Blir ibland helt chockad när man hör folk som inte ens kan minnas att det funnits en tid utan internet som fortfarande skriver "data" när de menar dator. Alltså, det var ju liksom sånt som skiljde agnarna från vetet på fucking NITTIOTALET. Folk som var med sin tid (som hade cd-skivor med crackade program, lågt icq-nummer och som hade laddat ner all världens musik inklusive Metallicas från Napster) och som visste att datorn utgjordes av själva hårddisken, "burken" som man sa lite fränt, till skillnad från töntarna som trodde att "datan" bestod av skärmen och tangentbordet. Men idag? 2015? Unga människor? Man häpnar.
Min dotter, född 1986, kan avlägset minnas en tid utan internet, fast mest minns hon tydligen att det i hennes barndom var strängt förbjudet att surfa innan kl 18.00, för då var det jättedyrt, till skillnad mot kvällar, nätter och helger då man surfade för halva minutpriset, som, om jag minns det rätt, var 23 öre på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Fatta vad man fick vara effektiv när man surfade då, åtminstone om man var snål som jag var. Sen kom himmelriket och räddningen i form av ADSL och router och sedan kunde ungarna sitta och slösurfa på sitt djävla Lunarstorm i timmar utan att telefonräkningen sköt i höjden. Det var tider det.
tisdag 28 april 2015
måndag 27 april 2015
Slump? Recycling?
Många bloggare beskriver sin blogg nästan som ett levande väsen, en god vän som hjälper till med allt möjligt via hundratusentals följare som inte gör annat än levererar praktiska tips, hejarop, event-inbjudningar, presenter och gud vet allt. Den här bloggen, med sina cirka 3 läsare, tillhör alltså undantagen, men kan ju vara bra att ha ändå. Bland annat kan man gå tillbaks och se vad man gjorde för, låt oss säga, fem år sen. Det gjorde jag idag, inspirerad av att Facebook hostade fram en bild som jag publicerat för exakt ett år sedan idag (för ett år sedan idag hade jag tävlat bruks och blivit uppflyttad och var svinmallig, är det fortfarande och måste därför skriva det även här).
Igår ondgjorde jag mig över att folk använder uttrycket "att vaccinera sig mot fästing". Och, visade det sig, för fem år sedan, inte exakt på dagen men i alla fall i april 2010, så ondgjorde jag mig över att Aftonbladet skriver om att man kan vaccinera sig mot fästing. Är det så att allting man bloggar om liksom går i femårscykler? Att man ska spara på resurserna och återvinna gamla inlägg, eller vad är det egentligen frågan om?
Igår ondgjorde jag mig över att folk använder uttrycket "att vaccinera sig mot fästing". Och, visade det sig, för fem år sedan, inte exakt på dagen men i alla fall i april 2010, så ondgjorde jag mig över att Aftonbladet skriver om att man kan vaccinera sig mot fästing. Är det så att allting man bloggar om liksom går i femårscykler? Att man ska spara på resurserna och återvinna gamla inlägg, eller vad är det egentligen frågan om?
söndag 26 april 2015
Och den korrekta termen för sjukdomen är "borrelios"
Alltså, på senare tid har jag flera gånger stött på folk, vuxna människor som sannolikt genomgått åtminstone nio års obligatorisk grundskola, många gissningsvis även gymnasium, kanske till och med "högre studier", som uttrycker att de har "vaccinerat sig mot fästing". Alltså, va? Vilken djävla sten har de bott under egentligen? För hör här: Man kan inte "vaccinera sig mot fästing". Man vaccinerar sig mot TBE, Tick-Borne Encephalitis, alltså fästingburen hjärnhinneinflammation. Som orsakas av ett virus, går alltså inte att bota med antibiotika (vilket samma grupp av människor som har "vaccinerat sig mot fästing" ofta tror eftersom de uppenbarligen inte har koll på någonting).
Antibiotika hjälper däremot på borrelia, eller, om vi ska vara petiga och det ska vi just idag, BORRELIOS. Borrelia är bakterien som överförs till människan via en fästing, borrelios är själva sjukdomen. Går ej att vaccinera sig mot. Varken mot sjukdomen eller "fästingen". Frågor på det?
Antibiotika hjälper däremot på borrelia, eller, om vi ska vara petiga och det ska vi just idag, BORRELIOS. Borrelia är bakterien som överförs till människan via en fästing, borrelios är själva sjukdomen. Går ej att vaccinera sig mot. Varken mot sjukdomen eller "fästingen". Frågor på det?
fredag 24 april 2015
Man bara måste älska bibblan
Jag vet att jag har sagt det förr, men det förtjänar att sägas igen, det kan liksom inte upprepas nog många gånger vilken alldeles otroligt FÖRNÄMLIG uppfinning biblioteket är. Den som borde ha Nobelpriset i litteratur är den/de som kom på att "jamen kolla, vi har en tom lokal och en massa böcker, vi låter folk låna detta, helt gratis" (eller ja, jag vet ju förstås att det inte är "gratis", men i alla fall finansierat på ett sådant sätt att tillgången till all världens litterära rikedomar inte ska stå och falla med huruvida man föddes med en fet plånbok i näven eller ej). Nu är väl dessa människor döda och begravda för evigheter sen, men man borde skänka dom en rejäl tanke då och då och minnas att en gång i tiden var böcker och läskunskap bara någonting som rika människor hade möjlighet att åtnjuta, vilket i förlängningen förstås inte bara handlar om att bli snuvad på en god läsupplevelse utan även genererar att vissa människor hamnar i beroendeställning till andra, vilket ju rimmar lite illa med demokratins grundprinciper. SÅ TÄNK PÅ DET, ni som gnölar över höjda skatter: Allt handlar inte bara om den egna plånboken.
I går var jag på bibblan för att hämta del tre av Garnethill-serien av Denise Mina (LÄÄÄÄÄS, deckarfantaster i allmänhet och folk som vurmar för socialrealism i synnerhet). Och då var det minsann en liten vernissage också! Vårt bibliotek ligger i en skola, och nu hade högstadieeleverna gjort konst av utrangerade böcker, så jag fick en plastmugg med cider i näven och en salt pinne att tugga på och så fick jag gå och mingla med traktens tonåringar. Lite oväntat och kul sådär. Mötte en vuxen person som var klädd EXAKT likadant som jag, svart Fjällrävenjacka, svarta narkotikajeans och Asics löpardojor. Vi mönstrade varandra lite frågande uppifrån och ner under några sekunder, sedan var detta märkliga ögonblick av att hitta en modemässig tvilligsjäl förbi. Det visade sig vara en gympalärare, en gympalärare som jag skulle kunna ha varit mor åt så ung var han. Gissningsvis var han inte så intresserad av att börja jämföra sin egen klädstil med en gammal tants, så jag skonade honom från detta pinsamma och minglade vidare.
Jag har bara haft en rejäl ålderskris, och det var när jag var 27 och insåg* att folk som var yngre än jag var läkare och advokater och gud vet allt. Nuförtiden handlar det ju inte ens om "folk som är yngre", för det är ju i princip alla, utan att nu är det folk i ens BARNS ålder som är läkare och advokater och gud vet allt. Fatta vad gammal jag är då! (46, på det 47:e för den som undrar). Har dock inte haft någon ålderskris sedan dess, men lite konstigt kan det ju kännas ibland, som igår kväll när jag var på en föreläsning om fästingburna sjukdomar hos hundar, och veterinären som höll föreläsningen såg ut att vara ungefär 12 år. Det var hon förstås inte, snarare 32, men ändå. Min nya kiropraktor har gått i min dotters parallellklass på högstadiet, nuvarande utbildningsministern var inte ens född när jag gick på högstadiet, lärare på som man på högstadiet tyckte var urgamla är still going strong. Det är sånt man får deala med nuförtiden helt enkelt. Vad det nu har med bibblan att göra, men skit samma som vi brukar säga.
* Nuförtiden brukar jag även brodera ut denna anekdot med att jag, när jag var 27, även insett att det var för sent att bli en medlem i 27-årsklubben eftersom den rockstjänestatus man i tonåren fantiserade om att man skulle ha som vuxen fortfarande var lika obefintlig som när man fuskade ihop fiktiva medlemmar i ABF:s "Studiecirkel i rock" och fick koppla både bas och gitarr och mikrofon genom en och samma förstärkare (en nödlösning för mindre kapitalstarka som gav begreppet "rundgång" en helt ny innebörd), men det är bara en skröna, när jag var 27 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade inte en tanke på rock'nroll överhuvudtaget.
I går var jag på bibblan för att hämta del tre av Garnethill-serien av Denise Mina (LÄÄÄÄÄS, deckarfantaster i allmänhet och folk som vurmar för socialrealism i synnerhet). Och då var det minsann en liten vernissage också! Vårt bibliotek ligger i en skola, och nu hade högstadieeleverna gjort konst av utrangerade böcker, så jag fick en plastmugg med cider i näven och en salt pinne att tugga på och så fick jag gå och mingla med traktens tonåringar. Lite oväntat och kul sådär. Mötte en vuxen person som var klädd EXAKT likadant som jag, svart Fjällrävenjacka, svarta narkotikajeans och Asics löpardojor. Vi mönstrade varandra lite frågande uppifrån och ner under några sekunder, sedan var detta märkliga ögonblick av att hitta en modemässig tvilligsjäl förbi. Det visade sig vara en gympalärare, en gympalärare som jag skulle kunna ha varit mor åt så ung var han. Gissningsvis var han inte så intresserad av att börja jämföra sin egen klädstil med en gammal tants, så jag skonade honom från detta pinsamma och minglade vidare.
Jag har bara haft en rejäl ålderskris, och det var när jag var 27 och insåg* att folk som var yngre än jag var läkare och advokater och gud vet allt. Nuförtiden handlar det ju inte ens om "folk som är yngre", för det är ju i princip alla, utan att nu är det folk i ens BARNS ålder som är läkare och advokater och gud vet allt. Fatta vad gammal jag är då! (46, på det 47:e för den som undrar). Har dock inte haft någon ålderskris sedan dess, men lite konstigt kan det ju kännas ibland, som igår kväll när jag var på en föreläsning om fästingburna sjukdomar hos hundar, och veterinären som höll föreläsningen såg ut att vara ungefär 12 år. Det var hon förstås inte, snarare 32, men ändå. Min nya kiropraktor har gått i min dotters parallellklass på högstadiet, nuvarande utbildningsministern var inte ens född när jag gick på högstadiet, lärare på som man på högstadiet tyckte var urgamla är still going strong. Det är sånt man får deala med nuförtiden helt enkelt. Vad det nu har med bibblan att göra, men skit samma som vi brukar säga.
* Nuförtiden brukar jag även brodera ut denna anekdot med att jag, när jag var 27, även insett att det var för sent att bli en medlem i 27-årsklubben eftersom den rockstjänestatus man i tonåren fantiserade om att man skulle ha som vuxen fortfarande var lika obefintlig som när man fuskade ihop fiktiva medlemmar i ABF:s "Studiecirkel i rock" och fick koppla både bas och gitarr och mikrofon genom en och samma förstärkare (en nödlösning för mindre kapitalstarka som gav begreppet "rundgång" en helt ny innebörd), men det är bara en skröna, när jag var 27 var jag mitt uppe i småbarnsåren och hade inte en tanke på rock'nroll överhuvudtaget.
tisdag 21 april 2015
Jordskott, revidering av fikarummets spåkula
Jaha, så har sista delen av Jordskott visats. Mot mina principer att inte titta på tv-program som börjar senare än kl 21.00 satt jag uppe och uthärdare ända till 22. Är nu mer död än levande, men det är smällar man får ta när man inte vill riskera att få spoilers till livs i fikarummet.
Jaha, hur rätt hade fikarumspanelen då i sina gissningar om hur det skulle sluta? Låt oss ta en titt:
1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself. Helt fel när det gällde Wass, rätt när det gällde att Storm dödades av ett övernaturligt väsen, check.
2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner. Inget digitalt räkneverk, däremot "en kamp mot klockan", check.
3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis. Helt fel.
4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal. Rätt händelse, fel person, det var Tom som gjorde detta. Och okej, "åla omkring" var kanske att ta i, för de där underjordiska gångarna var ju alldeles övernaturligt stora. Men en djävla massa spring i underjorden för att rädda ungar med minsta möjliga marginal, check.
5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter". Oklart vad som hände med vattnet. Oklart om det finns mer parasiter eftersom Storm tryckte i sig en hel burk. Vi lämnar detta till säsong 2.
6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen. BINGO, CHECK.
7. Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske). Esmeralda och Yohio blev inget par, i alla fall inte vad man fick se, men en hjältemodig insats gjorde hon ju i sanning, check.
Nä, om man kanske skulle börja skissa på ett manusförslag till säsong 2 av Jordskott och skicka det till han den där Henrik Björn, eller vad tycker ni?
Jaha, hur rätt hade fikarumspanelen då i sina gissningar om hur det skulle sluta? Låt oss ta en titt:
1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself. Helt fel när det gällde Wass, rätt när det gällde att Storm dödades av ett övernaturligt väsen, check.
2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner. Inget digitalt räkneverk, däremot "en kamp mot klockan", check.
3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis. Helt fel.
4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal. Rätt händelse, fel person, det var Tom som gjorde detta. Och okej, "åla omkring" var kanske att ta i, för de där underjordiska gångarna var ju alldeles övernaturligt stora. Men en djävla massa spring i underjorden för att rädda ungar med minsta möjliga marginal, check.
5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter". Oklart vad som hände med vattnet. Oklart om det finns mer parasiter eftersom Storm tryckte i sig en hel burk. Vi lämnar detta till säsong 2.
6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen. BINGO, CHECK.
7. Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske). Esmeralda och Yohio blev inget par, i alla fall inte vad man fick se, men en hjältemodig insats gjorde hon ju i sanning, check.
Nä, om man kanske skulle börja skissa på ett manusförslag till säsong 2 av Jordskott och skicka det till han den där Henrik Björn, eller vad tycker ni?
fredag 17 april 2015
Jordskott, igen
Nu har vi diskuterat näst sista avsnittet av Jordskott i fikarummet, och ungefär så här lyder våra spekulationer kring hur serien kommer att sluta:
1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself.
2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner.
3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis.
4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal.
5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter".
6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen.
7. Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske).
Det mest overkliga i hela serien: att ungdomarna inte har smartphones (fast det finns andra karaktärer som har det, så det är inte så att det ska föreställa att serien utspelas under en tid när det inte fanns smartphones) och att de undertecknar sina sms. Typ: "Snuten är här. Ringer sen. //Linus". Som om de vore helt medelålders. SÅ DJÄVLA OVERKLIGT.
I alla fall. Återstår att se om någon av ovanstående teorier stämmer med verkligheten i Jordskott. To be continued.
1. Det visar sig att Wass (liksom agent Cooper i Twin Peaks) haft på sig skottsäker väst och därför inte alls dör trots att han blivit skjuten mitt i bröstet. Storm däremot, måste dö. Blir kanske tagen av något övernaturligt väsen, kanske Muns himself.
2. Gerda kommer att vilja spränga hela skogen för att få tag på silvret, trots att Muns med all önskvärd tydlighet har visat vad han tycker om det. Det kommer gissningsvis att bli en "kamp mot klockan", gärna med ett stort lysande digitalt räkneverk som räknar ner.
3. Kanske kommer Gustaf Borén att bli "god" (nu när hans fru har lämnat honom, sent ska syndaren vakna) och förhindra sprängningen med livet som insats. Kanske dör han tillochmed. Ett annat alternativ är att den där white trash-farsan offrar sig själv för sin kvarvarande son på något vis.
4. Eva och Wass kommer att åla omkring i underjordiska gångar för att få tag på barnen, som räddas med minsta möjliga marginal.
5. Vattnet blir åter drickbart eftersom Ylva har släppt ut den där vad-det-nu-var-hon-hade-i-badkaret. Kanske kommer fler människor att infekteras av parasiten och få "krafter".
6. Toms unge, Ida, kommer gissningsvis att börja prata och säga något avgörande. Typ: leda Tom och/eller Eva och/eller Wass till stället där Muns har de försvunna barnen.
7. Esmeralda kommer att göra någon form av hjältemodig insats, och hon och Yohio blir ett par (kanske).
Det mest overkliga i hela serien: att ungdomarna inte har smartphones (fast det finns andra karaktärer som har det, så det är inte så att det ska föreställa att serien utspelas under en tid när det inte fanns smartphones) och att de undertecknar sina sms. Typ: "Snuten är här. Ringer sen. //Linus". Som om de vore helt medelålders. SÅ DJÄVLA OVERKLIGT.
I alla fall. Återstår att se om någon av ovanstående teorier stämmer med verkligheten i Jordskott. To be continued.
tisdag 14 april 2015
Jordskott
Har precis betat av veckans avsnitt av Jordskott på Svt Play. Måste stressa på med sånt för annars hotar Marcus på jobbet med att jag får sitta i serverrummet och fika, ensam, för att inte störa eftersnacket med mina stränga APP-APP-APP-INGA-SPOILERS-tjut. En dag är okej, för Marcus, som har småbarn som inte sover på nätterna, brukar somna vid första försöket och får därför ha någon dag extra på sig. Men det går inte an att dröja framemot torsdag-fredag med att ha kollat, då blir det sura miner och stor risk för spoilers. Och så vill man ju inte ha det.
Om Jordskott tycker jag så här: Rätt kul. Lite seg ibland, inte fullt så läskig som jag hade trott. Men kul med lite nya grepp i svenska kriminalserier av vilka det annars tenderar att gå tretton på dussinet ifråga om händelseutveckling och fasta karaktärer. Twin Peaks-referenserna var först lite störiga, men nu rätt roliga. Och så gillar jag ju Göran Ragnerstam. Eftersom han nästan alltid får spela karaktärer som är helt creepy så kan man ju få intrycket att han är creepy som person, men jag gillar honom ändå. Hoppas redan på en säsong 2 av Jordskott. Och att hans karaktär inte går och DÖR nu då, det hade ju varit för träligt.
Om Jordskott tycker jag så här: Rätt kul. Lite seg ibland, inte fullt så läskig som jag hade trott. Men kul med lite nya grepp i svenska kriminalserier av vilka det annars tenderar att gå tretton på dussinet ifråga om händelseutveckling och fasta karaktärer. Twin Peaks-referenserna var först lite störiga, men nu rätt roliga. Och så gillar jag ju Göran Ragnerstam. Eftersom han nästan alltid får spela karaktärer som är helt creepy så kan man ju få intrycket att han är creepy som person, men jag gillar honom ändå. Hoppas redan på en säsong 2 av Jordskott. Och att hans karaktär inte går och DÖR nu då, det hade ju varit för träligt.
"You can't kill the boogieman"
Jaha, här står blogginläggen som spön i backen. Not. Har inget att skylla på förutom allmän lathet tror jag. Och så har vi plöjt säsong 4 av Game of Thrones. Vi fick ju HBO gratis en månad av Telia som plåster på såren för att några skitkanaler försvann under en veckas tid. För första gången i världshistorien är vi, slöfockarna som alltid väntar tills tv-serier har släppts på dvd-box och sen tills boxen är på extrapris, I FAS, i det här fallet till premiären av säsong 5. Vi borde ha suttit andäktiga framför tv:n, men eftersom allt som börjar efter 21.00 en vardag är ett big no-no i Familjen Sömn så blev det inget med det. Att kolla på presentationen av årets deltagare i Bonde söker fru (som sändes den mer humana tiden 20.00) var ju en något klen ersättning för GoT, men är man mån om och beroende av sin skönhetssömn så är man.
I helgen kollade vi på Halloween. Den gamla klassiska skräckfilmen från 1979 i regi av John Carpenter och med Jamie Lee Curtis i huvudrollen. För att uttrycka sig milt kan man väl påstå att tidens tand har tuggat ganska skoningslöst på denna produktion. Det var knappt man hoppade till ens en gång. Och handlingen var ju helt djävla ologisk. Först har vi Michael Myers, en 6-årig psykopat som skoningslöst slaktar sin barnvaktande syster med kniv, oklart varför. Han hamnar på anstalt, där sitter han i 15 år. Sen ska han förflyttas till en annan anstalt, också oklart varför, och de som ska göra det åker dit en mörk kväll i ösregn (såklart), och av någon outgrundlig anledning örlar psykfallen planlöst omkring innanför staketet i mörker och ösregn, som boskap ungefär, och medan någon doktor fumlar med grinden så lyckas den vuxne Michael Myers smita. Upp på taket på bilen och sedan tar han sig raskt in i denna, puttar ut fångtransportören och vips ser man bara baklyktorna när Michael lämnar anstalten, mörkret och ösregnet bakom sig för att ge sig ut på en ny slaktarturné. Väldigt oklart hur det kommer sig att Michael Myers, som enligt uppgift i princip varit helt katatonisk de senaste 15 åren, har lärt sig köra bil som en professionell rallyförare, men det är väl detaljer som man inte ska haka upp sig för mycket på, men hur som helst. Tillbaka till hemmet ska han i alla fall, och i närheten av detta bor Jamie Lee Curtis' präktiga rollfigur, hon är plugghäst som gärna sitter barnvakt vareviga kväll eftersom hon inte har någon pojkvän = inget liv (tydligen). Annat är det med hennes slampiga kompisar som både hånglar och dricker öl, men de får ju också vad de förtjänar så småningom.
För Michael Myers travar raka vägen iväg till sin systers grav, snor hennes gravsten och bär iväg med den hem till någon av de här husen där det inte finns några vuxna utan bara barnvaktande tonåringar med längtan efter det köttsliga, han lägger gravstenen i en säng (även oklart hur Michael Myers kan vara så in i helvete STARK när han har varit katatonisk i 15 år, han borde rimligtvis vara helt djävla förtvinad i musklerna, men logik och skräckfilm går ju inte alltid hand i hand). Under tiden ser man en av de slampiga kompisarna låta ungen hon passar sitta och titta på skräckfilm på tv medan hon sladdrar i telefon och poppar popcorn, vilket tar en halv evighet och sedan råkar hon lägligt nog slabba smält smör över hela sig och måste då ge sig ut till familjens tvättstuga, som av någon outgrundlig anledning ligger i ett annat hus långt bort i trädgården, och under tiden har Michael Myers letat upp och oskadliggjort familjens schäferhund och sen tror man att det ska ske ett mord i den här avlägset belägna tvättstugan eftersom lyset inte funkar och dörren går i baklås och gud vet allt vad som händer medan den slampiga kompisen skuttar omkring endast iförd en herrskjorta, men allt går bra ända tills hon dumpat ungen hos Jamie Lee Curtis och ska åka iväg och hämta sin pojkvän för att iscensätta lite synd och omoral, men då kommer Michael Myers in i garaget och sätter stopp för såna dumheter genom att ha ihjäl henne lite snabbt. Sedan bär han iväg henne över gatan, blir sedd av en unge men naturligtvis inte av någon vuxen (a k a highschoolstudent) och placerar henne i en säng där syrrans gravsten redan ligger, lite symboliskt och stämningsfullt sådär.
Sedan går jakten och slakten vidare, som en målsökande missil söker Michael Myers upp Jamie Lee Curtis' rollfigurs omoraliska vänner som har sexat och druckit öl i andra människors sängar, och dödar dom också, och sedan är turen kommen till Jamie Lee Curtis själv. Som dock inte är mer handfallen än att hon flinkt dödar Michael Myers med en strumpsticka (det har sina fördelar med att vara Präktig Tonåring, någon som har försökt döda en galen psykopat med en ölburk eller en haschpinne, NÄ JUST DET), men som alla vet: You can't kill the boogieman, så efter en liten stund har Michael kvicknat till och så är dödsjakten i full gång igen och den här gången stänger Jamie Lee Curtis in sig i en garderob, som ser ut att vara gjord av billig spånskiva men som är förbluffande motståndskraftig mot den övernaturligt starka Michael Myers, men till slut tar han sig in men då har den handlingskraftiga Jamie Lee Curtis tillverkat ett mordvapen av en metallgalge och så är Michael Myers nere för räkning IGEN, och man tycker ju att Jamie Lee Curtis borde ha lärt sig You can't kill the boogieman-läxan, men nähädå, hon släpper galgar och Michael Myers stora blodiga förskärare som hon snappat åt sig i stridens hetta, och går därifrån i slow motion, skickar iväg ungarna som hon barnvaktar till någon granne och tja, sen kommer Michael Myers studsande för tredje gången, men då dyker det upp någon slags doktor, som var med och skulle hämta Michael Myers på den här anstalten från början, och skjuter några välriktade skott så att Michael far som en vante över något balkongräcke och ligger till synes död på gräsmattan, han har ju både blivit genomborrad av knivar, galgar och nu pistolskott så man borde kunna andas ut, men när de tittar efter är han inte kvar, eftersom alla utom de som är med i den här filmen vet att you can't kill the boogieman, vilket sådde frön till de uppföljare som orsakade mardrömmar hos tonåringar och ett stadigt klirr i kassan hos videohandlare världen över under 1980-talet.
Ja, det var ju inte precis i klass med Game of Thrones, även om folk dör som flugor där med. Det som är jobbigt med den serien är, att till skillnad från till exempel Sagan om Ringen, där man vet att även om Aragon och Legolas och Gimli och dom så har hundra miljoner orcher och uru-khaier och Sauron och Saruman och all världens samlade ondska emot sig och bara ett litet fjuttigt avbrutet svärd att slåss med så klarar de sig alltid ändå. Men i GoT så kan vem som helst dö när som helst. Även om de är goda. Det gör det ju lite jobbigare. Ser dock ändå fram mot den femte säsongen som vi väl ska avnjuta på HBO Play idag.
I helgen kollade vi på Halloween. Den gamla klassiska skräckfilmen från 1979 i regi av John Carpenter och med Jamie Lee Curtis i huvudrollen. För att uttrycka sig milt kan man väl påstå att tidens tand har tuggat ganska skoningslöst på denna produktion. Det var knappt man hoppade till ens en gång. Och handlingen var ju helt djävla ologisk. Först har vi Michael Myers, en 6-årig psykopat som skoningslöst slaktar sin barnvaktande syster med kniv, oklart varför. Han hamnar på anstalt, där sitter han i 15 år. Sen ska han förflyttas till en annan anstalt, också oklart varför, och de som ska göra det åker dit en mörk kväll i ösregn (såklart), och av någon outgrundlig anledning örlar psykfallen planlöst omkring innanför staketet i mörker och ösregn, som boskap ungefär, och medan någon doktor fumlar med grinden så lyckas den vuxne Michael Myers smita. Upp på taket på bilen och sedan tar han sig raskt in i denna, puttar ut fångtransportören och vips ser man bara baklyktorna när Michael lämnar anstalten, mörkret och ösregnet bakom sig för att ge sig ut på en ny slaktarturné. Väldigt oklart hur det kommer sig att Michael Myers, som enligt uppgift i princip varit helt katatonisk de senaste 15 åren, har lärt sig köra bil som en professionell rallyförare, men det är väl detaljer som man inte ska haka upp sig för mycket på, men hur som helst. Tillbaka till hemmet ska han i alla fall, och i närheten av detta bor Jamie Lee Curtis' präktiga rollfigur, hon är plugghäst som gärna sitter barnvakt vareviga kväll eftersom hon inte har någon pojkvän = inget liv (tydligen). Annat är det med hennes slampiga kompisar som både hånglar och dricker öl, men de får ju också vad de förtjänar så småningom.
För Michael Myers travar raka vägen iväg till sin systers grav, snor hennes gravsten och bär iväg med den hem till någon av de här husen där det inte finns några vuxna utan bara barnvaktande tonåringar med längtan efter det köttsliga, han lägger gravstenen i en säng (även oklart hur Michael Myers kan vara så in i helvete STARK när han har varit katatonisk i 15 år, han borde rimligtvis vara helt djävla förtvinad i musklerna, men logik och skräckfilm går ju inte alltid hand i hand). Under tiden ser man en av de slampiga kompisarna låta ungen hon passar sitta och titta på skräckfilm på tv medan hon sladdrar i telefon och poppar popcorn, vilket tar en halv evighet och sedan råkar hon lägligt nog slabba smält smör över hela sig och måste då ge sig ut till familjens tvättstuga, som av någon outgrundlig anledning ligger i ett annat hus långt bort i trädgården, och under tiden har Michael Myers letat upp och oskadliggjort familjens schäferhund och sen tror man att det ska ske ett mord i den här avlägset belägna tvättstugan eftersom lyset inte funkar och dörren går i baklås och gud vet allt vad som händer medan den slampiga kompisen skuttar omkring endast iförd en herrskjorta, men allt går bra ända tills hon dumpat ungen hos Jamie Lee Curtis och ska åka iväg och hämta sin pojkvän för att iscensätta lite synd och omoral, men då kommer Michael Myers in i garaget och sätter stopp för såna dumheter genom att ha ihjäl henne lite snabbt. Sedan bär han iväg henne över gatan, blir sedd av en unge men naturligtvis inte av någon vuxen (a k a highschoolstudent) och placerar henne i en säng där syrrans gravsten redan ligger, lite symboliskt och stämningsfullt sådär.
Sedan går jakten och slakten vidare, som en målsökande missil söker Michael Myers upp Jamie Lee Curtis' rollfigurs omoraliska vänner som har sexat och druckit öl i andra människors sängar, och dödar dom också, och sedan är turen kommen till Jamie Lee Curtis själv. Som dock inte är mer handfallen än att hon flinkt dödar Michael Myers med en strumpsticka (det har sina fördelar med att vara Präktig Tonåring, någon som har försökt döda en galen psykopat med en ölburk eller en haschpinne, NÄ JUST DET), men som alla vet: You can't kill the boogieman, så efter en liten stund har Michael kvicknat till och så är dödsjakten i full gång igen och den här gången stänger Jamie Lee Curtis in sig i en garderob, som ser ut att vara gjord av billig spånskiva men som är förbluffande motståndskraftig mot den övernaturligt starka Michael Myers, men till slut tar han sig in men då har den handlingskraftiga Jamie Lee Curtis tillverkat ett mordvapen av en metallgalge och så är Michael Myers nere för räkning IGEN, och man tycker ju att Jamie Lee Curtis borde ha lärt sig You can't kill the boogieman-läxan, men nähädå, hon släpper galgar och Michael Myers stora blodiga förskärare som hon snappat åt sig i stridens hetta, och går därifrån i slow motion, skickar iväg ungarna som hon barnvaktar till någon granne och tja, sen kommer Michael Myers studsande för tredje gången, men då dyker det upp någon slags doktor, som var med och skulle hämta Michael Myers på den här anstalten från början, och skjuter några välriktade skott så att Michael far som en vante över något balkongräcke och ligger till synes död på gräsmattan, han har ju både blivit genomborrad av knivar, galgar och nu pistolskott så man borde kunna andas ut, men när de tittar efter är han inte kvar, eftersom alla utom de som är med i den här filmen vet att you can't kill the boogieman, vilket sådde frön till de uppföljare som orsakade mardrömmar hos tonåringar och ett stadigt klirr i kassan hos videohandlare världen över under 1980-talet.
Ja, det var ju inte precis i klass med Game of Thrones, även om folk dör som flugor där med. Det som är jobbigt med den serien är, att till skillnad från till exempel Sagan om Ringen, där man vet att även om Aragon och Legolas och Gimli och dom så har hundra miljoner orcher och uru-khaier och Sauron och Saruman och all världens samlade ondska emot sig och bara ett litet fjuttigt avbrutet svärd att slåss med så klarar de sig alltid ändå. Men i GoT så kan vem som helst dö när som helst. Även om de är goda. Det gör det ju lite jobbigare. Ser dock ändå fram mot den femte säsongen som vi väl ska avnjuta på HBO Play idag.
torsdag 9 april 2015
Zlatan Ibrahimovic
En sak som jag funderar mycket över är: när man lyssnar på såna som kommenterar Sveriges herrfotbollmatcher, landslaget då, så säger de alltid, så fort Zlatan gör något eller inte gör något, hela namnet. Annars är det ju Zlatan hit och Zlatan dit och man är du och bror, men så fort det är sportkommentatorer så måste hela namnet bräkas ut som att det fanns Zlatan Ibrahimovic och så Zlatan Andersson, Zlatan Pettersson, Zlatan Lundström (och jag) också.
ZLATAN IBRAHIMOVIC, det tar ju liksom en KVART att säga och helt ärligt, finns det NÅGON som inte skulle fatta vem som avsågs om de, kort och gott, bara sa "Zlatan"?
* Btw, vem fan är de här Andersson, Pettersson och Lundström, som det går så bra för i låten Karusellen, a k a Jungfru skär/skön? Det är ju tusen gånger mer obegripligt än att Anders Petters stuga står i ljusan låga.
ZLATAN IBRAHIMOVIC, det tar ju liksom en KVART att säga och helt ärligt, finns det NÅGON som inte skulle fatta vem som avsågs om de, kort och gott, bara sa "Zlatan"?
* Btw, vem fan är de här Andersson, Pettersson och Lundström, som det går så bra för i låten Karusellen, a k a Jungfru skär/skön? Det är ju tusen gånger mer obegripligt än att Anders Petters stuga står i ljusan låga.
Cooking and feeding
Men alltså, är det bara jag som stör mig på alla dom här receptsajterna i stil med Tasteline, Kokaihop och gudvetalltvaddeheter. Alltså, det är väl bra att det finns, men det slutar alltid på samma sätt. Man googlar något recept på något man råkar vara sugen på, låt oss säga kladdkaka, och så hamnar man ALLTID på någon sån sajt och där finns det 5467 olika varianter av kladdkaka och så måste man sitta och vansinnesklicka sig igenom allihop för att se vad som verkar vara godast eller mest lättlagat. MEN ORKA, säger jag bara.
Är kanske mer ute efter en receptsajt i stil med Sovjetunionen. En maträtt, ett recept. Nä, jag skojar bara. Men jag blir helt matt av allt detta överflöd och att det tar sån tid att beta sig igenom alla dessa varianter av alla dessa recept som finns på alla dessa maträtter. Föredrar nog alla gånger en gammaldags hederlig kokbok, även om jag sällan använder någon utan mest freestylar.
Hur som helst: någon borde styra upp designen på de där sajterna innan jag får en hjärnblödning. Tack för ordet.
Mvh
dåligtpsyke_68:a
Är kanske mer ute efter en receptsajt i stil med Sovjetunionen. En maträtt, ett recept. Nä, jag skojar bara. Men jag blir helt matt av allt detta överflöd och att det tar sån tid att beta sig igenom alla dessa varianter av alla dessa recept som finns på alla dessa maträtter. Föredrar nog alla gånger en gammaldags hederlig kokbok, även om jag sällan använder någon utan mest freestylar.
Hur som helst: någon borde styra upp designen på de där sajterna innan jag får en hjärnblödning. Tack för ordet.
Mvh
dåligtpsyke_68:a
tisdag 7 april 2015
Baby Fucking Buzz
Läste härförleden om att Libero, tror jag det var, har utvecklat en ny grej som alla blivande föräldrar tydligen ska känna sig nödda och tvungna att skaffa, för det finns ju inte alls tillräckligt med onödiga grejer i världen som den ser ut idag där flest prylar när hen dör vinner, utan nu måste man även ha en såkallad BABY BUZZ för att riktigt kunna känna att livet är helt och hållet fulländat. En BABY BUZZ består av två armband, ett för den blivande mamman och ett för den blivande pappan, och när den blivande mamman känner en spark från bebisen i magen så ska hon trycka på en knapp på sitt BABY BUZZ-armband och då får den blivande pappan som en elektrisk stöt, nä kanske inte, men det burrar väl till i stil med en mobiltelefon satt på ljudlös. Och då ska den blivande pappan känna att WOW, en spark. Var han än är. Så djävla fantastiskt alltså. Och på Liberos hemsida (Jag. Vägrar. Länka.) så finns en liten film som illustrerar detta, ja jag tvekar inte att använda ordet, mirakel. Pappor som är ute och joggar eller kör bil eller till och med sitter i kyrkan och ber en stilla bön, och så plötsligt får de en liten "durr" (som enligt filmen tydligen är den korrekta glosan) från en groteskt stor fyrkantig plastklump som sitter på armen som en urful variant av tidiga digitalklockor, och så blir de, papporna alltså, så JÄTTEglada och känner sig extra delaktiga. Och det är väl för all del bra när folk blir glada, men ändå. SÅ DJÄVLA TÖNTIGT. "Det är som att få ett sms av barnet", som en av de präktiga föräldrarna i filmen lyckligt förkunnade och det var ju så dumt att man tycker att en människa som gör såna uttalande egentligen ska inte få finnas i möblerade rum utan mer ha en egen bur med halm på golvet och strängt taget inte ska tillåtas att få föra sin genpool vidare heller.
Man undrar ju lite hur folk egentligen klarade sig förr, innan Libero försökte ta över folks hjärnor och intala dom att föräldraskapet stod och föll med närvaro eller frånvaro av en BABY BUZZ.
BABY BUZZ. Jag finner inte ord. Och då menar jag inte direkt att jag är stum av beundran. Skärpning för helvete!
Man undrar ju lite hur folk egentligen klarade sig förr, innan Libero försökte ta över folks hjärnor och intala dom att föräldraskapet stod och föll med närvaro eller frånvaro av en BABY BUZZ.
BABY BUZZ. Jag finner inte ord. Och då menar jag inte direkt att jag är stum av beundran. Skärpning för helvete!
måndag 6 april 2015
Mot slutet av påsken sådär
I morse vaknade jag 06.30 av att solen sken. Kunde inte somna om, så jag gick upp, åt frukost, läste gårdagens tidning som jag inte läst igår på grund av barnvaktsbestyr, tog med mig taxarna och gick ut. Det var någon minusgrad, men solen skulle väl värma upp tillvaron ganska så snabbt räknade jag med och styrde stegen mot Läskiga Skogen. Efter cirka hundra meter gick solen i moln och lyste sedan med sin frånvaro under resten av den tre timmar långa taxpromenaden. Särskilt varmt blev det därför inte heller. Typiskt! Men nu däremot, när jag sitter i fåtöljen och läser och är i värsta slappartagen, så slösas det med finväder så att jag känner att jag nog måste gå ut i alla fall. Ska avsluta projekt "klippa ner bokharabindan" som jag påbörjade i torsdags men aldrig blev färdig med eftersom det började tokhagla. Ungefär sånt väder har det varit hela påsken för övrigt, fint på förmiddagarna, regn och hagel på eftermiddagarna och så svinkalla nätter. Det är väl inte april för intet antar jag. I alla fall. Bokharabindan ska bort, fast någon större panik är det väl inte. Den växer vid ett plank vid uteplatsen och varje sommar förvandlas planket som en grön och frodig häck av flera meter långa rankor som slingrar sig runt allt som är i närheten, trots att jag alltså klipper ner så att bara någon decimeter återstår varje vår. Här snackar vi växtkraft, inte konstigt att bokharabinda kallas för "arkitektens tröst". Den slingrar också in sig i ett mirabellträd och det är väl där det största jobbet är, att dra loss alla vissna rankor som växer kors och tvärs genom den taggiga och snåriga trädkronan. Ett hårt jobb men någon måste göra det.
I övrigt har påsken innehållit:
I övrigt har påsken innehållit:
- 0 % konst. Det fanns väl intentioner att "åka och kolla på något", men mer än så blev det inte.
- 0 % loppisar. En här i byn, en i grannbyn, vi glömde båda.
- 0 % påskmat. Eller idag åt vi varsitt stekt ägg, räknas det?
- 0 besök. Det ryktades om besök från både när och fjärran, men allt blev tydligen inställt. Det gör inte en asocial typ som mig något direkt.
torsdag 2 april 2015
Aj lajk påsk
Oj, redan april! Tror ej jag gick på något lur igår, men sånt kan vara svårt att veta eftersom tillvaron fan i mig är helt bisarr. Är det inte piloter som störtar flygplan med vilje i Alperna så är det hus som är gula på fel sätt i Mjölby. Och så har det försvunnit tv-kanaler från Telias utbud och folk går på som om jordens undergång var nära förestående för att de inte längre kan se Morgan och Ola-Conny tomta omkring i Ullared på bästa sändningstid. Inte konstigt att man snart tror hela världen är ett enda stort aprilskämt och att Skaparen sitter och skrattar så att skägget hoppar åt hur tokigt allting blev.
Nu är det i alla fall snart påsk. Jag tror påsk är min favorithögtid. Den är liksom kravlös på något sätt. Det är helt okej att ligga i fyra dagar och glo på halvtaskiga B-filmer och äta smörgås till middag om man känner för det, men hade man gjort det under julen hade folk tittat på en som om man vore i behov av sluten psykiatrisk vård eftersom man då ska äta julmat och umgås med sina nära och kära i parti och minut vare sig man vill det eller ej.
Men påsken är fin i sin anspråkslöshet. Smygstart idag skärtorsdag med att man, jag, jobbar halvdag. Eftersom jag stiger upp innan fan själv gör det innebär det att jag har avverkat min halvdag strax efter andra människors frukost och hinner därför förhoppningsvis stöka undan tråkigheter som att "handla inför helgen" och liknande innan resten av världen masar sig ut från sina hålor.
Tänker dock inte tillbringa hela helgen i soffan framför halvtaskiga B-filmer om någon trodde det. I morgon väntar en heldag i skogen, på lördag ska det passas barn med övernattning. Sen är vi gissningsvis helt urlakade och då passar det ju utmärkt med ytterligare två lediga dagar att göra ingenting på. Det är det som är det finurliga med påsken, när man kommit till söndag och börjar förbereda sig för att nu är det slut på det roliga och dags att dra på sig tagelskjortan och börja äta sitt bröd i sitt anletes svett igen, men då har man plötsligt ytterligare en ledig dag att vältra sig i de sju dödssynderna på. AAAH. Påsken alltså. Så djävla bra.
Nu är det i alla fall snart påsk. Jag tror påsk är min favorithögtid. Den är liksom kravlös på något sätt. Det är helt okej att ligga i fyra dagar och glo på halvtaskiga B-filmer och äta smörgås till middag om man känner för det, men hade man gjort det under julen hade folk tittat på en som om man vore i behov av sluten psykiatrisk vård eftersom man då ska äta julmat och umgås med sina nära och kära i parti och minut vare sig man vill det eller ej.
Men påsken är fin i sin anspråkslöshet. Smygstart idag skärtorsdag med att man, jag, jobbar halvdag. Eftersom jag stiger upp innan fan själv gör det innebär det att jag har avverkat min halvdag strax efter andra människors frukost och hinner därför förhoppningsvis stöka undan tråkigheter som att "handla inför helgen" och liknande innan resten av världen masar sig ut från sina hålor.
Tänker dock inte tillbringa hela helgen i soffan framför halvtaskiga B-filmer om någon trodde det. I morgon väntar en heldag i skogen, på lördag ska det passas barn med övernattning. Sen är vi gissningsvis helt urlakade och då passar det ju utmärkt med ytterligare två lediga dagar att göra ingenting på. Det är det som är det finurliga med påsken, när man kommit till söndag och börjar förbereda sig för att nu är det slut på det roliga och dags att dra på sig tagelskjortan och börja äta sitt bröd i sitt anletes svett igen, men då har man plötsligt ytterligare en ledig dag att vältra sig i de sju dödssynderna på. AAAH. Påsken alltså. Så djävla bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)