Källaren

Har läst Källaren av Lori Roy. En bok du inte kan lägga ifrån dig, stod det på omslaget men det vet jag inte direkt om jag håller med om. Detta är handlingen:

Samma dag som en svart lastbil skallrar förbi hennes hus och en flyer från Ku Klux Klan landar i familjens trädgård försvinner tioåriga Beth från sitt hem i Simmonsville, Georgia. Rustad med de egenskaper hon utvecklat när hon tagit hand om sin alkoholiserade mamma måste Beth nu försöka överleva månaderna hon har framför sig.
Sju år senare begraver Imogene Coulter sin pappa - en klanledare hon tillbringat hela livet med att distansera sig från - och försöker stå emot de minnen som begravningen framkallar. Men när Imogene städar ur det som tycks ha varit hennes pappas tillhåll dagen efter begravningen hittar hon ett barn - levande - i en övergiven källare, bakom en dörr som bara går att låsa utifrån.

Ja, men alltså...nä. Det här var inte speciellt lyckat om ni frågar mig. Det var för mycket tomgång, själva motivet kändes både långsökt och rätt så osannolikt. Som att jaha, här finns det en källare i ett uthus dit någon i familjen tassar iväg x gånger i veckan och bär med sig mat och böcker och grejer, men ingen undrar något förrän sju år senare och då är det för att man plötsligt kommer på att det finns en elkabel som går dit? NJA, känner jag. Den här boken får en Josef Fritzl av fem möjliga.