Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allting förändrats. De befinner sig vid Änkestupet - den branta klippan där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?
tisdag 30 september 2025
Förlorad
Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allting förändrats. De befinner sig vid Änkestupet - den branta klippan där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?
Cry no more tears
måndag 29 september 2025
Innan du hittade mig död
Ruby Jones försöker bygga upp en ny tillvaro i New York efter att ha lämnat Melbourne och en olycklig kärlekshistoria bakom sig. När hon under en löprunda hittar en död kvinna vid Hudsonfloden ställs hennes nya liv på ända. Ruby vet inte vem den döda kvinnan är, men hon kan inte släppa tanken på att ge henne upprättelse.
Även Alice känner det band som uppstår mellan dem, den levande och den döda. Och medan polisen tar sikte på att hitta mördaren tycks Ruby vara den enda som på allvar ställer sig en annan, viktigare fråga: Vem var Alice Lee, innan hennes liv tog slut vid flodstranden den där tidiga morgonen - innan Ruby hittade henne död?
When the world was young
fredag 26 september 2025
The Dance Club
torsdag 25 september 2025
That's all I'm wishing to be owning
Herregud vad jag är trött. Det är min första tanke när klockan ringer, sen behöver man kanske inte alltid lyssna på den, tanken alltså, utan man knogar sig lik förbannat upp och stångar igång dagen. Men vissa morgnar tar det verkligen emot, och i morse var en sån dag. Tror inte det enbart berodde på att jag var på lokal igår, för jag var ändå hemma vid 21.30-ish och hade bara druckit två glas vin. Och när man menar ett glas vin på lokal är det väl som ett halvt glas hemma, jag fattar liksom inte grejen med att ha jättestora glas och så får man ändå bara som vad som känns som en deciliter som ligger som en liten slatt i botten, men det är ju en annan historia.
Trött är jag i alla fall, ser mycket fram mot helgen och stundande återhämtning, för det känns som att allting har gått i ett i flera veckor nu snarare än att det skulle vara konsekvenserna av att ha varit ute och rullat hatt en kväll. Men det var vi alltså igår, vi som har befunnit oss närmast i kretsen kring A1 för när det var som värst sa vi att vi skulle fan i mig fira med vin OM vi blev av med henne. Det blev en trevlig kväll, jag hade trott att vi kanske skulle sitta och älta jättemycket om A1 och det som hänt kring henne, men hon nämndes överhuvudtaget inte. Vilket var skönt, för vi är alla rätt trötta på hela den där historien.
Efter jobbet igår åkte jag till Biltema och köpte en ny kettlebell. Hade tänkt köpa en som vägde 12 kg men den nådde jag inte ens runt handtaget på med mina små löjliga tjejhänder. Tydligen måste man ha nävar som dasslock för att lyfta tyngre än 8 kilo enligt Biltema. 10 kg var på gränsen till att jag fick grepp, men det fick bli den i alla fall. Åkte sedan hem, gick en runda, mötte ovanligt mycket folk men det var också väldigt fint brittsommarväder så det var kanske därför folk gick som man ur huse för att åtnjuta de sista soliga dagarna innan höstmörkrets järngrepp ska fånga en fram till slutet av februari. Hem igen för att träna med ovan nämnda kettlebell, men då var jag lite i tidsnöd och det programmet som jag hittat och lagt in i kalendern på Vibes var 35 minuter långt. Beslöt snabbt att istället träna ett helkroppspass utan vikter på 20 minuter, det passade bättre in i tidsplanen. Sedan kom min man hem och vi fixade så jag kunde låna hans busskort i appen. Sen bussen till stan, AW som sagt, trevlig kväll, kom i säng vid 22-ish.
Idag är det jobb, sen hem och städa och ikväll är det bio med Club Romif. Sen är det bara fredagen kvar att ta sig igenom, och sen ska jag sträva efter att inte göra ett smack på hela helgen. I alla fall inget som inkluderar att åka någonstans och umgänge med andra människor. Jag och hundarna i soffan med en bok och kanske en påse Polly. Det är målbilden.
onsdag 24 september 2025
Running free, yeah
Igår blev jag färdig med ett sånt där mission impossible som inkluderar myndigheter och lagar och regler och som alltid verkar hamna på mitt bord som är så djävla SVÅRT. För jag är ingen jurist, rätt ofta känns det som att jag bara är en panikgoogling bort från exakt allt jag sysslar med. Eller rätt ofta var kanske att ta i, men ibland. Den här gången handlade det om inventering av förorenad mark där man ska kartlägga och riskbedöma den egna fastighetens gamla synder enligt en specifik metodik som Naturvårdsverket tagit fram. Det har vi gjort en gång för några år sedan, men nu skulle den inventeringen uppdateras med eventuell förekomst av PFAS-ämnen. Som ju för i helvete finns eller har funnits i det mesta, känns det som, och hur är det tänkt att man ska veta vad som hänt historiskt? Är ju inte som att allt som hänt under åren har dokumenterats, speciellt som PFAS-ämnena inte har blivit en issue förrän ungefär samtidigt som man kom på att allt man slänger i sjöar och hav och i naturen i största allmänhet inte alls försvinner för gott. Vad som hänt och gjorts innan man kände till begrepp som persistens och bioackumulerbarhet får man ju bara gissa sig till. Och det har jag svårt för, vill ju att allt ska vara transparent och faktabaserat, i alla fall om det ska stå mitt namn under.
Den här uppgiften skulle jag göra ihop med vår VD men han förlitar sig till 100 % på att jag har koll, så där är inte mycket hjälp att hämta om man ska vara ärlig. Här får man försöka leva upp till sitt rykte, tänka hur svårt kan det vara? och kan nästan alla män killgissa sig fram i livet och rätt så framgångsrikt komma undan med det så borde jag väl också åtminstone kunna anta en del saker som jag inte har full täckning för. Eftersom jag faktiskt inte har jobbat här sedan 60-talet när byggnaderna uppfördes.
Den här uppgiften har hängt som ett djävla Damoklessvärd över mig sedan jag kom tillbaks från semestern. Deadline är i och för sig inte förrän i slutet av oktober, men man vill ju ändå vara ute i god tid. Plus att det just nu finns ett helt gäng såna svärd som hänger och dinglar runt mig, så det är inte som att det går att sitta och rulla tummarna och tänka att det är gott om tid med allt. Så igår färdigställde jag allt material och skickade in det. G-Ö-T-T. Ja, sen är det ju inte säkert att det blir godkänt för det, men man får ju ta ett helvete i taget.
Efter jobbet sprang jag en runda. Blev en hel runda, inga intervaller. Solen stekte såklart från en klarblå himmel, men det var bara cirka 15 grader i luften så även om det var jobbigt så var det ändå uthärdligt. Otroligt skönt att få lite bekräftelse på att det faktiskt är värmen som gör att jag presterat så dåligt hela sommaren istället för att jag ska känna mig som en sopa. Har ju flera gånger tänkt att men hur dålig kondition kan man egentligen ha?, ska det aldrig bli bättre än så här? ska man inte ens kunna springa 500 meter utan att det känns som att man ska dö? osv. Det är inte kul att känna så, inte heller att ens såkallade pannben blivit någon slags trögflytande massa som plötsligt bara ger efter. Igår sprang jag närmare 6 kilometer, såklart inte utan ansträngning för jag är verkligen inte i mitt livs toppform just nu, men i alla fall utan en överhängande känsla av att inte orka springa en meter till och en total kollaps av samtliga inre organ är mycket nära förestående. Det var kul. Det var också kul att känna att det gick att kriga på lite till.
Åkte hem, gick en liten runda med hundarna, tränade sedan ett pass pilates och lite yinyoga på det. Sen var klockan ändå inte mer än 16-ish. Låg i soffan, åt kvällsmat, läste bok. Min man kom hem vid 17 men han var trött och gick och lade sig för en powernap, så där fick jag inte mycket sällskap. Åkte till stallet vid 18.30 för teori om foderlära. Intressant. Åkte sedan hem och gick och lade mig. Somnade i god tid, vaknade vid 00.30 och BING! så började hjärnan mala på om allt möjligt stressrelaterat samtidigt som nattskiftet på Snarkfabriken AB bredvid mig gick för fullt. Flydde fältet in till mitt Flickrum™, försökte göra som Carro säger i Vibes-appen och använda andningen som ett verktyg för att ta tillbaks tankarna när de svävar iväg. Vete fan hur det gick, men plötsligt vaknade jag av att klockan ringde så jag måste ju i alla fall ha somnat någon gång.
Det var bara 1 grad ute när jag gick ut i morse och på bilrutan var det frost. Är väl ändå liiiite i tidigaste laget, speciellt med tanke på att det var 25 grader varmt i helgen som gick. Någon djävla ordning får det väl ändå vara på vädret? September är det nu, inte december.
Idag är det jobb, sen hem och ut med hundar, träna och så tillbaks till stan för lite AW med oss som jobbar på labbet. Som vi säger att det är, fast egentligen ska vi fira det faktum att vi slipper dras med A1 resten av hösten. Det är kanske lite okollegialt att säga så, men vad gör det om hundra år.
tisdag 23 september 2025
I said, start again
Igår var en sån där dag som gick i ett. Upp ur sängen, iväg till jobbet, jobbajobbajobba, åka till kiropraktorn för behandling av ländryggen, hem igen, ut med hundar, köra ett litet yinyogapass, äta kvällsmat och sen byta om, åka till stallet, komma hem igen, duscha, ner i sängen. Hela veckan ser ut att bli sån här, är så himla mycket back på jobbet efter min Norgeresa men det är väl bara att bita ihop och knoga på.
Igår var det för första gången ett stråk av höstkyla i luften! Som jag har längtat, är så sjukt trött på värmen. Tänkte först bara gå en kortare runda, cirka 3 kilometer, med hundarna efter jobbet men ändrade mig och tog en som var dubbelt så lång istället. Sen var det väl inte direkt svalt just då, men man kunde ändå ana lite krispighet. Mmm...höst. Det är grejer det.
Idag är det jobb, sen ska jag springa. Är lite pepp efter lördagens lopp och idag ska det enligt prognosen bara bli 15-16 grader som mest, så då kanske man slipper näradödenupplevelser. Sen hem och träna lite pilates. Ikväll är det teori i stallet så då behöver jag i alla fall inte ha så bråttom dit, utan det räcker om jag åker hemifrån vid 18.30. Hinner kanske hänga med min man lite också, det lär väl bli enda stunden på hela veckan för imorgon ska vi ha en liten after work, på torsdag är det biokväll med Club ROMIF och sen åker han till Köpenhamn på fredag, kommer hem söndag eftermiddag. Ser fram mot VILA, för det blir det inte mycket av de kommande dagarna. Nu är det dags att jobba, hejpåre.
Till stallet istället, v 39 2025
måndag 22 september 2025
Little things that I have said and done
Man skulle ju kunna tro att när nu allt djävla drama kring dramadrottningen fått sitt slut så skulle fredagen vara lugn, vilsam och harmonisk, men så fungerar det i alla fall inte för mig. Vet hur det var när Narcissus slutade, det tog oväntat lång tid innan frid och harmoni åter härskade. Nu var det väl i och för sig avsevärt mer drama kring Narcissus än det var kring A1, men jag blev ändå förvånad över att den där känslan av lättnad inte omedelbart infann sig utan att man, jag, gick omkring och mådde piss och var stressad i flera veckor efteråt. Så när jag kom till jobbet i fredags och såg att A1 lämnat in telefon, nycklar och tagg (var inte hundra övertygad om att hon inte i sista sekunden skulle ana oråd, ångra sig och säga att hon inte ville ta erbjudandet) så kände jag mindre tjohooo och faktiskt mest bara trötthet. Så mycket energi som lagts på detta, helt i onödan. Men ja, man har väl lärt sig något av detta också. Just nu oklart vad, men det landar väl så småningom. En del av tröttheten kan såklart också tillskrivas en intensiv jobb- och föreningslivsvecka med ganska lite tid för återhämtning, så det var i alla fall tur att det var fredag.
Efter jobbet åkte jag och handlade och sedan hem och gick en promenad med hundarna. Var så djävla trött, det var som att gå i sirap och alldeles för varmt var det också. Tänkte på loppet jag skulle springa på lördagen och våndades för det skulle bli över 20 grader och sol. Kom hem, körde igång ett pass yinyoga med intentionen att komma ner i varv och bli lite pigg. Slocknade som ett ljus någon gång mitt i rådjurets position och vaknade efter fan vet hur lång tid. Min man kom hem, vi bestämde att vi skulle ha hämtmat så han fixade det och jag gick och duschade. Sen såg vi ytterligare ett avsnitt av den där Star Wars-spin off-serien med tvillingar som hade Kraften varav den ena var ond och och den andra god. Ingen av oss tyckte att den var särskilt bra så vi bestämde att vi skulle fimpa den. Sen ställde jag klockan på 05.45 och gick och lade mig.
Gick upp och gick en runda med hundarna på lördagsmorgonen. Det var dimmigt och fuktigt men under promenaden så blev det såklart soligt och varmt. Kände mig trött, hade ont i huvudet och nästan också lite ont i magen, började tro att jag höll på att bli sjuk eller något. Kom hem igen, tog en huvudvärkstablett, bytte om och åkte till det där loppet. Hämtade ut nummerlapp, fick nummer 500! Det var nog det bästa numret jag haft någonsin, annars tycker jag alltid man får ett helt anonymt nummer i stil med 4386 som man aldrig minns (oklart varför jag ens tycker att man ska behöva minnas det, är ju inte som att någon kommer att ringa en mitt i natten och kräva att man svarar på vad man hade för startnummer i Göteborgsvarvet 2009).
Mötte upp med min dotter och några av hennes träningskompisar och sen var det mest väntan på start, givetvis i stekande sol. Själva loppet var dock helt fantastiskt, nästan bara på stigar i tät bokskog så det var SKUGGA. Varmt var det ju dock ändå, men man slapp i alla fall den där vidriga känslan av att bli fullständigt stekt. Det var alldeles lagom kuperat, framför allt var det både upp- och nedförsbackar. Till skillnad från loppet förra helgen där man (eller åtminstone jag) fick känslan av att det nästan bara gick uppåt och därefter möjligen plan mark. När man kämpat sig upp för en backe så vill man ju också ha belöning i form av nedförsbacke efteråt, och så var det här. Knogade mig runt hela sträckan och kom i mål på plats 21 av 28, kände mig otroligt nöjd med min insats. Fick medalj! Fick grillad korv! Utöver det vann jag på mitt startnummer! Det hade vi skojat om innan, att får man ett så fint startnummer som 500 så vinner man inga lotterier, men det var tydligen min dag! Vann en jättefin karaff, som när jag kom hem och packade upp den visserligen visade sig vara i plast så kanske något mindre jättefin dårå, men ändå. En vinst är en vinst!
Låg sedan mest på soffan och slöade tills det var dags att laga middag. Sen började vi kolla på en dansk miniserie som hette Reservatet och handlade om några rikingar vars au pair försvann spårlöst. Den verkade lovande. Gick sedan och lade mig och sov som en klubbad oxe hela natten.
Igår vaknade jag vid sjutiden som en ny och bättre människa. Gick min vanliga kuperade söndagsrunda, kände mig helt okej i benen men det var varmt och svetten rann i strida strömmar. Kom hem, tränade ett pass yinyoga, höll mig vaken den här gången, hehe. Sen var det soffan och en god bok resten av eftermiddagen.
Nu är det ny vecka och nya tag. Idag ska jag till kiropraktorn efter jobbet, sen är det ridning ikväll. Känns som att jag inte har ridit på evigheter, men det är ju bara en vecka. Imorgon kväll är det teori tror jag? På onsdag ska vi nog ha lite after work, vi som varit med i det här dramadrottningsdramat. Vi kände att vi nog behöver, kanske inte direkt fira, men i alla fall göra ett slags symboliskt avslut. På torsdag är det biokväll med Club ROMIF. På fredag åker min man till Köpenhamn och ger mig en helg med egentid. Har exakt NOLL planer som involverar att åka någonstans, träffa andra människor eller ens göra något mer än gå i skogen, ligga i soffan och läsa böcker eller kolla på serier. Det blir bra. Men först lite jobbelijobb.
fredag 19 september 2025
Och äntligen var det fredag
torsdag 18 september 2025
Och vips var det torsdag
måndag 15 september 2025
Efter midnatt
Har läst Efter midnatt av T.M. Logan, detta är handlingen:
Andy och Laura är engagerade föräldrar. Sonen Connor får gärna fira skolavslutningen, bara han är hemma vid midnatt. Connor brukar alltid passa tiden. Men inte den här gången.
Den lugna, ordnade tillvaron förvandlas till ett obegripligt kaos när fem familjer dras in i en mardröm. För fem tonåringar gick in i skogen den här natten, men bara fyra kom tillbaka.
Lögner och hemligheter hopar sig när Andy desperat försöker ta reda på sanningen. Vad hände egentligen efter midnatt?
Jag tyckte det här var en helt okej bok. Liiite långsökt handling kanske, och jag störde mig också på att Andy hela tiden refererade till sin bror som "brorsan", han hade ju ändå ett namn. Lillasyster i familjen var kanske också lite VÄL brådmogen och smart? Men ja. Den här boken får tre försvinnanden av fem möjliga.
Åsåvaremåndagigen
I fredags tog jag en promenad efter jobbet och åkte sedan till stallet för att ha medarbetarsamtal med K. Visade sig att vi lite hade missförstått varandra angående tiden så när jag kom hade K en privatlektion. Men solen sken och det gick ju att ta en liten promenad till medan jag väntade. Bestämde mig också för att inte rida på drop in p g a lördagens lopp, kunde ju vara smart att åtminstone försöka vara lite pigg i benen i alla fall.
Åkte hem och sen hände väl inget särskilt. Jag och min man är mellan serier och Netflix krånglade så det blev inget bestämt kring vad vi skulle kolla på, men jag var ju ändå heeelt slut och gick och lade mig tidigt. Ställde klockan på 05.45, steg upp, gick 7 kilometer med hundarna och sen var det dags att ge sig iväg. Hade precis kört iväg då min dotter messade Men har vi inte räknat fel på tiden? Det måste ju räcka om vi kör vid 9? vilket visade sig stämma. Både hon och jag hade tänkt lika fel när vi planerade och sagt att vi kör strax efter åtta så är vi där vid halv tio och behöver inte stressa till nummerlappsutdelningen som skulle stänga kvart i tio. Fast det var halv elva och kvart i elva som var de tider vi hade att förhålla oss till. Tur att hon kom på det innan vi kommit iväg i alla fall. Åkte hem igen (hade bara precis rullat genom byn) och satte mig i soffan och läste i 45 minuter innan det var dags att sätta sig i bilen och rulla iväg på riktigt den här gången.
Tog mig genom nämnda lopp, kom i mål bland de sista men det var ju väntat och det är vad det är. Väldigt trevligt arrangemang i det stora hela, men blev lite sur när en funktionär som stod och visade vägen frågade mig Är du sist, eller? som om det var min uppgift att hålla koll på det. Jag springer väl inte och glor om det är någon bakom mig heller, ej heller har jag ögon i nacken. Men bortsett från det var det fin terräng och väldigt välskyltat. Såklart var det också VÄLDIGT FINT VÄDER som alltid när jag springer. Tur det i alla fall var lite skugga inne i skogen. Efter loppet fick man medalj och korv, gött. Min dotter var ett nummer ifrån att vinna på sitt startnummer men nära skjuter ju ingen hare. Sen åkte hon hem till sig och jag åkte till jobbet för jag skulle skriva ut lite grejer till söndagens Pay & Ride (har ingen skrivare hemma, so sue me). Fixade med det och sen åkte jag hem och slöade på soffan resten av eftermiddagen. Lagade middag och sen enades jag och min man om att börja kolla på ytterligare någon Star Wars-spinoff-serie på Disney +. Minns inte vad den hette men den handlade om två tvillingar varav den ena var en av oklara skäl avhoppad jediridddare (god) och den andra antogs ha dött i en brand för många år sedan men överlevt och i hemlighet blivit tränad av någon som gissningsvis gått i samma skola som Darth Vader och Kylo Ren (ond) och nu var ute på en privat hämndturné med än så länge ytterst luddiga motiv.
Igår var det upp lika tidigt, ut med hundarna och sedan till stallet för att vara domarsekreterare på Pay & Ride. Blev glad när jag såg min första ridlärare i den här klubben rida sin häst så mjukt och liksom inkännande, prata lugnande med den när den blev stressad och berömma när den gjorde rätt. Jag red för henne i början av 90-talet och på den tiden var hon väldigt hård och sträng mot både människor men framför allt hästar. Har mer än en gång sett henne piska upp hästar som inte gjort som hon velat, en gång när jag red lektion och hon tyckte att jag inte fick fram den hästen jag red ordentligt så sulade hon utan förvarning sin nyckelknippa i baken på den hästen och när vi hoppade så var hon alltid pigg på att göra olika former av titthinder och så var lösningen att man skulle sparka och piska på så in i helvete och fick man inte fram sin häst med sporrar var lösningen att skaffa vassare sporrar. Över, under eller igenom, DET FINNS INGENTING SOM HETER VÄGRA UT SIG! röt hon med tordönsstämma och man var ju räddare för henne än vad man var för att ramla av och eventuellt slå ihjäl sig. Allt var verkligen inte bättre förr, och jag blev genuint glad över att hon förändrats så mycket.
Dagen flöt på bra, vi hade bara ett tiotal starter så det tog inte så lång tid. Åkte sedan till bibblan och lämnade böcker och lånade några nya och sedan hem med siktet inställt på soffan, men kom sedan på att jag måste packa inför min Norgeresa så då gjorde jag det och sen läste jag lite, fixade middag och så var det läggdags.
Idag gick jag upp min vanliga tid och gick ut med hundarna och samlade ihop dagens steg. Sen åkte jag till jobbet med min man, blev avsläppt och nu är planen att jag ska jobba, sedan ta tåget till Kastrup och därefter flyga till Gardemoen och där sammanstråla med en kollega för att via flygbuss ta oss vidare till vårt hotell för besök på fabriken imorgon och på onsdag. Hemma igen sent så in i helvete på onsdag kväll om allt går som det ska. May the Force be with me!
fredag 12 september 2025
Moss grows fat on a rolling stone
Thank God it's friday! kände jag när klockan ringde i morse. Känner mig så djävla sleten, misstänker att jag är dränerad av energi pga allt jobbdrama. Kom inte ifrån jobbet i tid igår, var tvungen att handla på hemvägen och när jag till slut kom hem och hade packat upp kändes det i det närmaste övermäktigt att gå ut med hundarna. Fast det gjorde jag ju ändå och jag vek inte av där man kan vika av på den rundan jag gick utan gick hela fastän jag från början tänkt vika av, det är de små segrarna som räknas. Kom hem, städade, tränade yinyoga som jag fick avbryta pga att min man skulle dammsuga och då hörde jag inte vad som sades på videon. Återupptog passet igen när allt var klart, men det blev väl lite sisådär känsla. Sen kollade jag på första avsnittet av Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag har ju läst boken och gillade den mycket. Serien so far: Njaaa? Tyckte den kändes lite väl fragmentarisk och rörig. Och varför kan man inte ta en skådespelare som kan prata skånska i huvudrollen i en serie som utspelar sig i och till och med har ordet Malmö i sin titel? Men den hade väl ändå någon form av underhållningsvärde, så jag kommer såklart att fortsätta kolla.
I våras någon gång fick vi ny belysning på jobbet, alla gamla halvkassa lysrörsarmaturer från nittonhundralängesen byttes ut mot LED-belysning. På det stora hela har det ju blivit en klar förbättring (fast till ingen som helst djävla nytta nu när stället ska läggas ner, men det är ju sen gammalt att den ena handen inte vet vad den andra gör), men vissa grejer är irriterande. Till exempel så sattes en lampa med skymningsrelä vid entrédörren, det var inget problem så länge det var någorlunda ljust på morgnarna men nu när det är mörkt visar det sig att den lyser så starkt att en förhörslampa framstår som rena mysbelysningen, plus att den sitter exakt i min ögonhöjd så att jag knappt ser att knappa in min kod när jag ska larma av. Ett annat irritationsmoment är belysningen på toaletten, där man har satt in en såkallad rörelsevakt. Tanken är ju att ljuset ska tändas när man går in och släckas automatiskt när man gått därifrån, men från början lyste den lampan tjugofyra sju oavsett om någon var därinne eller ej. Klagade hos elektrikern för tanken är väl ändå att man ska spara energi, inte slösa, och de kom dit och ställde ner känsligheten på sensorn till det lägsta, men jag tycker ändå att funktionen är tveksam. Vi brukar lämna dörren litegrann på glänt och det räcker att någon går förbi flera meter bort så tänds lampan, och ibland när jag kommer på morgnarna så är lampan tänd fastän det inte vistats någon alls där. Vad jag vet så har vi varken möss eller spöken i våra lokaler och den där sensorn kan väl inte vara så djävla känslig att den reagerar på dammkorn som faller? Om man däremot sitter därinne med dörren stängd så slocknar belysningen ofelbart efter 30 sekunder, och är man då inte klar med sina behov så får man sitta där och vifta med armarna som en nödställd till sjöss för att det åter skall varda ljus. Så här är det väl ändå inte tänkt att det ska fungera?
Idag är det som sagt fredag. Efter jobbet tänker jag gå en promenad, sedan ska jag åka till stallet och ha medarbetarsamtal med K. Mycket man ska tänka på som ordförande. Beroende på hur lång tid det tar och vilken feeling jag har så kanske det blir drop in-ridning efter det? Har ju nu ett ombyte i stallet så jag kan vara hur flexibel som helst.
Imorgon ska jag och min dotter springa ett litet lopp. Det var bara 165 starter så jag räknar med att komma på plats 165. Har just nu så extremt dåligt löparsjälvförtroende eftersom det gått så fruktansvärt dåligt de senaste gångerna. Jag bryr mig ju inte om tider och sådär, det är mer den känslan av att man inte ens orkar springa 500 meter utan att det känns som att man ska avlida som tär på mig. Vill ju känna mig stark och duglig!, men just nu känns det som att jag är norra Europas mest otränade människa. Trots att jag tränar! Det är ingen kul känsla. Jag springer ju inte ens särskilt långt. Naturligtvis ska det bli fint väder även imorgon precis som alla andra djävla dagar när jag ska springa. Är. Så. Opepp. Men jaja, ett lopp är ju alltid ett lopp och man får både medalj och grillad korv efteråt. Hehe.
På söndag är det Pay & Ride i stallet, jag ska vara domarsekreterare. Vi har inte jättemånga starter så om det inte rasslar till väldeliga ikväll och imorgon förmiddag så lär det väl inte ta så lång tid. Sen får jag väl hem och packa för jag ska åka till Norge på måndag kväll. All work and no fun, osv.
torsdag 11 september 2025
Through the circle fast and slow
onsdag 10 september 2025
The years passed by, the times have changed, I grew to be a man
Till stallet istället, v 37 2025, pt 2
Eftersom det var uteritt i måndags så antog jag att det var uteritt på schemat även som igår, för vi sa i måndags att det här var nog sista veckan, sedan blir det för mörkt. Det var uteritt, men vi red inte i skogen utan skrittade en runda på asfalt och sedan jobbade vi på stora utebanan resten av tiden.
Hade Köttbullen och vi fick rida rätt självständigt. Jag valde därför att galoppera henne ganska tidigt och det var nog ett lyckat koncept. Tror hon dels behöver det för att komma igång, dels att hon behöver galoppera ganska mycket och helst då utan att det kommer andra hästar som kan vara i vägen, hon behöver liksom bara få rulla på. Så tack för det, stora utebanan. Hon blev rätt fin, men tyvärr har hon börjat sätta vinterpäls redan och blir också ganska fort trött, och K vill inte klippa henne så länge de sover ute och det ska de väl göra några veckor till.
Om ett par veckor ska det vara träning för tränare, jag är i valet och kvalet för om jag ska anmäla mig eller ej. Det är rätt mycket nu på helgerna och just den helgen ska min man åka till Köpenhamn och då hade det varit GÖTT att bara vara hemma och skrota och inte ha några tider att passa. Å andra sidan är det ju alltid kul att rida för tränare. Eller kul är kanske inte rätt ord, NYTTIGT är väl en mer passande beskrivning. Aja, jag får se hur jag gör.
tisdag 9 september 2025
I danced in the morning when the world was young
Till stallet istället, v 37 2025, pt 1
måndag 8 september 2025
Terapeuten
Har läst Terapeuten av B.A. Paris. Har tidigare läst Bakom stängda dörrar av samma författare, tyckte den var okej men inte mer än så. Detta är handlingen:
Alice och Leo flyttar in i ett nyrenoverat hus på The Circle, ett grindsamhälle med exklusiva hus, det är allt som de har drömt om. Men skenet kan bedra.
När Alice lär känna sina grannar upptäcker hon en förödande, kuslig hemlighet om sitt nya hem, och hon börjar känna ett starkt band till Nina, den terapeut som bodde i huset före henne.
Alice blir besatt av att försöka pussla ihop vad som hände två år tidigare. Men ingen vill prata om det. Hennes grannar har hemligheter och inget är lika perfekt som det verkar ...
Jag tyckte väl att även den här boken var okej, men inte mer än så. Det kom en (för mig) överraskande twist i slutet som piggade upp, men i övrigt kändes Alices besatthet inte speciellt trovärdig och Alices och Leos förhållande kändes inte heller speciellt trovärdigt och hela grejen med grannarna och de inbördes relationerna där kändes inte heller specellt trovärdigt och det kändes mest av allt som att det var väldigt många ord för att få det här inte speciellt trovärdiga att framstå som trovärdigt. Den här boken får tre hårstrån av fem möjliga.
Allting är ett korståg, tralala
fredag 5 september 2025
Till stallet istället, v 36 2025, pt 3
Suit and tie
Dagarna går, man märker inte av att det är september för igår var det 27 grader varmt.
Igår var jag och handlade efter jobbet och passade också på att lösa in några småvinster på skraplotter som jag köpte från stallet i december förra året. Såg nämligen att sista dag för inlösning var 30/9 och dagarna bara rinner ju iväg och det hade varit surt om de återgick till Svenska Spel eller vad som nu händer med de lotter som inte blir inlösta. Det var ju (tyvärr) såklart inga miljoner det rörde sig om, men 325 kronor är ju ändå en slant. Fick frågan om jag ville ha nya lotter men sa att jag heller ville ha pengarna och trodde att man kunde få dom insatta på sitt betalkort eller nåt, men nehe, det var cash i näven som fick hämtas från en annan kassa för i spelkassan fanns inga kontanter. Kände HATET från personalen. Åkte sedan till Jula och köpte motorolja som på något vis kändes som gratis eftersom jag betalade kontant (man kan inte säga att det var gratis pga vinst för jag köpte lotter för säkert 700 kr pga orkade inte hålla på och sälja som det egentligen var tänkt). Minns hur det var på den tiden när man ständigt gick omkring med en plånbok full (eller nåja) med mynt och sedlar och det kändes som fejk att betala med kort. Och också när man blev irriterad när det var kö till kassan och någon idiot skulle betala med kort eftersom det tog sån tid eftersom transaktionen i sig tog evigheter och det också skulle skrivas ut ett litet kvitto som skulle signeras och lämnas tillbaka. Nu är man väl mer irriterad när det kommer någon och ska betala kontant och ska stå och fumla med det istället för att bara blippa kortet och få kvittot direkt i Kivra.
Åkte hem, släpade mig ut med hundarna upp i skogen. Pratade i telefon med min bror sista delen av promenaden samt under den efterföljande städningen, så det blev lite lättsammare. Orkade inte fixa med veden pga värmen så jag tränade ett pass pilates och sedan blev det soffa och bok tills det var läggdags.
Har sovit som en kratta i natt, gissningsvis p g a värmen men också för att jag drömde att jag dejtade en man som bodde i en lägenhet eller om det var ett hus, där exakt ALLT inomhus var målat i mörkbrunt och var rätt sunkigt och dessutom påminde han obehagligt mycket om en person jag halvdejtade ett tag för åttahundra miljoner år sen som verkligen var en loser av episka mått men det var en form av rebound-situation som nu återkom i drömform och som inte gjorde mig direkt uppåt när jag vaknade.
Idag ska jag sköta A2:s jobb eftersom A1 fortfarande är sjuk och A2 skulle vara ledig. Sen får det fan i mig bli ordning på torpet med mitt eget jobb från och med nästa vecka, har vad som känns som en miljard olästa mail som alla innehåller någon form av arbetsuppgift som jag måste börja ta tag i och bocka av. Fick i alla fall svar från Arbetsmiljöverket att de inte kommer att genomföra någon inspektion hos oss, så åtminstone en sak mindre att bekymra sig över. Men övrigt måste börja rulla från och med måndag för nästa vecka igen är det först möte med vår tillsynsmyndighet och sen ska jag åka till Norge måndag kväll och vara där tisdag och onsdag, så jag måste vara någorlunda i fas med allt innan dess.
Idag är planen intervallträning efter jobbet om det inte blir för varmt, annars promenad, och därefter drop in-ridning. Sen blir det helg! Inga direkta planer, mer än att jag ska fixa med veden dårå. Sen får vi se vad som kommer att hända med A1, mer om det i låst inlägg.
torsdag 4 september 2025
And you can shriek until you're hollow, or whisper it the other way
onsdag 3 september 2025
In the bars, with the men who play guitars
I måndags körde jag ju ett hantelpass för armar och axlar, förväntade mig träningsvärk men kände inget som i går morse vilket var konstigt med tanke på att jag efter passet knappt klarade av att lyfta ett glas vatten. Men sen smög det sig på under dagen, så idag kan jag meddela att jag är lagom mör eftersom jag också har lite känningar här och var efter två ganska tuffa ridpass två dagar på rad.
Igår regnade det hela dagen! Utom förstås när jag skulle springa intervaller efter jobbet, då var det bara varmt och fuktigt i luften och kändes allmänt jobbigt. Hela den här situationen med dramadrottningen tar enormt mycket på mitt välbefinnande, kan liksom inte se någon väg ur det hela oavsett hur utgången av den här konflikten blir. Får hon rätt så kommer hon ändå att vara som ett åskmoln p g a att någon (dvs jag) ifrågasatt henne, får hon inte rätt kommer hon att bli vansinnig p g a det.
Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates och avverkade det sista passet på 30-dagarsyogautmaningen. Så vad tycker jag nu efter 7+30 dagar av daglig yoga? Just nu känner jag nog mest att det inte riktigt är någonting för mig. Känns som att det är lite för många övningar som jag inte kan göra ordentligt. Kan till exempel inte sitta i hjältens position p g a artrosen i knäna och det oavsett hur jag försöker stoppa in kuddar och filtar och grejer för att avlasta, det GÅR INTE. Det närmaste jag kan åstadkomma är att halvstå på knä på ett sätt som varken är avslappnat eller trevligt, plus att varje gång jag gör det så tänker jag på när min son (som har Aspergers syndrom och då hade specifika historiska personer som sitt specialintresse) var kanske 5-6 år och klädde ut sig till konstnären Henri de Toulouse-Lautrec genom att ställa sig på knä med ett par vuxenskor framför knäna så att benen framstod som jättejättekorta. Skrattar fortfarande åt det även om det kanske är på gränsen till lyteskomik. Framför allt är det väl inget som hör hemma när man ska träna yoga och vara lite andlig och tacksam och kärleksfull och sådär. Och varenda gång det är någon form av solhälsning eller annan övning där man först ska stå i nedåtgående hund och lyfta ena benet för att sedan ta ett stort kliv fram och placera foten bredvid handen så får jag a. ont i axlarna, b. kan inte ens kliva fram halvvägs till handen. Och jag fattar såklart att det ser olika ut för alla, men det gör att jag bara känner mig klumpig och stel och allmänt misslyckad. Kanske rätt åt mig som fortfarande skrattar åt Toulouse-Lautrecs ben när jag tänker på det.
Yinyogan däremot! Det känner jag verkligen är, kanske inte "min grej" för det är ju positioner som är utmanande där också för det här måndagsexemplaret till kropp (ja, "duvan", jag tittar på dig nu) , men i alla fall till största delen både görbart och också rätt mysigt. Så det kommer jag att fortsätta med, men just nu lägger jag övrig yoga på hyllan. Eller i alla fall all yoga där det liksom förutsätts att man är rörlig och spänstig.
Idag ska jag ha möte med min chef som vi har varannan vecka för att stämma av hur det går med allt. Oftast har vi inte så mycket att tala med varandra om, men nu är det ju hela den här pissiga situationen med dramadrottningen som behöver lyftas upp till bordet. Vad nu min chef ska kunna göra åt saken, det är ju liksom inte som att normala spelregler följs och att man kan diskutera och komma fram till en lösning som man kan med normala människor.
En bra sak med att rida både måndagar och tisdagar är att det känns som att onsdagen blir lite "ledig dag" även om det är vanlig jobbdag, bara för att jag inte behöver åka iväg någonstans och planera och förhålla mig till tider utifrån det. Så idag är det det. Ledig dag alltså. Eller eftermiddag och kväll åtminstone. Ska försöka återinföra rutinen med filmkväll på onsdagar, det rann liksom ut i sanden nu under semestern men det är väl dags att ta tag i det igen. Känns som att vi lite gått om varandra på senaste tiden så det kan nog vara bra att ha lite fasta punkter i tillvaron. Over & out.
Till stallet istället, v 36 2025, pt 2
tisdag 2 september 2025
I'm on the side of snake-eyes tossed against the side of seven
Till stallet istället, v 36 2025, pt 1
måndag 1 september 2025
Svärsonen
Abbies pappa Ed kan svära på att det är något konstigt med Ryan. Något känns riktigt fel, och han kan inte släppa det. Dotterns bröllop närmar sig snabbt och Ed beslutar sig för att göra allt som krävs för att ta reda på vad Ryan döljer, innan det är för sent.
Ju mer han gräver i svärsonens förflutna desto mer provocerar han resten av familjen som är övertygad om att Ryan är den rätte . Men varningsklockorna i Eds huvud ringer allt starkare.