Jaha, där gick ännu en helg till historien för att aldrig mer återvända. Det har varit s-v-i-n-k-a-l-l-t. Dörren på bilens förarsida har frusit så jag har fått krypa in via passagerarsidan för att kunna öppna bilen inifrån, vilket kanske är något av det mest ovärdiga man kan göra på en parkeringsplats. Nä, jag föredrar en vinter med plusgrader, mulet väder, regn och snålblåst alla dagar i veckan framför det här, sen kan jag väl hålla med om att det är fint med rimfrost och att torr luft inte alls upplevs som lika kall som den där råa fuktiga kylan, men det behöver ju inte betyda att jag vill ha minusgrader.
I fredags var det julfest på jobbet. For hem, tog ut hundarna i trädgården, sprang ner i källaren för att hämta en tom PET-flaska för att kunna byta ut hönsens vatten, upptäckte en stor PÖL på golvet. Man vill inte ha omotiverade vattenpölar! Kunde liksom inte riktigt härleda var den kom ifrån, det var inte från frysen i alla fall, utan det såg ut att ha runnit från en hylla där jag har mina preppers-dunkar med vatten. Tänkte att någon av dom kanske hade läckt, men hann inte undersöka saken närmare eftersom jag även skulle iväg och ta hand om Lille P, men det verkade logiskt och jag hittade även en dunk som var tom.
For iväg till Lille P, kom hem igen samtidigt som min man, frågade om han visste något om vattendunkarna men han sade sig vara oförstående. Jag bad honom gå ner och kolla medan jag slängde mig i duschen. När jag kom ut ur duschen hade han lokaliserat att ett element i hallen rostat sönder och stod och läckte vatten ner i källaren. JAMENVADFAAAN? Köp ett gammalt hus, sa dom. Det blir kul, sa dom. INTE, sa jag, i alla fall inte när sånt här händer och varför ska det hända just en fredagskväll? Men som tur är så fick min man tag på nån på hans jobb som kunde få tag på nån som kunde komma och fixa det lite snabbt och lätt, men det kändes väl lite sådär att bara "jamen hejdå, nu sticker jag på julfest dårå" och lämna honom med allt bök, men det var ju inte så himla mycket jag hade kunnat bidra med där i alla fall och rörmokare var ju på väg (mötte honom när jag gick till bussen). Som straff för detta mitt lättsinne så var bussen 45 minuter sen, så där fick jag stå och huttra. Tur i alla fall att jag inte var såkallat festklädd, hehe.
Julfesten skulle vara på jobbet med mat från en lokal cateringfirma som var något av en besvikelse. Är ju inte överdrivet förtjust i julmat ens om den är riktigt vällagad, och det var inte den här. Köttbullarna var helt gråa utan tillstymmelse till stekyta, och prinskorven, i alla fall den jag åt, var inte genomstekt. Janssons frestelse var i mina ögon alldeles för salt, och resten var väl okej men kändes mest av allt industrilagat och massframställt. Sen satt vi så dumt med för det gick liksom inte att prata med dom som satt mitt emot p g a att dom hade satt ihop en massa små bord till ett jättestort så den som satt mitt emot en satt en halvmil bort, kändes det som. Jag satt dessutom på en kant så den enda jag hade vid min sida var en person som inte ens är anställd hos oss utan sköter en outsourcad tjänst, men som blivit inbjuden eftersom hen känner platschefen privat. Lite märkligt, men men. Hur som helst satt de två och pratade med varandra hela kvällen och drog en massa skrönor från sin förra arbetsplats som jag redan hört tusen gånger. Gäsp, liksom. Lämnade vid 21 och var hemma strax innan 22, ångrade att jag ens hade gått dit. Precis som när jag lovade att jag aldrig mer skulle äta smörgåstårta så kanske det är läge att utfärda ett liknande löfte för julfester?
Min man och en för mig obekant rörmokare hade gjort en stark insats med det läckande elementet och det är numera bortkopplat. På ett sätt var det ändå tur i oturen att det var just DET elementet. Vi har nämligen bara en ytterdörr och har i alla år pratat om att det skulle vara najs att ha en altandörr så att man till exempel bara kunde öppna den och släppa ut hundarna i trädgården. Eller för den delen slippa öppna och stänga både ytterdörr och grind varje gång man ska baxa ut saker till grillningen. Men på det enda stället där det är rimligt att sätta en altandörr har det suttit ett element, och det är ju inte bara att koppla bort ett element ur ett vattenburet värmesystem utan det är ju pannor som ska tömmas och rör som ska pluggas och kapas och så vidare, och därför har detta projekt blivit en sån himla trestegsraket. Men nu blev ju första delen mer eller mindre gjord av sig själv, så vem vet, sommaren 2028 kanske altandörren är på plats? Hehe.
På lördagen vaknade jag rätt tidigt och gick ut på långpromenad med hundarna. 1,5 mil senare var jag nöjd med den insatsen. Kunde konstatera att det funkar att gå i badskor även om det är minusgrader ute. Har tänjt på gränserna successivt, man vill ju inte sluta som Raskens med en förfrusen fot (och döden, goddamnit). Men det gick fint att promenera med badskor i kombination med ett par strumpor även när det var fem grader kallt, frös lite den första kilometern eller så, men sen var det 100 % härlig barfotakänsla. Men då var det ju barmark, tror inte det funkar lika bra i snö men det återstår väl för mig att utforska antar jag.
Kom hem och tränade ett pass pilates, sedan städade jag hönshuset och gick till affären och hämtade ett paket som Post Nord skickat ett tjat-sms om att jag skulle hämta. Post Nord har inget tålamod, fattar att de vill att man ska hämta sina grejer men alla kanske inte kan släppa allt och rusa till utlämningsstället i samma sekund som deras sms kommer? Aja, tågade hem igen och tände en brasa, slängde mig i soffan och låg där och läste Stephen King och hade det gött. Min man skulle på julfest med sitt jobb, så han lämnade hemmet och kvar låg jag och kollade på Nobelbanketten. Gick och lade mig vid 22 och min man kom hemdrällandes vid 02, fattar inte hur han orkar? Mig är det uppenbarligen ingen som helst tåga i när det kommer till julfester, men man kan ju inte vara bäst på allt.
På söndagen åkte jag iväg vid 9.30 för att rida Lille P, sen hem och byta om och bylta på mig fler lager kläder än någon kunde räkna och så iväg igen för att hjälpa min kompis med ett litet firande av hennes hundträningsföretag. Ni var väl inomhus? frågade min man när jag kom hem några timmar senare och förkunnade att jag nog aldrig mer skulle bli varm. Nej, vi var utomhus i åtta bistra minusgrader, och trots varma kläder och underställ och dubbla sockar så kände jag mig som ismannen Ötzi. Var inget problem så länge man var i rörelse, men den sista timmen så stod jag i princip stilla och i ett moment kunde jag inte ha vantar på mig så det gjorde ju inte saken bättre. Brrrr. Vinter och jag är inte kompatibla. Jaja, tur ändå att man har sina kaminer. Eldade igång en brasa, kokade vatten och "lagade" en kopp Varma Koppens minestronesoppa som jag spetsade med generösa mängder sriracha och sen var det gött att leva igen.
Jamen det var väl helgen det? Nu väntar en jobbig jobbvecka med massor av grejer inbokade. Har till och med fått ställa in Lille P imorgon p g a utbildning på jobbet. Och på fredag ska jag besikta bilen. Men nästa vecka är det ganska lugnt. Som det ser ut nu så är det enda jag har inbokat ett möte på måndagen, ett litet avstämningsmöte med min chef på tisdagen plus att jag har avsatt tid för att göra nån powerpointpresentation som egentligen inte behöver vara klar förrän i januari, men det är ju aldrig fel att ligga i framkant. Det känns ju inte så betungande, så det är väl dit jag får sikta när jag får tunnelseende av att titta på denna veckas kalender. Plus att jag inte har någon ridning nästa vecka, för ridskolans termin slutar den här veckan och Lille P ska också vila i några veckor från och med nästa måndag. Älskar visserligen att rida, men så här års är när det mest är kallt och mörkt och bökigt så är det inte helt odelade känslor. MEN! Nästa onsdag är det vintersolstånd och sen har det vänt. SEN HAR DET VÄNT.
