tisdag 24 februari 2009

I was hungry, and it was your world

För ett tag sedan fick jag ett ERBJUDANDE. Det gick ut på att jag skulle få DN på helgerna gratis i sex veckor mot att jag deltog i en undersökning om hur framtidens DN skulle se ut. Allt som är gratis är ju helt förnämligt, eller jag menar självklart känner man sitt ansvar och ställer upp på en sån grej.

En sak som fascinerar mig, fast det ligger nog lite utanför fokus i själva undersökningen, är de människor som ligger bakom raderna under rubriken Efterlysning bland DN:s kontaktannonser. Till exempel är det en som nu i sex veckors tid har efterlyst en karl som bjöd upp henne på Birka Princess en gång i tiden, men som hon inte vågade tacka ja till då. Men nu ångrar hon sig och hon försöker nu på detta sätt få till en andra chans. Good luck, säger jag bara, och skyll inte på mig om du blir mördad. 
En annan gång var det en som ville komma i kontakt med någon han haft ögonkontakt med i en tunnelbaneuppgång en vardagsmorgon. Jag menar, hur stor är sannolikheten för att någon skulle minnas just denna person flera månader senare? Överlag verkar det genomgående vara rent djävulska tidsperspektiv i de här efterlysningarna. Man önskar kontakt med personer som man råkat stöta ihop med för flera ÅR sedan i de mest alldagliga situationer, typ du blonda tjej på stadshotellet i Örebro någon gång sommaren 2006. Våra blickar möttes och vi log mot varandra. Du hade något, hör av dig om du är fri. Sign. Mörka ögon. 

Alltså ALLVARLIGT! Vad förväntar man sig egentligen få för svar? Eller rättare sagt, hur kan man överhuvudtaget förvänta sig något svar? Hur desperat är man på en skala när man börjar inbilla sig att en person man mött helt flyktigt är ens livs stora kärlek? Vad har man egentligen för typ av referensramar då, när det handlar om relationer och förhållanden till omvärlden? 

Men framför allt, om man nu inser att det kanske är läge att försöka ta kontakt med hon den där som funderade på att köpa Inte utan min dotter på Möllers bokrea 2004, exakt hur djävla slö är man om det måste ta ÅR innan den insikten ramlar på plats?

De här människorna diskar aldrig direkt efter maten, betalar aldrig räkningarna i tid, köper julklapparna den 24 december och kommer aldrig att ta initiativet till sex. De har dessutom förmodligen hela trädgården full med nedgrävda lik. Svara inte på de här annonserna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar