Intervallerna gick bra, sen åkte jag hem och körde tabata, sedan packade jag in hundarna i bilen och åkte till veterinären för att vaccinera två av dom. Ingen blir så glad som hundarna när de får följa med i bilen för då brukar det innebära att det ska hända något kul, och ingen blir sedan så besviken som dom när man sedan svänger in på veterinärens gårdsplan.
Veterinären konstaterade att Laban hade gått upp 1 kilo sen förra året och han har absolut blivit lite biffigare men det är nog mest muskler, tyckte jag, men veterinären kände på honom och tyckte att det nog var rätt lösa muskler i så fall. Skämdes jättemycket, för jag kritiserar ständigt andra som har överviktiga hundar i allmänhet och överviktiga taxar i synnerhet. Nu är Laban inte precis överviktig, han är muskulös och man kan se att han har en midja, men man kan inte känna revbenen lika tydligt som veterinären tyckte att man skulle göra. Vet sedan tidigare att veterinären har sagt att när andra människor kommenterar att ens hund är alldeles för mager så är den enligt honom precis lagom i hull, så han är rätt sträng. Men jag håller med honom och här ska inte odlas någon knubbis, så det var bara hem och justera foderstaten. Både Laban och Remus vägde för övrigt 8,2 kg, men Remus är lite större än Laban och har egentligen en matchvikt på runt 8,5-9 kg, men nu har han ju varit sjuk så det är inte så konstigt.
Åkte inom affären på hemvägen för att handla lite frukt. Framför mig i kön till kassan så var det en som storhandlade. Det är friskt jobbat ändå för det gick lös på över 3000 kronor. Blev ändå lite glad för vårt lokala Konsums skull, alla vill ju ha en affär i byn men i alla fall jag stödhandlar mest där eftersom det är mycket billigare på till exempel Willys, förlåt affären här i byn och fy skäms på mig.
Hade en lugn och skön kväll som jag tillbringade i soffan, läsandes. Min man låg i sängen och kollade på Youtube, sen kom han ner och undrade om jag hade fönstret öppet för det hade han och då hade två grannar en liten dispyt och sånt är ju alltid lite intressant att lyssna på. De här två personerna är båda "lite äldre" (fast sånt får man passa sig för att säga nuförtiden när man själv har passerat 55 och därmed är närmare "60-årsåldern" än man någonsin varit förut) personer i cirka 65-70-årsåldern skulle jag gissa, de bor i varsin marklägenhet och den ena har hund och den andra katt, och de kommer överens ungefär lika väl som...hund och katt. Det började bra, men sedan blev det någon konflikt om någon bagatell som sedan eskalerade in absurdum och nu tål de inte se varandra. Nu skällde Hundpersonens hundar och Kattpersonen skrek att det skulle vara tyst (klockan var runt 19 så det var inte som att någons nattsömn stördes) och Hundpersonen skrek åt hundarna och Kattpersonen åt Hundpersonen, men när jag slog upp fönstret för lite gratis underhållning så var det hela överspelat, åtminstone för stunden. Tror efterräkningar i form av ett passivt aggressivt inlägg på byns Facebooksida från Kattpersonen kan vara att vänta, det har jag sett förr. I det här fallet är jag 100 % Team Hundpersonen, inte bara för att jag har hund själv utan för att jag helt enkelt tycker att Kattpersonen är en extremt lättkränkt och jobbig jävel, katten är det absolut minsta problemet i sammanhanget. Jag skulle väl inte gå så långt att säga att det lyser vanvett ur ögonen på Kattpersonen, men något är det som inte riktigt stämmer.
Gick och lade mig tidigt, somnade men vaknade av att min man snarkade och att det var helvetesvarmt i sovrummet, min man påstår att han får ont i ryggen av att sova för öppet fönster så jag tog min tillflykt till det tysta och svala Flickrummet™ men hade ändå svårt att somna om. Men jag är ju van att vara trött som ett lik på tisdagar, haha. Idag ska jag som sagt på massage men istället för att sedan bara komma hem och ta det lugnt så måste jag alltså ha ett jobbmöte med kollegor i USA. JAJA, vad är väl en bal på slottet, osv.
Fick mail om den extra dressyrträningen på torsdag men inte vilken häst jag skulle få, det skulle framgå av tavlan i stallet. Hoppas såklart på Köttbullen, men vi får väl se.
Ah, jag önskar det gick lika lätt att aka till veterinären med mina smattingar. Nu har den lilla utvecklat en klo som liksom växt sig runt och aldrig i h-vete att jag ger mig pa att fixa det själv. Maste boka tid, för den kan växa in i tassen läste jag mig till pa nätet. Nu är iofs den lilla katten lättare att fa tag i än den andra (den stora läser mina tankar och blir lika stirrig som matte när det är dags att hoppa in i transportburen), men det är ända en helvetesresa till veterinären med jamande som skär i hjärtat. Wish me luck!
SvaraRadera/Annika
Uuusch ja, att få in en katt i en transportbur kan ju vara ett trauma för livet för alla inblandade. Håller tummar och tassar för att det går att fixa klon lätt och smidigt (och billigt!)
Radera