Har läst Offrens offer av Bo Svernström och det tycker jag du också kan göra. Den började som en synnerligen klichéartad svensk polisdeckare: ett brutalt mord begås, vi har en sliten, blasé medelålders snut med lite halvtrassligt privatliv, vi har en kriminaltekniker som alltid är grinig och oförskämd, vi har det här att alla poliser jämt och ständigt måste träffa rättsläkaren i obduktionssalen och stå där och diskutera tänkbara misstankar och ledtrådar nästintill under pågående obduktion (går det verkligen till så? Har de inga kontor som de kan ha möten i?). Vi har dessutom en journalist som skriver om fallet, som snart blir fallen eftersom det visar sig vara en seriemördare. Så långt kändes det hela lite väl redan gjort, speciellt som det sprändes in kapitel i kursiv stil där man får följa mördarens tankegång (har lärt mig att detta stilgrepp kallas "kursiv mördare") och det var inget nytt under solen och jag läste vidare mest för att få veta vem mördaren var och vilket motiv som låg bakom morden.
Sedan! Så vändes hela berättelsen upp och ner på ett mycket oväntar sätt och allting tog ny fart. Sedan blev det sträckläsning kan jag lova. Den här boken får fyra och en halv månaders fängelse av fem möjliga.
Ok, nu har du gjort mig nyfiken. Kursiva mördare brukar jag undvika nu för tiden, men nu vill jag veta vad det är som händer. Jag ska leta på biblioteket nästa gång jag kommer dit. Tack för tipset.
SvaraRadera