torsdag 29 februari 2024

At last we have more room to play

Blir gaaaalen på vissa personer. Jag jobbar alltså just nu med att sammanställa och kontrollera en massa data för ett specifikt område. På varje site finns det någon som är ansvarig för att samla och ladda upp rådata i ett system, och sedan går jag igenom det som rapporterats och jämför med underlag och beräkningar och så vidare. Beroende på diverse grejer som jag inte orkar gå in på så kan detta vara mer eller mindre invecklat, men vissa är så himla hjälpsamma och slår nästan knut på sig själva, medan andra: not so much. Är nu i det närmaste färdig att åka till ett systerbolag och mörda en person. Eller kanske leja någon sån här torped, för jag har faktiskt inte tid att åka någonstans. Tar ju i och för sig tid att hitta en torped också. Men i alla fall. I början av februari skickades det ut ett mail till alla berörda där jag bad dom att sätta igång med att samla in rådata och att deadline för detta var 23 februari. Den 15 februari fick jag svar från den här personen som eventuellt snart inte längre är i detta livet (PSSILÄIDL) att Deadline 23.02 will not work for me, you will probably have the figures when sometimes in week 9.........varpå jag svarade att OK, but please try to make it as early as possible in week 9 due to our deadline to [nästa steg i projektet]. Fick såklart inget svar på det och tänkte då att jag kan väl försöka vara lite hjälpsam för jag råkar ha access till vissa grejer i det bolaget, så jag skickade något klämkäcket Good news, I found some of the requested data in your ERP system, so all I need now is...[beskrivning] och fick ett autosvar att PSSILÄIDL var på semester och skulle komma tillbaks den 26/2. För att underlätta ytterligare så skickade jag ett nytt mail till PSSILÄIDL där jag sammanställde exakt vad jag behövde, vilket var 1. En bekräftelse på att jag skulle kunna använda en generalisande beräkning i en viss fråga, och 2. En (1) faktura. Bedömde att det skulle ta PSSILÄIDL ungefär 10 minuter att plocka fram allt, och då var det även inräknat att gå och hämta kaffe. 

Jahaja. 26/2 var ju i måndags det och nu är det ju faktiskt i slutet av vecka 9. I morse fick jag en fråga från min projektledare om PSSILÄIDL hade gjort sitt, för det hade han (för det är såklart en man) sagt till sin chef som hade sagt det till min projektledare. Jag in i systemet för att kolla och nä. Det hade han såklart inte. Skickade ett mail till honom där jag upprepade att det enda jag behövde var den här bekräftelsen och den här fakturan. Fick till svar att PSSILÄIDL don't have access to the invoices for [xxx]. Please contact accounting.... vilket ju är DJÄVLIGT märkligt eftersom PSSILÄIDL ändå är VD, skulle han inte ha tillgång till ekonomisystemet? Bad honom ange vilken leverantör det var och fick en slö gissning som visade sig stämma och så kunde jag själv leta upp fakturan i deras affärssystem. Men ändå. Skickade sedan ytterligare en förfrågan om den här bekräftelsen och fick till slut svaret I might look into that tomorrow...........

Kände att mitt blodtryck höll på att stiga till ohälsosamma nivåer. Har en kollega i Australien som utan att blinka plockar fram exakt allt jag ber henne (för det är såklart en kvinna) om och hon har fem-sex olika siter att jonglera med, varav flera är nyförvärvade och med rätt så begränsad tillgång till det som efterfrågas och hon har inte ens några kontakter där, medan PSSILÄIDL sitter i ett pyttelitet företag och har hela kontoret i fickan och skulle kunna snyta fram det som efterfrågas på en pisskvart. Men det gör han inte enligt någon slags märklig princip där han ska markera att det enligt honom saknas resurser. Blir så djävla irriterad, var bara tvungen att skriva det här istället för att maila någon i vredesmod. Haha. Nu: Tillbaks till gruvan. 

1 kommentar:

  1. Paminner mig om när jag jobbade pa ett projekt i Budapest. Jag var där nagon vecka varje manad, hade instruerat personer vad de skulle göra till dess att jag kom tillbaka och att ringa om de hade fragor. Hade det hänt? Sa fan heller. Men vi fick ihop projektet till slut, även om folket där var mer intresserade av att snacka skit om varandra än att jobba.
    /Annika

    SvaraRadera