Berättelsen är den här:
Mina förfäder är en bedrövlig skara, när man gör sig en överblick. Bortlämnade barn och okända fäder, prostituerade och förmodligen fler alkisar än jag känner till. Jag själv är kulmen på misslyckandet: Hon som inte ens kunde föra dessa torftiga gener vidare.
Efter ett mindre sammanbrott på jobbet åker Monika på en terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. På kursen samlas en brokig grupp deltagare, och det blir en omvälvande vecka. Parallellt kliver Monikas förfäder fram ur det förflutna: Lisa, som kom till Stockholm för att söka upp sin fästman; Sten, som med sin storlek dödade sin mor; Sara-Maria, som skulle ha farit till Amerika. Deras berättelser får liv och blir bitar i det pussel som Monika lägger.
Efter ett mindre sammanbrott på jobbet åker Monika på en terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. På kursen samlas en brokig grupp deltagare, och det blir en omvälvande vecka. Parallellt kliver Monikas förfäder fram ur det förflutna: Lisa, som kom till Stockholm för att söka upp sin fästman; Sten, som med sin storlek dödade sin mor; Sara-Maria, som skulle ha farit till Amerika. Deras berättelser får liv och blir bitar i det pussel som Monika lägger.
Jag gillade den här boken lika mycket som Ljudet av fötter. Visserligen börjar det bli rätt svårt att hålla ordning på alla Monikas förfäder, speciellt som de inte presenteras i någon speciellt kronologisk ordning, men det är en berättelse som griper tag. Nutidsberättelsen om Monika själv är lite spretigare, ibland på gränsen till alltför klämkäck. Men ändå bra. Den här boken får fyra skrivarkurser av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar