Idag är en dag som är präglad av dassighet. För ett tag sedan råkade jag uttrycka att en person i sällskapet såg "dassig" ut, och då ställde sig sällskapet frågande till detta uttryck, med undantag för en kvinna som pratar göteborgska. Kanske är "dassig" inte skånska. Det är ju så dags att upptäcka det när man trampat omkring i Nils Holgerssonmyllan sedan mitten av 80-talet och förmodligen känt sig dassig ett stort antal gånger. Och så är det kanske ingen som har förstått vad man har menat.
I alla fall. Vaknade med jordens spänningshuvudvärk/migrän/jag-kallar-det-FÖR-JÄVLA-ONT-I-HUVUDET. Helt utan orsak dessutom, det var ju inte så att jag rumlade omkring på någon djävla backanal igår kväll. Nej, det var lydnadskurs på brukshundklubben och så Downtown Abbey på svt play och sedan i säng. Så det känns synnerligen orättvist.
Så den här lediga dagen har gått åt till att vackla omkring med ett trist illamåendeframkallande pulsen-dunkar-i-tinningarna-och-gör-ont-känsla. Har nu tagit knark (alltså receptbelagda värktabletter) samt sovit, och börjar känna mig som att jag åtminstone klivit ur dödsskuggans dal. Är dock långt ifrån att vara på topp. Jag bestämde därför att idag är en dag när man får ligga på soffan och läsa deckare, problemet är att jag inte orkar gå upp på övervåningen och hämta min bok. Dassighet är ordet, sa Bull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar