Cupid, don't draw back your bow

Igår åkte jag till banken för tredje gången den här veckan, går numera i princip som barn i huset och är känd som "hon med hästen". Den här gången hade jag a. undertecknat kontrakt, b. rätt IBAN-nummer så att c. BETALNINGEN KUNDE GENOMFÖRAS!!! Blev helt till mig i trasorna, åkte därifrån med jubel i sinn och köpte fikabröd och sedan till stallet för att bjuda personalen samt visa kvittona för K så att hon kunde skicka bildbevis till förmedlaren så att han skulle börja rodda med transport. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, då ringde banken och sa att säljarens bank inte tog emot inbetalningar i SEK utan det måste vara i euro så då hade betalningen avvisats och skickats tillbaka. JAMENVADIHELVETE? Så tillbaka på ruta ett igen då alltså. Trodde ju ändå att det skulle vara tredje gången gillt, men icke. 

Höll sedan på hela kvällen och grejade med A2:s avskedspresent som hon ska få imorgon. Det blev inte riktigt som jag ville, men good enough och det är väl tanken som räknas. Blev ingen filmkväll pga det, men vi får väl ta igen det i helgen. Idag är det en annan filmkväll, detvillsäga CLUB ROMIF-kväll. Hoppas jag får ordnat upp mina tvivelaktiga bankaffärer idag också. Stön. 

Ska strax iväg och hänga på låset till ICA Maxi när de öppnar. Vi turas ju om att handla till vår gemensamma fredagsfrukost på jobbet, men imorgon ska det bjudas på lunch och då var det någon (a k a PC:s gullegris, say no more) som tyckte att det var onödigt att ha både fredagsfrukost och fredagslunch så därför blev det bestämt att det skulle vara torsdagsfrukost istället. PC:s gullegris är av typen som äter supermycket av strategiska skäl bara för att det är gratis, så då hade han väl räknat ut att det inte skulle bli  riktigt maximal utdelning. Hur som helst så är det ju sista arbetsdagen för en del, så därför tänkte jag anstränga mig lite extra med denna torsdagsfrukost och därför åka till ICA Maxi och köpa deras levain-frallor som alla gillar. Vissa köper alltid färska frallor på väg till jobbet när det är deras vecka, men när jag är på väg till jobbet är det ju ingenting som är öppet så jag brukar köpa vanligt bröd istället. Men ingen regel utan undantag dårå. 

We're gonna rock you 'til your metal hunger's fed

Igår försvann delar av mitt labb. Det kändes konstigt att se den utrustning som liksom varit en förutsättning för ens dagliga arbete köras ut genom dörrarna och lastas för vidare transport till andra bolag i koncernen. Ännu konstigare att komma till jobbet idag och se gapande tomma hål där det tidigare stått instrument och maskiner som liksom varit en del av inredningen. Men ja, det är väl bara att vänja sig. 

Gjorde ett nytt försök på banken och åkte dit med ett undertecknat köpekontrakt. Fick (igen) svara på 1000 frågor om den här transaktionen, skulle den göras en gång eller flera, skulle jag hantera kontanter, varifrån fick jag min inkomst? etc. Sedan visade det sig att säljaren missat några siffror i IBAN-numret så det var inte giltigt och då spelade det ingen roll hur ärlig och rättskaffens man var i övrigt, det gick inte att genomföra någon betalning i alla fall. Det var ju såklart inte bankens fel, mest bara irriterande att åka därifrån med oförrättat ärende EN GÅNG TILL. Ringde K och bad henne kontakta säljaren EN GÅNG TILL för ett nytt kontrakt. To be continued. 

Åkte hem, gick en promenad med hundarna, tränade yinyoga och pilates. Slappade i soffan en stund innan det var dags att åka till stallet. När jag kom hem igen var huset nedsläckt och jag utgick från att min man gått och lagt sig, för det brukar han ha gjort på stalldagarna. Satte mig i hallen och pustade och stånkade  en del när jag skulle kränga av mig alla lager-på-lager av ridkläder. Då hördes en röst ur mörkret från vardagsrummet som började prata från ingenstans om att man kunde ta olja på ett plåster och sätta på. Höll på att DÖ AV SKRÄCK. Det visade sig att min man lagt sig på soffan för att sova eftersom han hade målat någonting tidigare på kvällen och när han skulle gå och lägga sig så fick han för sig att han luktade lacknafta och eftersom jag är lite känslig för (till exempel) den lukten så ville han inte att jag skulle behöva ligga och andas in det. Omtänksamt av honom (även om han höll på att skrämma skiten ur mig). Oljan på plåstret-grejen var för att han trodde att jag stönade av SMÄRTA pga en hälspricka som jag beklagat mig ljudligt över för några dagar sedan. Tror inte han kan föreställa sig hur mycket vinterridbyxor av kompressionsmodell kan tighta till sig när de ska dras över hälarna tillsammans med  långa strumpor. 

Idag är det onsdag och jag ska ingenstans efter jobbet, skönt. Igår regnade det så det är inte så mycket snö kvar nu, också skönt. Idag kanske man kommer ut i skogen till och med, eller åtminstone slipper att gå ut med hundarna med livet som insats. Ska fixa ihop en avskedspresent till A2, min man har byggt som ett litet tittskåp och i det ska jag placera vissa grejer som jag lärt mig är viktiga för A2 samt en liten skylt med texten In case of emergency - break the glass. Tror hon kommer att tycka det är lite roligt. Det måste bli klart ikväll för imorgon är det bio med CLUB ROMIF och sen slutar hon på fredag. 

Till stallet istället, v 48 2025, pt 2

Igår var det  teori, men uppsuttet och med sitsträning och "coachning". Vilket går till som så att man blir indelade i grupper om två och så ska den ena rida och den andra komma med feedback och så byts man om efter halva tiden. Det brukar ändå sluta med att instruktör K får ge feedbacken, för man är ju inte ridlärare, det är man ju inte. 

Blev ihopparad med Häxan, vi hade Älskling. Att ge Häxan feedback är ganska poänglöst för hon hör knappt vad man säger. Hon är ju ändå 75+ så det kan man väl ha överseende med, värre är det väl när vi rider och hon inte uppfattar vad man ska göra, men det är vad det är. Jag behandlar ju henne  artigt och trevligt och som om vi inte alls har en historia från back in the days, och hon gör antingen likadant eller så har hon glömt att vi har en historia från back in the days. Så det var ju ingen plåga på det sättet, men ändå lite meningslöst för jag vet inte riktigt vad jag ska säga till henne. Vi var inte jämna par och när det var dags att byta så blev det en liten diskussion kring ifall den som var udda skulle få rida en gång till (K frågade om vi andra tyckte det var orättvist, men det var det ingen som tyckte) eller stå på marken och ge feedback (fattade aldrig riktigt upplägget där), men ett tu tre kläckte Häxan ur sig att det skulle vara roligt att få prova den hästen och så plötsligt så satt hon på den och jag fick bli coachad av någon annan. Det gjorde nu inget. Älskling var lite tjurig och ville inte ställa igenom riktigt till vänster och när det blir jobbigt för henne i skritten så försvarar hon sig med att takta. Fick lite bra tips av instruktör K för hon som skulle coacha mig sa (ungefär som jag själv skulle ha sagt) att jag ser ju vad problemet är men jag vet inte hur man ska komma åt det. Men det är så svårt med Älskling för hon går så lätt bakom hand och då känns det ju som att allt bara försvinner och man inte har något att jobba med. Men det gick ganska bra mot slutet i alla fall. 

Namnen

Har läst Namnen av Florence Knapp och det kan du också göra. Detta är handlingen:

Kan ditt namn bestämma ditt öde? Vem skulle du vara om du fått ett annat namn?
Året är 1987 och Coras man Gordon vill att de ska döpa sin nyfödde son efter honom, helt enligt familjetraditionen som han gärna vill upprätthålla. Men Cora är mer tveksam. Vad skulle det göra hennes son till för människa om han får sin pappas namn? Skulle han bli en annan person om han fick ett annat namn?
Morgonen efter en storm går Cora för att registrera sonens namn och när Cora ställs inför beslutet tvekar hon. Att gå emot Gordons önskan kommer att få konsekvenser, men är det rätt att hennes son ska ärva ett namn med allt vad det innebär? Det val hon gör i det här ögonblicket kommer att forma deras liv.
Sju år senare heter hennes son Bear, ett namn som hans storasyster valt och som kommer att visa sig vara lika katastrofalt som stormen det uppstod ur. Eller så heter han Julian, namnet som hans mor bestämde sig för, i tron att det skulle göra det möjligt för honom att bli sin egen. Eller så heter han trots allt Gordon, döpt och uppväxt som en avbild av sin far. Tre namn och tre helt olika versioner av ett liv.

Det här var en bok i samma stil som filmen Sliding doors, detvillsäga man fick följa tre parallella människoöden som de skulle ha blivit om man gjort si istället för så. Jag tyckte om boken, den var välskriven, fina miljöskildringar, lite sorglig ibland. Sträckläste från första sidan till sista, mest pga att jag måste lämna tillbaks den på bibblan för jag hade önskat att jag hade kunnat lägga den ifrån mig ibland och reflektera lite mer över innehållet, men det var verkligen fint. Den här boken får fem namn av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er (där jag har lämnat tillbaks den). 

Mitt liv som ekobrottsling?

Lång historia kort: Min ridklubb behöver lite akut köpa åtminstone en, helst flera nya hästar och ekonomin är väl som för alla föreningar inte på topp. Våra intäkter har ändå ökat mycket sedan föregående år, men likviditeten är fortfarande sisådär och om vi köper en häst nu så har vi ingen buffert om något oförutsett skulle inträffa. Och att äga djur är att leva med oförutsägbarheten, det är ju sen gammalt. Det hade funkat att köpa på avbetalning för det är som sagt ut med klumpsummorna som är problemet, men ingen är ju såklart intresserad av att sälja en häst på dessa villkor och det fattar man ju. 

För ett tag sedan kom jag på att jamen jag skulle ju kunna köpa en häst och sedan sälja den till klubben på avbetalning. Givet att man skriver ett kontrakt där det framgår att hästen är min tills den är betald och givetvis att klubben står för alla omkostnader, försäkringar et cetera, så att man inte står där sedan med skägget i brevlådan ifall, Gud förbjude, något skulle hända eller klubben skulle gå i konkurs eller så. Då har man ju åtminstone hästens värde att falla tillbaka på, och ja, det finns såklart risker med detta, men jag ser dom ändå som rätt låga. 

Nu har det dykt upp en trevlig häst, problemet är att den står i Litauen. Back in the days hade vi kontakt med en hästhandlare som åkte runt i Baltikum och köpte upp hästar som han sedan sålde eller hyrde ut. Det var TREVLIGA hästar. Inte flashiga gångartshästar eller med kapacitet att tävla på hög nivå, men rejäla viktbärande modeller som var vettiga i huvudet och inte flög i luften så fort ett löv fladdrade till. Perfekta ridskolehästar med andra ord, så mitt förtroende för hästmaterialet på andra sidan Östersjön är högt om inget ändrats drastiskt de senaste åren. Nu är det ju tyvärr apdyrt med transporter så det är väl inte lika lukrativt att åka över och köpa hästar längre, men det finns uppenbarligen dom som gör det och en sån har vi varit i kontakt med nu. Hästen är tingad, veterinärbesiktning gjord UA, köpekontrakt finns, vi har skrivit ett för mig förmånligt avbetalningskontrakt och det är egentligen bara betalningen som återstår. Då ska pengarna föras över till UTLANDET och det var inget man bara kunde sitta hemma och fippla med i bank-appen. Hade uppgifter om IBAN och BIC och sånt där, men nehe, man var tvungen att ringa kundtjänst för att "aktivera utlandsbetalningar". Kundtjänst svarade helt oväntat i telefon klockan 18.30 en fredagskväll, men kunde dessvärre inte göra något eftersom de som jobbade med att aktivera utlandsbetalningar slutade klockan 17.00 så det var bara att vänta till måndag.

Ringde igår, men då var problemet enligt kundtjänst-som-sysslar-med-utlandsbetalningar att jag skulle föra över ett belopp i SEK (som jag fått av den svenska förmedlaren) men då gick det bara att aktivera per telefon om det var ett belopp i euro, annars fick man åka till ett bankkontor. Åkte till bankkontoret, förklarade mitt lilla ärende ("jag (eller "jag") ska köpa en häst från Litauen") och blev utsatt för ett regelrätt förhör. Fanns det en annons på hästen, kunde jag visa upp den annonsen, har du legitimation, känner du den här hästhandlaren, etc etc. Det kändes nästan som att de trodde att jag skulle köpa ett parti rent heroin. Sedan stupade det lik förbannat på att kontraktet, som jag tagit med mig för att kunna visa upp alla IBAN och BIC och allt vad det heter, inte var undertecknat. Då blev det kalla handen direkt. Hur folk bär sig åt för att ägna sig åt penningtvätt eller andra ekobrott övergår mitt förstånd. Ska dit idag med ett undertecknat kontrakt och se om det möjligtvis går bättre. HER-RE-GUD alltså. 

I övrigt hände detta: att det nu börjar komma folk och riva ner fabriken. Ja, inte väggar och tak förstås, men maskiner och utrustning. Det är en väldigt märklig känsla. Den här veckan är det sista veckan som A2 och A3 jobbar, de slutar på fredag tillsammans med de flesta i produktionen. Två blir kvar fram till den slutgiltiga nedstängningen som blir nästa sommar. Så stämningen på jobbet är väl sådär. En som började samtidigt som jag, i april 2001, och som slutar nu på fredag har i alla fall fått en guldklocka trots att han "bara" kom upp i 24 år och 7 månader. Det var väl ändå lite schysst. Hade en kollega som när hon började fick förskottssemester, som ju blir en skuld som skrivs av efter 5 år och hon slutade (inte nu det här var för några år sedan) efter 4 år, 11 månader och någon vecka. Fick betala tillbaks RUBBET. Man skulle ju kunna tänka sig att de skulle skriva av en femtedel per år eller nåt, men så går det tydligen inte alls till. 

Till stallet istället, v 48 2025, pt 1

Igår hade jag Älskling, det gick bra men tyvärr stod det WE på schemat, och är det något jag hatar är det WE. Jag kan absolut förstå de som tycker WE är kul, jag har stor respekt för de som tävlar i WE på hög nivå för det är sannerligen inte något vem som helst klarar av, men när det är en sån där "nu ska vi testa WE"-lektion så tycker jag inte man gör något mer än rider runt runt och flyttar någon mugg från ett hinderstöd till ett annat. Och det är SÅ. DJÄVLA. TRÅKIGT. Men men. Nu är det i alla fall gjort för den här terminen.   

De närmaste

Har läst De närmaste av Henrik Bromander, detta är handlingen:

De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock.
År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.

Jag lånade den här boken främst för att den skulle utspela sig i mina gamla bibelbältehoods. Tycker det är kul att känna igen sig (även om det var sjukt längesen jag bodde där) och myser lite inombords när huvudpersonerna åker samma buss som jag en gång åkte, fikar på samma fik där jag en gång fikade, hänger på samma kulturhus där jag en gång hängde, ET CETERA. Är ju inte jätteofta det händer eftersom de flesta böcker INTE utspelar sig där jag bor eller har bott. Sen är det självklart mycket som har ändrats (har till exempel ALDRIG hört någon vare sig förr eller senare referera till Jönköping som "Jönnet", men det är väl jag som inte  hängt i dom kretsarna eller ens med i svängarna, antar jag). 

Gillade själva berättelsen, det var vardagsliv och -dramatik utan några större ytterligheter bortsett från en del då, men det var inte ytterligheterna som lyfte berättelsen, snarare tvärtom. Gillar ju det småputtrigt vardagliga och när människor är ärliga med sina känslor. Det är lite befriande att läsa om folk som retar sig på svärföräldrar eller tycker sina barn är jobbiga ibland, som en motvikt till allt som är så djävla tillrättalagt och perfekt.
Störde mig lite på att det växlade mellan första, andra och tredje person singular beroende på vem det handlade om och möjligen något på det orimliga i att Rebecka fick såna djävla matlagningsskills från vadå? typ ingenstans?, och pappa Lars' plötsligt förändrade sexuella preferenser, men i övrigt tyckte jag om den här boken. Den får fyra tändstickor av fem möjliga, marsch iväg till bibblan.