onsdag 18 juli 2018

Hejdå Lars, rest in frys

((((( !!! OBS, DETTA BLOGGINLÄGG INNEHÅLLER SCENER SOM KAN  VERKA STÖTANDE !!! )))))


Igår gick tuppen Lars, f d hönan Laura, till de sälla jaktmarkerna eftersom han tyvärr inte blev den där blyga och introverta killen som inte gjorde mycket väsen av sig och som hade kunnat få framleva livets glada dagar under radarn i ett tupp-otillåtet område. Men nähä, han skulle prompt upp i ottan och börja gala. Och med ottan menar jag vid fyratiden på morgonen. Och inte bara ett litet diskret kuckeliku utan ett gällt utdraget vrålande som upprepades helt maniskt ungefär var tionde sekund i timmar. Vi monterade en automatisk lucköppnare så Lars i alla fall inte skulle ut och härja i hönsgården vid denna arla tidpunkt och tyckte då faktiskt att han blev tystare, men det var nog bara en tillfällig sinnesförvirring för efter några dagar var han igång igen. Och eftersom det har varit så helvetiskt varmt så har vi haft hönshusfönstret öppet så Lars' ljuva stämma har lik förbannat ekat över nejden. Och sedan började han även gala på kvällarna. Och förmodligen mitt på dagen också. Djävla Lars.
Så igår åkte yxan fram. Min man dängde honom i huggkubben och dekapiterade, sedan tog jag över och höll den huvudlösa Lars ner i en hink tills blodet slutat rinna och han hade slutat sprattla. Tog allt som allt...en minut? Max. Sedan tog det väl kanske en timme att plocka, ta ur och stycka. Doppade kroppen i en hink med varmt vatten någon minut och sedan lossnade fjädrarna plättlätt. Urtagningen var lite pilligare för det var ju inte igår man, dvs jag, tog itu med ett djur från scratch så att säga och man vill ju inte råka skära hål på tarmar eller gallblåsa med sitt slaktkit från Biltema, och det var även lite oklart hur krävan egentligen satt ihop med resten av systemet. Men det gick bra. Blev inte perfekt styckat, men helt okej. Lars ligger nu i frysen och väntar på att inspirationen för att koka hönsbuljong eller en mustig Lars au vin ska infinna sig (om temperaturen någon gång kommer att understiga 20 grader, vilket känns helt osannolikt denna nådens sommar 2018). Är dock lite orolig för hur komposten ska härbärgera de delar av Lars som inte blev hundgodis (hundarna fick lever, hjärta och njurar medan komposten fick nöja sig med huvud, fötter och tarmpaket), för den verkar helt död. Antar att det är så varmt att alla maskar och mikroorganismer har tagit sin tillflykt till underjorden. Jag klandrar dom absolut inte, men jag behöver deras hjälp nu. Hävde dessutom ner alla fjädrarna där, lite oklart om de kommer att brytas ner men det antar jag? (Googlade detta nu och fick veta att "fjäder innehåller en hel del kväve och passar därför bra i komposten", så det var ju bra. Betraktar nämligen min kompost som ett av husdjuren och är extremt mån om att den ska vara i balans och må bra, Mår komposten bra så mår själen bra, kom ihåg var ni hörde det först).

2 kommentarer:

  1. Hatten av! Det är ju sa det ska ga till om man är köttätare. Själv skulle jag aldrig klara det. Men Laura/Lars hade säkert ett lyckligt, om än kort, liv. Skulle du kunna slakta andra djur ocksa som t.ex. ko, häst, get, far? Alltsa sadana djur som du haft hemma och lärt känna (om du nu hade haft det).

    Annika

    PS. Planerar ni att hönsen ska fa kycklingar i framtiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju uppvuxen på gård och har varit med om att slakta både grisar och får/lamm sedan jag var liten, så jag tror nog jag hade fixat det, med undantag för häst. Har inga problem med att äta kött från anonyma hästar, men jag tror jag skulle tycka det var jobbigt att slakta och äta upp sin egna häst.

      Kycklingplaner finns, men eftersom vi inte kommer att ha tupp så är planen att så småningom skaffa en äggkläckare och köpa befruktade ägg. Det ligger dock på framtiden än så länge. Men nästa vecka kommer det vaktlar!

      Radera