Ingrid dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. När Lina Schollin Ask och hennes man tittar till sin dotter andas hon inte, men hon är fortfarande varm. Som barnläkare har Lina övat inför situationer som den här - nu gäller det hennes eget barn. "Förlåt. Vi försökte, Ingrid, men vi kom för sent. Förlåt."
De får aldrig någon riktig förklaring till varför Ingrid dog och tillvaron rämnar. Samtidigt är Lina höggravid och ska föda om bara några veckor. Hur sörjer man ett förlorat barn samtidigt som man förbereder sig på en förlossning?
Om den becksvarta sorgen och strimmorna av ljus som födelsen av deras andra flicka för med sig, handlar den här berättelsen, skriven under tiden som följer efter Ingrids död.
Den handlar om avgrunden när varje förälders värsta mardröm faktiskt blir sann - men också om hur man tillåter sig själv att fortsätta leva.
De får aldrig någon riktig förklaring till varför Ingrid dog och tillvaron rämnar. Samtidigt är Lina höggravid och ska föda om bara några veckor. Hur sörjer man ett förlorat barn samtidigt som man förbereder sig på en förlossning?
Om den becksvarta sorgen och strimmorna av ljus som födelsen av deras andra flicka för med sig, handlar den här berättelsen, skriven under tiden som följer efter Ingrids död.
Den handlar om avgrunden när varje förälders värsta mardröm faktiskt blir sann - men också om hur man tillåter sig själv att fortsätta leva.
Ja, nä, alltså jag vet inte vad jag ska tycka. Jag förstår mycket väl att den här boken behövde skrivas, men jag vet inte, det kändes inte som att det här var för mig att läsa. Så ofattbart sorgligt och liksom för privat. Alltså, jag hade ju inte förväntat mig en behaglig berättelse men det här känns lite som att tjuvläsa någons anteckningar. Ger den inget betyg pga saknar relevant skala att jämföra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar