In the atomic heat

Igår när jag gick från jobbet så skojade jag och sa att jag skulle ha en delad tur, precis som i vården. Som ju måste vara det mest korkade sättet att lösa bemanning på, jag fattar inte hur man inte skulle kunna få ihop det på annat sätt? I industrin förekommer det ju också att man jobbar 24/7 men inte fan finns det några delade turer där, så det borde ju kunna gå att lösa utan att fördärva en hel arbetsdag. Kan man ju tycka. Men just igår och i mitt fall så var det en förnämlig lösning att slippa vara på jobbet mellan 05-17. Jobbade på jobbet till klockan 10.30-ish, åkte sedan hem, gick 7 kilometer med hundarna, åt lunch, gjorde fotrehab. Startade sedan jobbdatorn och jobbade klart dagen hemifrån. Det är kanske inte den mest ultimata arbetsdagen, men någon gång då och då funkar det väl. 

Åkte sedan till stallet för styrelsemöte som var som styrelsemöten i föreningar brukar vara: rätt segt, mycket prat om pengar som inte finns och hur ska vi få det att gå ihop. Ja, det är det ju i nuläget ingen som vet, och det är ju deppigt. Vår klubb har funnits sedan 1940-talet och man önskar ju att den ska kunna hänga med ett tag till, men visst fasen är det tufft. Det är ökade kostnader för foder och hovslagare och  veterinär och försäkringar och det är löner och sociala avgifter och en anläggning som är gammal och en föreningslivsanda som rent generellt i samhället idag är svag. Få personer är sugna på att dra några ideella lass numera, allt ska liksom bara finnas av sig självt på något vis. 

Nog om det. Ikväll är det sista dressyrpasset med Köttbullen för den här terminen, fast jag har anmält mig till en extra dressyrträning nästa torsdag, fast då är det ju inte självklart att jag får Köttis. Men ett ridpass blir det i alla fall, gött. På lördag ska jag hjälpa till på en Pay & Jump och på söndag är jag, hör och häpna. LEDIG. Eller åtminstone har jag inte bokat in något. Egentligen skulle jag ha gått spårprov med Laban, men kursen som spårprovet skulle vara en avslutning på har haft en grupp på lördagar och en på söndagar  där man har kunnat byta dagar lite hit och dit när man haft förhinder, och tanken var att jag skulle gått prov på söndagen även om jag egentligen tillhört lördagsgruppen. Men så var det rätt många i söndagsgruppen som av olika skäl inte skulle komma på slutprovet, så då kom frågan upp om ifall de  kvarvarande istället kunde gå på lördagen så att man slapp ut med domare i två dagar, och då kunde alla det utom jag, men det är ju inte nödvändigt för mig att gå slutprov eftersom Laban redan är färdig viltspårchampion, så då sa jag att jag kunde avstå den här gången. Blev erbjuden ett extra träningstillfälle istället, så det var ju ändå lite win-win. Plus att jag fick en ledig söndag!, vilket känns som en evighet sen, men det är nog bara en känsla för när jag tittar i kalendern så står det i alla fall inget särskilt i den förutom i helgen som gick dårå. Men det har ändå varit viltspårträning i stort sett varje lördag eller söndag sedan vecka 12, så det är väl det som börjar sätta sina spår (SÄTTA SINA SPÅR, höhöhö). Men nu är ju den perioden på året slut, så nu kommer det att trilla in lite hellediga helger framöver. Den här helgen blir det inte, men sen. Denna helg ska min man också iväg på 50-årsfest på annan ort, så det blir dessutom EGENTID för mig. Mmm. Även jag var bjuden på den här festen, men jag har inga problem med att tacka nej. Känner knappt de här människorna, det är gamla vänner till min man som han inte heller träffat med någon större regelbundenhet de senaste 30 åren eller så, och jag skulle väl förvisso kunnat offra en kväll på att sitta och lyssna på när andra catchar upp, men...nä, så roligt är det faktiskt inte. Och så är det det där med "på annan ort", för då måste man fixa hundvakt och då blir det genast en ganska mycket större apparat än att bara ta tåget.  

Det verkar, peppar peppar, no jinx osv, som att knät är lite bättre. Det är fortfarande någonting som hakar upp sig lite, men det känns inte längre som om någon kör in en kniv utan mer att något knäpper till och glider på plats. Misstänker att boven i dramat var söndagens funktionärsuppdrag där det var väldigt mycket stillastående. Har inga problem med att gå mycket, men att bara stå rätt upp och ner kan vara döden för mina knän om det blir för länge. Har haft knäskyddet två dagar, men idag ska jag se om det funkar utan. Hoppas.