I fredags stod det ju som bekant hoppning på schemat. Vi har fortfarande vikarie, men jag träffade Karin som hastigast och hon berättade att hon hade ridit Köttbullen tidigare i veckan och vittnade om träningsvärk (tack, då behöver jag inte känna mig som Sveriges mest otränade) i ben, mage och lite i höger arm. Det hade gjort nytta, för Köttbullen var SÅ fin när vi red fram och det är ju då SÅ typiskt att man ska behöva slösa bort det på hoppning. Någon gång kunde det ju vara roligt att få rida dressyr utan att man först måste slåss med en trilsk Köttbulle i en halvtimma innan hon ger med sig och börjar samarbeta. Men men, det är ju bara att gilla läget. Vi skulle hoppa en övning som var vänd snett igenom gånger två med två små kryss på varje diagonal och så låg det bommar utlagda i svängen och dom skulle man rida mellan för att få en rak väg. Först skulle vi hoppa fram i trav. Det gjorde alla utom Mansplainern som jagade iväg i galopp. "TRAV var det", hojtade Vikarien och han bara "jamen jag tycker det är mycket lättare att komma i galopp". Alltså ingen normal skulle ju ens komma på tanken att a. göra något annat än vad ridläraren sa, b. börja tjafsa emot. Hatar verkligen Mansplainaren, och här kommer en annan anledning: en i Nya Gruppen är livrädd för att hoppa. Alltså livrädd på ett plan så att hon är gråtfärdig innan. Ändå strongt att komma, hade jag varit så rädd så hade jag nog avbokat, vilket jag regelmässigt gjorde under några år back in the days men på den tiden var förståelsen låg och hindren högre. I alla fall. Vi skulle hoppa "banan" en och en, vi fick själva välja om vi ville komma i trav eller galopp, och medan en hoppade stod vi andra uppställda i mitten av A- respektive C-volten. Jag stod tillsammans med rädda tjejen och Mansplainern och var först ut av oss tre. När jag kom tillbaks efter min runda så sa rädda tjejen att det hade sett "jätteproffsigt" ut. Jag tackade och hon började prata om hur oerhört rädd jag var, benen var som gelé osv. Jag sa då något peppande i stil med "men ta det bara lugnt så kommer det att gå bra, du kan ju ta det i trav hela vägen om du vill" och då fick Mansplainern luft och bara "nä nä, kom i galopp istället, det är MYCKET enklare". Ville döda honom där och då, men precis då ropade Vikarien till rädda tjejen att det var hennes tur och att hon "bara skulle komma i trav och ta det lugnt hela vägen". HA! Inte för att jag tror Mainsplainern brydde sig dock, det ligger ju lite i en mansplainers natur att inte göra det. Men Gud vad jag retar mig på honom.
I alla fall, det gick bra för rädda tjejen och alla andra också, sen skulle vi komma en gång till var. Första gången hade jag travat mot första hindret, galopperat till andra, brutit av efteråt till trav för att fatta ny galopp i svängen och tagit de sista två i galopp. Men nu tyckte Vikarien att jag kunde komma i galopp direkt. Okej, då gjorde jag väl det. Men helvete vilken fart Köttbullen satte upp, hon drog iväg som om hon vore förföljd av röda djävlar över de första två, sen gick det undan så mycket att jag inte fick till en bra sväng utan hon trampade på en av de där bommarna (en sån där stoppad bom som är gjord i samma material som en gymnastikmatta, typ) som låg utlagda för att markera vägen mot hindret och jag vet inte om det var det eller om hon bara fick någon allmän feeling, men där drog hon iväg som om hon var förföljd av både röda djävlar och hade fått en hel bisvärm under svansen. JIII-HAAAA, skrek jag. Inte. Allt gick så fort (som sagt) att jag knappt hann bli rädd utan det var bara att klamra sig fast och hålla om och rikta in och hoppas på det bästa, och det gick bra i den mening att jag inte ramlade av (nivån på att lyckas sjunker hela tiden, hahaha). "Du gillar väl fart", skojade Vikarien och jag bara "du, jag gillar KONTROLL" och sedan skrattade vi och jag sa att jag skulle slå en signal till Henric Ankarcrona och höra om han hade någon plats över i OS-laget för här fanns det ju oanade resurser.
Puh. Ja, det var hoppningen det. Nu hoppas jag på några härliga dressyrpass med en samarbetsvillig Köttbulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar