When your day is done and you want to run

Igår hade jag telefontid med veterinären som tyckte att vi skulle prova två andra mediciner eftersom det tydligen kan vara "lite lurigt att hitta rätt när det gäller matsmältningsapparaten", vissa funkar med viss medicin, andra inte alls, man får prova sig fram och se. Fick recept på en medicin som han ska äta i åtta dagar, den andra var receptfri. Varje förpackning av den receptbelagda medicinen innehöll bara fyra tabletter, han skulle äta en om dagen och jag fick således utskrivet två uttag av denna medicin. Vis av tidigare erfarenheter gick jag in på apoteket.se och kollade var den medicinen fanns. Visade sig att den bara fanns "ett fåtal" på ett enda apotek i hela kommunen och det var apoteket som ligger i THE MALL. Insert: skräckfilmsmusik. För några år sen smackades det upp ett nytt shoppingcentrum lite utanför stan, helt i onödan om ni frågar mig men det är det ju aldrig någon som gör. Jag tycker det är helt sinnessjukt att man snålar in absurdum inom till exempel skolan och vården, men samma kommun kan utan att blinka plöja ner miljarder i själsdödande shoppingcentra vars enda syfte är att folk ska köpa saker de inte behöver för pengar de inte har. Har hittills inte satt min fot på ovan nämnda shoppingcentrum och hade inga planer att göra det heller, men nu fick jag ju ta en för laget så att säga. Gjorde snabbt upp planer: åka dit direkt efter jobbet och sedan tänkte jag tröstspringa en runda i skogen vid stallet som ligger ett stenkast från ovan nämnda ställe, sedan hem. Men det går ju aldrig som man har tänkt sig. Besöket på THE MALL gick ändå bra, apoteket låg bara kanske 20 meter från ingången och hela händelsen tog mindre än fyra minuter från bildörr till bildörr. Problemet var bara att "ett fåtal" i lagersaldo betydde en förpackning av ovan nämnda medicin. Dock kunde personalen se att det fanns "ett fåtal" på apoteket vid Ica Maxi. Jag hade ju bara kollat lagersaldot på apoteket.se, men tydligen måste man också kolla på Apoteket Hjärtat och Kronan och fan vet allt vad dom heter. Alltså så här var det fan aldrig förr när apoteket var Apoteket och ägdes av staten och det var ordning och reda med allt.  Om man så klev in på världens pyttigaste apotek i Knäckebrödhult och bad om medicin mot syfilis eller någon annan medeltidsåkomma så fanns det hemma, men nu i nådens år 2024 så finns det miljoner apotek och de har öppet snudd på dygnet runt  men det finns inga mediciner på lager. 

Ja, det var ju bara att sätta sig i bilen och vrooma vidare. Ica Maxi är ytterligare ett sånt ställe där jag helst inte sätter min fot utan tungt vägande skäl. Parkeringen är jättestor, ändå är den alltid full och igår var inget undantag. Är helt förundrad över hur man kan komma till en helt knökfull parkering klockan 13.45 en tisdag i maj, har folk inga liv? Sen är Ica Maxi i sig så djävla stort att det känns som att man aldrig kommer ut. Kundvagnarna är stora som hangarfartyg och helt omöjliga att styra, och speciellt billigt är det inte heller. Så jag fattar inte att folk dras dit som flugor till as, men det är väl mig det är fel på. Nu ligger apoteket tack och lov inte inne i själva epicentrum av helvetet på jorden, men mitt mod sjönk när jag tryckte fram kölapp nummer 227 och nummer 206 betjänades. Men trägen vinner och till slut kunde jag få kvittera ut ytterligare fyra tabletter av denna medicin. Den andra medicinen däremot, den receptfria, den fanns inte att få tag på någonstans så den fick jag vackert beställa på apotea.se med expressleverans. 

Efter dessa själsdödande och energidränerande ärenden så bestämde jag mig för att springa en runda i anslutning till Ica Maxi, för där ska finnas någon form av organiserat elljusspår. Hittade det med viss möda, men fan vet hur det var konstruerat för jag tycker jag bara kom tillbaks till samma plats hela tiden, men jag ska ju inte springa så långt enligt Fotspecialisten. Ska springa 1 minut, gå 2 minuter, gånger 3, sedan springa 2 minuter, gå 1 minut, gånger 3, och bara på stigar, ingen asfalt. Det klarade jag av i skogsdungen bakom Ica Maxi, sedan satte jag mig i bilen och körde hem. Tog ut hundarna i trädgården och lät dom rasta sig där, sedan packade jag en liten ryggsäck med låneböcker som skulle lämnas och traskade ner till bibblan. Visade sig att den inte öppnade förrän 16.00 för det är skolbibliotek vissa tider och då gäller inte meröppettiderna, så jag fick traska en extrarunda för att vänta in tiden. Sedan hem och träna ett pass pilates, vilket jag har slarvat lite med sista tiden och det märktes, fan vad stel jag kände mig? Så går det när man inte sköter sig. Sen duschade jag och fixade kvällsmat och dråsade ner i soffan och stannade där resten av kvällen med en bok, med undantag för en kort runda ut med hundarna när de fått sin kvällsmat. Min man hade ärenden i stan efter sitt jobb och kom inte hem förrän efter 19.00 och var då trött som en oxe, så det var inte direkt något tjo och tjim hos någon av oss. 

Idag ska jag jobba, sen hem och träna, sen till stallet för möte, sen hem och ha filmkväll. Livet rullar på.