När man har artros ska man träna, det är det viktigaste av allt säger min artros-PT (som jag gärna raljerar över att jag har, men är samtidigt himla tacksam för att hon illa kvickt styrde upp mitt liv med träningspass och app och grejer, älskar ju när saker går smidigt). Gärna varierad träning också. Så jag har gjort veckoscheman som förutom PT-passen och övningarna i appen innehåller ridning, pilates och cykling, någonting varje dag. När ridningen är slut nästa vecka så ska jag byta ut ett pass mot cykling och ett pass mot simning tror jag. Även om simning råkar vara cirka den tråkigaste träningsformen jag vet, men jag får väl offra mig. Älskar dock känslan efteråt, när man är sådär gött trött som åtminstone jag blir efter en timme i klorerat bassängvatten. Så jag får väl ha det som målbild.
Blir jag bättre då? NJA, säger jag. Knäet är fortfarande svullet, vilket medför att jag inte kan böja benet speciellt mycket och sitter jag stilla med benet böjt för länge så gör även det ont. Går och står jag mycket på stumt underlag (hej jobbgolvet, jag tittar på dig) så blir det värre plus att jag även får helvetiskt ont i foten. Kan inte sitta/stå på knä, kan inte ligga på mage, får ha en kudde mellan knäna om jag ska ligga på sidan. Men min artros-PT säger att det nog ska ge med sig. Jag hoppas på det, för det här är inte jättekul. Stör mig också jättemycket på att jag måste gå långsamt, det liksom stressar mig. Jag går verkligen inte speciellt fort i vanliga fall heller p g a taxben, men jag saknar att ha energi i steget och att kunna öka farten för att hinna med utan måste skrida fram som en fullvärdig medlem av ett luciatåg. Men det är väl bara att gilla läget.
Igår var jag på PT-träning och var helt SLUT i benen efteråt, som om jag hade sprungit flera mil. Och då hade jag ändå bara cyklat på motionscykel och gjort lite olika övningar i en knapp timme. Sen var jag i och för sig och besökte inte mindre än tre (3) sportaffärer eftersom jag behövde uppgradera min samling narkotikajeans. På första stället hade de inga Adidas, eller jo men bara i sånt där hårt blankt tyg som jag inte gillar jättemycket. Köpte ett par Nike istället. På andra stället hade jag den extrema turen att den enda Adidasbyxan hängde på ett reaställ (-30%!) och var i min storlek. Sånt händer ju liksom aldrig. På tredje stället, som var någon slags outlet, köpte jag två noname-joggingbyxor för det facila priset av 99 kronor styck samt ett par Peak Performance på rea. Här gäller det att tänka utanför boxen för det verkar inte vara säsong för Adidasböx just nu? Vill ha helt vanliga klassiska med ränder, alternativt med ett litet diskret tryck. Smal eller vid modell kvittar men helst med raka ben utan mudd. Och fickor såklart. Byxor utan fickor är fan i mig en styggelse inför vår Herre.
Har två såna där perfekta par hemma, men eftersom jag går i träningsbyxor minst 360 dagar per år så förslår det ju inte riktigt. Försöker vara noga och byta om när jag ska greja i trädgården eller med hönsen eller träna med hundarna, men är rätt slarvig med det så de blir ju skitiga. Har ju en väldigt casual jobbklädselstil, men gränsen går väl vid lerfläckar på knäna.
Har även två par där det står ADIDAS med enorma bokstäver över hela låret, de är väldigt sköna men jag stör mig lite på detta jättetryck, plus att de är med mudd och det gillar jag inte riktigt. De är även tillverkade av något tjockare tyg vilket gör dom supervarma och det är skönt på vintern men inte nu. Därav denna uppgradering av garderoben. Därav tror jag också min enorma trötthet i benen kom, det finns nog inget som jag tycker är med ansträngande än att "gå i affärer".
Åkte hemåt med mina inköp och stumma ben, hämtade även ett par böcker på bibblan på vägen. Och sedan var det verkligen jetejobigt att rasta hundar och plocka mördarsniglar och kirskål och fylla på foder och vatten till höns och vaktlar samt tömma diskmaskinen, städa badrummet och byta lakan i sängen. När jag gjort detta var klockan 17.00 och jag var slut som artist. KUL LIV. Försökte tänka att jag ändå varit uppe sedan 04.00 och då är det väl lite som att klockan är typ 20.00 för en med normala arbetstider och då är det väl ändå rätt legitimt att vara trött? Gick och la mig i sängen och kollade på Hem till byn på telefonen p g a stressad över vissa jobbgrejer som jag inte kan påverka. Bengt Bratt är som Valium för mig, och då menar jag inte sövande utan mer lugnande. Finns kanske någon mer modern medicin nuförtiden, INTE FAN VET JAG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar