En utmaning på temat vatten

Jag utmanade Mirre att skriva ett blogginlägg på temat "vatten" såhär i tider av torka. Hörde på radion i morse att det hade regnat "kraftigt" i Helsingborg igår kväll. Det är ju ändå Skåne, men hit till nästan-Österlen orkade regnmolnen tydligen inte masa sig. Typiskt!

Aja, jag roar mig väl med att skriva om vatten istället:

Vad är ditt förhållande till vatten som element?
Jag älskar vatten och är nog lite besatt av det. När vi skulle köpa hus handlade det för min del inte så mycket om hur huset såg ut och var det låg, utan mer: finns det kommunalt vatten, om inte, hur djup är brunnen, är den borrad eller grävd, hur djup, hurdan är vattenkvalitén, vad är det för typ av avlopp? Såna frågor ansatte jag mäklarna med innan de ens hunnit dela ut skoskydd på visningen (HAHA, skojar bara. Har aldrig varit på en visning där man har fått kränga på sig skoskydd, det är kanske mer i Stockholm det är så?). Bor nu i en fastighet med kommunalt vatten av ypperlig kvalitet, där vattnet är kalkrikt och smakar himmelskt och jag är så himla lycklig över det. I min förra bostad hade man satt in något himla avhärdningsfilter vilket gjorde att vattnet smakade, kanske inte illa men det var liksom helt utan karaktär och man fick lite känslan av att dricka ur en stillastående pöl, en lite fadd och instängd smak. Mig har man aldrig hört yppa en endaste svordom över att vattenkokaren måste kalkas av stup i kvarten för som livsmedel är det hårda vattnet fullt av kalcium och magnesium som man alltså får i sig gratis och som man kanske annars måste köpa som dyrt kosttillskott i hälsokostaffären.
Däremot är jag lite rädd för vatten. Tycker inte om att bada och simma, åker inte båt om jag inte är tvungen och får lite panikkänslor när jag åker över Öresundsbron. Att dö genom att drunkna skulle jag se som mitt värsta misslyckande. När man pratar om olika sätt att dö på så är det alltid något ljushuvud som kläcker ur sig att "dom säger att det skönaste sättet att dö på är att drunkna", och då undrar jag följande: om det nu skulle vara så skönt att inte få luft, varför går folk inte omkring och håller andan i tid och otid? PANIK är väl vad man känner då, inte något djävla lyckorus?  "Jamen dom säger att det kommer någonting senare som ska vara helt fantastiskt..." är det luddiga svaret som brukar följa, och då undrar jag vilka det är som nästan har drunknat, upplevt det som jättehärligt och sedan tänkt att nä, nu ska jag återvända till livet och tipsa folk om detta? SÅ DJÄVLA OLOGISKT om ni frågar mig.


Rangordna och motivera ditt val till att åtnjuta vatten i badkar, dusch, hav, sjö, pool.
1. DUSCH.  Älskar att duscha och ibland kan det ha ett nästan terapeutiskt syfte, att man liksom renar sig från bekymmer och oro och ångest om det är sådant som belastar en. Plus: så gött att vara nyduschad. Jag blir faktiskt lite olycklig om jag inte får duscha varje dag.
2. SJÖ. Ett lite otippat val för jag är verkligen ingen sol- och badmänniska och har nog inte besökt en badstrand på...25 år? Fattar liksom inte riktigt grejen med att släpa med sig handdukar och kaffekorg till en strand för att där trängas med en massa andra, få sand överallt inklusive mellan tänderna, dricka ljummet kaffe och äta svettiga ostmackor. Förstår mig heller inte riktigt på det där med att bada. Att gå i, doppa sig, simma några meter...och sen då? VAD GÖR MAN? Ja, men sjöar är ju trots allt mer än badstränder så bortsett från det är sjöar trevliga inslag i naturen. Det är lite fridfullt att vara vid sjöar när det inte är badsäsong, och det är det ju med undantag för sommaren 2018 inte jättestor del av året.
3. HAV. När det inte är badsäsong. Fast hav är även lite läskigt. Det är så himla stort och ibland kan jag bli lite stressad av vågorna som bara pågår och pågår.
4. BADKAR. I min förra bostad hade jag badkar, jag bodde där i 8 år och kan inte minnas att jag badade en enda gång. Jag fattar inte grejen här heller. Kan tycka att ÅH VAD SKÖNT när jag precis sänkt mig ner i vattnet, men efter två minuter är jag sjukt uttråkad och rastlös. Obekvämt är det också? Jag är inte jättelång, men det är ju inte badkaren heller, ändå kan man inte sträcka ut sig och ligga bekvämt, eller i alla fall kan inte jag det. Och jag har heller aldrig lärt mig hur man gör när man ligger och läser i badkaret utan att boken blir dyngsur.
5. POOL. Och bara under förutsättning att jag slipper trängas med andra. Ibland får jag för mig att jag ska motionssimma, men jag lägger ganska omgående ner dessa projekt p g a att jag inte står ut med att andra människor plaskar omkring i min närhet. Speciellt hatar jag folk som ska träna seriöst i motionsbassängen och crawlar som om de var jagade av hajar och stänker ner allt som kommer i dess väg.

En rolig händelse som inkluderar vatten?
Jag är ju ingenjör med vattenvårdsinriktning, eller har en Bachelor of Science in Environmental Engineering with a Major in Aquatic Ecology som det så tjusigt står i mitt examensbevis, och vad som var roligast med den utbildningen var när jag gjorde mitt examensarbete med det ståtliga namnet "Förekomst av cerkarier i skånska badsjöar". Höll på ett helt ÅR att kartlägga förekomsten av parasitiska plattmaskar som orsakar schistosom dermatit, a k a badklåda (för er som inte vet är cerkarier en av flera intermediära livsformer hos nämnda plattmaskar). Fick traska omkring i vadarbyxor och samla in prover och sitta i labb och kolla i mikroskop och hålla på. Det var en härlig tid. Synd bara att arbetsmarknaden för denna typ av spetskompetens är så ytterst begränsad (läs: obefintlig). Men man kan ju inte få allt.


En tråkig/jobbig/läskig händelse som inkluderar vatten?
När jag var liten och tvingades gå i simskola på VARMBADHUSET i Huskvarna (det finns väl inte längre, Mirre?). Tror jag kanske var fem år? Mina föräldrar var mycket för att det skulle vara praktiskt (för dom), vilket innebar att allt som min ett år äldre syrra gjorde fick jag också hänga med på vare sig jag ville eller inte. Här var det verkligen "inte". Jag var L-I-V-R-Ä-D-D för den (i min värld) jättestora och jättedjupa bassängen, klorlukten, simfröken (sträng), den där djävla rockringen som låg och flöt och man var tvungen att dyka under för att bli godkänd, simdynorna av hårdplast som skavde och som det hela tiden hetsades att man skulle lägga bort. Till och med "att koka kaffe" var en pina eftersom jag var jätterädd för att få vatten i näsan, och varje simlektion slutade med att jag började gråta och sen fick jag sitta ensam i bastun och snyfta för i bassängen fanns det inte plats för lipsillar. Jättesorgligt, kan jag tycka såhär i efterhand. Det var bara min syrra som lärde sig simma på varmbadhuset kan ju tilläggas.


Vilka simmärken har du tagit?
Jag har nog aldrig hatat något så mycket som jag hatade simskola när jag var liten (söndagsskolan var ju rena festen i jämförelse). Till sommaren (varmbadhuset var på vintern) tvingades jag dit på nytt, den här gången i en närbelägen sjö, och efter många om och men lyckades jag med skallrande tänder i alla fall plaska ihop Baddaren, Paddan och Silverfisken (dock inte under en och samma sommar). Sen "tog" jag järnmärket (tror jag det hette där man skulle simma 50 meter) men gick på botten så fort jag kom en bit bort för det var i en sån där sjö där vattnet var alldeles brunt och det inte syntes vad man gjorde. Sedan bedömdes jag vara simkunnig och slapp undan den där djävla simskolan. En glädjens dag, sanna mina ord. Obs, jag kan alltså simma även om det inte låter så. Men bara bröstsim och jag kan inte doppa huvudet utan att hålla för näsan.


Ditt bästa tips för att spara vatten?
Både jag och min man är extremt strängt fostrade i att inte slösa med vattnet, för vi har båda bott med egen brunn som sinat då och då, och då står man ju där och kan varken spola i toaletten eller släcka törsten. Finns liksom inte på världskartan att någon av oss skulle låta vattnet stå och rinna medan vi borstar tänderna, vi samlar nästan maniskt på regnvatten (även mindre torra somrar) och skulle aldrig drömma om att vattna gräsmattan eller ens rabatterna (och definitivt inte soliga dagar när en hel del dunstar bort innan det når marken) utan vi vattnar bara sånt som odlas och ska ätas. Så mina tips är väl egentligen att sluta tänka på vatten som en oändlig resurs som finns så fort man öppnar kranen och som aldrig tar slut. Låt inte vattnet stå och rinna i onödan, bada inte badkar, stå inte i duschen i timmar. Jag tog tiden en gång för skojs skull och det tog 2 minuter och 41 sekunder för mig att duscha och tvätta håret (fast då är jag korthårig, en hippie hade kanske behövt någon minut extra). Ha en hink i duschen och samla upp det vatten som bara rinner bort i väntan på varmvattnet och använda det vattnet att vattna med. Och på tal om varmvatten så hade jag för ett tag sedan en diskussion med en person som beklagade sig över sin tonåring p g a att a. badrummet ockuperades i timmar och, b. att det inte fanns något varmvatten kvar när hen själv skulle duscha. Jag anser att det hör till normal hänsyn och hyfs som ingår i den såkallade uppfostran och att då får man klargöra detta för tonåringen, men personen ifråga resonerade som om tonåringar var någon djävla naturkraft som inte gick att bemästra. Fostra tonåringar, kanske det hetaste vattenbesparingstipset ever?
 Anlägg inte pool i trädgården. Helvete vad jag blir provocerad av folk som har pool och pratar om det som om det vore en mänsklig rättighet. Fatta vad slösaktigt.


En bekännelse...här slösar jag med vattnet.
 Okej, ovanstående till trots så måste jag bekänna att jag diskar grytor och kastruller som inte får plats i diskmaskinen under rinnande vatten. En sån dubbelmoral, men jag tycker det där med att diska i balja är lite äckligt, speciellt när vattnet blivit ljummet och det flyter fett och matrester på ytan. Yuck.  Någon gång händer det också, oftast på vintern och/eller när jag är frusen, att jag står längre än 2 minuter och 41 sekunder i duschen. Kanske upp mot FEM minuter? Dock inte varje dag, obs.


Det var jag och vattnet. Blubb. Skickar vidare utmaningen till DDT.