Bygga hönshus - an epic movie, part 5

Amen HELVETE vad det går långsamt, tycker jag. Exakt hela helgen har ägnats åt taket. Det där med att lägga ett papptak visade sig varken vara särskilt enkelt eller smidigt. Förra helgen lade vi underpappen,  och det var ingen lek för småbarn. Denna helgen hade turen kommit till överpappen. Om underpappen var bökig att hantera när den skulle balanseras i våder om 4 meter, delvis nedkletade med asfaltsklister, så var det en ren bagatell jämfört med att genomföra samma procedur med överpappen. Överpappen var nämligen minst dubbelt så tjock och vägde därmed minst dubbelt så mycket. Tror en rulle på 8 meter vägde minst 15 kg och en våd kanske då 7-8 kg. Att hålla i sina utsträckta armar och samtidigt vackla upp på stegar. FY FAN VAD JOBBIGT, säger jag bara. Och svårt. 

Här följer en serie bilder på temat "papptak från helvetet":

Första lilla våden på plats mot FOTPLÅTEN.
Det här var det enklaste. Man kunde fortfarande
stå på marken (eller en liten bit upp på en stege)
och nå allting relativt smidigt. "Det här går ju bra"
sa vi inte, för vi visste vad som komma skulle.

Allting som har med takpapp att göra ska spikas. Vi köpte 2000
(TVÅTUSEN) pappspik till det här taket som är ungefär 3.70 x 2 m,
och tänkte att nu tog vi allt i rejält. Men det blev bara en handfull över.

Spikarna ser man inte efter som man klistrar överpappen så att den överlappar en spikrad på underpappen och så spikar man den del av överpappen som inte överlappar den undre raden av spikar. Här har vi gjort klart ena sidan. Detta tog EN HEL DJÄVLA DAG. Och detta var "den lätta sidan" (som inte är mot en sluttning).  

Gubbhunden Boris tyckte att det här är det
mest förnämliga som någonsin gjorts för
honom. Han älskar att ligga på torr jord,
och nu hade han plötsligt fått ett helt tak
över den plats som han genast utnämnde
till sin. Där låg han och njöt hela dagen.  

Asfaltsklister. Har ungefär samma konsistens som seg kola, kletar fast
  exakt överallt och lämnar fläckar som aldrig går att få bort.
Vi hatar asfaltsklister så ofantligt mycket just nu.

Till sist var alla våder på plats och det var dags för KAPPORNA. De skulle klistras utmed trekantslisten, spikas fast i vindskivan och så småningom, när allt är klart, täckas av plåt. Vi är långt från plåten just nu.

Saker som tar tid som man inte räknar med: flytta stegar hit och dit.
Vart man än skulle så stod stegen inte där utan någon annanstans.
Och eftersom hela vår tomt lutar som en slalombacke så är det liksom
inte bara att ställa en stege och tro att den står bra där den står.
En annan sak som var onaturligt svår var hur man ska göra när man ska
lägga våder av takpapp högt upp på ett tak som man måste luta en stege
mot för ett ens nå upp? Vi löste det genom att med hjälp av buntband
fästa en träbit på en stegpinne,  så att det blir en slags distans mellan
stegen och taket. Sedan fick man försöka flytta stegen så att distansen inte
hamnade exakt just där våden ska vara. Kanske inte så som Arga Snickaren
 skulle ha löst det, men så gjorde vi. Detta tog såklart ofantligt mycket tid.
 

Till slut: Alla våder och kappor på plats! NAILED IT! som det visst heter.

Inför THE FINAL MOMENT: Det här är nock-våden. Den ska bara
klistras och täcka de sista raderna spik uppe på själva nocken.

ÄNTLIGEN! Ja, inte för att det är klart. Det ska till plåt i kanterna
samt hängrännor och lite annat smått och gott. Men vi slapp i alla fall
dra en presenning över hela alltet.
Är lite missnöjd med att bilden inte visar hur högt upp det är. Eller
åtminstone känns. Jag gillar verkligen inte att gå på stegar, så jag
har varit hundra mil utanför min comfort zone och är rätt nöjd med
att ha klarat det utan att a. ramla ner. b. bryta ihop. OCH SÅ SER DET
INTE ENS HÖGT UT PÅ BILD?

Ja, det var den helgen det. Är lite missnöjd över att det TAR SÅN TID. I min värld var ju taket liksom "färdigt" i samma veva som sista biten råspont spikades fast, och det var ju evigheter sen. Hade verkligen inte trott att det skulle ta två hela helger att få på den djävla pappen, och inte heller att det skulle vara så jobbigt. Men nu är det i alla fall gjort. Nu tänker jag mig att resten ska gå som på räls. Hahaha. Stay tuned.