fredag 12 juni 2020

Sannolikheter

Har varit med om två såna där "vad är oddset för det"-händelser på två dagar.

1. Igår morse kom jag att tänka på en häst som hette Ove. Inte en ny bok/film alltså, utan en av de hästar som fanns på min nuvarande ridskola när jag började rida där cirka 1992. Han var en sån där rätt så speciellt häst som man antingen avskydde eller älskade. Jag red honom nog bara någon enstaka gång och jag minns det inte som något speciellt, men back in the days fanns det åtskilliga historier om alla hyss som Ove hittat på.
Det händer rätt ofta att jag tänker på hästar som passerat revy i mitt liv, men jag kan helt ärligt säga att jag inte har ägnat Ove särskilt många tankar de senaste 25 åren. Men igår morse dök han plötsligt upp i skallen, säkert beroende på att vi häromdagen hade pratat om hur det hade sett ut i stallet förr när det var spiltor istället för boxar, och så började vi peka och rabbla: Där stod Pilo, där stod Salto, där stod Bubblan, osv. Vi kom inte ihåg alla, långt därifrån, de vi pratade om var väl mest de som man haft någon slags relation till och det kan jag ju inte säga att jag hade med Ove, och uppenbarligen ingen annan av dom som var där heller. Men hjärnan levererade Ove några dagar senare i form av en bild av ett rätt litet mörkbrunt halvblod och tanken "Ja, just det, Ove fanns ju också". Sen var det inte mer med det och det skulle mycket väl kunna gå ytterligare 25 år utan att jag skulle ägna Ove en tanke. Men igår pratade jag med en som ridit i stallet för ännu mer längesen än jag och det första hon sa var "minns du Ove, han var min favorit". Inget konstigt med det eftersom han var mångas favorit, men sannolikheten för att någon skulle säga någon dag efter att jag för första gången ägnat honom en tanke på decennier? Låg.

2. Igår när jag körde hem från stallet tänkte jag att jag skulle lägga till låten Whenever, wherever med Shakira på min jätteplaylist på Spotify. Har en sån där uppsamlingsplaylist där jag sparar all musik som någonsin har betytt någonting för mig och jag tycker ovan nämnda låt är så himla svängig, vilket alltid kommer som en överraskning för det är inte riktigt min typ av musik annars och det är oklart varför jag kom att tänka på det just där och då. Det var inte heller så att jag startade Spotify i samma sekund som tanken slog mig, utan jag memorerade det för nästa Spotifytillfälle, och sedan kom jag hem, duschade och gick och lade mig för klockan var asmycket. I morse satte jag mig i bilen klockan 04.30-ish, startar motorn och första låten som strömmar ur bilradion är, ja gissa vilken. Den spelas väl förvisso rätt ofta på radion fortfarande, men det var ju ändå...ja, jag vet inte, i början av 2000-talet? som den var listetta i x antal länder.

HÅLLER PÅ ATT BLI SYNSK? Hehe, skoja. Men lite märkligt är det ändå.

1 kommentar:

  1. Jag känner igen det där med att man kommer ihag hästarna man hängde med i tonaren. Det var Blaze, Bob, den stora fuxen Alexander, de väldigt sma ponnyerna Tim och Tej (fast Tim saldes och sa var det bara Tej kvar och honom red jag ofta, jag var liten och tunn pa den tiden), men min favorit var Mancini, en väldigt lättriden liten häst. När det var hoppning valde jag Daniel, han var en maskin, det var bara att sitta pa och aka med. Han blev tyvärr avlivad senare, han var “inte riktig i huvudet” sa de.

    Pa den tiden trängdes 20 ungar runt om ridläraren och man fick ropa högst för att fa den hästen man ville rida, sen in i stallet och sadla och tränsa innan själva lektionen kunde börja.

    Jaha, det blev en resa längs minnenas alle :).

    Annika

    SvaraRadera