För ett tag sen fanns det en person i min relativa bekantskapskrets som ville skaffa en bearded collie för att den enligt rasbeskrivningen oftast har en väldigt begränsad jaktinstinkt, och därför inte förväntades sticka iväg för att jaga allt som fanns att jaga i vår herres hage som personens nuvarande hundar rätt ofta gjorde i samma sekund som kopplet knäpptes av. En bearded collie har VÄLDIGT mycket päls (så här står det i rasbeskrivningen på SKK: Rasen har en riklig päls som måste skötas för att hållas fri från tovor. Det är viktigt att vänja sin hund vid detta redan från början. En gång i veckan bör man borsta igenom hunden ordentligt. Det tar ungefär 1 timme. En igentovad päls kan däremot ta hur många timmar som helst att reda ut. En vanskött päls medför också lidande för hunden) och jag skulle av den anledningen aldrig skaffa en sån hund hur trevlig och jakt-obenägen den än var, för jag är a. inte intresserad av pälsvård, b. kan inte tänka mig något trökigare än att vara tvungen att stå och torka blöta hundar i timmar varje gång man varit ute, och det är man ju ett antal gånger per dag, och det har regnat eller är generellt blött och lerigt, och det är det ju en majoritet av årets dagar, skulle jag vilja påstå utan att överdriva särskilt mycket. Så egentligen handlar det väl inte om borstandet, utan mer om det vanliga vardagsslitet att få blöta hundar torra, jag gillar inte lukten av blöt hund och tycker det är tillräckligt besvärligt med tre små korthåriga krabater även om jag naturligtvis får ta det som en av hundägarskapets få nackdelar.
Men den här personen tyckte inte det var något problem, för "det är ju bara att raka av hunden pälsen". EH, nej? Då skaffar man en korthårig hund istället. Vi rakade visserligen gamla gubbhunden Boris på somrarna, men det var för att han hade så otroligt tjock päls och blev så påverkad av värmen till och med när det inte ens var speciellt varmt och soliga högsommardagar ska vi bara inte tala om. Men det var ju för hans skull, inte för att vi skulle ha det lite smidigt. Tänker man så, så borde man tänka om ett par varv till innan man skaffar en pälsig hund OM NI FRÅGAR MIG.
Igår träffade jag en person som hade skaffat en Jack Russell. En Jack Russell är en terrier, och terriers är generellt rätt så vassa även om det finns individer som inte är det. Den här personen sa om sin terrier(valp) att "vi ska kastrera honom snart så kanske han lugnar sig". EH, nej? Varför skaffar man ens en terrier om man vill ha en LUGN hund? Då får man väl skaffa en Bichon Havanaise eller någon annan "utpräglad sällskapshund" och inte en jakthund OM NI FRÅGAR MIG.
Det är ju dock aldrig någon som frågar mig någonting och därför blir det ju också som det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar