Den här historien med DHL verkar dra ihop sig till en neverending story av sällan skådat slag.
Jag och min pojkvän susade iväg till DHL-utlämningsstället från helvetet i lördags. Jajaja, jag VET att folk i Norrland måste åka omkring hundra mil varje gång de ska någonstans överhuvudtaget, men jag bor i Skåne och behöver inte bry mig. Hur som helst. Vi kom fram till DHL-stället, a k a den lokala Ica-butiken. Jag stegade in och blev hänvisad till att ställa mig och klämta i en stor mässingsklocka utanför lagret. Jag gjorde så. Ett tjänstvilligt väsen dök upp från ingenstans, och jag visade en lapp med kollinumret, som hon viftade bort och bad om legitimation istället.
Jaha, så fick jag mitt paket och någon slags fraktsedel. Jag noterade lite slött att det stod mitt andranamn istället för mitt förstanamn. Men personnumret stämde, så jag skrev på och vandrade ut ur butiken och in i Volvon och vidare i tillvaron.
Väl hemma blev jag lite fundersam. För när jag tittade närmare på paketet så satt det en faktura utanpå. Och när jag tittade närmare på fakturan så stod det inte alls mitt namn på den, eller jo, mitt andranamn då, men adressen stämde inte. Och framför allt innehöll paketet inte alls mina jeans, utan konstnärsmaterial för åtskilliga hundralappar.
Så: Inte nog med att mitt paket hamnat på fel utlämningsställe. När jag väl hämtar det så får jag dessutom FEL PAKET med mig hem.
Man finner inte ord. Och så FAN heller att jag tänker åka till Ica i helvetet en gång till. Dom får väl skicka någon praoa med flakmoped för att rätta till det här, kan man ju tycka.
Och jag undrar vad mitt alterego, konstnärssjälen, säger när hon öppnar SITT paket och hittar ett par begagnade jeans från Tradera istället för apdyr färg och andra konstnärsgrejer?
Någon ska få sota för det här. To be continued, som det heter i Amerika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar