En midsommarnattsjävladröm

Ja, så blev det midsommar. Det är krig, nittiotal och så regnar det (roligt bara om man har sett Varan-TV). Nej, men regnar gör det förstås, det hör väl midsommar till och förstör tillvaron för alla dom som hade spetsat in sig på Pripps Blå-reklamfirande på någon skärgårdsö. Nu gör det inte just mig särskilt mycket eftersom jag inte är en person som firar midsommar speciellt aktivt. Besöker aldrig några ställen där majstänger reses och barn och vuxna förnedringsdansar små grodorna. Har inga vänner med stugor i skärgården och knappt någon annanstans heller för den delen. Tycker dessutom inte att det finns någon som helst anledning att smälla i sig rå fisk som om det inte fanns någon morgondag, så för mitt vidkommande går det bra med en kasse låneböcker från bibblan (check) och fri tillgång till jordgubbar (ej fixat än).

Däremot är det ju inte samma sak som att jag vill vakna upp i en film som Ridley Scott aldrig har gjort, när djävla dagisvirus från helvetet tar ens kropp i besittning. I onsdags passade jag en lätt snorig Adrian och en lätt febrig Oliver. Igår hade jag lite ont i halsen och var rätt trött, men trött kan man väl få vara när man har jobbat som ett as i flera veckor. Men i morse: FEBER. Det här känns faktiskt väldigt orättvist. Min semester börjar dessutom idag, eller på måndag då om man ska vara korrekt. Men ändå. Inte ens Martin Luther kan väl tycka att det här är okej?

Oliver, virusbomben.