Alltså, man har ju valt helt fel yrkesbana här i livet. Jag hade blivit världens bästa polis. Hör här: Härförleden satt jag och slöbläddrade i lokaltidningen och då råkade jag se att några grannars hus var till salu. Det var tyvärr inte Tengil och Katla som var i flytt-tagen, utan ett helt vanligt ordinärt och rätt trevligt par som flyttade in för lite drygt ett år sedan. Och jag in på hemnet som ett skott för att spana in hur de hade det i sin privata sfär så att säga, men på alla bilderna var det helt urblåst, som om det inte bodde någon där alls. Hade de redan flyttat? Och varför? Klickade mig in på hitta.se och sökte på deras telefonnummer (som jag råkar ha för att vi är medlemmar i samma brukshundklubb, det är inte så att jag sitter inne med alla grannarnas telefonnummer), men de hade väl kontantkort eller nåt, för det blev ingen träff där. Då klickade jag mig vidare in på min bästa snok-sajt, Birthday.se. Där får man reda på, inte allt, men man får LEDTRÅDAR att jobba vidare med. Slog in deras exakta adress, fick ingen träff, vilket betyder att ingen är folkbokförd på den adressen längre. Sökte på hans namn, men fick för många träffar och ingen stämde riktigt. Hela grejen med Birthday är ju att man ska ta reda på när och hur mycket folk fyller år, och jag visste inte exakt hur gammal han var och det fanns för många i ungefär samma ålder även när jag sållat bort de som var över 50 och under 40. Sökte på hennes namn istället, fick en träff i rimlig ålder på en adress i en lägenhet i stan. Klickade på den förnämliga funktionen På samma adress, och fick på så vis reda på att ingen annan var folkbokförd på den adressen. Jaha, skilsmässa då. Men vart hade han tagit vägen? In på Facebook. Vi är inte vänner på Facebook, men brukshundklubben har en Facebooksida och där hade han väl varit och kommenterat någon gång och någon gång hade jag av ren nyfikenhet gått in på hans sida och kollat runt lite. Hittade honom igen och noterade att han hade en ny arbetsgivare långt iväg i Tjottahejti, men sånt där vet man ju inte så noga, de kan kanske ha någon filial någonstans. Sökte på hans namn i Tjottahejti på Birthday, ingen träff. Nähä. Tillbaks till Facebook, såg att han hade lagt upp ett album med bilder på sin hund och där stod hundens kennelnamn. In på SKK Hunddata, sökte upp kenneln, bläddrade igenom alla kullar och hittade till sist just den hunden, klickade på ägaruppgifter och voilà, där var han registrerad på en adress till Tjottahejtis grannstad. Dubbelkollade med Birthday, allt stämde. Kände mig mycket nöjd med mig själv och när min man kom hem berättade jag om mina lyckade detektivarbete och det utan att ha tillgång till polisens alla fusk-register som dom har, jag hade banne mig kunnat få jobb på Interpol och kunnat hitta vilken brottsling som helst. Och min man bara: Ja, eller så hade du ju bara kunnat fråga någon av dom varför dom flyttade...Men jag tror att han bara är avundsjuk på mina supersnut-skills.
Senare på kvällen slumpade det sig faktiskt så att jag träffade henne, kvinnan i förhållandet, och fick då verifierat att det inte längre var ett förhållande eftersom han hade träffat en annan och flyttat till Tjottahejti bara sådär rätt av efter att ha gått och surat i ett halvår eller så och låtit henne slitas mellan hopp och förtvivlan. Hade jag nu varit polis på riktigt så hade jag fan i mig satt honom i häkte ett bra tag. Inte för att man kan hindra folk från att träffa andra, men herregud, man måste väl för helvete kunna göra slut som anständigt folk först om man tycker att relationen börjar vissna, istället för att spela dubbelspel och vara otrogen och hålla på och löjla sig som nån djävla sextonåring med storhetsvansinnerelaterad konflikträdsla? Skärpning här, hälsar lagens långa arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar