Har läst Det vilsna barnet av Torey Hayden, detta är handlingen:
Jessie är nio år gammal, med rött hår, gröna ögon och ett förtrollande leende. Dessutom är hon begåvad och ritar fantastiska, intrikata teckningar. Men Jessie vet också hur hon ska få sin vilja fram genom att ljuga, skrika och göra andra illa. Hennes föräldrar klarar inte av henne, och hennes socialarbetare kämpar med hennes destruktiva beteende och ursinniga humörsvängningar.
Efter en kaotisk väg via mängder av fosterhem får Jessie slutligen diagnosen reaktiv kontaktstörning. Den uppkommer när små barn berövas den livsviktiga anknytningen med pålitliga vuxna som ska hjälpa dem att utvecklas känslomässigt och att skapa normala band till andra människor. Specialpedagog Torey Hayden kallas in för att hjälpa till. Hon bestämmer sig för att träffa Jessie varje vecka i hopp om att förstå hennes utagerande beteende. Genom Toreys försiktiga uppmärksamhet kommer de chockerande sanningarna bakom Jessies lögner fram. Kan Torey och de andra socialarbetarna ge Jessie den kärleksfulla omsorg hon saknat, eller kommer hon att vägra släppa dem innanför sitt skal?
Jag såg ett tips om denna bok i en Facebookgrupp och reserverade den bums på bibblan för jag har läst ALLA Torey Haydens böcker och tycker de flesta är helt fantastiska, hur kunde jag ha missat den här? När jag sedan började läsa den så insåg jag att jag kände igen den och nog har läst den förut men blivit besviken för jag tyckte inte den var lika bra som hennes andra böcker (till exempel: Burpojken, Rävungen, Tigerungen, Solrosskogen, Bara barnet, Andras ungar, med flera). Kan inte direkt sätta fingret på vad det är/var jag inte gillar/gillade med den här, men kanske att den kändes...lite opersonlig? Som att det fanns en slags klinisk distans till fallet/barnet som jag inte tycker att jag har upplevt tidigare. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, bara inte i klass med de andra. Den här boken får tre sånglärkor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar