Pass två var markarbete med som en liten bana med galopp- och travbommar och det gick också bra. Igår inledde vi med hoppning. GULP. Nädå, det var så låga hinder att till och med jag kunde ta mig an dom utan att få stora skälvan. Fast när vi red fram blev det konflikt, tror det handlade om att Köttbullen trodde att vi skulle mot ett hinder fastän jag tänkte vi skulle rida på volt, så hon drog mot hindret och lyssnade inte alls på mina vändande hjälper. Då fick vi tala allvar med varandra och hon blev lite sur. Men sen skärpte hon sig lagom tills att vi värmt upp färdigt och skulle börja hoppa, eller om det var för att hon fick börja hoppa som hon ju uppenbarligen ville.
Först travhoppade vi ett kryss, sedan var det travhoppning, landa i galopp och hoppa ett koppelräck. Och sedan en liten bana! Gick svinbra och var faktiskt till och med rätt kul. Sista passet var dressyr igen, då fick vi kämpa för Köttbullen var trött. Och då skulle vi göra galoppfattning från skritt på medellinjen, avbrott till skritt efter ett kvarts varv på volt, ny galoppfattning vid A och avbrott till skritt efter ytterligare ett kvarts varv. Galoppfattningar är ju inte direkt Köttbullens paradgren HELLER (ska jag vara helt ärlig så har hon faktiskt inga direkta paradgrenar), MEN vad duktig hon var! Gick faktiskt bra i båda varven också, inte bara i vänstervarvet. Fast sen när vi travade av efteråt så kände jag att hon var HELT SLUT som artist för då ville hon inte ens vända åt höger. Önskar att personalen kunde klippa henne, för hon är riktigt långhårig nu och blir så himla svettig. Det måste ju vara som att gå på gym i en bävernylonoverall. 

Idag har jag avbokat ridningen för det är hoppning och jag känner inte för att hoppa Tösen. Hon är en sån som kan bli osäker och tvärnita om man inte är 100 % säker själv, och det är man ju inte. Med man avses alltså undertecknad. Sen kan man ju kanske skylla på att man är mör i kroppen efter en sån här helg, det är jag också men det är alltså inte huvudskälet.

Till stallet istället, v 47 2022, pt 2

Torsdagar är Köttbullsdagen, det är inte sen gammalt men börjar ändå kännas som en fin och etablerad vana. Börjar gilla min torsdagsgrupp, från början sa jag ju att jag skulle gå i den terminen ut och utvärdera, men den utvärderingen har nog redan nu lett till att det lutar åt en fortsättning nästa termin. Gillar faktiskt ridläraren mer än jag trodde jag skulle göra. Vi har ju haft henne som vikarie några gånger i Bästa Måndagsgruppen™ och då har vi nästan alla gånger fått rida Working Education, eller WE som de insatta säger. För den inte så insatta är WE (ungefär, jag är inte heller så insatt) att man rider en "teknikbana" där man till exempel ska rida slalom, rygga i vinkel mellan bommar, öppna en grind, snirkla runt koner, såna grejer. TROR jag nog hade kunnat lära mig att gilla det, för det bygger ju ändå på samspel och sådär, men dom gånger jag har provat WE så har jag alltid råkat sitta på hästar som inte varit så smidiga och/eller lyhörda och då har det ju inte heller känts speciellt kul, särskilt inte som man bara har fått testa och hälften av tiden har gått åt till att någon ska förklara vad de olika stationerna går ut på, osv. Så jag var ju ändå lite tveksam till Torsdagsridläraren, men nu gillar jag henne, hon har väldigt roliga övningar och är lättsam och glad, men inte så att man inte får någon kritik. För det får man, ibland känns det som att hon har ögon i nacken som noterar när man slarvar i hörnpasseringarna eller inte håller om ordentligt med skänklarna i övergångarna.

Gårdagens övning var förvänd galopp. Först red vi i trav mellan bommar som låg med kanske en meters mellanrum så att det blev som en smal korridor på medellinjen (för att vi skulle rida rakt, vilket fan är cirka hundra gånger svårare än vad det låter), och så skulle vi göra övergångar och halt i den korridoren. Sen skulle vi trava in i korridoren och fatta galopp mellan bommarna och rida rakt fram och sedan vända åt det håll man galopperade i. Det låter ju inte heller så svårt, men alla som följt min och Köttbullens resa vet att galoppfattningarna är vår ena akilleshäl (den andra är att ställa och böja åt höger). Men det gick SVINBRA, hon fattade rätt galopp (på rakt spår!) för hjälperna varje gång! Var så löjligt glad. Sen kom själva övningen med förvänd galopp där vi skulle galoppera utmed fyrkantsspåret och rida i bågar på långsidorna. Det gick också bra! Slutligen skulle vi rida förvänd galopp som den är i LA:3, detvillsäga att man vänder halvt igenom i galopp och sen rider den förvända galoppen som en båge mellan B och E. Det var svårt, fast kanske mest på grund av att Köttbullen började bli trött (hon är fortfarande inte klippt och har satt päls som en isbjörn). Vi lyckades i alla fall någon gång i varje varv (fast i LA:3 ska det vara "samlad galopp" och det kan jag ju säga att vår INTE var, fick liksom ge henne hela handen och låta henne balansera upp sig själv så formen var ju...tvivelaktig), men ett par gånger bytte hon till sin fruktansvärt obekväma korsgalopp (hennes galopp är inte bekväm ens när hon går i rätt galopp, men korsgaloppen är som att sitta på en långsamt gående centrifug), och någon gång hade hon fel galopp från början utan att jag märkte det och då blev det ju ingen förvänd galopp i bågen. Men bra kämpat av oss, jag är i alla fall nöjd med min Köttbulle. Sen hade vi lite MYZ i boxen efteråt. Hon har flyttat in i ponnystallet igen. Gud vad hon får flytta runt. Först stod hon i en avdelning i storhäststallet som kallas "sjuhästars" eftersom det (surprise) är sju boxar därinne, sen flyttade hon in i ponnystallet (som ligger i en separat byggnad), men nu när höstterminen började så bodde hon plötsligt i det "riktiga" storhästsstallet, tills för några veckor sedan då hon fick flytta tillbaks till ponnystallet igen. INGEN ANING om varför, men det finns förmodligen en anledning. Vår torsdagsgrupp börjar ungefär samtidigt som en nybörjarlektion på ponny, så när jag kliver in i ponnystallet för att göra i ordning Köttbullen så känns det lite som att jag är med bland småbarnen som rider russ. Inte för att jag inte kan identifiera mig med det, hehe. Ponnylektionerna är dock bara 45 minuter, så när jag kommer tillbaks från min lektion är stallet helt tomt för då har nästa ponnylektion börjat. Så då är det PONNY-MYZ, hehehe. 

Idag ska jag rida Lille P och sen är det BOOT CAMP hela helgen. Soliga gnägg från yours truly. 

 

Märkligt

Ibland blir man så fundersam över saker man ser. Var i affären, där mötte jag en person som jag inte känner, men som jag känner igen eftersom hon klär sig...lite udda, lite white trash-stilen med t-shirts med vargmotiv och fleecejacka med stort sicksackmönster. Utöver det så är jag fascinerad av hennes köpvanor. Hon handlar "alltid" (dvs alla gånger jag har sett henne i affären, totalt kanske 6-7 gånger så jag antar att det inte är 100 % representativt för inköpsmönstret och att hon nog också kan köpa ättika och havregryn och dasspapper och andra vardagligheter mellan varven) ett sexpack folköl PLUS en eller två lösa öl. Hon är hel och ren och enligt vad jag kan bedöma inte onykter eller påverkad av något, så det verkar liksom så himla proffsigt uträknat, oavsett om det handlar om vad man klarar av eller har råd att dricka. Ett sexpack plus lite till. Ett är för lite, två är för mycket. Man skulle vilja veta den empiriska formeln för att ha kommit fram till att ett sexpack plus moms är den ultimata mängden för...ja, för vad? En lagom trivsam vardagsfylla?  

Hur som helst. Var i affären och hamnade bakom sexpackskvinnan i kön till kassan. Hon hade, förutom sitt sexpack och två lösa Pripps Blå, ett 21-pack ägg som hon stod och vände och vred på. Hon placerade ölen och äggen på bandet vid kassan och sade sedan barskt "Jag vill INTE ha äggen" till kassörskan, ungefär som att det var helt normalt att lägga saker som man inte ämnade att köpa på kassabandet istället för att gå tillbaks med det. Kassörskan hanterade det rutinerat och svarade "Jaha, var det därför du stod och höll på så med det" i en förstående ton. Sexpackskvinnan började omständligt hala upp den ena tjugan efter den andra ur sin plånbok och räckte över dom till kassörskan, men plötsligt avbröt hon sig och frågade "Har jag råd med detta?" och kassörskan (hon måste ju ha träffat på Sexpackskvinnan förr?) svarade lugnande att det hade hon. 

Undrar så himla mycket hur tankarna gick där? Alltså, om man är orolig för om pengarna ska räcka till både ägg och öl, varför tar man då det STÖRSTA äggpaketet? Hon kunde väl ha tagit ett sexpack där också? Så himla konstigt. Tänkte att hon kanske var lite...ja, man får väl inte säga efterbliven längre va? men lite sådär eljest dårå (som ju på det hela taget är samma sak men om man paketerar det i gammelsvenska så verkar det tydligen mer legitimt att säga det) men när jag kom ut med mina trista och alkoholfria vardagsvaror så såg jag Sexpackskvinnan hoppa in i en liten fräsig bil och susa iväg från parkeringen. Så uppenbarligen har hon ju klarat av att ta körkort? Eller ja, det vet man ju förvisso inte. Hade en gång i tiden en körkortslös kollega som körde bil för jämnan och var helt obrydd kring det. "Men tänk om polisen stoppar dig" sa vi, men hon bara ryckte på axlarna och frågade vad de skulle göra åt det i så fall, ta ifrån henne körkortet? Så kan man ju också resonera. 

Ja, det är i alla fall sånt jag går omkring och grunnar på ibland. 

Irriterat

Igår när jag kom hem var det grönt lite här och var, och när jag gick ut med hundarna så var det barmark på vägen så att man kunde gå i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Knäet kändes också som att det var på bättringsvägen, vilket ju också var en avsevärd humörhöjare. Gick en dryg timmes promenad, kom hem och tränade mitt tabata-inspirerade fyspass för ryttare, gick sedan ner i källaren och hämtade upp adventsljusstakarna och satte dom på plats. I alla fall en del, två hade slutat funka. Det är ju ett enormt mysterium det där, att man plockar undan en fullt fungerande stake i början av året och så är den stendöd när man ska ha upp den tio månader senare. Orkade inte börja felsöka, vet att det finns något smart trix med batterier men tänkte att har man en elektriker i huset så är det väl bara för honom att plocka fram någon mätare och kolla. Nämnda elektriker kom hem, klagade över att han var trött och hade ont i ryggen och gick och lade sig. Och blev liggande resten av kvällen och natten. Jaja, det är ju inte som att jag inte kan roa mig själv. Kollade på Skilda Världar samt läste i min Stephen King-bok, eldade brasa, tände både adventsstakar och levande ljus och hade det allmänt mysigt. 

Men det var då. Idag jobbar jag hemma, och då brukar jag unna mig lite sovmorgon och inte börja förrän klockan 06.00. Elektrikerns larm dönade dock igång klockan 05.10. Jag vaknar av att min mobil vibrerar, vilket den gör ett par sekunder innan larmet sätter igång, men min man skulle kunna sova sig igenom ett världskrig. Således vaknade jag, men inte han, fast så småningom stängde han av sitt larm och jag försökte somna om, vilket såklart inte gick. Dessutom började hundarna stöka omkring för de är ju som Pavlovs hundar, betingade på när någon är på gång att stiga upp för då vankas det ju frukost för dom. 

Frågade min man om han inte skulle gå upp, och han mumlade något om att han skulle gå upp klockan 06. Fattar inte varför man då inte ställer alarmet på 06? Orkade inte dividera om det och kände att jag ändå aldrig skulle kunna somna om på den lilla tiden jag hade kvar, så jag gick upp och gav hundarna mat och påbörjade min arbetsdag. Klockan passerade 06 utan att något hände, och jag ställde mig och gormade MEN SKA DU INTE GÅ UPP ELLER? i trappan som nån himla tonårsmorsa. Först då skedde det någon form av livstecken från honom. Blev så ORIMLIGT irriterad på detta även om det inte direkt är ett vanligt förekommande fenomen, han brukar nog hasa sig upp när klockan ringer i 99 fall av 100. Men idag var det tydligen fall nummer 100. Kom ner med hundarna dansandes runt fötterna och det första jag såg var en smutsig strumpa som låg på byrån i hallen, vilket sannerligen inte gjorde mitt humör bättre. Laban är en veritabel TJUV och så fort man vänder ryggen till så snor han både det ena och det andra med intentionen att införliva dom i sin samling av privata tuggleksaker. Vi har fått sätta kompostgaller framför vedlådorna vid kaminen, för annars möts man av söndertuggade pinnar och högar av bark och flis, och skostället i den inre hallen har också fått hägnas in. Sen har vi en yttre hall och glömmer man att stänga den dörren så händer det att Laban vandrar dit och ser om han kan fynda något, vilket han ofta kan eftersom det är där vi ställer av oss de skor som används för tillfället (skostället är mer till för skor som bara används ibland). Det är såklart irriterande ibland, men också lite sånt man får räkna med när man har hundar. Om jag ser det så säger jag ifrån, tar skon eller strumpan, ställer ut dom i ytterhallen och stänger dörren. Min mans sätt att hantera det är att lägga skon eller strumpan på hallbyrån eftersom Laban inte når dit upp. Har bett honom cirka ÅTTATUSEN GÅNGER att inte göra det för att det är a. äckligt, b. det absolut sista stället jag letar på när jag är av med en sko eller strumpa, samt c. det ju aldrig kommer att gå att lära Laban att man ska kunna ha skor framme om han hela tiden plockar bort dom. Men framför allt för att jag tycker att det är ohygieniskt och jag vill inte ha en massa grus och gud-vet-vad-mer- man-har-trampat-i-för-något på samma byrå där vi också lägger post och nycklar och annat. Och nu också en smutsig strumpa, vilket stjälpte mitt redan dåliga morgonhumör till något som, ifall jag hade varit en seriefigur, hade illustrerats med ett svart åskmoln ovanför mitt huvud.   

Morgnarna är på ett sätt min sämsta tid på dygnet för mitt tålamod för att hantera saker är i princip nere på minus. Det finns oräkneliga saker som stör mig orimligt mycket. Till exempel att bli väckt av någon annans klocka. Till exempel att JAG måste gå upp först när jag hade spetsat in mig på att ha lite sovmorgon. Till exempel att JAG måste ta ansvar för att min man kommer ur sängen (speciellt när det var han som skulle gå upp först). Hade väl kunnat låta honom tryna vidare och själv upptäcka att det inte är listigt att ställa klockan på 05.10, stänga av den och sedan tro att man ska vakna av sig själv klockan 06, men att försova sig sätter liksom tonen för hela dagen, i alla fall är det så för mig. Nu minns jag inte riktigt när jag försov mig senast för det är nog minst 15 år sedan, men allting blir liksom fel när man måste börja dagen med en rivstart och en känsla av att behöva jaga ifatt allting med adrenalinet sprutandes ur öronen. Till exempel att min man inte kan hörsamma ETT ENDA ÖNSKEMÅL från min sida (dvs att inte lägga upphittade skor och strumpor på hallbyrån). 

Sedan fortsatte det i samma stil. Öppnade jobbmailen och blev irriterad över att nån halvhöjdare som igår skickat ett mail och bett mig om vissa för honom väldigt viktiga uppgifter som ska lämnas in någonstans en gång per år och som jag levererade i princip med vändande mail inte hade tackat för hjälpen som hans föregångare alltid brukade göra. Obs, nu tycker jag verkligen inte att man behöver tacka en massa hit och dit för saker som man ändå får lön för att utföra, men den här uppgiften är det ändå lite pyssel med att sammanställa och det hade jag gjort väldigt snabbt och effektivt OCH VAD FAN KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT TACKA FÖR HJÄLPEN? muttrade jag surt. Sen hade jag förväntat mig ett mail med information som inte kommit, och HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT SKICKA ETT DJÄVLA MAIL? muttrade jag ännu surare.  

Jaha, den här dagen börjar ju riktigt bra. Tur i alla fall att det är fortsatt töväder, för snöskottning på det här hade nog inte varit bra för min mentala hälsa.  

Prisa plusgraderna

Igår töade det och i morse när jag gick ut med hundarna så kunde man ana barmark. Jag tvekar inte att upprepa kanske det finaste ordet just punkt nu: BARMARK. Och plusgraderna ska fortsätta att jobba på hela veckan. Känner livsandarna återvända. Mitt knä är pyttelite bättre, så kanske att det bara är någon form av stukning-ish och inte artrosen som örfilar upp mig med hårda händer. Är dock svårt att veta om man ska träna på som vanligt eller ta det lite lugnare och låta kroppen läka sig själv.  

Igår hade jag planer på att sätta upp adventsljusstakar och sånt där, men när jag skulle släppa ut Lille P i hagen så blev han antingen rädd för något eller ville han bara djävlas, för han drog som en avlöning, sprängde eltråden (elen var dock avstängd) i grindhålet och sprang tillbaks till stallet. Fick ställa in honom, ringa ägaren som såklart inte var hemma, men hennes svärföräldrar bor på samma gård så hon kom ut och fixade till grinden så att jag kunde släppa ut honom igen. Allt gick bra men tog en massa tid och när jag kom hem var jag trött och hungrig och hade ont i knät efter att ha pulsat omkring i snön en massa på ridbanan och plockat undan översnöade bommar och longerat och grejat, samt ridit. Det finns många skäl att hata snön, tror Lille P också gjorde det igår för det är såklart jobbigt även för honom när han får lyfta benen lite extra. Kom hem, tränade ett pass pilates, men sedan hade jag noll lust att gå ner i källaren och rota efter adventsljusstakar utan ville jag bara sitta i soffan och glo på Skilda Världar. Så det gjorde jag, samt läste. Har börjat på Stephen Kings senaste En saga, den verkar lovande. Och tjock som satan, och det gillar man ju. Adventsljusstakarna åker nog upp idag istället. Har oerhört svårt att greppa att det är första advent på söndag, dels för att det fortfarande är november men mest för att det känns som att jag mentalt fortfarande är någonstans i början av oktober. Har kanske med vädret att göra? Det är ju svårt att få julfeeling när brittsommaren går bananas och levererar väder som lika gärna skulle kunna ha varit på en svensk midsommarafton (dock: inte mig emot) i många veckor. Har det hellre så än fullt med helvetessnön som i helgen som gick. Jag kan sträcka mig till att det kan se lite julkortsmysigt ut när snön ligger vit på taken, men jag föredrar fem plusgrader och barmark alla dagar i veckan. Sådärja, nu var det sagt. 

 

G-N-Ä-L-L

Finns faktiskt få saker som gör mig på så dåligt humör som snö. Hatar att pulsa, hatar att det är halt och att man inte kan gå var som helst hur som helst som jag är van vid. Hatar att det är kallt och att man får snö överallt och att det blir pölar av smält snö på golvet som man sedan trampar i när man går med sina varma torra härliga strumpor så dom också blir blöta och kalla. Igår när jag körde till stallet så var det både mörkt, halt OCH dimmigt som satan och när jag puttrade fram i den modiga maxfarten 40 km/h så det kändes helt rimligt att tycka att det borde finnas någon form av myndighet som liksom kunde styra upp vintern så den blir lite mer hanterbar. Kunde inte det sysselsätta en stab tjänstemän i Bryssel eller nåt?

Snön ligger vit på taken och igår hände detta: en hörnstolpe till hönsgården gav vika så kanske en fjärdedel av hönsgården säckade ihop. Nätet på hönsgårdstaket hade inte pallat att släppa igenom de 30 centimeter snö som föll på kort tid, utan det hade blivit liggande och ja, en hönsgård är inte starkare än sin svagaste punkt som det gamla talesättet lyder. Den går i alla fall fortfarande att använda och ingen höna kom till skada.  

Hatar också detta: att jag halkade till i den djupa snön och därmed vred till mitt knä på något dumt sätt, så nu kan jag knappt gå! Eller jo, klart att jag kan gå, men det gör ont, och när det adderas till ovan nämnda jobbiga grejer så blir livet rätt trist.  Har ju varit så himla GLAD att jag, inte som ett mirakel utan tack vare flitig rehabträning, varit mer eller mindre symptomfri från min knäledsartros sedan...någon gång i somras? Och så ska det komma en djävla snösmocka och bokstavligt talat slå undan benen för mig. DET ÄR FAN INTE OKEJ. Det här hemmet är ju dock välförsett med knäskydd, liniment och andra förnödenheter så nu har jag smetat på en salva som heter COUNTERPAIN som jag köpte av min thaimassör och sedan satt på ett Back on Track-knäskydd och hoppas på bättring. Men fan alltså. Blir så less av att vara så här KLEN, speciellt som jag har skött min träning och mina rehabövningar snudd på exemplariskt. Hade jag varit häst hade det blivit boxvila och ingen havre, sedan triangelmärkning och möjligen såld som sällskap.  

Idag jobbar jag hemma och i morse stod termometern i alla fall på en plusgrad. Nu hoppas jag på många fler för jag sitter med mössa och fleecejacka på inomhus. Kökssoffan som jag brukar sitta och jobba i står i ett hörn i det vi kallar matrummet, och där blir man utsatt för drag från två fönster samtidigt. Fattar fortfarande inte hur sotaren kunde tycka att vårt hus var "för tätt" när gardinerna fladdrar i blåsten fastän fönstren är stängda. Jag är med i en Facebookgrupp som heter "Vi som eldar med ved" och där skriver folk alltid att man ska lita på sotaren för han (har faktiskt aldrig träffat eller ens hört talas om en kvinnlig sotare?) har erfarenhet och kunskap utöver det vanliga. Men det måste väl finnas rötägg och idioter även inom detta skrå? En gång hade vi ett fågelbo i skorstenen och den sotaren som var där då sa att det kunde dom hjälpa till med att ta bort sen när ungarna var utflugna (ur fågelboet dårå), det var inga som helst problem utan bara att ringa. Sen höll han en lång utläggning om det etiska i att inte förstöra ett fågelbo bara för att det satt på ett olämpligt ställe, men som sagt, så fort boet var tomt så var det bara att höra av sig så skulle dom komma och fixa det samt lägga på ett nät för att förhindra framtida fåglar att slå ner sina bopålar där. Det tyckte jag och min man lät bra, för ingen av oss är jätteglada för att klättra omkring på stegar på hög höjd. Men nästa sotare som kom var helt oförstående och direkt otrevlig, det var minsann ingenting som han tänkte befatta sig med utan det fick man banne mig ombesörja själv, vad trodde vi egenligen? Han betedde sig som att vi var bortskämda barn som behövde läxas upp och sättas på plats och kunde inte ens tänka sig att lägga på nätet på skorstenen när han ändå var uppe på taket och härjade. Jag och min man har en teori som är applicerbar på sotare och i viss mån även busschaufförer: antingen är dom helt onaturligt trevliga, sådär så att man känner att man nästan vill gifta sig med dom på stående fot, eller så är dom riktiga as. Det finns inga mellanting.  

Nä, men om man skulle ta tag i "dagens utmaningar" dårå? 

Till stallet istället, v 47 2022, pt 1

Igår stod det markarbete på schemat. Jag hade Tösen, det gick väl sisådär. Förra veckan tyckte jag det gick rätt bra, men då hade hon inte gått någonting den dagen. Igår hade hon gått lektionen innan och då var hon väl lite tröttare. Seg var väl bara förnamnet, tyckte emellanåt att jag satt på en stor degklump som jag hade att fösa framför mig. Hård i munnen är hon också. Tyckte ändå att hon började komma till sig lite efter att vi hade galopperat på uppvärmningen, men då var det dags att börja med bommarna. Det var ändå en rätt kul övning, man skulle vända upp på medellinjen, sedan trava över en serie bommar på böjt spår, rakrikta, sedan rida över en ny bomserie på ett annat böjt spår åt andra hållet och sedan rida rakt fram på medellinjen igen. Och det var petnoga med vägarna, började man mitt på första bommen så skulle man komma ut mitt på sista bommen också, så här fick man ha tungan rätt i mun, skänklarna på rätta ställena och fokus på var man var och vart man skulle. Var helt trött i huvudet efteråt, hehe. Tyckte själv att jag red rätt så bra på själva övningen, men formen (Tösens) kunde ha varit bättre. Ändå var hon på gång, och när vi travade av efteråt längde hon på halsen och sökte sig framåt och neråt, så där hade ju lektionen kunnat få börja. Men då var det såklart slut på det roliga.    

Lille P vecka 46 2022

Blev ju bara två pass med Lille P förra veckan p g a helgens snöKAOZ. Blev ju bara två veckan innan dess också p g a covid-vaccinationsfeber, hoppas kunna bryta denna trend nu. 

Om jag trodde att det var ett trendbrott att Lille P kom fram till mig i hagen istället för att jag får gå och hämta honom så trodde jag fel, det var nog bara en ren tillfällighet, för nästa gång så bara tittade han på mig (och mitt äpple) när jag ropade på honom och sen fick jag i alla fall knata ner och hämta honom. Jaja. 

I fredags var det blåsigt och kallt, sån där hög luft som brukar göra att hästar är lite extra på tårna och liksom bara letar efter en anledning att få flyga i luften. Lille P kändes också lite stökig, men han är ändå så otroligt cool med allt. Det pågår en stor militärövning en bit bort och kanonskotten dånade utan att han rörde en min. Inte heller bryr han sig om att det dönar förbi bussar och lastbilar på vägen precis vid ridbanan (nu låter det som att det är en motorväg och det är det såklart inte, men gården och ridbanan ligger precis efter en kurva så alla fordon dyker upp rätt så oväntat). Det är ju riktigt skönt. Vi kämpar på med ridningen, just nu tycker jag väl inte det händer så mycket utan vi jobbar väl mer med att befästa det han kan. Skritten är svår, han taktar mycket. Traven går rätt bra. Skulle inte säga att han fattar galopp för hjälperna klockrent, men det blir galopp. Vänster varv är det svårare varvet, men just nu handlar det bara om att få honom att ta hjälperna så får man trixa med att fatta rätt galopp sen. 

Nu hoppas jag på bättre väder (= i alla fall inte mer snö)  imorgon så att jag kan ta mig dit. Har beställt vinterridbyxor på Black Friday-rea men de lär ju inte hinna komma tills dess, så jag får bara vara inställd på att f-r-y-s-a. Brrr. 

"Snösmocka" är faktiskt ett oerhört töntigt uttryck

I lördags tog jag tag i ett litet projekt som jag dragit mig för länge, nämligen att frosta av frysen. Vet få saker som är så träliga som det, men nu skulle det ju bli lite kallare plus att nästa helg så kommer en köttlåda som jag beställt så det var hög tid. Det har för övrigt varit hög tid rätt länge, för en gång för rätt längesen så var det någon som inte stängt till frysen ordentligt så det har sett ut som ett arktiskt landskap därinne, och varenda gång som jag har öppnat den så har jag tänkt att jag borde...men sen skjutit upp det p g a SVINTRÅKIGT, plus att jag skyllt på att "det är bättre att göra det när det är minusgrader". Vår frys är dessutom så korkat konstruerad. Normala frysar har ju en slags liten flärp längst ner som man kan fälla ut och så rinner vattnet som bildas när isen smälter ner i nån balja som man ställer i anslutning till flärpen, men på vår frys saknas denna finess så allt smältvatten rinner bara ner och ut på golvet, om man inte står där och är påpasslig och torkar och vrider ur hela tiden. Vilket ju tar sin modiga tid och speciellt nu när det var så sabla mycket is. Brukar skynda på processen med en gammal hårtork men nu kom jag inte på var den var (använder den endast till detta ändamål) och orkade inte börja leta eftersom jag kände på mig att den låg någonstans långt upp och långt in i en garderob. Det tog fan i mig hela EFTERMIDDAGEN (kändes det som i alla fall) och slabbigt och blött blev det förstås ändå. Men ja, det blev i alla fall gjort. Tyckte nästan att jag gjort mig förtjänt av någon slags medalj? Sen tittade vi på säsongspremiären av På spåret på SVT Play (orkar aldrig göra det på fredagskvällar p g a trött) och tycker nog att det gick ganska bra för Lag Soffan? Tog Fjällbacka på 10 och Nicosia på 8, sen hann  förvisso båda tv-lagen svara Indianapolis innan vi hade orienterat oss ut ur det inledande "det måste vara någonstans i USA", men man kan ju inte vara bäst på allt. 

Sen började det snöa så smått. Det visste jag om, men var inte beredd på att det skulle komma såna mängder. Och det var nog ingen annan heller faktiskt. Det känns nästan löjligt, först är det (meterologisk) sommar ända in i november och sedan kommer det 30 centimeter snö över en natt. Ska man vara petig (och det var grannen) så kom det bara 29 centimeter (han mätte med tumstock), men det var minst 28 för många om ni frågar mig (grannen höll också med). 

Fick ställa in min dejt med Lille P igår och vara hemma och skotta. Vägarna såg inte heller roliga ut att ge sig ut på, kan jag ju säga, och efter lite konsulterande med Lille P:s ägare kom vi fram till att han nog inte skulle bli jätteledsen av en vilodag. Bilen syntes för övrigt knappt under all snö. 

Kallt om magen, tyckte Tage när vi pulsade ut på morgonrundan. Han är aldrig ledsen över något väder, utan skuttade obekymrat fram genom snötäcket, till skillnad från resten av flocken (inklusive mig). 

Kallt om hela kroppen, tyckte taxarna. De fick gå sist i vår lilla karavan för att kunna gå i Tages och mina fotspår, men de fick ändå bölja fram som mätarlarver. På helgerna brukar vi gå ungefär en mil, men det gjorde vi banne mig inte igår. Var helt slut efter att ha pulsat 4 km. 

Sedan väntade snöskottning, snöskottning och ännu mera snöskottning. Det tog mig och min man över två timmar att skotta gårdsplanen och uppfarten någorlunda ren från tung blötsnö som det blev när temperaturen steg till runt nollan. Då behöver man inte vara ledsen över att det inte finns något gym i byn för fy satan vad jobbigt det var. 

Sedan åt vi lunch och slappade i soffan innan det var dags att pulsa iväg till kyrkan för att lyssna på Bachs juloratorium. Det var väl inte så tokigt, eller ska jag vara helt ärlig så tyckte jag det var lite väl utdraget (och då var det ändå bara del 1-3), men man får ju ta vad som bjuds ifråga om kulturutbud. Sen pulsade vi hem igen och jag lagade middag som vi åt framför den otroligt spännande bronsmatchen mellan Montenegro och Frankrike där Montenegro vann efter förlängning, och sedan den minst lika spännande finalen mellan Danmark och Norge där Norge till sist vann efter att Danmark haft ledningen större delen av matchen. Fick sedan sms:a lite gratulationer till en norska kollega som också är handbollsfantast. Hela vår sms-konversation bygger på känsloyttringar efter handbollsmästerskap där vi  mycket sportsligt omväxlande gratulerar och beklagar, beroende på utfallet. Vi är alltid eniga om att den verkliga huvudfienden är DANMARK, hehe. 

Ja, sen var helgen slut. Var måttligt kul att släpa sig upp och ut, det var åtta minusgrader och bilen hade förvisso befriats från sitt snölager igår men det skulle ju ändå skrapas rutor och hållas på, och även om vägarna var plogade så var det ju inte bara att fräsa fram. Hatar vintern, men enligt SMHI ska det bli mildare redan nu i veckan så jag hoppas det stämmer. Kom till slut in till stan och då hade det inte kommit EN ENDA FLINGA? Vadfan liksom? När ens egna hoods hade förvandlats till Antarktis och så kommer stadsborna undan med lite minusgrader. KLENT.

Dragoner

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Dragoner av Gertrud Hellbrand. Detta är handlingen:

Den östgötska byn Hedsbro är en lantlig idyll med grönskande fält och betande hästar. Men under den spirande ytan döljer sig mörka hemligheter och avgrundsdjupa sprickor.

När Mira Westmans morfar påträffas död i sitt kök återvänder hon till den östgötska byn där hon en gång växte upp. Det mesta tyder på att han druckit för mycket, ramlat och slagit i huvudet. Men när Miras yngre syssling Ville kort därefter visar sig ha försvunnit börjar Mira misstänka att morfaderns plötsliga död var mer än en olyckshändelse.

Det är maj i det vackra odlingslandskapet och under den spirande ytan skymtar hemligheter och djupa sprickor. Är Jerry och Patrik Hartley Lindskog, ägarna till hästgården intill, inblandade i Villes försvinnande? Och kan Mira lita på sin gamla ungdomsförälskelse Adam, vars lillebror terroriserar bygden?

Tyckte den här boken började hyfsat, men sen dalade mitt intresse rätt snabbt. Är så trött på känslomässigt handikappade hemvändare med ett mörkt förflutet som de inte kan tala om, och det i kombination med att träffa gamla ungdomsförälskelser som fortfarande är heta och tillgängliga...NJA. Tycker inte heller riktigt att hästmänniskorna och -miljöerna känns särskilt genuina? Det här blev något av en besvikelse. Den får en överkorsad rotborste av fem möjliga.

Hästpojken

Har läst Hästpojken av Carl Hedin. För er som kanske inte känner till honom så är han dressyrryttare och influencer. Boken handlar om detta:

Carl Hedin har på kort tid blivit en av Sveriges största ridsportprofiler. Här berättar han om resan från den lilla pojken som mobbades för att han älskade att leka med käpphästar och tonåringen som hoppade av bussen på fel hållplats för att dölja att han skulle till stallet, till hur han genom envishet, mod och ett och annat bananskal lyckats skapa sitt drömliv med hästarna som kollegor.

Lär känna personen och djuren bakom det populära instagramkontot och ta del av en berättelse om styrkan i att vara sig själv och att fokusera på det positiva. Slukarläsning för alla som är intresserade av ridsport och hästar, men också för dem som kämpar med att hitta sin plats i tillvaron.

Jag lyssnade ju på Carls sommarprat och tyckte att det gick lite väl raskt från att i princip blivit sågad som totalt talanglös till att tävla i Sverigeeliten, men man har väl inte all tid i världen till ett sommarprat så jag tänkte att boken skulle ge en lite mer nyanserad bild. Och det gjorde den väl, delvis. Men jag känner fortfarande att det inte riktigt framgår hur mycket hårt arbete som ligger bakom framgångarna (för det MÅSTE det ju göra?). Fast det kanske inte var hans avsikt? Jag är lite kluven här. Sommarpratet tog upp så himla mycket mörker om mobbning och ätstörningar och dålig självkänsla men i boken var det inte alls särskilt mycket om sånt. Nu menar jag såklart inte att jag vill grotta ner mig i andras elände, men jag får liksom inte ihop helheten. Men det kanske är jag som är trög? Hur som helst och bortsett från det: det är en varm, positiv bok med mycket kärlek. Är lite kär i Carl Hedin nu, han verkar vara en sån genomgod människa. Stör mig pyttelite på stavfel (till exempel att skriva Malin Bayard istället för Malin Baryard och att stava tjäle "käle", finns det inga korrekturläsare längre?), men annars var den toppen. Den får fyra hästskor av fem möjliga. Schas till bibblan med er.

Hurra, Sverige-Nederländerna 37-32

Ja, men en  femteplats i EM var väl ändå det minst dåliga alternativet efter en missad semifinalplats. Tycker Sverige överlag har spelat bra, bortsett från den där retliga första halvleken mot Danmark. Men i Norgematchen kunde precis lika gärna Sverige ha vunnit. Men jaja, nu är det som det är. Nu får jag ladda om för herrarnas VM i januari.

Till stallet istället, v 46 2022, pt 2

 Igår red vi en evighetsövning som var så här: Tempoändringar i trav på ena långsidan, vända upp på kvartslinjen i trav, halt mellan två koner, igångsättning i trav igen, vänd upp på nästa kvartslinje, skänkelvikning ut till spåret, in till mitten, ut till spåret, in i mitten, ut på spåret, fatta galopp, galoppera längs med långsidan, trav utmed kortsidan och sen tempoändringar i trav på andra långsidan, osv. Älskar evighetsövningar. Vi var bara fyra stycken så det var dessutom gott om plats, vilket ju underlättar eftersom det var en halt involverad. Det flöt på fint, fast en gång vände Häxan in från fel långsida och trängde sig in framför mig på den kvartslinjen där man skulle göra halt. Då fick jag göra en volt och så hamnade jag framför en som kom på spåret. Inte för att det blev någon större katastrof, men ändå lite irriterande eftersom det var Häxan som orsakat alltihop, och hade hon bara kunnat bete sig som en normal människa och liksom avisera att hon tänkte komma i någons väg (ibland måste man ju det p g a anledningar och då brukar man kommunicera kring det), men hon rider ju på som om hon ägde hela ridhuset och att vi andra helt enkelt får hålla oss undan. 

Köttbullen skötte sig riktigt fint. Formen var helt okej, hade kanske önskat lite bättre framåtbjudning för jag fick jobba som en galärslav i varje steg, det gick inte att slappna av och tro att man bara skulle kunna åka med och få lite gratis. Men hon är fortfarande inte klippt och väldigt långhårig, så det är nog lite tungt och jobbigt för henne. Men hon kämpade på (och jag med). Sen jag började rida Lille P, som ju är av samma typ som Köttbullen fast modellen större, så känns Köttbullen så L-I-T-E-N. Hon är ju en maxad C-ponny, plus att hon är lite överbyggd och har förhållandevis korta ben, fast det var inget jag tänkte på när jag bara red henne. Men nu känner jag mig riktigt lång när jag sitter på henne och det är ingen känsla jag är särskilt bekant med. Hehe.  

 

Valberedningsflit

Valberedningen har varit flitiga.  

Seems my preconceptions are what should have been burned

Häromveckan var sotaren här. Efteråt berättade min man att han (sotaren) sagt att vårt hus var för tätt och att det bara var "en tidsfråga" innan det skulle bli svårt att tända i kaminen. Blir lite trött på sotare för alla har olika uppfattning om samma sak. Det finns absolut många hus som är för täta, men vårt är det verkligen inte. Det är byggt 1950 och ventileras enligt självdragsprincipen och det har varken gjorts någon tilläggsisolering eller andra finesser som skulle kunna påverka luftflödet genom huset. Fönstren är vanliga tvåglasfönster och under fönsterbrädorna sitter det någon slags skeva plåtlådor som man kan ha mer eller mindre öppna för att få in luft. Alternativet "helt stängda" finns inte för det går helt enkelt inte. Andra sotare har hyllat och ärat just dessa plåtlådor och menat på att detta är den bästa typen av ventilation och på den tiden var husen också friska och sunda. Så det känns lite konstigt att en annan sotare kommer och säger att huset är för tätt, speciellt som idag när det blåser kuling ute och även inne, känns det som. Får sitta med mössa på mig för att inte frysa när jag sitter hemma och arbetar i denna vindarnas boning, så sorry sotaren but I don't trust you. Tror att mantrat "dagens bostäder är för täta" är något de får lära sig på någon sotarkurs och sen kan vissa inte se skillnad på gamla och nya hus. 

Någon annan som jag har slutat lita på är min bilmekaniker. Har anlitat samma firma sedan vi flyttade hit för 12 år sen, på rekommendation av någon tror jag det var. Och han har alltid varit jättetrevlig, och det är han nog fortfarande, men dels tycker jag han har blivit så SATANS dyr och dels tycker jag också att han börjat försöka få en att göra saker som inte behövs, men jag kan ju inget om bilar så säger de att ditt och datt behöver fixas så tror jag på det. Men för 3-4 år sedan påstod han att mina stötdämpare borde bytas och det hade jag säkert sagt ja och amen till om det inte var så att det skulle kosta 15 000 och det tyckte jag var i mastigaste laget för jag hade då aldrig märkt av att det skulle vara något fel på mina stötdämpare. Så den gången sa jag att sorry, men det gör jag den dagen jag får en tvåa på besiktningen. Sen var det väl inte mer med det, men förra besiktningen så fick jag frågan om det var längesen bilen hade varit på service, för bromsarna behövde nog en liten översyn även om de inte var underkända. Och då hade bilen varit på service bara några veckor tidigare OCH jag hade dessutom betalt pengar för någon form av bromsfix. Stötdämpare kan jag rycka på axlarna åt, men bromsar skulle jag aldrig ta lättvindigt på. Så då blev jag sur och raderade sms om att nu var det dags för service, som en annan tonåring. Ska dejta en bilverkstad här i byn istället och hoppas på en lång och varaktig relation med den. Dessutom har min man 10 % rabatt där genom företaget han jobbar på, och det gör ju inte heller ont någonstans. 

Igår när jag kom hem fick jag ett ryck och städade i uthuset. Har stört mig i evigheter på att det rent teoretiskt finns en arbetsbänk där, men så har min man (vem annars?) sin vana trogen belamrat golvet framför arbetsbänken med en massa bråte och bös, medan det på själva arbetsbänken bara ligger ett gäng bräder. Flyttade undan bräderna och lyfte upp bråten och böset PÅ arbetsbänken och sköt in ett skåp som tidigare stått FRAMFÖR arbetsbänken men inte gått att öppna p g a bråten och böset, UNDER arbetsbänken så att det nu både går att öppna och stänga och till och med förvara saker I som det är meningen man ska göra (det här låter som de där episoderna med Vera, Ellen och Cecilia i Fem myror är fler än fyra elefanter). Kan ju inte påstå att min man blev överlycklig utan påstod att han nu aldrig skulle hitta någonting, men det där är ju bullshit och enligt mig en typiskt manlig myt om att ingen får röra deras grejer för då hittar de ingenting sen. Min man är nog den första som skriver under på det, men å andra sidan vet jag ingen nu levande människa som tillbringar så mycket tid med att leta efter sina grejer som han så jag köper inte det resonemanget. 

Nästa grej jag kommer att göra är att hitta förvaring för bråten och böset som nu ligger PÅ arbetsbänken så att man faktiskt skulle kunna stå där och utföra någon form av arbete, men det hann bli mörkt innan jag kom så långt. Men nu är det väl bara sex veckor kvar innan det vänder? Det ser man ju fram mot.  

Fick också ett inomhusryck och städade badrumsskåpet. Det har det varit behov av...ett tag. Plockade ut allt, torkade av hyllor, satte tillbaks drygt hälften. Resten kändes mest som halvfulla gamla flaskor med diverse mystiska lotioner och liniment som passerat bäst-före-datum ungefär samtidigt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna och dessa förpassades således till sopor/återvinning. Inklusive åtta tomma deodorantflaskor som min man tydligen inte har kunnat med att slänga. De stod förvisso OVANPÅ badrumsskåpet och tog således inte upp någon plats I detsamma, men ändå. Vad kan man ens använda en tom deodorantflaska till? Och åtta stycken? Detta kommer jag kanske att få reda på när min man kommer hem och upptäcker att de är borta, om han nu gör det (upptäcker alltså, jag förutsätter att han kommer hem). Tror dock att det bara handlar om att han inte tycker att han "är på väg" till köket eller soptunnorna när han står med den tomma deon i handen, alltså ställer han den ovanpå badrumsskåpet "så länge". Han har säkert en tanke att han ska göra det "sen", men det vet ju alla att tråk som man inte tar tag i direkt kan lika gärna dröja ett halvår, eller aldrig bli av. Själv använder jag numera i princip aldrig deodorant. För ett par år sen fick jag något slags (självdiagnosticerat) värmeutslag (?) under ena armen och då slutade jag med deodorant några dagar för att se om det var p g a det, och sedan upptäckte jag att det gjorde absolut ingen som helst skillnad ifråga om svettmängd eller eventuell -lukt hos undertecknad, och då kändes det ju ytterst onödigt att börja med det igen. Drar ett par pliktskyldiga roll nån gång med den befintliga flaskan när andan faller på, men det är väl mest för att den någon gång ska ta slut. 

Hurra, Sverige-Kroatien 31-27

Jaha, det blev ju ändå vinst mot de rutiga (som inte hade rutigt matchställ, är det bara för herrarna?) och det var ju ändå skönt även om det inte hade någon betydelse för EM men som tydligen ändå på något dunkelt sätt kunde ha med en OS-kvalplats att göra beroende på resultatet i matchen om femte och sjätte plats som nu komma skall. Tycker det var starkt av Sverige som ju ändå måste ha varit rätt deppiga efter att ha fått besked om Slovenien-Ungern-matchen nästan precis innan start. Men de höll huvudena högt. 

Nu väntar match mellan Danmark och Norge. Skiter lite i vem som vinner och båda är väl redan klara för semifinal så det handlar väl mer om vem som ska vinna gruppen och slippa möta Franrike i semifinal.

Åh nej, Ungern slog Slovenien

Hade precis börjat ladda för Sveriges match mot Kroatien men då gick väl Ungern och slog Slovenien så Slovenien åkte ut med badvattnet och Sverige med dom, för så här var förutsättningarna: vinst mot Kroatien, plus att Norge skulle vinna över Danmark och plus att Slovenien skulle vinna över Ungern. Vilket dom alltså inte gjorde, så kvällens matcher (Sverige-Kroatien och Norge-Danmark) nu är precis meningslösa (ur svensk synvinkel dårå). Fy vad deppigt, men är man inte bättre (än vad Sverige var i första halvlek i det som kom att bli ödesmatchen mot Danmark) så är man inte. Suck. DEPP. 

Mister, you're a better man than I

Var ute på lokal igår, det var jobbrelaterat och rätt segt även om maten var god och det bjöds på vin, dock i mycket måttliga mängder. Känner mig ändå som någonting som bott under en sten i 800 år idag, mest på grund av sömnbrist. Var inte hemma förrän 22.45-ish och det är ju långt efter läggdags för mig. Plus att jag inte ens fick sova alla de ynkliga timmar som jag unnade mig innan det var dags att hasa upp och ta bussen till stan (där jag hade lämnat bilen p g a sent påkommen jobbrelaterade happening). I normala fall äter jag dagens sista måltid någon gång rätt sent på eftermiddagen, vid 16-17-tiden sådär, och sen har jag inga som helst problem med att inte äta någonting förrän nästa morgon. Men äter jag som igår en rätt stadig tvårätters middag som inleds vid 19.30-ish inträffar följande: att jag vaknar på natten och att det känns som att jag håller på att svälta ihjäl. Det är som att magsäcken inte klarar av att töjas ut så sent på kvällen eller nåt? Vägrar dessutom av principiella skäl att gå upp och äta något, för att stå framför kylskåpet och tugga i sig något nattetid är nog något av det mest ovärdiga jag kan tänka mig. Obs, bryr mig inte om hur andra gör, men jag kan liksom inte riktigt se mig själv i samma rum som en "nattmacka", plus att det känns jobbigt att behöva göra om hela den trista proceduren med tandborstning osv. Så jag kom i säng vid 23 nånting, var sedan vaken mellan 2 och kanske halv 4 och sedan upp 05.15 (unnade mig ändå lite sovmorgon), så idag känner jag mig SLETEN. Inte bara p g a utebliven skönhetssömn utan också för att det varit två rätt hektiska dagar med besök av diverse chefer och det har talats engelska och danska om vartannat och dessutom har jag tvingats vara social i större omfattning än vad jag känner är rimligt. Har nu mest av allt lust att åka hem och gräva ner mig under samma sten som det känns som jag legat under i hundratals år. Men nehe, då var det väl ytterligare ett jobbmöte kvar, dock av karaktären att bara behöva sitta på Teams och lyssna med ett halvt öra så det går väl an. 

Sedan är det inte alls tal om att hem och gräva ner sig, utan det ska gås ut med hundar, tränas och även städas litegrann. Sedan är det handboll ikväll, måstematch mot Kroatien och utöver det måste Norge slå Danmark plus ytterligare någon match som måste landa på rätt resultat för att Sverige ska kunna kravla sig vidare till kvarts- eller semifinal (har inte riktigt hela upplägget i den här turneringen klart för mig). Men imorgon ska jag jobba hemma så då blir det kanske lite sovmorgon åtminstone. 

Till stallet istället, v 46 2022, pt 1

Åkte till stallet och red Tösen igår. Tyckte nog det gick lite bättre den här gången? fast det kanske berodde på att vi inte gjorde några galoppombyten, hehe. Nä, men jag tyckte nog att jag fick fram henne bättre och att hon i alla fall närmade sig eftergift. Tyvärr var det en sån gång där jag kände mig osynlig och knappt fick någon feedback alls. Alltså jag FATTAR att det är svårt som instruktör att se alla hela tiden och ridlärare I kan väl med få ha en dålig dag någon gång emellanåt. Men det är ju inte jättekul. Jag gjorde t ex en galoppfattning precis där hon stod och eftersom jag fick så mycket kritik för att jag kastar mig framåt i fattningen förra veckan så ansträngde jag mig extremt mycket och satt som ett tänt ljus och gjorde i mina ögon en jättefin fattning. Men det kanske bara var i mina ögon? Hade gärna velat få det bekräftat, men det fick jag alltså inte. Aja, det kändes bra i alla fall. Till skillnad mot förra gången.

Övningen var att rida på en volt vid A och C. Det låter ju oerhört simpelt och basic men tydligen slarvar vi alla med vägarna och rider bara som man ska på den öppna delen, resten av volten följer vi fyrkantsspåret. Så nu hade I satt upp koner som vi skulle rida innanför och utanför för att få en exakt rund volt. Det var faktiskt svårare än man kunde tro, i alla fall med Tösen som inte ville låta sig forma sig för innerskänkeln hur lättvindigt som helst. Det var också nyttigt, för åtminstone jag kände att det fanns fog för kritiken. Jag rider nog bara ordentliga volter på stora mittvolten, för där är man ju tvungen. På A- och C-volten så har jag nog tänkt lite slappt att hörnen blir en del av volten för det är ju inte precis som att man vänder 90 grader. Men det ska det bli ändring på från och med nu. 

I stallgången efteråt konstaterade vi att det bara är fyra veckor kvar av terminen, för den slutar samma vecka som det är Lucia. Ovanligt tidigt? men så började den också en vecka innan skolorna så det är väl därför. Nu spelar det ju kanske inte fullt lika stor roll för mig eftersom jag ändå har Lille P, men ändå. Ridskolan är ju alltid ridskolan. Men det blir kanske någon kul jullovsaktivitet? 

 

Hurra, Sverige-Ungern 30-25

Hann hem från stallet för att se i alla fall större delen av andra halvlek, och tur var väl det för radiosportens reportrar var för djävla negativa. Sen spelade kanske inte Sverige jättebra i första halvlek, men det slapp jag ju både se och höra i så fall. Och andra halvan av andra halvlek var super och Sverige vann och det var huvudsaken. Over & out.

Lille P vecka 45 2022

Blev bara två dagar med Lille P förra veckan eftersom jag var sjuk i fredags. När jag kom i söndags så stod han, inte precis vid grinden men en liten bit därifrån. Hagen han går i är rätt så kuperad, och det vanliga har varit att jag har fått knoga backe upp och backe ner för att hämta honom. Det har hänt att han har stått i närheten av grinden tidigare också, men då har han gått därifrån och jag har lik förbannat fått gå och hämta honom. Men igår så stod han inte bara kvar utan kom också självmant fram till mig (och mitt äpple). Det kan ju vara en tillfällighet såklart, men hoppas inte det.

Ridningen har gått lite varierat. I tisdags kändes han lite seg och motvillig, men igår var han pigg. Skritt på lång tygel går bra, skritt på tygel är lite värre för då vill han takta. I traven går det också rätt bra, även om han älgar på som bara den i början. Galopperade ingenting i tisdags eftersom han kändes lite seg, men igår testade jag ett par fattningar och det gick bra. 

Ägaren har nu bokat in att hon ska rida honom för tränare om några veckor, spännande. Då ska jag komma dit och titta, det ska bli så intressant att se hur han ser ut med ryttare och jag kan säkert lära mig något av det också. Jag vet ju liksom bara hur han känns att rida, men inte hur han ser ut när han blir riden. Ägaren vill gärna att jag också rider för tränare så verkar den här bra så ska jag med försöka boka upp någon tid. Det är en tjej som var med i samma gäng ponnyungar som min dotter när hon var i den åldern. Även min fd ridlärare Karin hörde till samma gäng, så det är väl bara att hacka i sig att de som i ens sinnesvärld alltid kommer att förbli små barn på B-ponnyer nu är vuxna och kan avsevärt mer än man själv. Hehe. 

Let's dance in style

Som väl är gick biverkningen av covid-vaccinationen över, kanske inte i ett nafs men ändå hyfsat snabbt. Slöade i soffan hela fredagen, till slut vet man inte om man har ont i kroppen p g a feber eller för att man har sett typ 18 avsnitt av Skilda Världar på raken. Gick och lade mig (i sängen) vid 20-tiden på kvällen, sov som en stock hela natten, vaknade halv åtta på lördag morgon och var pigg som en lärka. Gick ut och gick drygt 8 km och hade kunnat gå längre men Laban bröt ju av en klo förra söndagen och även om han inte haltar längre så är han nog fortfarande lite öm i den tassen tror jag, så man får kanske ta det lite nätt. Kom hem, lagade lunch (egentligen mest  för att få matlådor till veckan eftersom vi skulle gå ut och äta på kvällen), åt lunch, slappade lite i soffan och sedan åkte vi in till stan och mötte upp med dotter och barnbarn för middag på Pinchos. Kom hem, var ASMÄTT, sov dåligt på natten p g a det (tror jag i alla fall).

Igår var i alla fall en härlig dag! Gick min favoritrunda, som är 1 mil i kuperad bokskog. Kom hem, gjorde deg, bytte om, åkte till Lille P, blev löjligt glad för han kom mot mig i hagen istället för att jag får gå och hämta honom. Inbillade mig att han hade saknat mig eftersom jag fick ställa in fredagens ridning. Haha. Ryktade, red, pysslade i stallet, åkte hem, landade i soffan lagom till världscuphoppningarna började. Kul med två felfria svenskar i omhoppning! Ja, sen var det väl det gamla vanliga, baka bröd, koka ägg, fixa matlådor, diska och plocka, a neverending story. Landade i soffan framför Snabba cash 2. Blev äntligen klar med den andra säsongen. Alltså, den är bra men jag blir så djävla stressad av att se den, haha. Sen kan jag inte låta bli att tycka att fy fan vilket TRÅKIGT liv dom lever? De verkar ju tillbringa 99 % av sin tid att sitta och bara hänga i sina stora täckjackor. Om det är alternativet till att vara skötsam så vet jag inte om det känns så himla lockande faktiskt. 

Veckan som kommer är lite småknölig. Ska jobba hemma imorgon förmiddag, fast ska ta några timmar ledigt för att hinna med Lille P, sedan åka till jobbet och vara med på ett möte med några höjdare på eftermiddagen/kvällen. Sen kommer samma höjdare för ett möte på onsdag förmiddag. På torsdag ska jag jobba hemma och kan då förhoppningsvis få jobba ostörd med en presentation som ska vara klar till en genomgång nästa vecka igen. Men det beror lite på vad mötet med höjdarna renderar. Den som lever får alltså se, precis som vanligt. 

Åh nej, Sverige-Norge 25-27

Deppigt efter 60 minuters otroligt jämn kamp där Sverige spelade jättebra mot de som ändå är både regerande Europa- och världsmästare och där Sverige faktiskt precis lika gärna kunde ha vunnit. Men så blev det inte. Tyckte Sveriges kantspel var lite lamt, men försvarsmässigt var det ju fantastiskt. Och Katrine Lunde i det norska målet är ju för fan helt omänskligt bra. Men men. Nu väntar Ungern på måndag. 

Broarna

Det här är en bok som jag med största sannolikhet inte kommer att läsa klart: Broarna av Sebastian Johans. Detta är handlingen:

Kring år 1900 lämnar Carl och Ida-Levina Åland för Amerika. Där hittar de varandra och ett liv. Men möjligheternas land är också ett hårt klassamhälle. Carl bygger de stora broarna i New York och finner sin dröm om frihet, men för Ida-Levina finns framtiden inte där. Broarna är en stort upplagd roman som sträcker sig från förra sekelskiftet fram till den stora depressionen, när liv och samhällen rasar samman; en resa från fattigdom till fattigdom, under vilken ett nytt liv ändå går att bygga upp. Det är en berättelse om urbant liv i den gryende moderniteten, om samhällsbyggande, arbete och gemenskap, rotlöshet och längtan efter en plats att kalla hem -- men också en lågmäld historia om sorg och kärlek som tar vid där de stora utvandrarberättelserna brukar sluta.

Det lät ju som en bok helt i min smak, men näe, det ville sig inte. Vet inte om Vilhelm Moberg en gång för alla har lagt upp ribban för en utvandrarroman otroligt högt? Den här kändes lite blek och liksom intetsägande. Karaktärerna kändes platta och ointressanta, handlingen fragmentarisk. Den får en överkryssad frihetsgudinna av fem möjliga.

Värma händer

Har läst Värma händer av Katarina Widholm, fortsättning på Räkna hjärtslag.Detta är handlingen:

Stockholm, 1942. Den unga Betty från Hudiksvall är numera gift med sonen i doktorsfamiljen Molander där hon tidigare arbetade som hembiträde. Det är beredskapstider och ransonering men Betty tycks ha allt hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem i en av Stockholms nya villaförorter, tjusiga kläder och ett givande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet med Carl-Axel knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen hände med dotterns verklige far, den judiska universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.

En dag är Carl-Axel också borta och Betty måste reda ut hans trassliga affärer. Oron är stor över att hon och dottern Martina ska ställas på bar backe. Att kombinera modersrollen med yrkesarbete är inte lätt, särskilt som Betty har svårt att förlika sig med tanken på att själv ha ett hembiträde i hushållet. Av en slump får hon reda på att Martin lever - och bor i Gävle. Bara några timmars tågresa från Stockholm. Hennes ilska över hans svek är fortfarande stark, men ännu starkare är hennes önskan att återse honom.

Jag tyckte ju att Räkna hjärtslag inte var så tokig men kände mig mer tveksam efter den här. Det var ett väldigt tjat om Martin och historien med doktorn var ju helt obegriplig och det var ju förunderligt hur allting liksom bara löste sig hela tiden för Betty. Kändes osannolikt och att hon dessutom är kvillrande glad i princip hela tiden gör det inte mer trovärdigt. Den här boken får två ransoneringskuponger av fem möjliga.  

Till stallet istället, v 45 2022, pt 2

Styrde kosan mot stallet och Köttbullen. Vi var bara tre tappra själar som dök upp. Dagens övning var skänkelvikning, vilket ju sannerligen inte är Köttbullens paradgren. Det märks stor skillnad på att rida henne två gånger i veckan jämfört med att hon sedan i våras nästan bara har fått gå och lullat på nybörjar- och funkislektioner. Hon är dock på gång! Hoppas att någon kan gå över henne med klippmaskinen för hon har satt så mycket päls och blir så svettig att hon nästan löddrar efteråt. 

Vi red även sidvärtsrörelser i galopp och det gick väl SÅDÄR. Kunde väl ställa henne lite utåt men flytta bakdelen var omöjligt, då bröt hon av till trav per omgående. Aja, är ändå glad att få fortsätta kämpa på med min Köttbulle.  

Coronavaccin pt 4 och feber pt 2

Alltså här ska man vara duktig och ta sitt lilla samhällsansvar och covid-vaccinera sig och dessutom anstränga sig och säga uppmuntrande saker till sjukvårdspersonalen på vårdcentralen och så kommer universum och ens immunförsvar och ger en 39 graders feber. 

Minns inte när jag var hemma från jobbet och var sjuk senast (förra gången jag fick covid-vaccin-biverkningar var en fredag kväll och lördag) men är redan extremt trött på att ligga i soffan och glo på tv. Orkar dock inte göra så värst mycket mer och hoppas också det går över lika fort som det dök upp för det här känns ju riktigt ovärt. 

Makes the world go round

Vi fortsätter tydligen att sprätta pengar omkring oss. Förutom att betala för vattenläckor och köpa dyra bränslepellets så måste bägge bilarna servas. I min mans bil så har servicelampan lyst i vad som känns som ett ÅR, men å andra sidan kör han nästan aldrig med sin bil eftersom han har firmabil och firman ligger dessutom här i byn. Jag å andra sidan har ju kört rätt så flitigt med min som jag köpte 2014 och då hade den väl rullat 4000 mil. Nu står mätarställningen på 23000 dito, och den börjar väl komma i ett läge att det knappt är lönt att laga den om det skulle hända något dyrt. Då får vi klara oss med en bil, vilket väl inte ska vara något större problem så länge min man har kvar sitt jobb med firmabil och jag inte snärjer in mig i några nya föreningslivsaktiviteter som kräver att jag ska köra som en skottspole fram och tillbaka jämt och samt. Hur som helst så ska båda servas, min mans för att den där servicelampan som sagt lyst i evigheter och min för att det är dags (har ingen servicelampsfunktion) och för att den snart ska besiktigas. Har bestämt mig för att byta från den bilverkstad i grannbyn som jag/vi anlitat ända sedan vi flyttade hit för dels tycker jag dom har blivit sjukt dyra och dels så kommenterade killen på bilbesiktningen förra året att det nog snart var dags att titta till bromsarna, och då hade jag precis haft den inne på service och betalat pengar för att få bromsarna omsedda. Det duger ju inte. Nu byter vi till verkstaden här i byn som dels ligger på gångavstånd och dels har rykte om sig att vara sjukt trevliga. 

Det visade sig dock att nu var det dags för KAMREMSBYTE på min mans bil. Bara ordet gör ju att man ser åtskilliga tusenlappar fladdra iväg och mycket riktigt skulle det gå lös på cirka 15 000 för att få båda våra bilar servade. Och då är det BARA service (plus kamremsbyte på min mans bil dårå) inkluderat, sen vet man ju aldrig vad man hittar på min gamla skorv men ett inte alltför osannolik gissning är ju att bromsarna behöver fixas. Hejdå ett gäng andra tusenlappar. Blir så trött.

Jobbade som en liten iller igår, och så här såg min efter-jobbet-agenda ut:
1. Åka till Ica Kvantum och hämta ut ett paket som min danska kollega beställt med golfgrejer på en KAEMPE UDSALG. Sen visade det sig att det där golfföretaget bara levererade inom Sverige men då tänkte hon vara listig och skicka det till jobbet här i Sverige då, och sen skulle vår gemensamma chef ta det med sig till Danmark när han ändå var här på ett jobbmöte nästa vecka. Problemet var bara att det kom inte till jobbet utan det hamnade på Ica Kvantum. Mer om det senare. 
2. Svänga inom ÖoB (som ligger precis bredvid Ica Kvantum) för att köpa glödlampor.
3. Åka hem för att därefter
4. Träna
5. Hugga ved
6. Ligga och dra mig i soffan resten av kvällen. 

Hur blev då min eftermiddag? 
1. Åkte till Ica Kvantum, möttes av en person som bara gjorde sitt jobb. Som man skulle kunna tro var "vakt vid Guantànamobasen", inte en som stod och langade ut försändelser från PostNord. Problemet var att det stod på paketet "Att. Danska Kollegan Att. Danska Chefen, Företagets namn" men för att jag skulle få hämta ut det så måste det stå "Företagets namn, Att Danska Kollegan Att Danska Chefen". I det senare fallet kunde tydligen "vem som helst" hämta ut det, men i det förra namnet så räckte det inte ens om det var den ena eller den andra utan BÅDA måste vara på plats rent fysiskt (eller att ombudet hade deras fysiska körkort) för att kunna bärga min kollegas golfintresserade släkt och vänners framtida julklappar och födelsedagspresenter. Räckte i alla fall inte med att jag stod där och tjötade i säkert en halvtimme (kändes det som) samt visade upp alla möjliga mail där det framgick att min danska kollega inget hellre ville än att just yours truly skulle hämta ut detta. Det blev kalla handen i alla fall. Jamen det är väl i och för sig BRA på ett sätt med tanke på alla bedrägerier och grejer. Men tidsödande (för mig). 
2. Svängde inom ÖoB, kom ut med stearinljus, konserver, batterier (kändes som en preppingrunda?), ja allt UTOM glödlamporna som var det ENDA jag skulle köpa. Fick älga in i butiken igen för att kunna sprida lite ljus men ingen värme (eftersom det var LED) i mitt hem. 
3. Åkte hem för att därefter
4. Träna. Körde ett pass tabata, det gick bra, check på den.
5. Gick ut i trädgården för att hugga ved, kom på att visstja, där ligger ju min vitlöksskörd. Som i år blev sorgligt liten och inte på något sätt värd namnet. Hade innan bestämt att bara använda det lilla som blev som utsäde eftersom utsädesvitlök är så snuskigt dyr. Skulle egentligen ha planterat den i helgen men det blev inte av då, glömde helt enkelt bort det. Det blev det nu. Egentligen är det kanske för varmt, det är ju tydligen fortfarande meterologisk sommar. Men det är också snart mitten på november, så någon gång får man väl peta ner de där klyftorna. Så det gjorde jag. Sen gick jag upp i vedbacken och högg ved. Sen blev det mörkt ganska så omgående, så jag hann inte hugga alls så mycket som jag hade tänkt.  
6. Gick in, satt och vilade mig i form en stund, gav sedan hundarna kvällsmat och gick ut med dom. Sen kom jag in igen, duschade, satte på mig pyjamas, satte mig i soffan med sista avsnittet av Tunna Blå Linjen. Alltså, det MÅSTE ju bli en säsong till? Va? Fortsatte sedan med Snabba Cash 2. Sen kom min man hem. Han gillar inte alls den typen av (typ) verklighetsbaserad fiktion, men ändå kan han inte låta bli att sitta eller stå bredvid och engagera sig. Nu skulle jag försöka förklara vilka av alla dolska typer som hörde till vilket gäng, men så många gånger som "du jobbar för oss nu" har uttalats i den serien så är det fan inte lätt att hålla reda på alltså. 

Ja, det var väl allt som hände mig igår. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag. Idag är det dags för fjärde covid-vaccinationen. 

Åh nej, Sverige-Danmark 23-25

Bänkade mig i tv-soffan och räknade med en spännande match, men FAAN vad ingenting gick Sveriges väg? Har aldrig sett så många ribbträffar, tappade bollar, brända straffar och felpassningar som i första halvlek som slutade 13-5 till de rödvita. Två rätt tidiga utvisningar på Jamina Roberts gjorde att hon inte spelade så mycket, kantspelarna gjorde knappt ett enda mål, DEPPIGT var väl bara förnamnet. I andra halvlek kom Tyra Axnér in och började bomba in mål på distans så "vi" kunde börja knapra in lite. Men tiden tickade iväg och Danmark var ruggigt bra, det måste man ju tyvärr ge dom. Men Sverige vinner ändå gruppen, man hade haft råd med sex måls förlust men långa stunder såg det inte ens ut som att det skulle gå vägen. Men upphämtningen var magisk, synd att matchen inte var ett par minuter längre. Och Tyra Axnér! Nio mål på ungefär lika många minuters speltid. Nu måste ju pappa Thomas vara nöjd.   

Well you wore out your welcome with random precision

Jobbar hemma idag, rätt skönt med lite sovmorgon när man kommit hem sent från stallet och sen inte kunnat somna p g a att man är allmänt uppe i varv plus att ens man ligger bredvid och snarkar som om det inte fanns någon morgondag. Ute är det regnigt och ruggigt, en riktig novemberdag helt enkelt. Ser fram mot en slapp eftermiddag/kväll i soffan, efter att jag har jobbat, varit hos Lille P samt tränat pilates för det är vad som står på dagens agenda förutom handboll mellan Sverige och Danmark ikväll dårå. 

Jobbar med statistik, vilket jag perverst nog tycker är rätt kul, men hatar lite att göra det från kökssoffan och med en laptop när man är van vid en ergonomisk kontorsstol och två feteskärmar. Men det får ju gå ändå. Hade ett möte inbokat med min chef och tänkte passa på att ta upp en del saker som är lite känsliga och som jag av den anledningen inte kan prata med honom hur som helst om när jag är på jobbet p g a att våra lokaler är så himla lyhörda. Det är väl egentligen enda nackdelen med att ha en chef som inte är på plats. Hade laddat som tusan för detta möte, skickade t o m upp min man (som också jobbar hemma idag) på ovanvåningen för att riktigt kunna TALA UT. Kopplade upp mig, inget hände. Väntade i några minuter, tittade sedan i chefens kalender och såg att han satt i ett flygplan på väg till Paris. Sms:ade att jag utgick från att mötet var inställt och fick ett UNDSKYLD till svar någon timme senare när han hade landat. Så blev det med den saken. 

Kan vi tala lite om Tunna Blå Linjen? Som enligt mig är något av det bästa som gjorts på svensk television, men det betyder ju inte att jag inte kan fundera på vissa saker. Obs, har inte sett sista avsnittet än men vet ändå vad som hände p g a kunde jag inte låta bli att läsa trots att det stod "spoiler alert". Förra gången jag läste nåt om TBL när det stod "spoiler alert" så var det att Jesse hade legat med Fanny och det kom ju inte som någon direkt chock. Det här var ju såklart värre. Men hur som helst. Vad är det egentligen som gör att Leah är en sån fantastisk polis? För det tycker jag alltså inte att hon är. Inte så att hon är dålig, men hon gör väl ingenting som ingen annan gör lika bra? Eller vad har jag missat här? Sedan avsnitt ett i säsong ett så har det dividerats om hur outstanding hon är, men jag tycker nog att hon faktiskt är rätt svajig. Det kan man väl absolut få lov att vara även som polis, men vad ÄR det som gör henne till ett sånt stjärnskott? Plus ett duktigt destruktivt leverne, plus urkass ekonomi (på riktigt, om man har så urkass ekonomi så kan man väl inte gå på krogen, äta ute etc. MATLÅDA är vad alla ekonomiexperter rekommenderar och det är kanske svårt när man åker polisbil, men en liten kylväska med några mackor kan man väl ändå ta med sig? Vavava?). Nä, Leah är jag inte dödsimpad av. Är såklart dödsimpad av skådespeleriet och gestaltningen, men det är ju en helt annan sak. Sen det här med att exakt ALLA verkar ha extremt trassliga föräldrarelationer? Magnus' föräldrar är ju inget man blir glad över (man kan ju förstå att mamman lämnat pappan sån surgubbe som han är och det gör ont i hjärtat att Magnus ändå försöker vara sin pappa till lags på alla sätt trots att inget han gör verkar duga), Saras föräldrar verkar ju också rätt märkliga, Fannys morsa är bipolär (väl?) och Leahs föräldrar verkar ju inte heller segla upp på Parents of the year-listan.  Det är väl bara Jesse som står stadigt i alla väder? Älskar Jesse. 

Nä, nu ska jag väl gneta vidare innan det är dags för nästa möte. Med någon annan. Som kanske blir av? 

Till stallet istället, v 45 2022, pt 1

Igår fick jag rida Tösen. Det har jag ju gjort förr, så det skulle väl gå bra, tänkte jag. Fast senaste gången var 2020 och jag vet inte om hon har förändrats eller om det är jag, för någon speciell kemi tyckte jag inte vi fick till alls. Sen blev det ju inte bättre av att dagens övning var galoppombyte. Min ENDA tröst var att det inte gick som på räls för någon, i alla fall inte med en gång. För mig gick det inte alls, och det var väl bådas fel, men mest mitt såklart. Vi skulle galoppera in på diagonalen och över en bom och där skulle bytet ske. Först tyckte Tösen bara "tjoho, en markbom" och skuttade över som om det bara handlade om det. Inte bytte hon galopp för det. Sen skulle jag ju då lägga mig i och försöka hjälpa till, och då gick det ännu sämre. För då lutade jag mig åt det hållet som den nya galoppen skulle vara i, och då blev det kontraproduktivt fastän jag förmodligen tyckte att jag hjälpte till. Och sen låste det sig fullständigt för alla inblandade. För först sa ridlärare I att hästen skulle ha bakbenen under sig för att kunna göra bytet, och när jag försökte rida ihop Tösen så blev det inte bra, sen skulle jag rida på mer framåt och då blev det nästan sken av det hela, och ÄNDÅ inget byte. Och Tösen gjorde sig stenhård i munnen och lyssnade inte på något och jag blev sur för jag tyckte inte jag fick någon hjälp alls, utan fick bara rida på den där bommen gång efter gång utan att det funkade. Sista gången så nästan jagade I oss båda över den där förbannade bommen och då bytte hon, men inte fan var det med någon större värdighet.

Sen förklarade ridlärare I för mig efteråt vad jag gjort för fel (viker mig i sidan och liksom kastar mig framåt i fattningen/bytet) och hur jag skulle ha gjort istället (inte vika mig i sidan, inte kasta mig framåt), men det var väl så dags? Nu var det visserligen en annan i gruppen som hade stora bekymmer, inte med galoppombytet utan på det hela taget, och inte ens I kan ju klona sig och vara på mer än ett ställe samtidigt. Men jag blev ändå sur, fast mest på mig själv eftersom jag tyckte jag ridit som en påse skridskor.

Aja, det är väl bara att ta nya friska tag. Gör om, gör rätt, osv.  

Helgen ja

Har haft en helg som känts som att den gått i ett. I fredags var jag ju på dressyrkurs och sen var det bara hem, in i duschen och sen dimpa ner i tv-soffan och se Sverige slå Serbien i handboll. I lördags var jag ute med hundarna på långpromenad på förmiddagen och sen var jag på thaimassage på eftermiddagen. Kom hem och fixade middag som vi åt, sedan hade jag och min bror bokat in att vi skulle dricka vin på Messenger klockan 18.00 SHARP. Detvillsäga, vi sitter med kameran igång och varsitt glas i handen och snicksnackar om allt mellan himmel och jord. Inte lika kul som att göra det på riktigt, men funkar ändå förvånansvärt bra. Världsproblemen var lösta någon gång vid 21-tiden och sen gick jag och lade mig och tittade på någon dokumentärfilm om ett par som skulle skiljas (Kärlek och separation). Kom på en liten bit in att jag sett del ett av den (Kärlek och fiskpinnar) för längesen så jag var tvungen att leta upp den och se-om den först. Ja, sen somnade jag väl ifrån alltihop som jag brukar.     

Vaknade på söndagen, åt frukost, skulle gå ut med hundarna. Upptäckte att Laban hoppade på tre ben och när jag kollade så visade det sig att han slitit av en klo på vänster baktass. Han var inte ledsen för det, men någon långpromenad blev det ju av förklarliga skäl inte för honom. Fattar inte hur det har gått till, för det borde ju ha gjort ont som SATAN, men har inte hört ett ljud eller sett något blod heller för den delen. Lämnade Hilding hemma som sällskap och gick en mil med Tage och Remus. Så glassigt att bara gå med två hundar, och det trots att Remus börjar bli gammal och inte riktigt kan lyfta på benet i farten längre, utan måste stanna och liksom ställa sig tillrätta först, vilket är lite irriterande ibland eftersom man då måste stanna och vänta på honom och kissar en så kissar alla enligt hanhundslogiken, så det blir liksom inget flyt. I själva skogen är det inte ett stort problem, men vägen dit och hem ju genom byn och där går ju alla med sina hundar, detvillsäga att det finns tusen stenar, träd, gatlyktor med mera som måste luktas på och markeras. 

Gick min vanliga söndagsrunda som är rätt kuperad. Kände mig STARK så jag småjoggade vissa delar av rundan och det kändes skitbra (senare på dagen fick jag såklart ont i ryggen som ett brev på posten, men det fick det banne mig vara värt). Kom hem, satte bröddeg, städade hos hönsen, åkte till Lille P, kom hem igen, duschade, tittade på världscupen i hoppning och fick till min glädje se Henrik von Eckermann vinna hela rasket. Sen blev det bråttom att baka och laga middag innan det var dags att bänka sig framför handbollen och efter en lite nervös första halvlek kunna njuta av att Sverige spelade skjortan av Slovenien. I Slovenien, så det var ju ett himla hallå som det alltid är när det är Balkan-lag involverade. Hade blivit tokig, eller åtminstone döv, av att befinna mig på plats men nu gjorde jag ju inte det. 

Ja, sen var ju helgen i princip slut? Blev lite panik för både jag och min man hade glömt att sotaren skulle komma som idag då, så det blev en liten diskussion som mest påminde om diskussionen man hade om vem som skulle vabba när barnen var små, om vem som skulle hålla sig hemma mellan 8-10 och det slutade med att min man offrade sig. Själv hade jag ju bestämt mig för att jobba hemma på torsdagar, men kom sedan på att på torsdag ska jag ju få fjärde covid-sprutan och det på en vårdcentral nära mitt jobb, så om jag ändå måste baxa mig in till stan för det så känns det ju otroligt onödigt att jobba hemma. Hoppas jag slipper biverkningar den här gången. Första två gångerna kände jag ju ingenting mer än lite öm i armen efteråt första gången, ingenting andra gången, men tredje gången: BÄÄM, feber och värk i kroppen. Så oklart hur kroppen kommer att reagera nu på den fjärde sprutan? Ingenting eller jätte-jättefeber? Känns som att allting kan vara möjligt här. Den som lever får se. 

Till stallet istället, v 44 pt 2 + Lille P

Var på dag två av dressyrkursen i fredags. Hade redan innan bestämt mig för att bara jobba med  Trotjänarinnans framåtbjudning och så fick formen komma när den kom, nu när jag vet att det inte är lönt att bråka med henne om den förrän hon kommit igång. Det var ju rätt väg att gå, visade det sig, för nu kändes det som att vi fick till en helt annan kommunikation. Kan också ha att göra med att jag hade sporrar, det hade jag inte i torsdags och då tänkte hon kanske att jaja, nu kan man väl ta det lilla lugna. Men nu jobbade hon på riktigt bra och formen blev också riktigt trevlig efter en stund. 

Vi red en övning med halva framdelsvändningar i varje hörn på en liten fyrkant och det gick bra. Är ju som sagt inte så dumt att rida en skolad häst emellanåt, för då kan jag ju också fokusera lite mer på mig själv och vad jag gör och hur jag sitter osv. 

Är generellt nöjd med upplägget på den här dressyrkursen, även om jag fortfarande tycker att det kändes mer som två vanliga ridlektioner än en dressyrkurs och att priset därmed var något i överkant. Men men. 

Veckan med Lille P har varit bra. I fredags testade jag att galoppera för första gången. Det blev såklart inga fina fattningar, men galopp blev det och rätt galopp i båda varven blev det också. Så nu har vi det att jobba vidare med. Det går rätt bra i traven även om det blir lite vingligt ibland. Skritten går sådär, där vill han bara takta för att (gissar jag) komma undan. Men det är bara att leta vidare efter knapparna. Han är (så här långt i alla fall) generellt sett rätt så okomplicerad och accepterar det mesta med jämnmod. Nu tar jag förvisso det väldigt försiktigt och sätter inte jättemycket press på honom eftersom han dels är så ung och dels inte i någon kondition att tala om. Har i alla fall börjat jobba honom lite i trav på böjda spår och tycker det funkar riktigt bra, han söker sig framåt-nedåt och balanserar upp sig själv skapligt för det mesta. Kul.

Ikväll ska vi börja ett nytt block i Bästa Måndagsgruppen™ och då lär jag väl få ny häst igen. Men det ska väl bli kul, hoppas jag i alla fall. Eller: GULP? Den som lever får väl se. 

Hurra, Sverige-Slovenien 33-22

Helgen avrundades med en fenomenal match som var lite svajig i första halvlek, men i andra så var det skolexemplarisk kross. Ryde spikade igen målet, försvarsspelet var ju fantastiskt, anfallsspelet briljerade. Underbart. Nu väntar Danmark på tisdag.