fredag 29 september 2017

Till stallet istället, vecka 39

Har ej blivit mycket hästrelaterat denna vecka. I måndags var jag ledig och tänkte åka på drop in-ridning, men då fick min man feeling och hyrde släp och så fick måndagseftermiddagen/kvällen istället ägnas åt att samla ihop och frakta bort allt ris som skövlats från hönsgården-to-be. Slitigt värre, men gött att få det gjort. Känns annars som en sådan grej som skulle kunna blivit liggande till döddagar i vår djungelträdgård.

Men igår var det i alla fall ridning och det stod hoppning på schemat. Vi skulle till och med hoppa en liten bana! Var rätt så pepp på det, men så visade det sig att ridläraren var sjuk och vi fick vikarie. Och jag fattar ju att det inte är lätt att bara hoppa (hö hö) in med kort varsel och varken känna ryttare eller hästar, och jag är övertygad om att hen gjorde så gott hen kunde. Men någon bana blev det inte, istället red vi en rätt trökig övning som var typ vända halvt igenom i trav över en markbom, fatta galopp efter markbommen, vända över ridbanan och över en annan markbom och byta galopp och sedan komma på två små hinder utmed ena långsidan. Eller, det var väl inget större fel på övningen, men det blev mycket att alla skulle stå uppställda på andra långsidan och vänta på sin tur. Har absolut inget emot väntan om det går att utnyttja dötiden till något vettigt, men bara stå på kö känns lite meningslöst. Eller, vi stod ju inte bara på kö. Men tillräckligt mycket för att det skulle bli lite småtråkigt.
Hade Bulldozern och hon kändes rätt seg, utom i själva övningen, då ångade hon på som om hon hade fått betalt för det. Men framridningen lämnade en del övrigt att önska, vet inte om det beror på att hon har börjat sätta lite vinterpäls eller om det var för att jag tänkte att det var onödigt att ta spö eftersom hon brukar vara så framåt i hoppningen (och för att jag tycker spöet mest är i vägen). Nu låter det kanske som att jag har som hobby att piska hästar och om det kan jag väl säga att jag är nog bland de sämsta i Europa på att använda spö. Det händer inte ofta, men ibland kan det ju vara läge för ett korrigerande pet och då tycker jag oftare att jag träffar mitt eget ben eller sadeln, så nyttan av det kan ju eventuellt diskuteras.

Idag är det också drop in, men det blir inget av den saken för mig p g a att jag är helt sleten efter en späckad jobbvecka. Då var jag ändå ledig i måndags, men det har jag nog arbetat igen med råge resten av dagarna. Slit och släp, aldrig något annat.

Aja. Har anmält mig till en ny BOOT CAMP i stallet i samband med höstlovet, fast den här var tack och lov på helgen för oss vanliga dödliga. Det blir kul...hoppas jag. Hehe.

2 kommentarer:

  1. Haha, när jag först läste om att din man fick feeling tänkte jag, hoppsan nu kommer plötsligt nat helt privat, och sa handlade det om ett släp (inte hemsläp) :).

    När räknar du med att hönsbyggeriet är klart? Jag tänker pa att hösten kommer snart och sen blir det vinter, blir det inte kallt för de sma stackars fjäderfäna? Eller finns det värme i hönshuset? Kanske räcker det med att de kan boa in sig i strö och halm? Nu gissar jag, har som sagt ingen erfarenhet.

    Enlighten me please.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eh, ja, frågar du mig så hade jag tippat på att allt var klart och hönsen installerade typ NU. Men jag saknar ju uppenbarligen verklighetsuppfattning om hur himla lång tid allt som ska byggas tar i verkligheten. Så jag räknar med minst ytterligare några veckor.
      Angående temperatur så är höns rätt så tåliga när det kommer till kyla, så länge det inte är dragigt och fuktigt (ungefär som de flesta djur mao). Vi kommer inte att ha någon värme i hönshuset, i Skåne är det sällan minusgrader några längre perioder så det enda man får passa på är så att inte vattnet fryser om det skulle komma en långvarig köldknäpp.

      Radera