En bild säger mer än tusen sverigedemokrater, eller nåt.

Den här bilden. Så djävla klockren alltså. Gott nytt år och hoppas att 2015 blir året då Sverigedemokraterna tar sin unkna människosyn och bara lägger ner verksamheten för gott.

Ja, man kan ju åtminstone få drömma. 

Lista över 2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Åkte till Gotland! Det var fint. Jag tävlade även bruksspår med Remus och blev uppflyttad på första första försöket. Den ena domaren hade aldrig varit med om att flytta upp en tax, den andra domaren hade aldrig ens dömt en tax, båda hade varit domare i ungefär 200 år. Jag tävlade några gånger i agility (men kommer nog inte att satsa jättemycket på det som det ser ut nu). Jag var också på mellandagsrea, jag ska väl inte säga att jag ALDRIG har gjort det förut, men senast var 1985. Då var jag gravid, svimmade inne på H&M och inte en jävel brydde sig. Trist att behöva kravla sig upp och vackla ut i friska luften all by myself. Den här gången gick det dock bättre. 

Genomdrev du någon stor förändring?
Bestämde mig för att min löparkarriär fan i mig får vara över nu. Har i princip varit konstant mer eller mindre skadad sedan 2009, NU RÄCKER DET. Men det är bittert.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Eller nu när man är i min ålder är det väl snarare "barnens vänner" som blir föräldrar, men det räknas väl det med.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Minns inte datumet, men det var ju djävligt trist att vakna upp och så hade Sverigedemokraternarasisterna fått 13 % av rösterna i valet.

Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte.

Vilka länder besökte du?
Är ju ingen direkt globetrotter, men vi gjorde en en dagstur till Köpenhamn zoo i påskas.

Bästa köpet?
Min nya bil och framför allt MIN ELCYKEL. Åh, jag älskar den.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag kan inte minnas någon sån där riktig WOW-grej, tyvärr.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Ledighet! Det var mycket jobb och mycket på fritiden och även om fritidsgrejerna var roliga i sig så blev det till slut under en period så mycket att det mer kändes som tvång än roligt. Så lite mer balans där kanske.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade kunnat träna mer, men måndagsexemplaret till kropp blir inte utsedd till Årets Medarbetare direkt.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Vardagstjafsat om småsaker som egentligen inte har någon betydelse.

Favoritprogram på TV?
Är ju något av en sucker för program i stil med Bonde söker fru, Farmen, Robinson och liknande. Annars ser vi mest serier, i år har vi väl sett The Walking Dead, Sons of Anarchy, Breaking Bad, Orange is the new black, Game of Thrones. Och säkert några till. Häromdagen såg jag Rainer Hartlebs senaste film om Jordbro som var A-MA-ZING. Älskar Jordbrofilmerna, har sett alla säkert 10 gånger. Var. 

Bästa boken du läste i år?
Oj, jag läser ju jättemycket. Stallo av Stefan Spjut var kanske inte den litterärt bästa, men den var onekligen väldigt fascinerande. Jag tänker på den rätt ofta fortfarande, måste nog läsa-om den snart.

Största musikaliska upptäckten?
Pass. Har inte gjort några direkt nya upptäckter vad jag vet.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Vi brukar lite skämtsamt sätta "att överleva" som främsta mål, och det gjorde jag ju förstås. Fick överta en drös nya ansvarsområden också, tveksamt dock om jag ser det som en framgång än.

Största framgång på det privata planet?
Det får väl vara hundtävlingarna då. Remus blev som sagt uppflyttad till lägre klass i bruksspår och han fick titlarna LP II och RLD F. Hilding blev viltspårchampion och fick även RLD N.

Största misstaget?
Dålig planering som orsakade obalans i jobb/fritidskvoten.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det är nog ungefär samma, i genomsnitt åtminstone. I vissa avseenden har 2014 varit rätt rövigt, men det har förstås varit mycket kul grejer också.

Vad spenderade du mest pengar på?
Bil! Jag sålde The Queen of Volvo från 1990 för 6000 kr och köpte en Kia C'eed från 2011 för 119000.

Något du önskade dig och fick?
Är inte så mycket för det där med att önska. Herren hjälper den som hjälper sig själv.

Något du önskade dig och inte fick?
En fet löneökning.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Minns inte riktigt? Lägger inte så stor vikt vid min födelsedag nuförtiden.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det säkert, men inget som jag kommer på direkt sådär.

Vad fick dig att må bra?
Skogspromenader. Älskar att bo där vi bor, där man har skogen några minuter bort och där kan man gå i TIMMAR utan att möta en käft.

Vem saknade du?
Håkan (RIP). 

De bästa nya människorna du träffade?
Vet inte direkt om jag har träffat några nya människor? Är helt osocial och umgås ju knappt med någon, så det får bli pass.

Mest stolt över?
Mina barn. Lätt de två bästa sakerna jag gjort ever. 

Högsta önskan just nu?
Att alla jag känner får vara friska, att det inte händer några stora katastrofer och att 13 % av befolkningen ska tänka om och låta Sverigedemokraterna försvinna ut från den politiska scenen.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 
Ingenting, är ju en vanemänniska och gillar när allting är ungefär likadant, hahaha. Nä, men förhoppningsvis ska jag kunna träna lite mer nu när jag har slutat springa och förhoppningsvis inte behöver vara skadad hela djävla tiden.

Ho ho ho

Idag ska julen firas med föräldrar och barn och barnbarn, ty vi gör inte mycket väsen av den 24 december i den här familjen. Det lär inte bli mycket väsen av idag heller, men lite. Har stekt en årsförbrukning köttbullar och gjort äggen. Dekoration av ägg är liksom min grej, i år blev det med majonnäs, grönkål, tomat och dill. Och värpta av glada höns som går ute och pickar på en gård inte långt härifrån (viktigt).

Igår började vi titta på Pretty Woman. Oklart varför. Skulle en prostituerad kvinna som lever på glid i samhällets utkanter vara så glad och oförstörd och fräsch som Julia Roberts karaktär? SKULLE INTE TRO DET VA.

Har även läst ut Bridget Jones tredje dagbok, Mad about the boy av Helen Fielding. Gillade den inte. Eller Bridget Jones är väl lite charmigt tokrolig sådär, men jag gillar inte budskapet, att meningen med livet är att till varje pris fånga en man, och att vägen dit tvunget ska kantas av bantning, vaxning, klädinköp och allmänt göra sig till, plus att manskaraktären tydligen alltid måste vara sådär manligt trygg och säker och kan med ett charmigt småleende ha överseende med att kvinnor generellt är en flock vimspottor som inte klarar av någonting utan att toka till det.

Så nä. Det var inte dagens boktips från mig. Nu ska jag instagramma årets ägg. God jul.

God rest ye merry gentlemen

Slöar i soffan framför Stockholm Horse Show. Då är det jul på riktigt även om själva showen var för flera veckor sen. Men kul att se höjdpunkterna nu när msn aldrig blir färdig att masa sig dit och inte riktigt tycker det känns värt det heller. Alldeles för mycket folk för en som hatar trängsel, och sen KAN vissa bitar bli lite tjatiga och långrandiga, typ tomteparaden. I år blev jag mest impad av Garde Republicane (reservation för felstavning) som hade en helt fantastisk kadrilj med hästar och motorcyklar. Tråkigast var agilitytävlingen, andra år brukar ryttarna tävla med sina egna hundar och då kan det gå exakt hur som helst (vilket är det roliga), men i år hade de hyrt in proffs-agilityhundar som det i princip bara var att peka ut riktning för. Ingen sport ju!

Idag hade vi följande på agendan: handla, gå på apoteket, möte på banken för att styra upp pensionssparandet när nu avdragsreglerna ska ändr...ZZZZZZ. Ungefär så mycket såg jag fram mot det mötet. Smarta som vi var stökade vi undan handlandet och apotekandet innan banken, för det sistnämnda drog ut på tiden så in i bängen så till sist var vi så trötta och hungriga att vi bara höll med om allt, typ. Men det blir säkert bra. Känns vuxet om inte annat. 

Mättjan

Idag bestämde vi att vi skulle unna oss lite lyxfrukost på jobbet eftersom det var fredagen innan jul. Äggröra, bacon, gott bröd, ost och skinka stod därför uppdukat och var bara att börja glufsa i sig. Vilket alla gjorde. Kan ju säga att anstormningen till och trängseln vid mikrovågsugnarna var alldeles otroligt beskedlig när det några timmar senare var dags för lunch. Alla var helt enkelt fortfarande proppmätta. Som om det inte vore nog med det kom någon leverantör förbi och langade av en tårta i storleksordningen XXL med önskan om en god jul.

Tårta brukar ju vara en stämningshöjare. Men idag var det ingen som så mycket som lyfte på locket för att sondera terrängen. Alla var äckelmätta. "Vi får ta den på eftermiddagsfikat", sa Magnus tappert. Hur det blev med den saken vet jag dock inte eftersom jag slutar innan denna händelse.

Är fortfarande äckelmätt. Måste ut i skogen och powerwalka nu, för ikväll kommer barnbarnen och det sammanfaller så olyckligt med att Sverige ska möta Norge i semifinalen i handbolls-EM. Tänkte muta dom med popcorn och skumtomtar så att jag får tv-tid och då KAN det hända att det slinker ner en näve i undertecknads foderlucka också. Vi får väl se hur länge man stär sig på lyxfrukost och lunchlåda med pulled beef, potatismos och brysselkål. Länge, förutspår jag i detta nu.

"Svett är bara fett som gråter"

Ovanstående är ett citat från Paolo Roberto, som jag drivs av något slags hatkärlek till. På den tiden han var Kungen av Kungsan tyckte jag han var en idiot av stora mått. Sen gick det väl ett antal år när jag tyckte att han lite gled fram på en räkmacka, alla som är på glid blir ju knappast uppbackade av Staffan Hilderbrand och får jobb som dörrvakt och blir behandlad som vargen i Bamse som alltid får en ärlig chans även om han betett sig som ett svin. Sen började jag ändå gilla honom, tyckte han sa bra och roliga saker om träning (typ: om det hade varit lätt att komma i form så hade ju ingen varit otränad) och mat. Började följa honom på instagram, det var en del roliga diskussioner med LCHF-fanatiker som var ganska underhållande, men efter ett tag blev det rätt tjatigt det här med att det finns INGA ursäkter för att inte träna (vilket känns som ett hån mot den som inte vill annat men som har ett måndagsexemplar till kropp som är trasig mest hela tiden) och sen kom det någon förlöjligande känga mot feminister och vänsterpartister och gudvetallt. Så då slutade jag följa honom och så var det väl inte mer med det.

Hur som helst. Svett är bara fett som gråter, det är ju ett roligt och lite lagom peppande uttryck i stil med "pain is weakness leaving the body" (fast om det hade varit sant hade jag varit lika stark som Hulken vid det här laget med tanke på alla mina krämpor. Mitt favorituttryck är annars "Keep breathing, that's the key. BREATHE!" som Gimli i säger när han knatar på med sina korta små ben efter Legolas och Aragon i Sagan om de två tornen. Ungefär så som jag känner mig när jag är ute och springer med andra. En parentes).

Idsg har jag i alla fall fått reda på att Paolo har FEL. Läste en artikel som handlade om vart fett egentligen tar vägen när man går ner i vikt, något jag faktiskt aldrig funderat över. Så här är det i alla fall: Fett lagras in i fettcellerna som triglycerider, som är molekyler som består av kol, väte och syre. När man går ner i vikt spjälkas triglyceridmolekylerna till (mest) koldioxid och (lite) vatten. Det mesta av fettet som försvinner gör det alltså via utandningsluften. Tappar man 10 kg fett är det 8.4 kg som avgår i form av koldioxid, resten blir till vatten som försvinner via urin och avdunstningar.

Nu undrar jag bara: om folk skulle börja gå ner väldigt mycket, hade det i så fall påverkat växthuseffekten? Behöver till exempel Viktväktarna börja tänka på att klimatkompensera? Plantera ett träd för varje kilo nån gått ner, det hade kanske inte varit en så dum idé?

(Det stod också i artikeln att man inte kunde gå ner i vikt genom att hyperventilera. Tur att de är tydliga där, annars hade väl det blivit en rubrik för kvällstidningarna som hette duga: SÅ GÄR DU NER I VIKT BARA GENOM ATT ANDAS. Nästa gång det är nyhetstorka blir det väl istället: BANTNING - DET NYA KLIMATHOTET eller nåt i den stilen. Tänkte knorra till en avslutning som inkluderade något i stil med "att leva på luft" men det får väl vara någon måtta på roligheterna känner jag.

"Du är inte min talman"

Alltså, det här:

Är ju bara så djävla bra. Likaså uppföljarna "Shalom herr talman" och han som inledde sitt anförande med att säga "herr talman" på nordsamiska. Go go go!

Och vad är det för övrigt för djävla trams att man måste inleda sitt anförande med "herr talman"? Det är förvisso inget som SD har hittat på utan har väl varit så sen urminnes tider, men det är ju ändå 2014 nu. Känns ju helt mossigt och låter som om man levde i en tid där gemene man skulle stå med mössan i handen och bocka för "patron" och "skolläraren" och "klockaren" och allt var det var. Väx upp.

Sen är det så här: Det snackas om att man ska "respektera demokratin" (kommer ofta som ett argument så fort någon tycker någonting dåligt om SD). Men Adolf Hitler blev ju också vald i ett demokratiskt val, och enligt min världsåskådning så var Goda Människor™ alla de som på olika sätt protesterade eller motsatte sig detta och den politik som fördes, trots att de riskerade obehagliga repressalier och till och med livet. De riktigt ondskefulla var förstås de som aktivt arbetade för nationalsocialismen på olika plan, men, observera följande, de nästan lika onda var alla de som lät allt detta hända runt omkring sig, de som intalade sig till övertygelse om att Hitler var bra för Tyskland och att Auschwitz nog bara var en korvfabrik. I demokratins namn? Okunskap? Bekvämhet? Vet ej, men det ska fan inte behöva hända en gång till. Sådär, nu är det sagt.

Bokrecension

Har läst Orange is the new black, boken som bygger på tv-serien som ju är based on a true story som det heter på svenska nuförtiden. Jag gillade serien, tyckte den var kul och med lite oväntade vändningar även om jag tyckte att Piper var/är mer än LOVLIGT korkad ibland.

I normala fall brukar ju en bok liksom tillföra en extra dimension som filmen saknar, helt enkelt för att om man filmade varje detalj som en bok tar upp skulle väl en genomsnittlig långfilm bli sisådär tio timmar lång. Det är väl marigt att finansiera såna där mastodontfilmprojekt kan jag tänka, så därför blir väl filmer i bästa fall som boken fast lite mer avskalad. Orange is the new black var lite tvärtom. Verkligheten gör sig väl sällan sådär jättebra som actiondrama, så man kan väl säga att manusförfattarna har skruvat till både karaktärer och händelser några extra varv. Rätt många varv ibland, för med "facit" (tv-serien) i färskt minne tyckte jag inte att boken handlade om någonting alls. Alltså, jag kände ju igen karaktärerna och så, och så väntade jag mig väl någon smaskig scen från serien, men nä. Det var mest en massa beskrivningar av folk men ingen direkt handling. Antar att det är helt så som det går till i verkligheten på ett fängelse, men det hade nog varit bättre att läsa boken utan att ha sett tv-serien först. Kanske inte sen heller för då hade man väl stört sig på att det inte är som i boken.
Man är ju uppenbarligen aldrig riktigt nöjd.

Försäkringskassan!

Igår vabbade jag för första gången på hundratals år. Nuförtiden får ju vem som helst vabba, givet att man har ett sjukt barn i sin relativa närhet då. Det hade jag, nämligen barnbarnet Oliver som går på cirka sin åttiofjärde penicillinkur och behövde passning. Och då tänkte jag att näe, nu ska jag fan inte slösa en semesterdag på att sitta och glo på debila barnprogram en hel dag, utan nu ska jag hardcore-vabba med ersättning från Försäkringskassan.

Förr så ringde man försäkringskassan och anmälde "vård av barn" (man sa så på stenålden, akronymen "vab" var inte uppfunnen då) och några dagar senare fick man hem en blankett som man fyllde i och skickade tillbaks och en obestämd tidsrymd senare ramlade det in lite slantar på kontot. I nådens år 2014 fick man ringa försäkringskassans kundtjänst och prata med en robot. "Säg ditt ärende", uppmanade han mig och jag svarade "vård av barn", för det var ju det uttryck som fanns i min glosbok. "Gäller det vab", snäste roboten tillbaks och jag medgav att så var fallet och tyckte att om han nu fattade vad jag menade så kunde han väl bara lotsa mig vidare istället för att mästra mitt ordval. Hur som helst, efter lite tricksande hit och dit fick jag till slut prata med en människa. Om man vabbar för någon annan måste det nämligen upprättas ett "samband" mellan mig och barnet i försäkringskassans system, och det är man uppenbarligen inte betrodd att administrera själv. Jag fick uppge Olivers personnummer och så blev "sambandet" upprättat. Här försökte jag vara lite smart och proaktiv och smussla in även sambandet mellan mig och Adrian ifall jag skulle behöva vabba för honom någon gång, så hade man ju sparat ett telefonsamtal liksom. Men så jobbade inte försäkringskassan, utan det sambandet fick man ta "när det blev aktuellt". Jahaja.
Frågade om allt var klart nu, men det var det förstås inte utan jag skulle antingen in på försäkringskassan på nätet eller ladda ner deras app och göra en anmälan. Laddade ner appen och det var ju apsmidigt, bara att peta in Olivers och mitt personnummer och så var det klart. Trodde jag. Fast det är inte som förr när allt var "klart" i och med att man fyllt i och skickat iväg den där anmälningsblanketten, utan nu var man tvungen att gå in när man vabbat klart och ansöka om ersättning, och det är klart, appen kan ju inte veta hur länge jag ska vabba. Så det gjorde jag idag, men då stod det att jag inte hade någon anmälan och om jag ville ha ersättning så skulle jag gå tillbaks och göra en. Lydig som man är gjorde jag som appen sa, och plötsligt hade jag TRE djävla anmälningar, två från igår och en för idag, och inte gick de att få bort heller. Loggade in på "Mina sidor" på nätet för att få lite bättre överblick, men den enda unge jag kunde välja att vabba för där var Leo. Eftersom han är 23 år så det kändes ju inte som att det var helt aktuella uppgifter, så jag fick lotsa mig igenom hela prata-med-robot-proceduren en gång till för att få prata med en människa på kundtjänst. Som sa att jag inte kunde ansöka om ersättning eftersom föräldrarna till barnet måste skriva på en blankett som skulle skickas av dom. JAHA, kunde inte människan jag pratade med igår ha upplyst mig om det då? Suck, suck, dubbelsuck.

Så nu väntar jag på blanketten som ska fyllas i och skickas in. Precis som det var förr med andra ord. Pengarna kommer väl lagom till påsk eller så. "Tur man har skogen", som vi brukar säga i min familj.

Heja Sverige!

Har precis sett Sverige vända ett 2-8-underläge och avsluta EM-gruppspelet med att klå Frankrike med 29-26. Kan bara hända i handboll, som vi brukar säga.

Det blir väl en liten rubrik i 12-punktersstorlek eftersom det var damerna och det är väl inte värt att uppmärksamma, förutspår jag. Men vilken match. SÅ SPÄNNANDE. Heja Sverige friskt humör.

Söndagsfriden härskar...eller?

Den här helgen har ägnats åt: långpromenader, läsning och långkok. Delvis i alla fall för idag gör jag pulled beef. Igår vegetarisk lasagne med grönkål och fetaost, inte så långkoksbetonat kanske, och i fredags pumpasoppa, som jag lagat vid något annat tillfälle och nu således bara behövde ge ett hastigt uppkok. Men det kändes mäktigt att inleda med lite allitteration.

På dagens långpromenad gick jag förbi ett hus som ligger rätt ensligt och som har stått obebott fram till i somras. Då fanns det plötsligt ett par husvagnar där och folk som renoverade. Inget konstigt med det. För någon månad sedan gick jag förbi och kikade in lite diskret (ja, jag är generellt nyfiken) och noterade att det stod en karl i vad jag tror är köket. Idag passerade jag där igen, då hade det smällts upp en rejäl hundgård i ett hörn av tomten, och denna hundgård beboddes av vad jag tror var en flock kaukasiska ovtjarkor, som ju är kända för att inte släppa en jävel över bron. Jag hade inga som helst intentioner åt det hållet utan gick bara förbi ute på vägen med först ett litet dike och sedan en rejäl häck innan tomten började, och hundgården låg dessutom i tomtens andra ände så det var inte så att vi liksom betedde oss som inkräktare, men DJÄVLAR vilket liv det blev när de noterade rörelse i utkanten av reviret. Har nog bara hört så grova och monsteraktiga skall på skräckfilm förut, det lät helt overkligt. Till och med Remus, tax med rätt att döda som inte har vett att ha respekt för någonting oavsett storlek (vilket man borde ha när man har en matchvikt på 8 kg) vek öronen bakåt och lommade iväg utan att se sig om. Hilding, som är världens fegaste och som kan stå och skälla på sin egen skugga, hakade på utan att yppa ett knäpp.

Man undrar ju då lite vad för typ av verksamhet man ägnar sig åt i hemmets lugna vrå om man måste fylla en hel hundgård med monsterhundar? Jag tror det är en dold metamfetamintillverkning och att det är den svenska versionen av Walter White som har flyttat in. Min man tror på Hells Angels. Den som lever (i bemärkelsen: blir ej sliten i stycken) får kanske se.

Men ja! En lista, den snor jag

Hittade en lista som just nu cirkulerar omkring lite varstans. Den här var lite konstig, men vi kör:

1.) Hur kommer jorden att gå under?

OJ! Har inte en djävla aning, men antagligen blir det som en konsekvens av det idiotiska i att bygga in sig i ett tänk att ökad levnadsstandard måste bygga på konsumtion av ändliga resurser. Alltså inte pang-bom-jättesmäll-nu-är-alla-döda utan ett långsamt borttynande.

2.) Hur ser ditt liv ut 2035?

Om lite drygt 20 år alltså.  Då är jag 67 (!), förhoppningsvis en glad och frisk pensionär som dräller omkring i skogen med ett gäng glada och friska taxar. Antingen bor jag och min man kvar här, eller kanske ännu mer ute-på-landet på typ en avstyckad gård. Med lite får och grisar och höns att gå och pyssla med om dagarna. Eftersom vi har jobbat och sparat och gnetat och betalat av våra lån är vi skuldfria och lyckliga och kan ha en hyfsad levnadsstandard.

3.) Dina tankar om städhjälp?

Jag anlitar ju en fönsterputsfirma för utvändig puts av fönster eftersom ALLA våra fönster sitter så att man inte kan putsa dom utvändigt utan att man måste stå på stege, vilket blir dödsstöten för försöket att ta sig över den där tröskeln som fönsterputsning i sig innebär. Hatar fönsterputsning så till den milda grad, hatar dessvärre också skitiga fönster. Så jag måste ju säga att jag är FÖR städhjälp eftersom den där fönsterputsarfirman lyfter av ett stort ok av dåligt välbefinnande (p g a skitiga fönster och den där jobbiga känslan av att man verkligen borde men ändå inte orkar eller hinner ta tag i det). Och det är väl bra att städningen så att säga blir vit, så att folk kan jobba under hyfsade arbetsvillkor och inte myglas undan i något svartjobbsträsk och stå utan pension och försäkringar och sånt. Skulle däremot nog inte få för mig att anlita en städfirma inomhus, mest för att jag känner att jag inte är riktigt bekväm med att ha främmande människor som rafsar omkring bland mina/våra privata saker. Inte för att vi har något att dölja SÅ, men ändå.

4.) Vem skulle du gifta dig med, ligga med och döda – Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och Annie Lööf.

Det enda som var lätt var vem jag skulle döda (ja, i tanken då), det blir Annie Lööf. Tycker hon verkar vara en djävulskt obehaglig person som jag blir lite rädd när jag ser eller hör. Sen tänkte jag spontant att jag ska gifta mig med Stefan Löfvén, för han verkar vara en snäll människa som går att föra ett intelligent samtal med. Men då blev jag plötsligt tvungen att ligga med Anna Kinberg Batra, och att gå till sängs med en moderat var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men OKEJ då, men det får bli en snabbis (har i och för sig inget direkt sug efter att ligga med Stefan Löfvén heller. Vårt äktenskap blir helt platoniskt).

5.) Du ska skriva en kontaktannons i tidningen på 30 tecken (mellanslag ej inräknat) – hur ser den ut?

Surprise me. 

6.) Vilket är ditt favoritinlägg på din egen blogg?

Ett gammalt. Spelar ingen roll vilket inlägg jag läser, jag tycker ändå att jag skrev helt genialt förr och nu: rätt så medelmåttigt. 

 

7.) En liten text på temat ”om jag lämnar dig nu” – kan handla om Sverige, en stad, en partner osv.

Om jag lämnar dig nu: har inga sådana planer alls faktiskt. Jag vill inte skiljas, inte flytta, inte byta jobb: kort sagt så är jag nöjd med det jag har och vill inte lämna något av det. 

8.) Vad tror du kommer att hända 2015?

Min förhoppning är att vi slutför ett renoveringsprojekt som är något av en neverendingstory här hemma.

9.) Vad vill du ska hända 2015?

Ingenting speciellt så. Att ingen jag känner ska drabbas av sjukdom, död eller någon övrig misär, kort sagt: alla ska ha det bra. Sen hade det väl inte gjort direkt ont om det hade rasat in en lottovinst som gjorde en ekonomiskt oberoende för resten av livet. Jag gillar mitt jobb, det är inte det, men jag gillar ännu mer att inte jobba.

10.) Vem i din familj/på ditt jobb/av dina vänner vet om att du bloggar och vad tycker de om det?

Nikky. Och min bror. Barbie. Några på jobbet, men jag tror ingen utom Nikky läser här längre? Jag har väl blivit för tråkig, hahaha.

Kom igen Telia!

Vadihelvetenudå! Både bredband och tv (och gissningsvis även bredbandstelefonin) hos Telia ligger nere för räkning. Jag hade, efter en lång dag fylld av diverse rövigheter, sett fram mot en skön kväll i tv-soffan med både sändningar från Nobelmiddagen, handbolls-EM och inte minst Bonde söker fru i tablån. OCH SÅ FUNKAR INGENTING! Telias hemsida lämnar ju en del övrigt att önska, till slut hittade jag information om driftstörning på twitter. Telias servrar är väl så djävla överbelastade vid det här laget att inte ens felsökningsfunktionen funkar. Då är det illa.

Snälla rara Telia, fixa detta asap som vi säger. Jag måste a. Heja på Sverige, b. Se när de bär in desserten och c. Få veta hur det går för bönderna på deras resor. Kämpakämpa!

Hjälp, jag hatar Musikhjälpen

Så här års brukar det vara Musikhjälpen som invaderar radio och i år är inget undantag. TYVÄRR. Hatar Musikhjälpen så mycket att jag nästan hellre föredrar att lyssna enbart på bilmotorns brummande (vilket är cirka det tråkigaste ljud som finns) när jag susar mot jobbet i arla morgonstund. Alltså, jag har väl ingenting emot Musikhjälpen som företeelse. Det är väl bra att man samlar in drösvis med pengar till olika välgörande ändamål, men det här med att folk, såkallade kändisar då tydligen, ska sitta i radio och prata osammanhängande om det. Måste de göra det? Jag lyssnar ju aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, på P3 på förmiddagarna av den tungt vägande anledningen att jag helt enkelt inte står ut med att höra Kodjo och Hanna och Martina och allt vad de heter sitta och fnissa och fjanta sig mellan låtarna. De sprider en känsla av att man kommer in och avbryter en privat tillställning där man inte är det minsta välkommen. Som att lyssnarna bara är en klen ursäkt för att de ska få sitta och flamsa om sitt privatliv och sina interna skämt på betald arbetstid. Och Musikhjälpen är ungefär likadant fast tio gånger värre, för då sitter tydligen de här radiopratarna i väldigt långa pass utan att äta någonting, och kvalitén på det som yppas blir ju därefter. Igår morse var det Petter och någon annan, denna någon annan hade vid något tillfälle tidigare under natten använt uttrycket "full patte", vilket Petter uppenbarligen aldrig hade hört förut och blev otroligt fascinerad av, för på de 25 minuter det tar för mig att köra till jobbet så hann han flika in "full patte" säkert 50 gånger. Lite tröttsamt. Den andra personen, som jag inte uppfattade vem det var, satt under tiden och pysslade med en väska, inredde den på något vis som lyssnarna tydligen inte skulle ha med att göra eftersom det bara var en massa dösnack i stil med "jaha, här sitter du och fixar...", "oj, kolla vad smart", "ja, jag tänkte att det man kunde göra så här..." utan att berätta vad som gjordes eller hur det såg ut, vilket man tycker ju skulle vara grundkriterium 1A för att få prata i radio.
I morse var det Linnea Henriksson som skulle intervjua några som hängde på torget (?) utanför den här musikhjälpsstudion men missade då att de hon intervjuade skulle prata i en mikrofon, för svaren från de omkringhängande fansen var det nog bara Linnea själv som hörde. Så det var ungefär som att höra någon prata i telefon, jättespännande. Not. Sätter upp "kunna sköta en mikrofon" som grundkriterium 1B för att få prata i radio.

Jag hade gladeligen betalat en rejäl slant för att slippa lyssna på sånt här djävla dravel på radio. Faktiskt. Jag vill starta mina dagar med min favoritradioperson Peter Sundberg på Vaken, inte såna här dumheter. Tack för ordet.

Det är visst "lite grinigt" idag

Hann väl inte mer än att skriva gårdagens inlägg förrän Aftonbladet väljer att trumpeta ut STEFAN LÖFVÉNS MÖRKA FÖRFLUTNA - MORFADERN VAR NAZIST. Och så handlar det om en person han aldrig ens en gång har träffat eftersom han blev bortadopterad och är uppvuxen i fosterfamilj och inte ens träffade sin biologiska mamma förrän han var sådär 20 och morfadern inte alls, så det är ju inte som att Löfvén var behjälplig när morfarn gasade ihjäl judar hemma i vedbon och att detta har "kommit fram" just nu i regeringskrisen. Så djävla löjligt, men det går visst att göra rubriker av allt.

Eller vänta, nej. För var det någon som noterade att Sverige vann mot ärkefienden och svåraste motståndaren Kroatien i handbolls-EM igår? Nävisstnä, det var ju bara damlaget så det behövde man visst inte kosta på någon rubrik överhuvudtaget. GAH. (men så djävla bra match för övrigt!)

Och så läser jag på Facebook att en "vän" har gillat en artikel från nyheter24punktse (vägrar länka till en sådan skitsajt) med rubriken "Vi behöver riktiga karlar och män - inga jävla hen". Jag citerar ur artikeln, skriven av någon idiot som heter Gabriella Bark: Jag ska vara helt ärlig. Ordet hen får mig som kvinna att längta tillbaka till den tiden då vår enda uppgift var att sära på benen och hålla brasan vid liv. Missförstå mig rätt, jag är tjej och jag är helt för jämstölldhet, men det börjar gå för långt.

Om man tycker att jämställdheten har "börjat gå för långt" så har man rätt mycket kvar att lära. Börja med att läsa lönestatistiken till exempel. Titta sedan vidare på föräldraförsäkringen och uttag av vabbdagar och fundera på vad det får för konsekvens för arbetsliv och karriärsmöjligheter. Titta på hur posterna fördelas i bolagsstyrelser, i föreningsstyrelser, överjävlaallt i samhället och kom för fan inte och säg att jämställdheten har "gått för långt" för då är du så djävla dum att du borde bo i en liten bur med halm på golvet.

Och hen - jag ska villigt erkänna att jag tyckte det kändes konstruerat och klumpigt i början. MEN JAG HAR VANT MIG, och nu tycker jag det är ett praktiskt ord att ta till istället för att skriva/säga han-eller-hon. Och för alla som inte fattar: Språket är dynamiskt. Om det finns ett behov av ett ord som beskriver någonting specifikt så skapas det ordet av de som talar det språket. Och bara för att man "alltid" har utgått från att saker måste beskrivas utifrån könstillhörighet så är det inte givet att det måste vara så i alla tider. Att använda ordet "hen" i sammanhang där könet inte har någon betydelse innebär inte en önskan om att alla män ska transformeras till kastrerade mähän utan egen vilja.
Släpp sargen och kom in i matchen för helvete. Det är 2014 nu.

Fascister

Jag är inte socialdemokrat. Men så socialdemokratisk som jag har känt mig den här hösten har jag nog aldrig förut känt mig. Tycker genuint synd om Stefan Löfvén, även om jag inte är sosse så tycker jag ändå att han verkar vara en hyvens typ. Snäll, liksom. Och så tycker jag generellt att det är FÖR DJÄVLA DÅLIGT av alla att man inte skulle kunna samarbeta kring budgeten istället för att låta SD sitta där och malla sig i vågmästarposition och säga nej till allt som inte faller dom på läppen.

Och så det här uttalandet då (av Magdalena Andersson, men som Löfvén har ställt sig bakom), att SD är ett nyfascistiskt parti. Jamen det är dom ju. Fast det där med "ny" fattar jag inte riktigt, tycker det är samma gamla unkna åsikter som man känner igen från förr. Byt ut "muslimer" mot "judar" som roten til allt ont här i världen och hela retoriken stinker Tyskland och trettiotal lång väg.

SD gnäller och känner sig allmänt kränkta över uttalandet  och Jan Björklund (fp) tycker att man ska vara "varsam med orden". Det tycker inte jag. Jag tycker att man ska kalla saker vid sina rätta namn. Man kan dekorera en bajskorv med bladguld, men den är ändå helt full av skit.

Sådärja. Nu var det sagt.

Den här bloggen ligger visst i koma och levererar nu ett ickeboktips.

Nä, nu blev det visst sådär TYST i bloggen igen. Det är ju för dåligt. Min förhoppning är att någon smart person ska komma på en sån där en-om-dagen-bloggutmaning snart, för här är inspirationen i det närmaste obefintlig.

(Det finns i och för sig andra som behöver komma igång med sitt bloggande också. JA, MIRRE, JAG TITTAR PÅ DIG NU.)

Har läst en bok, Insekternas sång, av Kristina Sandberg, och blev rätt besviken. Har läst de två första böckerna om Maj (väntar mest på att den tredje ska släppas som e-bok) och gillade dom skarpt. Den här skulle handla om tonårstjejer och ridläger och det är ju sånt jag gillar att läsa om. Men nja. Nä. Man kastades in i berättelsen utan att få sådär jättemycket information om karaktärerna, deras bakgrund antyddes bara liksom i diffusa meningar, och sånt stör mig. Jag behöver inte alls få allting serverat på fat när jag läser, men jag vill heller inte att det ska tas för givet att jag redan känner karaktärerna och vet allt om dom. Och lika hastigt som berättelsen börjat tog den slut, med en massa lösa trådar hängande här och där. Och själva berättelsen var...NJA. Alla var så djävla sura och taskiga och elaka hela tiden, allt var liksom skitigt och skabbigt och hästarna var lynniga och elaka. Visst, nu behöver ju inte alla hästböcker vara i stilen "liten-flicka-som-inte-kan-någonting-om-hästar-men-blir-vän-med-den-farliga-hingsten-som-ingen-annan-klarar-av-och-hon-lär-sig-rida-på-nolltid-och-det-slutar-med-att-hon-vinner-en-ärorik-tävling", men man fattar ju nästan inte varför de här människorna höll på med hästar överhuvudtaget. Allt var bara jobbigt och tråkigt.

Så tyvärr, Kristina. Det blir tummen ner (om än motvilligt).

Skit på er

Jaha, nu blir det nyval också. Eller "extraval" som det av någon anledning tydligen heter nuförtiden. Trodde i min enfald att alliansen kanske skulle ta sitt förnuft till fånga och tycka att ett samabete med rödgröna skulle vara bättre för Sverige än att brunskjortor ska få hållas, men nä. Så viktigt var väl inte Sverige då. Och vadfan var SD:s presskonferens igår för djävla spektakel? Där fick de stå och sprida sin stinkande rasistdynga i halvtimmesvis innan de slutligen kunde klämma ur sig att de inte tänkte stödja regeringens budget, kunde ingen styra upp och be dom komma till saken någon djävla gång?

Deppigt för Sverige. En mening jag nog bara har yttrat i sportsammanhang tidigare, men det är andra tider nu.

No remorse

Seriöst, idag sa en person i min relativa bekantskapskrets att det är fan bara i Sverige som det finns en massa tiggare överallt, underförstått på grund av att eftersom Sverige "bara daltar" och med andemeningen att socialförvaltningarna är som Joakim von Ankas djävla kassavalv där det liksom är fritt fram för alla och envar att gå in och hämta en påse pengar*. Alltså liksom VA? Nu är jag ju inte känd som århundrandets globetrotter precis, men man behöver ju inte vara släkt i rakt nedstigande led med Albert Einstein** för att räkna ut, att om det finns "många" rumänska tiggare i Sverige, hur djävla många finns det då inte i till exempelvis...Rumänien? Personen ifråga erkände dessutom lite senare och helt utan omsvep att hen "inte hade en aning om hur det funkar på soc". Nä, kanske är det det som är problemet? Folk "vet" eller tycker sig veta hur saker fungerar och så har de inte en djävla susning om någonting och skulle inte känna igen portalparagrafen i socialtjänstlagen om den så kom inpromenerande med en kopp kaffe i handen. Däremot går det alldeles utmärkt att sprida det man "vet" som "sanning".

Folk är så dumma. OCH lata. Orkar fan inte med folk. Känner att jag vill gå loss på vem som helst som fortsättningsvis inleder en mening med "dom säger att..." och att de ska få dö skrikande.

* Det var kanske en extremt dålig liknelse eftersom Joakim von Anka är typ snålast i universum, men alltså, att pengarna bara ligger där tillgängliga och att det bara är att förse sig. Som Joakim von Ankas kassavalv när Joakim von Anka blivit senildement, vårdas på hem och inte fattar någonting då.

 

**Tycker fortfarande det är jättejätteroligt med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann där Albert Einstein har en jättekorkad bror som heter Herbert Einstein. Men ja, det hör ju förstås inte riktigt hit. Måste bara ha med något kul för att inte bryta ihop helt. Har dessutom lyssnat på SD:s presskonferens om budgeten och det gör ju inte den här dagen festligare precis.

December börjar med lite rensning

Läste precis någon vän-till-någon-vän-till-någon på Facebook som ondgjorde sig över att det "inte ser så trevligt ut" med tiggare utanför affärer. Man bara: nä, för det är ju säkert JÄTTEKUL att sitta där hela dagarna, konstigt att inte fler gör det när det nu verkar vara så djävla lönsamt så att man bara kan resa sig och åka iväg i sin lyx-Mercedes när arbetsdagen är över. Som ju alla "vet" att alla tiggande romer gör. Diskussionen där ovanstående uttalades var baserat på en artikel från sajten Nyheter Idag, som handlade om att någon skulle dela ut varma kläder till behövande och så kom det påstådda horder av rumänska romer och bara slet åt sig allt som inte var fastspikat och betedde sig allmänt oförskämt medan svenska uteliggare inte fick så mycket som en vante. Nyheter Idag är en sajt som säger sig vara en "oberoende" nyhetsplattform, men de som står bakom den äger som av en händelse Sverigedemokraternas eget produktionsbolag, Smalben Produktion, så sådär djävla politiskt oberoende och ovinklat lär det ju knappast vara om ni frågar mig.

Tiggeriproblemet är för all del komplext, jag tycker det är svårt att veta hur man ska göra i ett större perspektiv. Det här med att man inte ska befästa tiggeri utan istället åtgärda problemen på annat sätt, på en högre samhällsnivå, det låter ju rimligt att ett samhällsproblem ska lösas med samhällets medel och inte på individnivå. Men det är ju inte så djävla lätt att tänka när det sitter en stackars rom ihopkurad framför en pappmugg i snålblåsten utanför Konsum hemma i byn, så då väljer jag den breda vägen, vilken i min värld är: Jag har, de har inte, jag ger (och får ibland Guds välsignelse tillbaks. Vilket inte behövs, men är lite trevligt ändå eftersom det inte händer speciellt ofta. Eller vad vet jag förresten, Gud kanske sitter och välsignar mig stup i kvarten utan att jag vet om det).

Men i alla fall, att sitta och vara snipig på Facebook och tycka att det största problemet med tiggare är att "det inte ser trevligt ut" kan ju möjligen kvala in som den sämsta åsikten ever. Som om hela problematiken handlar om att blekfeta medelklassiga svin inte ska få sin shoppingupplevelse sabbad av något så otrevligt som en tiggare, hujedamej. Har nu en "vän" mindre på Facebook (eftersom denna person höll med föregående talare).

Fick sedan ett bryt i fikarummet på jobbet när en person, som jag är hundraprocentigt övertygad om tillhör de där 13 procenten som gjorde Sverige till ett lite tråkigare land i senaste valet, ondgjorde sig över en artikel i tidningen där det stod att socialen hade betalt hemresor för några rumänska romer. Fräste Men nu får då väl ändå bestämma dig, du vill ju för fan inte att de ska vara här, ska du nu gnälla när de åker härifrån också? VA?

Har  eventuellt en "vän" mindre IRL också. Men sådan vänskap kan man ju lätt vara utan.

Pulled beef

Gjorde ju som sagt pulled beef för första gången i mitt liv igår och det blev hellyckat. Jag har aldrig ens ätit det innan, brukar ju bli lite anti när det är sånt där som ALLA ska  göra till höger och vänster, men nu stod jag där med en nötrulle som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med när tjälknöl kändes lite gjort.  Googlade några pulled-recept på måfå och slängde ihop en sås bestående av (cirka):

1,5 dl chilisås
1,5 dl cocacola
0,5 dl ketchup
1 hackad lök
4-5 finhackade vitlöksklyftor
1 skvätt grädde
1 tsk salt
En skvätt av någon bbq-sås jag hittade längst ner i kylskåpet
Lite chipotle-chilipeppar
Kanske något mer som jag glömt nu.

I med köttbiten i en gjutjärnsgryta, ner med såsen på och runt omkring köttet och så skjuts in i ugnen på 150 grader och där fick den stå och götta sig i närmare 6 timmar (p g a en man som bara skulle vara borta "högst en halvtimme" men som inte riktigt hade samma tidsuppfattning som resten av världen) och resultatet var TO DIE FOR, även om lite väl mycket av såsen hade kokat in vid det laget. Även om köttet var gott så är ju såsen liksom halva maträtten. Nästa gång blir det 5 timmar, alternativt mer vätska från början. Vi får väl se, sa den blinde till den döve när den lame hoppar höjdhopp.