Om någon skulle fråga mig om jag samlade på någonting så skulle jag först svara nej, för det tycker jag inte att jag gör. Fast idag insåg jag att jag nog måste revidera den uppfattningen om mig själv.
Jag har insett att jag nog samlar på små husgeråd med special-användningsområden. Och jag gör det med glädje. Mitt finaste objekt är en tång som man ska använda att krusa band på örngott med. Jag äger inte ens några örngott med band, men det är av underordnad betydelse. För ett par veckor sedan hittade jag en liten liten sax med yttepytteskänklar, som ska användas till att klippa bort vindruvor från klasen, så att man ska slippa slita loss druvorna med våld. En tredje fin sak jag äger är en annan sax som är specialdesignad för att klippa upp kycklingskrov, om man plötsligt skulle få lust med det.
Jag tycker det här är lite vackert på något vis. Någon har bemödat sig med att sitta och tänka ut såna här extremt smala användningsområden. Det här kan bara ha hänt i vad som brukar kallas svunna tider, att någon inser att det finns behov. Kanske har man suttit runt en ostbricka och tyckt att fy vad det ser tråkigt ut med alla dessa avslitna små vindruvskvistar. Man borde ha en liten sax. Det borde alla ha. Ja, men då uppfinner vi det. Och så startar man en liten, troligtvis med betoning på liten, fabrik och tillverkar små små saxar och låter till och med prägla det lilla lilla handtaget med små små vindruvsklasar. Så att man ska förstå vad de ska användas till. Det gjorde inte jag först, så det var tur att någon bemödat sig med att liksom illustrera saxen.
En annan sak som roar är äggdelare, eller vad det husgerådet nu kan tänkas heta. Nästan alla har en sån i sitt hem, den moderna varianten är en urskålad plastbit som man lägger ägget i och så fäller man ner en metallram med stålsträngar och får ägget skuret i snygga och jämna skivor. För det ser ju så tråkigt ut med osnygga äggskivor, har förmodligen någon tänkt i svunna tider, och så har man startat en liten fabrik.
Idag hittade jag en gammal äggdelare. Den ser lite ut som en rund pepparkaksform på skaft. Med stålsträngar. På sidan kan man läsa de djärva orden ROSTFRITT STÅL - PULLAN - MADE IN SWEDEN PAT. Och bredvid bokstäverna finns det helt otippat en liten liten bild av en riddarhjälm med visir.
Det här sätter verkligen fantasin i rörelse. Vem står bakom den här spännande designen? Vad står riddarhjälmen för? Eller är det möjligen en mycket djärv tolkning av en hönas profil? Varför blev PULLAN blev utkonkurrerad av de fula plast- och metallmojängerna som finns att köpa i varenda livsmedelsbutik? Och vad gör PULLANs skapare idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar