Har läst Sekten av Peter Pohl. Eller försökt läsa, rättare sagt, för trots att Peter Pohl är en favoritförfattare och sekter per definition är intressanta så var det här inget för mig. Detta är handlingen:
Allting börjar med en olyckshändelse. En glasflaska faller i golvet under ett bråk mellan två bröder, och lillasyster Elina får glassplitter i ögat. Sjukvården kan inget göra åt det skadade ögat och förtvivlat söker sig familjen till Irja Ljusmark, medium och healer på Bergtuna Hälsocenter. Irja lovar att hjälpa Elina, så som hon tidigare har hjälpt hundratals andra svårt sjuka människor. Men det är inte bara Elina som är i behov av hjälp, menar Irja. Hon förklarar för familjen att onda krafter omger dem, och för att Elinas öga ska bli friskt måste de bryta kontakten med alla de orena människor som finns i deras liv. Där och då börjar familjens väg in i sekten.
Boken bygger på tidningsartiklar, radioprogram och samtal som författaren Peter Pohl har haft med några av de inblandade. Den skildrar hur tillvaron i en sekt kan se ut och vilka mekanismer som gör att människor låter sig hjärntvättas av en sektledare.
Ja, nä, jag vet inte jag. Det här är ju baserat på en verklig händelse, och det kanske är det som gör det. Verkligheten är ju sällan regisserad och dramaturgiskt uppbyggd som en spänningsroman och det behöver den såklart inte heller vara. Men den här boken kändes bara rörig, osammanhängande och...ointressant. Fattar absolut att man kan bli både manipulerad och hjärntvättad av vissa sorters människor, men i det här fallet fattade jag det faktiskt inte för hon Irja kändes ju helflängd redan från start. Och det där ögat blev ju heller aldrig bättre? Till slut gav jag upp. Den här boken får en överkorsad varningsflagga av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar