YES!

Idag fick jag tillbaks min högt skattade gamla Volvo. Jag är nog lite kär i min bil, eller åtminstone i det som den medför. Typ att kunna susa hem efter jobbet på ett litet nafs, och för all del till jobbet också. Slippa kedjerökande busschaufförer och människor som tycker att deras väska har lika stor rätt till sittplats som den som rättmätigt löst biljett och inte flyttar på den fastän folk tvingas stå. Sånt ger mig nästan blodstörtning. Detta bloggade jag om redan 2007, men ingenting har förändrats. Som jag har saknat bilen!

Men nu har i alla fall Salvatore bytt ut kylare, termostat och en del andra pinaler under huven, och när jag hostat upp närmare 4000 spänn för kalaset så fick jag äntligen sätta mig bakom ratten och återförenas med Drottningen*. Vilken känsla. Vilken värme, bokstavligt talat. Jag har nämligen haft värmereglaget på max i eviga tider, mest av psykologiska skäl för det har absolut inte gjort någon skillnad. Men nu hann jag inte ens komma ut ur Everöd city förrän jag var tvungen att slita ner reglaget på noll för att inte dö av värmeslag. Nu är det i och för sig ovanligt varmt för årstiden (det känns ju märkligt att det ska vara varmare i november än under sommarsemestern), men det har liksom inte spelat någon roll innan, det har ändå varit kallt i bilen. Men nu var det alltså fixat, och bara det kan ju vara värt 4000 spänn rätt in på Salvatores konto. Som en liten bonus slipper jag numera också ängsligt hålla koll på vattennivån i kylaren, eftersom det sipprat ut en skvätt då och då, och slipper köra omkring med stora dunkar med vatten och glykol just in case. Bilen uppskattar förmodligen sin hela kylare, eftersom jag är rätt lat lite glömsk ibland och vips är det snudd på tomt i expansionskärlet. Jag vet inte exakt vad som händer om vätskenivån befinner sig under strecket, men jag antar att det inte är särskilt bra.

 Så nu är allting som det ska igen. Förutom ekonomin. SATAN. Jag var nämligen sugen på att köpa en 3D-tv. Den som känner mig höjer kanske lite på ögonbrynen nu eftersom jag i många herrans år inte ens HADE en tv utan bara ett pluttigt tv-kort i datorn. Men det gick ju bra, utom när det var handboll eftersom bollen blev i storleksordning pärlsockerkorn på min 17-tumsskärm, och dessutom var det var lite, eller inte så lite faktiskt, fördröjning mellan ljud och bild och en gång när det var en avgörande straff så skrek kommentatorn MÅÅÅÅÅL medan bilden fortfarande visade en spelare som stod på sjumeterslinjen med bollen i hand. Det var väl inte bara det som var det avgörande, men hur som helst så köpte jag en riktig tv sen. Mitt livs första tv-köp faktiskt, innan (alltså innan tv-kortet) har jag bara haft jättegamla tv-apparater som folk har gett bort när de köpt nya. Mitt tv-inköp ligger faktiskt inte ALLS långt tillbaks i tiden, 3-4 år på sin höjd, men den har ändå börjat krångla. Dagens teknik är bara skit. Ett tu tre så försvinner bilden. Ljudet är kvar, men bilden är borta. Sedan kommer den tillbaks efter ett tag, men då kan det ju ha hänt avgörande saker under Robinson som man inte gärna vill missa. Det duger ju inte att bara få HÖRA Paolo vråla sitt KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR, man måste ju insupa alltihop med egna ögon. Och jag orkar inte med teknik som krånglar. Jag orkar inte med teknik överhuvudtaget. Vi har en reserv-tv (min mans gamla), men den har bara en HDMI-ingång och då måste man välja om man ska titta på tv eller kolla på film, ja, det måste man väl annars också, men när man valt krävs det operationer där sladdar ska byta plats bakom tv:n och sånt gör mig...trött.

Ja, så då blev jag sugen på en super-high-tech-tv som är jätteplatt och snygg och med massor av finesser. Det är kanske lite bortkastat på en som mest tittar på Robinson, Bonde söker fru och Arga Snickaren. Men jag känner ändå att jag vill lägga mig i framkant på tv-fronten. Fast nu har ju Salvatore tagit alla pengarna, dock vet han inte om att jag har ett sparkonto, så jag får kanske göra en liten transaktion vad det lider. Den som lever får se.

*Som denna bil är döpt till eftersom en kompis till mig hade en Toyota som han kallade Kejsaren och då var det helt logiskt att en annan kompis' Ford fick heta Presidenten och min Volvo Drottningen. Ursprungliga namnet var Kungen, men så tyckte jag att nähä, stopp och belägg, lite jämställdhet här nu va.