torsdag 24 november 2011

Bron

Nu har jag sett den dansk-svenska tv-serien Bron från första avsnittet till sista, eller ja, det har ju tagit tio onsdagskvällar då. Jag tycker det var en toppenserie från början till slut, jag gillade verkligen karaktärerna, både den danska hygge-polis-Martin (även fast han, sina många förhållanden till trots, hade legat med nästan hela Danmark) men framför allt Saga Norén, Länskrim, Malmö. En sådan frisk fläkt bland alla trötta, bittra, frånskilda, halvt utbrända medelåldersplus-poliser med med lätt övervikt, lätta till medelgrava alkoholproblem och lätt ohälsa i största allmänhet. Mer Saga åt folket!


((((( OBS! SPOILER-VARNING!))))


MEN. Själva storyn, plotten eller vad man ska kalla det. Var det inte LITE VÄL omständligt av den här Jens/Sebastian att börja i stor stil med att lägga två olika likhalvor mitt på Öresundsbron och därefter i rask takt förgifta uteliggare, ta gisslan, leta upp och döda lite random folk, bränna butiker, sända mystiska meddelanden på nätet och liksom i största allmänhet lägga sin tid på att sätta griller i huvudet på och hålla Malmö och Köpenhamns samlade poliskårer sysselsatta dag som natt, och sedan dessutom innan allt detta lagt tid på att iscensätta sitt eget självmord, plastikoperera sig till vansinne, skaffa en ny identitet och så vidare i all oändlighet BARA för att han ville att Martin skulle få lida på samma sätt som han hade lidit? Om det enda syftet ändå var att han skulle ta död på Martins son, vore det inte avsevärt enklare att bara GÖRA det istället för att linda in det i en massa runtikring-brott (ett ord som jag har lärt mig av Leif GW Persson) där han (Jens/Sebastian, inte Leif GW Persson) dessutom hela tiden riskerade att åka fast innan själva målet var uppnått? Inte särskilt smart om du frågar mig.

Fast det är klart, om han hade varit lika smart som jag så hade det ju inte blivit 10 avsnitt av Bron utan kanske mer en deckare i storleksordningen Anslagstavlan. Det hade ju inte blivit mycket att hänga i julgranen när jag tänker efter.

Och visst måste det komma en uppföljade? Alla som vill räcker upp en hand, jamen då bestämmer vi det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar