I fredags var det teori, men nuförtiden betyder tydligen teori "vi coachar varandra" och det i sin tur betyder att man är två och två, turas om att sitta på en häst i skritt, möjligen lite trav, och så ska man ge varandra feedback på sits och inverkan. Det är ju lätt att säga, betydligt svårare i verkligheten. När jag är i rollen som hundtränare ser jag (oftast) direkt vad man skulle kunna göra för att komma åt ett problem och har inga problem med att förmedla det och får ofta höra att jag förklarar bra och pedagogiskt. Min karriär som ridinstruktör kommer aldrig att hända om man säger så. Har insett att jag rider mycket på känsla och har inte ord för vad jag gör, och vet jag inte ens själv så blir det ju väldigt svårt att förmedla det till någon annan. Kan såklart se om någon har konstig sits eller felvinklade händer, men därifrån till att instruera kring det där finliret som jag uppenbarligen bara känner och inte vet vad jag gör för att få det att hända är steget ungefär tio miljoner ljusår.
Aja. Vi var bara fyra i fredags, så vi hade Köttbullen och en ny ponny som är rätt så ädel. Alla ville rida den ädla och fina utom jag, hehe. Så hon som jag skulle "coacha" var ju inte jättepepp. Köttbullen var inte heller jättepepp. Jag hade inte brytt mig om att ta på mig sporrar, för jag visste ju inte om Karin skulle spexa till det och sätta mig på den ädla och fina bara för att, plus att vi skulle ju bara mest skritta. Men det gick hyfsat. Hade pelhambettet och det går bättre och bättre. Sedan bytte vi. Innan sa jag på skoj att om det nu går jättebra för Johanna så byter jag grupp, för det hade ju varit ett nederlag om Köttbullen gått skitfint direkt när jag har kämpat i ett helt ÅR för att få henne till där hon är idag. Hon är ju egentligen inte komplicerad att rida om man bara vill såsa runt, det är när man börjar ställa lite krav på henne som det blir jobbigt. Nu gick det inte jättebra för Johanna, men bitvis fick hon ändå henne att gå hyfsat på tygeln i skritt och det var jättekul att se. Har ju bara sett Köttbullen gå på barnlektioner tidigare och då ser hon ju inte mycket ut för världen. Men nu hade hon ändå lite bakdelsaktion och man såg att bukmusklerna jobbade. Ett år till så kommer hon att bli RIKTIGT fin, sa Karin och ja, jag kan absolut ge det ett år till.
Nu ser det ut som att jag kommer att få återgå till gamla gruppen till hösten åtminstone. Från och med imorgon lättar det ju med "max 8"-restriktionerna men eftersom det bara är typ tre gånger kvar på terminen så tyckte vi att det var väl inte mycket att börja härja om nu. Så från och med i höst så kan jag förhoppningsvis äntligen få börja rida två gånger i veckan igen, för då försvinner denna förtappade grupp och drop in-ridningen fortsätter. Yay.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar