tisdag 2 juni 2020

Till stallet istället, v 23 2020, pt 1

Igår var det högsommarvärme, 26 grader stod biltermometern på när jag susade iväg till stallet. Det är väl E-N-D-A gången man är glad att ens ridlektion inte börjar förrän 19.30 för då hade det faktiskt hunnit bli någorlunda drägligt att vistas utomhus. Pojken var svettig redan innan vi började, och då hade han bara gått en lektion funkisridning tidigare på kvällen. Funkisridning = mest skritt, kanske lite trav, så det säger väl en del om temperaturen. Han var ändå ovanligt pigg. Det blev lite drama när vi skulle skritta ut en runda för hästen i täten blev jätterädd för en vattenspridare och vägrade gå förbi och började snurra och backa och ställa till oreda i ledet. Vi red på en smal väg mellan hagarna där det är staket på båda sidor så det finns liksom inte utrymme för sånt så vi fick vända och sedan gick det bra. Men Pojken blev tydligen lite uppskojad för på väg tillbaka till stallet så taktade han flera gånger. Det finns liksom inte riktigt i hans världsbild annars, så det är ju väldigt märkligt att såna känslor skulle dyka upp under årets dittills varmaste dag, men så kan det tydligen vara.

Vi red dressyr på samma tema som förra veckan, öppna-volt-öppna. Karin sa att jag kunde rida öppna-volt-sluta men det var så längesen jag red någon som ens var i närheten av en sluta så jag rörde ihop det alldeles och kunde inte för mitt liv reda ut om hästen skulle ha framdelen på spåret och bakdelen innanför eller om det var tvärtom eller om det var på något annat sätt. Skyller på värmen. Men öppna-volt-öppna gick riktigt bra för att vara Pojken och han blev så himla fin i formen och det var gött att för en gångs skull ha lite gratis framåtbjudning. Den varade inte för alltid kan jag väl säga, på slutet var han rejält trött men så fin han var! Typiskt att terminen snart är slut och att han ska gå på bete och bli tjock och lat. Har i och för sig diskuterat att byta till Köttbullen nästa termin, mest för att jag känner att en gång i veckan med henne inte riktigt är tillräckligt för att upprätthålla det arbete som vi har påbörjat. Funkar ju om Karin eller någon annan rider till henne också mellan varven, men att jag ska sitta och jobba med hennes form en timme i veckan och sen går hon och ger sig själv semester på barnlektionerna resten av tiden, det blir lite för mycket börja om från början varje gång känner jag. Eftersom hon är så envis och tjurskallig som hon är. Pojken är ju mer bara att övertyga om att han inte får lata sig ur problemen så är han ju någorlunda med på noterna. Aja, vi får väl se vad som händer. Nästa vecka är det sista veckan på terminen, snyft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar