Jamen ändå hurra, Sverige-Schweiz 34-21 men vad fan spelar det för roll när Ungern förlorade mot Kroatien och därmed sabbade Sveriges chans att gå till semifinal

Men ja, det var ju en bra match där plötsligt allting stämde, vilket det sannerligen inte gjorde mot vare sig Island eller Ungern. Hade nästan inte tänkt se den p g a hade bränt exakt allt adrenalin på matchen mellan Kroatien och Ungern tidigare på kvällen där Ungern ledde större delen av matchen men så plötsligt tog sig de rutiga samman och gick ikapp och tog ledningen. Sedan följde en orgie av tveksamma domslut där kroaterna gång på gång fick ha bollen i anfall orimligt länge utan passivitetsvarning. När det stod 26-25 med mindre än minuten kvar lyckades Ungern pressa in ett mål och hoppet tändes (oavgjort plus att Sverige slog Schweiz hade räckt för semifinal), men då blev det målet BORTDÖMT. Helvete också. Var så sur att jag inte orkade göra något annat än att spela Color Block Jam resten av kvällen och hade som sagt nästan tänkt skita i Sveriges match. Men handboll är ju ändå handboll och det var roligt att se så många snygga mål framåt och suveräna räddningar från Palicka. Men jaja. Nu blir det match om femte och sjätte plats på fredag. Och så får man hålla sig borta från alla kommentarsfält som garanterat kommer fyllas av kritiska vetabästbabianer som undrar varför man inte spelat exakt så här mot Island och Ungern. Osv. Orkar ej. 

Den barmhärtige mördaren

Har läst Den barmhärtige mördaren av Patrik Svensson, en bok med underrubriken En berättelse om de sista statarna. Detta är handlingen:

Strax efter klockan sju på morgonen den 26 februari 1942 sprang en ung kvinna på en snötäckt grusväg vid Rosenhälls gård. Hon hade sömnrufsigt hår och bara ett tunt nattlinne på kroppen. Ingen tröja eller kappa, inga skor på fötterna.
Krigsvintern 1942 är en av de kallaste någonsin. På gården Rosenhäll i Skåne försöker drängen Elof Nilsson, hans fru Matilda och den stora barnaskaran klara sig från en dag till nästa. De är statare, och har rotat sig efter ett kringflackande liv präglat av umbäranden. Men det är inte bara kylan som påverkar dem denna vinter. Något större har tagit sin boning i den annars så blide och omtyckte Elof. En oro, ett förtätat moln i bröstet som ska driva honom till den ohyggliga gärningen på morgonen den 26 februari.

Jag såg fram mot att få läsa den här boken som alltså är based on a true story och som i korthet går ut på att Elof Nilsson skjuter ihjäl sin hustru och sina tre yngsta barn, tanken var också att han skulle ta livet av sig själv men den pistol han avsåg att använda fungerade inte och han kunde inte avlossa hagelgeväret. Det är såklart en förfärlig tragedi, men det gjorde inte att det blev en bra bok. Tyckte den var tjatig och upprepande, vet inte hur många gånger jag läste om Elofs spensliga kroppsbyggnad eller att han varje dag steg upp och gick till arbetet. Sedan var det återkommande lång stycken om minervaugglor som jag verkligen inte tyckte tillförde något till berättelsen och ett tu tre så kom det haranger om Gunnar Strängs liv och politiska karriär. Gunnar Sträng var visserligen inblandad i avskaffandet av statarsystemet vilket ju  pågick parallellt med ovanstående, men jag kunde inte se att det tillförde själva berättelsen något, det blev bara ännu spretigare och konstigare. Den här boken får två väldigt små silltunnor av fem möjliga. 

När vargarna kom

Har läst När vargarna kom av Charlotte McConaghy. För ett tag sedan läste jag En vild mörk kust och tyckte den var helt fantastisk. Det här är handlingen:

Inti Flynn reser till Skottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. Hennes förhoppning är inte bara att rädda det döende landskapet utan också Aggie, som lider svårt efter den fruktansvärda incident som drev systrarna att lämna sitt hem i Alaska.

När försöket med vargarna visar sig lyckat kan Inti äntligen slappna av. Men det dröjer inte länge förrän allting vänds upp och ner. En av lokalborna hittas död och Inti vet att alla kommer att skylla på vargarna. Själv vägrar hon tro att vargarna ligger bakom attacken och för att skydda dem tar hon ett ödesdigert beslut. Men om det inte var vargarna som dödade mannen, vem var det då?

Jag tyckte om den här boken, det gjorde jag. Det var inte en lika stark läsupplevelse som En vild mörk kust, men den var ändå välskriven och det var fina miljöskildringar. Tyckte dock inte riktigt om karaktärerna, det var något med dom som skavde. Karaktärer behöver inte vara alltigenom sympatiska, men NÅGON procent kan ju ändå vara trevligt? Det var svårt att sätta betyg på den här boken p g a det och den får efter en viss tvekan tre och en halv biologiska mångfalder av fem möjliga.  

260128

Tillbaks på jobbet efter två dagars hemmakontor, varav en oplanerad på grund av snöhelvetet som drällde ner på kvällen och natten mellan måndag och tisdag. Efter att jag jobbat klart igår så var det dags att ta itu med de 15 centimetrarna som täckte allt. Satte Samsung Health på "promenad" innan jag gick ut för det kunde ju vara kul att se hur mycket det faktiskt blir av det. Drygt 2 kilometer stannade mätaren på när snön förflyttats från gårdsplanen och uppfarten till drivor vid sidorna av dessa. Lade sedan säkert 10 minuter på att skrapa fram bilen så att det skulle bli smidigare när jag skulle till stallet senare. Lufsade sedan ner till Coop och hämtade ett paket (inget spännande, bara huvudvärkstabletter och plåster och nån hudkräm och sånt från Apotea), beslöt sedan att snöskottningen fick duga som daglig fysisk träning och rev av ett pass yinyoga innan jag fixade kvällsmat och satte mig framför brasan. Det är ett misstag!, för sen är det så otroligt motigt att resa sig, byta om och ge sig ut i mörker och kyla för att komma till om inte mörker så åtminstone mer kyla i stallet. Men vad ska man göra, gå in för att medvetet lida så att kontrasten inte ska bli så stor känns ju inte heller som ett rimligt alternativ. 

Åkte till stallet, kom hem igen, duschade och kollade på handboll i sängen. Det är såklart det absolut sista man ska göra när man har en svajig nattsömn, sovrummet ska ju vara en plats för vila utan skärmar och intryck, men nöden och handbolls-EM har ingen lag. Somnade nog ändå ganska snabbt trots adrenalinpåslag och besvikelse (måste intala mig själv då och då att det är bara handboll, det gäller inte livet även om det känns så) och sov bra i natt! Fast för få timmar såklart eftersom Sverige nästan undantagslöst spelat sena matcher i detta mästerskap. 

Idag ska jag jobba som en djävul pga en deadline som pockar på, sedan hem och ut med hundarna, träna ett hantelpass med Vibes, knata ner till bibblan och lämna böcker och så kanske också hinna städa lite. Sen är det handboll igen ikväll, måstematch mot Schweiz, men även om Sverige vinner den så krävs det att antingen Island eller Kroatien tappar poäng för att Sverige ska gå vidare. Vilket såklart kan hända, men det är ju inte på något vis självklart eftersom Island varit otroligt bra detta mästerskap och Kroatien är ju alltid Kroatien (även om Sverige vann rätt överlägset mot dom i det första gruppspelet). Men hoppas kan man ju alltid! Island möter Slovenien och Kroatien möter Ungern så nu får man plötsligt börja heja på Ungern som man var beredd att i det närmaste önska livet ur igår kväll.  

Till stallet istället, v 5 2026, pt 2

Igår var det knäpphästväder, en häst på lektionen innan vår hade bockat av sin ryttare och på lektionen innan den så hade Köttbullen fått ett ryck och stuckit, något som hon ALDRIG brukar göra. Det var så typiskt för gången innan hade den eleven ridit Knubbis och han kan ju ibland få för sig att det bor ponnyätande monster på läktaren. Minns första gången jag red honom och jag frågade någon hurdan han var och fick svaret att han kunde vara "lite tittig ibland", men då tänkte jag att han var en sån som mer reagerade på saker som inte är som de brukar, grejer som normalt saknas inne i ett ridhus där hästarna går i flock och allt är lugnt och stilla och som vanligt mest hela tiden. Tänkte jag och red aningslöst förbi läktaren och plötsligt befann jag mig på andra sidan ridhuset dit Knubbis hade förflyttat sig med en imponerande hastighet av ingen särskild anledning alls, bortsett från att läktaren tydligen var Livsfarlig med stort L. Fick jag veta sen att han tyckte. Det där har blivit bättre, men han kan fortfarande se spöken, och det hade han gjort förra veckan så att den eleven ramlade av och ville helst inte rida Knubbis, så då hade K satt henne på Köttbullen den här veckan istället eftersom hon är så lugn och trygg. Men igår hade hon alltså bara dragit som en avlöning utan någon synbar orsak. Knäpphästväder som sagt. Vi hade vår beskärda del av det, en häst sparkade bakut så det dånade i sargen och en annan stod och småbockade på stället och ville inte gå fram. Men Köttbullen skötte sig fint. Brydde sig inte ens om när det small som av ett kanonskott när den där hästen sparkade i sargen, vi galopperade och hon höll galoppen och jobbade på fint utan att ens vrida på ett öra fastän vi var rätt nära och de andra hästarna studsade både hit och dit, så hon kände kanske att hon hade fyllt sin kvot av dumheter redan. 

Vi red en övning som var att vända rakt upp och det kan man ju tro är enkelt, sånt har man ju gjort sen barnsben när man tragglade ridbanans vägar till förbannelse. Men nu skulle vi göra det lite mer tävlingsmässigt än att bara dra hästen runt innertygeln vid C eller A. Förbereda, göra en ordentlig hörnpassering och så vända upp och rida spikrakt längs medellinjen. Sedan lades det till att göra 10-metersvolt vid X varannan gång åt höger och varannan gång åt vänster. Att rida rakt upp på medellinjen är fan i mig mycket svårare än det låter, särskilt på ridskolehästar som gärna går och tar stöd av väggen och så har man plötsligt ingen vägg, men jag tyckte det gick rätt bra ändå. Köttbullen är fortfarande i ett samarbetsvilligt skede och gör vad hon ska, och jag tycker, no jinx osv men millimeter för millimeter så ger hon med sig i högersidan. Hal-Le-Lu-Ja, vilken känsla det är när man kan rida en hörnpassering i höger varv och man plötsligt kan ana höger ögonbåge där hon tidigare i det närmaste gått vänsterställd. Klapp på axeln till mig själv också som var mjuk och följsam istället för att bli hård och stum i högerhanden, min käpphäst när det gäller Köttbullen. Alla hästar har ju någon sida de är stelare i, men Köttbullens stelhet saknar motstycke, det är som att försöka böja en betongvägg. Eller har varit för något har ju faktiskt börjat hända! Nu måste jag själv bara förvalta detta momentum och fortsätta vara lyhörd och känslig. Är lite sugen på att vara med för tränare nu på söndag, men samtidigt inte för det har varit rätt mycket nu med allt möjligt de senaste veckorna och jag är också sugen på att bara vara ledig. Jag får se om jag får mer feeling. 

Åh NEJ, Sverige-Ungern 31-31

Åh NEJ för trots oavgjort krävdes vinst för att ha allt i egna händer och det var SÅ NÄRA, Ungern fick sega på orimligt länge i ett sista anfall innan domarna höjde armen, då blev det offensiv foul, det ungerska målet var tomt, Palicka fick tag på bollen och var SÅ NÄRA att sätta den men missade. HELVETE, vrålade jag så det fortfarande värker i stämbanden. Nu blir det att hoppas på andra lags resultat. RÖVEN!

260127

Jaha, precis när man börjar tycka att januari väl inte varit så farlig ändå så kommer vädergudarna och drämmer till med en såkallad snösmocka. Det var orange varning på Österlen, gul här, men dagen gick utan vare sig snö eller blåst så jag började nästan tro att det var överdrivet. Åkte till stallet och medan jag var där började det snöa så smått och sen bara fortsatte det. I morse hade det nog kommit en 15 centimeter som jag inte kan föreställa mig gjorde någon människa glad. Bestämde mig för ännu en dag med hemmakontor och vadade bittert ut i vitheten med hundarna. Men merparten av promenaden var faktiskt med något som kan liknas vid jubel i sinn, för den lokala snöröjningen måste ha varit ute hela natten, vi behövde bara pulsa några hundra meter och sen var det plogat och fint. 

Alla bussar var inställda nu på morgonen så min man fick ta ofrivilligt ledigt från sitt jobb. Fast det verkade han inte vara direkt genomledsen över. 

Sitter nu och försöker tina upp innan dagens vedermödor ska påbörjas. Har tänt i kaminen och en filt på mig och ska koka lite te också. Fryser ju sällan när jag är ute utan det kommer av någon anledning ofta efteråt, när jag kommit in i värmen. Vad det nu kan bero på. 

Ser inte fram mot att skotta bort all den här snön, det är visserligen någon minusgrad men den ser ändå tung ut. Vad fan skulle det här vara bra för?