Still you gonna have to serve somebody

Fan vad det är varmt, klagade jag missnöjt när A2 och jag gick från lunchrummet igår och solen tittade fram. Det ska man väl inte gnälla om i oktober, men tisdagar är ju springdag och jag har väl sannerligen fått min beskärda del av värme i samband med löpträning i år. Om jag anstränger mig kan jag väl komma ihåg att det tidigt i våras var så kallt att jag fick inleda med att ha på mig handskar för man kan ju inte direkt springa med händerna i fickorna, men annars minns jag mest att harva runt i 25 graders värme, stekande sol och trots att det inte funnits ett moln så långt ögat kan nå så har den här sommaren sannerligen inte känts så kort som Tomas Ledin vill låta göra gällande. Häromdagen när jag diskuterade med min dotter angående det här med att köra ett löpar-komigång-program så frågade hon mig vad mitt mål var. Fick fundera lite och sedan svarade jag Jag vill nog mest att det inte ska kännas som att jag håller på att dö. För det är lite den känslan jag har haft trots att jag springer i ett betydligt lägre tempo än det som tidigare varit min komfortzon. Antar att det är ännu en bieffekt av att bli äldre, att även konditionen tar längre tid att träna upp? Tidigare när man ska igång så har det alltid varit att man plågar sig genom fem grisiga rundor och sen är man på banan, men det verkar inte fungera så längre. 

Men! Igår tog jag mig runt den runda på 5,7 kilometer som jag bestämt att jag ska springa ända tills det inte känns jobbigt längre...utan att det kändes särskilt jobbigt. Bortsett från de sista kanske 200 meterna, men det tror jag mest sitter i huvudet. Och eventuellt också att det är ett, inte brant men segt uppförslut mot slutet av den rundan. Men resten av rundan kändes faktiskt toppen, det kan också ha spelat in att solen hade gått i moln och regnet istället hängde i luften som man lite mer kan förvänta sig av oktober, brittsommarfenomenenet till trots (var ju faktiskt Brittadagen igår!). Blev så glad! Jag bryr mig inte om att det går långsamt (för det gör det), men det är inte kul att känna sig som en gammal dammig skördetröska som stått på en loge i en massa år och som nu hackar sig fram på tre cylindrar och där man när som helst förväntar sig att motorn bara ska lägga av och det känns som att det aldrig blir någon förändring. Men plötsligt hände det alltså. NAJS! 

Åkte inom Ica och handlade mjölk, juice, yoghurt, frukt och knäckebröd och landade på drygt 300 kronor? De här matpriserna är ju för fan ett skämt, det var ju inte direkt som att jag köpte oxfilé och rysk kaviar. Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, körde ett pass yinyoga och sedan blev det läsning tills det var dags att åka till stallet. Kom därifrån i någorlunda vettig tid, hann därför inom bibblan med sju minuters marginal för att hämta två reserverade böcker som jag tydligen missat förra gången jag hämtade. Vet inte riktigt vad jag tror ska hända om man råkar bli kvar på bibblan efter stängningsdags av meröppet-tider, förmodligen händer det ingenting (utom möjligen att det inte går att låna? vet inte riktigt hur de där systemen fungerar) utan det är väl bara att gå ut, men på något vis inbillar jag mig att det skulle vara lite som i Fångarna på fortet och att man ska bli instängd när tiden är ute, och kanske också att det skulle gå ett larm av något slag? Jaja, nu hände inget av det eftersom jag var utanför dörranra klockan 20.53. 

Idag ska jag och min man ha filmkväll, det var jättelängesen sist så det ska bli kul/mysigt. Hoppas jag hinner läsa lite innan dess, för annars spricker mitt tighta lässchema. Har ändå insett att fyra tjocka böcker på en 14-dagarsperiod var åtminstone en för mycket så en av dom får jag väl lämna tillbaks och reservera om, men tre vill jag hinna med innan det är dags att lämna tillbaks dom på måndag nästa vecka. Är lite drygt halvvägs genom nummer två, så än finns det hopp. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 2

Igår var det Köttbulledag! Hon kändes faktiskt väldigt fin (för att vara hon) när vi red fram, kunde t o m ställa igenom och böja lite (visserligen med betoning på lite) till höger, och det brukar i normala fall vara i det närmaste omöjligt, hennes högersida är som en betongvägg och man får vara glad om det går att ställa inåt i högervarvet. Pigg kändes hon också, och det är ju härligt att rida en ponny som frustar och länger på steget när man driver framåt, istället för att vara tvungen att driva som en dåre bara för att så att säga behålla momentum. Galoppen går bättre och bättre, lättare i vänstervarvet såklart men tyckte även det började likna någon form av form även i högergaloppen. Men sen blev det jobbigt för henne (och mig), och då började hon spjärna emot och då blir det att jag fastnar i högertygeln och vänstertygeln börjar glappa och det är inte så man uträttar stordåd. Men den övergripande känslan var ändå nöjdhet. 

Sleek as a shriek, spinning 'round and 'round

Är lite stressad över mitt tighta läs-schema, jag hinner inte med. Det var den där boken av Liane Moriarty som tog lite längre tid än förväntat, nu håller jag på med Kurragömma av Søren Sveigstrup och den är också rätt mastig och minst 500 sidor lång. Tror inte jag hinner klämma den plus ytterligare två böcker tills på söndag, men hoppet är ju det sista som överger människan så vi får väl se. Här skulle man ju kunna bli lite modern och börja använda sig av ljudbok och på så sätt till exempel utnyttja tid när man sitter i bilen eller promenerar med hundarna, men jag vet inte. Jag har absolut inget emot ljudbok som princip, men jag gillar det där med att när man väl sätter sig med en bok så är det vad man gör, man passar inte på att dammsuga eller hänga tvätt samtidigt. Sen behöver ju det ena absolut inte utesluta det andra, men ändå. Att sätta sig i soffan eller lägga sig i sängen med sin bok, det är väl ändå höjden av gött här i världen.  

Har funderat på att testa något löparpass på Vibes, där finns massor. Vet dock inte riktigt på vilken nivå jag ska lägga mig, tycker att jag är förbi "komma igång"-stadiet men inte tillräckligt igång för att det ska vara  helt okomplicerat och bara att köra på. Tänkte igår att jag kunde väl hoppa in mitt i ett sånt här "kom igång"-program då. Hittade ett pass där man skulle springa i trappor. Det skulle förbättra ens löpsteg eftersom man tvingades lyfta benen på ett annat sätt jämfört med när man springer på plan mark. Det lät ju bra. Hitta en trappa med 20 steg, var instruktionen och vadfan? Jag utgår ju från Ankeborg, det är kanske världens plattaste stad. Vill man ha backträning värd namnet här får man springa över viadukten vid järnvägen fram och tillbaka för det är väl ungefär vad som finns. Några trappor med 20 steg finns det definitivt inte någonstans, det ska väl vara rulltrappan inne i gallerian dårå men jag tror inte det kan räknas som träning. 

Nästan-Österlen är ju däremot kuperat så det både räcker och blir över och efter att ha funderat ett tag så kom jag på att det faktiskt också finns trappor i ett naturreservat en bit hemifrån. Gick dit med hundarna  igår för att reka, men blev tveksam. Det finns två trappor, båda har kanske 60 steg och JA, jag fattar att man inte måste springa hela vägen upp,  utan att man kan vända efter 20 och springa ner igen. Problemet med de här trapporna är att de är så satans branta. Och att de inte är fina gjutna stadstrappor utan mer av typen att man lagt ut lite stenblock i en jättebrant slänt (jag fattar att det ligger mer jobb än så bakom, men det är så det ser ut). Det ligger alltid grus och löv och grejer på stegen, för det är ju inte som att gatukontoret kommer dit och sopar för att någon dåre känner att hon vill få ett bättre löpsteg. Och man vill ju inte halka på löst grus i en trappa och falla som en mogen frukt och slå sig halvt fördärvad. Dessutom är det alltid så djävla mycket folk där (eller ja, allt är väl relativt, men om jag i vanliga fall möter noll människor och igår mötte jag kanske tre så är det ju ändå en procentuell ökning som heter duga) och är det något jag känner mig osugen på så är det att ha publik när jag ska "förbättra löpsteget". Gick hem och tänkte att det där går väl att träna inomhus också, vår inomhustrappa är visserligen bara 12 eller om det är 14 steg, men det är väl bättre än inget. 

Körde sedan ett hantelpass där jag faktiskt gick utanför komfortzonen och bytte ut mina blygsamma 3 kilo till 5 kilo och grisade mig sedan genom ett svettigt pass. Lite yinyoga på det och sen hade jag 45 minuters lästid innan det var dags att byta om och åka till stallet. 

Idag är det jobb, sedan löpträning (utan trappor) och så ridning ikväll. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 41 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling och nu när jag har lärt känna henne lite bättre så tror jag hon är en sån häst som är lite humörsstyrd, med bra dagar och mindre bra dagar, och igår hade hon en bra dag. Hon kändes pigg utan att bli trippig och hon kärvade inte emot i vänstervarvet som hon gjort några gånger tidigare, utan hon tuffade på i fin form och allt kändes helt enkelt toppen. Åtminstone tills vi skulle rida en variant av samma övning som vi red i tisdagsgruppen förra veckan, med tiometersvolt i galopp utmed långsidan, men den här gången skulle vi också fortsätta längs fyrkanten i galopp, vända halvt igenom och sedan rida förvänd galopp. Det tyckte Älskling var svårt för hon är inte tillräckligt stark i galoppen än, och då kompenserar hon med fart. Djeflar vad det gick undan, tyckte jag. Sedan försökte hon byta galopp, misslyckades med det och så blev det slängtrav istället. Så just den biten var väl mindre lyckad, men det var inte bara vi som inte fick till det och efter ett tag sa K att vi istället skulle galoppera på båge utmed långsidan. Det gick bättre (för alla). Men i övrigt: som en dröm. Skulle kunna ha fortsatt att rida hela natten, men så fungerar ju inte världen. Idag tror jag det blir Köttbullen, mindre drömmigt men vi har ju haft några riktigt bra pass det senaste så jag hoppas att vi fortsätter vara ON FIRE. 

Ena stunden här

Har läst Ena stunden här av Liane Moriarty och det kan du banne mig också göra. Detta är handlingen: 

Under en flygning mellan Tasmanien och Sydney reser sig en äldre kvinna upp och börjar tala om för de andra passagerarna, i tur och ordning, när och hur de kommer att dö: Ett nygift par på smekmånad. En utmattad mamma med två små barn. En ung man på väg hem från sin bästa väns begravning. En sjuksköterska som ser fram emot pensionen. Vissa får veta att de kommer att leva ett långt liv, andra att de bara har månader kvar.

Planet landar säkert, men för människorna ombord har livet förändrats. Vem var den mystiska kvinnan? Ett medium? En bedragare? En galning? Oavsett vad så får hennes ord stora konsekvenser, och binder samman främlingarna på flyget på de mest oväntade sätt. "Ena stunden här" är en överraskande, tankeväckande och underhållande roman om döden, livet och det som fyller det med mening.

Jag ä-l-s-k-a-d-e den här boken. Jag har läst alla Liane Moriartys böcker och gillat dom allihop, men den här är nog ändå den bästa. Den var liksom så varm och känslofylld, jag gillade nästan alla karaktärer och kom på mig själv med att gå och fundera på dom och deras liv även efter att jag läst klart boken. Ville liksom fortsätta hänga med dom, lite så som det är med Elly Griffiths böcker och karaktärer. Det var kanske lite väl MÅNGA karaktärer dock, men det går väl att ha överseende med om ni frågar mig. Den här boken får fem flygplan av fem möjliga, nu är det ni som går raka vägen till bibblan.  

Whispering voices in my head

Jaha, då har det blivit vecka 41. Bara tre veckor kvar till vecka 44 då jag ska ha mitt lilla höstlov. Det testade jag förra året och tyckte det var absolut toppen. Bara vara hemma och drälla utan krav, ha sovmorgon, gå långa  höstiga promenader, elda i kaminen, läsa böcker. Mmmmm....höstlov. Nästan bättre än sommarsemester, i alla fall som det känns nu när höstlovet ligger jungfruligt obrukat framför en och sommarsemestern i princip är glömd. 

I fredags jobbade jag, sedan tränade jag intervaller innan jag åkte till stallet för drop in-ridning. Det kändes bra, men var samtidigt lite halvstressigt eftersom jag inte riktigt hade koll på hur lång tid jag hade på mig, vill ju vara i stallet i god tid. Men det var rätt goda marginaler, visade det sig. Är också så himla nöjd med att jag har hyrt ett skåp i omklädningsrummet så att jag kan ha ett ombyte där och slipper släpa grejer fram och tillbaka. Tror det kostar typ 250 kronor per termin, hade lätt kunnat betala det dubbla för den lyxen. 

Efter ridningen åkte jag hem och kokade soppa. Medan den puttrade så tränade jag ett pass yinyoga samt slängde ihop en äppelkaka (ej samtidigt dock). Sen åt vi och kollade på Reservatet, sen gick min man till sin mancave och jag läste lite innan jag gick och lade mig för roligare än så är jag inte en fredagskväll (inte han heller, hehe). 

I lördags skulle det bli storm!, fast inte så mycket hos oss. Gick ut med hundarna, träffade min granne och  hennes hund och stod och pratade med henne en god stund innan vi skildes åt och jag och mina hundar tog oss ut i skogen. Det både regnade och blåste, men inte så farligt inne i skogen så det var på det hela taget en skön promenad. Kom sedan hem och tränade ett litet styrkepass med gummiband med Vibes, sedan yinyoga på det. Min man hade tänt i kaminen, det var varmt och mysigt och sen låg vi i soffan och läste hela eftermiddagen. Lite väl länge, för plötsligt var det kväll. Min man gav hundarna mat och gick ut med dom och jag började fixa med maten, stekt strömming med potatismos, en favoriträtt men det är ju lite pyssel med den, så vi åt inte förrän klockan var över sju. Sen kollade jag på ett avsnitt av Halva Malmö består av killar som dumpat mig (har nu ett avsnitt kvar), vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Gillade ju boken väldigt mycket och det är nog svårt att göra någonting lika bra som en bok för det är så mycket som kan förklaras i text som nog inte riktigt kan förmedlas i bild. Har frågat folk som inte läst boken vad de tycker, de flesta verkar ändå tycka den är bra så det kanske är jag som överanalyserar. Stör mig också på saker som inte är som i boken, det slipper man ju såklart om man inte har läst boken. 

Igår vaknade jag tidigt, kände att jag inte skulle kunna somna om pga kissnödig för går man upp och går på toa så yrkar hundarna på att det är morgon och vill ha mat och gå ut. De har någon slags magisk gräns för när de tycker det är morgon, för vaknar man mitt i natten och går på toa så struntar de i det, men vid en viss tidpunkt så anser de att dagen har grytt och då får man som tjänstehjon ta konsekvenserna av det. Att ligga kvar och vara kissnödig var ju inte heller ett hållbart alternativ. Ibland är jag avundsjuk på min man som kan gå upp och göra både det ena och det andra och sedan bara gå och lägga sig och somna om igen (vilket också hundarna gör). Det kan inte jag, eller jo jag kan, men det tar timmar och sen vaknar jag och är alldeles mosig och så känns det som att halva dagen har gått. Så jag kravlade mig upp, åt frukost och gick sedan min vanliga kuperade söndagsrunda. Kom hem, tränade lite yinyoga och gav mig sedan i kast med mitt stränga lässchema en stund innan det var dags att laga lunch. I normala fall äter vi rester eller mackor till lunch, men nu skulle jag iväg på kvällen och eftersom jag är besatt av matlådor så fick det bli så här. Sedan var det läsning hela eftermiddagen, vid femtiden kom S och hämtade upp mig och så åkte vi ner till Flyinge för att kolla på en clinic med Kyra Kyrklund. Det var intressant och lärorikt, fast kanske ändå lite...ovanför horisonten, ens egen alltså. Är ju sällan man känner att ens problem är att galopp-piruetterna inte sitter. Men mycket var basic och gick att tillämpa i vilken ridning som helst egentligen, så det var absolut både se- och hörvärt. Vi gjorde dock det strategiskt smarta valet att smita lite innan clinicen var slut för att slippa köer i mörker och regn. Tror inte vi missade så mycket och skönt att komma hem i någorlunda vettig tid i alla fall. 

Det var helgen det! Den här veckan händer det inte så mycket: Skulle ha gått på livepodd med Snedtänkt, men den blev inställd. När jag kom till jobbet i morse så möttes jag av ett mail att A2 var sjuk, så nu får jag sköta hennes jobb också eftersom inte A1 är på plats. Men hellre det än att ha dramadrottningen A1 att tassa runt och förhålla sig till. Den här veckan hoppas vi också kunna få lite tydligare besked på vad som egentligen ska hända på jobbet. Först var det bara besked om nedläggning, sedan: ingenting, ingenting och ytterligare ingenting. Okej att det inte är att folk får gå på dagen, men någon slags tidslinje borde man väl ändå kunna få fram? Typ: när är sista arbetsdagen, när ska folk sluta? Som det är nu så puttrar allting bara på som om ingenting hade hänt. Inte för att det på något vis är synd om mig i förhållande till de som blir av med sina jobb, men det är ändå frustrerande att ingenting få veta. Men det får vi kanske den här veckan dårå. Den som lever får i vanlig ordning se. 

   

Till stallet istället, v 40 2025, pt 2

Tog mig iväg på drop in-ridningen igår, det verkar ha blivit en hyfsat populär aktivitet för vi var sju stycken. Kände att här gäller det att man får vara i tid och bevaka sina intressen, inte för att det brukar vara så jättestor konkurrens om Köttbullen men man vet ju aldrig. Nu fick jag henne i alla fall, och det gick rätt så bra tyckte jag. Hon kändes pigg och bjöd på framåt och frustade i både traven och galoppen. Övningen vi red var att vända rätt upp i skritt, lägga volter åt antingen höger eller vänster vid en kon, sedan trava över en bomserie och därefter göra en övergång och så volt åt andra hållet mot vad man hade ridit innan bommarna, och sen trav med tempoväxlingar på långsidorna. Det gick rätt bra, fick till ett par vad som kändes som riktigt fina travökningar som tyvärr inte bevittnades av någon särskild, så jag får väl bara leva med att det var en bra känsla. Härlig avslutning på veckan!