onsdag 7 februari 2024

Holy bandits, band of hope, hauling an unholy rope

Igår snöade det hela dagen. Plaskig tung blötsnö som både lade sig och samtidigt började smälta, vilket gjorde att man, jag, var tvungen att på sina ställen vada i decimeterdjupt smältvatten när jag var ute och gick med Tage och Laban efter jobbet (Remus utnyttjade sitt åldermansprivilegium och stannade hemma). Första kilometern var plågsamt kall om de ej vattentäta barfotaskobeklädda fötterna, men sen fick jag upp värmen så det bara blev kallt precis när jag var tvungen att vada genom någon ny mindre sjö (vilket jag i och för sig fick göra både titt som tätt). Gick en runda strax utanför byn och där var det inte så många som hade gått så det gick bra. Gjorde sedan det fatala misstaget att förlänga denna runda och gå I byn, vilket alla andra människor i hela världen också hade gjort så där var det knöligt och halkigt och dant, vilket gjorde mig på dåligt humör. HATAR när det känns som att man bara kasar omkring som ett djävla hjon utan att komma någonstans. Hatar vintern, hatar vädermässiga bakslag som detta. För nu ska det dessutom bli kallare, så all slask och snösörja kommer att frysa till is och göra det ännu bökigare. BLÄ.

Ringde vårdcentralen igår angående tån från helvetet. Fick prata med en person som lät som att hon var ungefär 12 år gammal, beskrev mina problem och hon sa att hon skulle "gå runt och höra sig för lite" och sedan ringa tillbaka med en tid hos antingen "fysio" som tydligen är det nya begreppet för fysioterapeut, eller läkare. Hann precis klämma in att jag redan går hos en fysioterapeut och det är ju inte en direkt osanning även om just han och jag inte har pratat om just min tå. Det var ju en DJÄVLA TUR att jag sa det, för när 12-åringen ringde tillbaks rätt många timmar senare så sa hon att "eftersom jag redan gick hos fysio" så skulle jag få en tid direkt hos läkaren. Annars hade jag väl fått börja med att gå till någon som gissningsvis skulle säga att jag skulle börja med att göra tåhävningar varje dag i två månader och sedan fick vi se. Kände att den omvägen hade jag verkligen inte orkat ta och det är ju inte som att jag inte tränar mina fötter, jag kör tåhävningar/tåpress och balansövningar om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan och det skulle jag påstå är åtminstone lite över medel för vad folk i min ålder i allmänhet gör. Och bortsett från tån från helvetet så har jag starka fötter med god rörlighet, ja det är ju inte som att helvetestån inte är rörlig, men den gör ju ont.
Sen har jag inga bra erfarenheter av fysioterapeuterna på just min vårdcentral som i mycket annat är toppen (i alla fall de delar som jag har kommit i kontakt med, vilket i och för sig inte är jätteofta, senast var mitt besök hos den såkallade klipp- och klistradoktorn, men det fick 10/10), men just när det kommer till fysioterapeuterna så känns det som att alla som jobbar där heter Margareta eller Karin och blev legitimerade sjukgymnaster omkring 1979. Obs, det är inget fel på att heta Margareta eller Karin eller på att ha utbildat sig till sjukgymnast på 70-talet, men jag fixar inte att man ska få en taffligt handritad lapp med cirklar och streck och pilar som ska beskriva vilka övningar man ska göra. Sist jag besökte en fysioterapeut på den vårdcentralen så frågade Margareta-Karin om jag ville ha tips på knäskydd (tror jag det var) och det ville jag och trodde jag skulle få något proffsigt insidertips, men hon började helt planlöst att googla "bra knäskydd" och ursäkta mig men det kan jag ju lika gärna göra själv.

Men nu har jag i alla fall fått en läkartid! Visserligen inte förrän om 14 dagar, men har jag lufsat runt med denna tå sedan i...november kanske? så klarar jag såklart att göra det i två veckor till.

Kom hem (12-åringen ringde medan jag var ute och klafsade omkring i snöslasket), hängde upp exakt alla mina kläder på tork, tränade ett pass pilates och sedan kollade jag och min man på ett avsnitt av LOVE IS BLIND JAPAN som vi har börjat följa. Det är ju liiite kulturskillnad, får man ju ändå säga? Tror ingen man i västvärlden lite överseende skulle säga till en kvinna att Det gör mig inget att du är skild eller tycka att hon är toppen främst för att hon kan laga mat? Sen är det ju säkert mycket som klipps bort och klipps ihop så att det som sägs inte är i sina ursprungliga sammanhang och därför framstår som lite märkliga, fast å andra sidan, VAD VET MAN? Man tror hela tiden att man har hört det värsta och sen visar det sig att det alltid finns någon som kan kläcka ur sig något som ligger ännu längre bort på korkskalleskalan (och nu menar jag inte ens specifikt för deltagarna i LOVE IS BLIND utan bland folk i allmänhet, tyvärr). 

Jaja. Det var tisdagen det. Jobbmässigt var det både högt och lågt, fick epitetet Fabolous Anna av min projektledare men mötte massivt motstånd av folk på andra fronter när jag motsatte mig att en helt ny arbetsuppgift skulle landa på mitt team, eftersom det a. var en uppgift som hörde hemma i produktionen och inte på labbet, b. inte finns någon vettig plats att utföra den specifika arbetsuppgiften på ett vettigt sätt i större skala på labbet, samt c. inte finns resurser att göra detta under högsäsong och det är under högsäsong det kommer att vara aktuellt. Menar inte att man inte ska hjälpas åt över avdelningsgränser för det tycker jag absolut att det ska och det gör vi alltid här när det kör ihop sig, MEN man kan liksom inte planera för att lägga på någon nya arbetsuppgifter när det inte finns utrymme för det. Det är ju extremt lätt att sitta och säga att något "inte kommer att ta så mycket tid i anspråk" (för någon annan) när alla VET, eller åtminstone borde veta, att det aldrig någonsin under vår högsäsong kommer att uppstå stora sjok av ledig tid att fylla med nya arbetsuppgifter på permanent basis, utan då måste i såna fall antingen tillsättas mer resurser eller så måste någon annan arbetsuppgift som tar motsvarande tid i anspråk försvinna och varken det ena eller det andra kommer att hända i det här fallet, och sist jag kollade så var det i alla fall inte tillåtet att schemalägga övertid. Men det var som att dom jag diskuterade detta med var födda både i farstun och igår. Tänker dock inte ge mig angående detta i första taget och sista ordet är verkligen inte sagt.   

Idag snöar det åtminstone inte, det är väl alltid något att glädja sig åt. Ska jobba och sedan hem och träna och sen är det filmkväll med min man. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar