onsdag 27 november 2019

Let me in, let me drown or learn how to swim

Alltså jag gillar november i TEORIN. Mörkt och murrigt höstmörker, regn och rusk, man kan tända ljus, svepa in sig i en filt, dricka te, läsa en bok, elda i kaminen. MYS. Älsket på november 2019 i praktiken: not so much. Det är jobb, mera jobb och sen ännu mera jobb och när det är klart återstår ytterligare ett berg av saker som skulle ha varit gjorda helst i förrgår. Det är så galet. Sen har man ju ett liv utanför jobbet också, med hundar och höns och vaktlar och hästar som kräver sitt. Har ju även barn, barnbarn och en äkta man som inte kräver något, men det kanske hade varit lite kul att kunna umgås med dessa personer ändå. Sen är det hundkurser som ska hållas, mat som ska lagas, hus som ska städas, bilar som ska servas och allt sånt där som hör till vardagen.  BUÄÄÄÄH, känner jag mest nu, men bara jag överlever nästa veckas revision så ska det nog bli bra. Men fram till dess är det fan inte roligt alltså.
I söndags såg jag reklam för programmet "Jul med Ernst" och bara vrålade "DET SKA JAG SE SEN". Vet inte vem jag har blivit? Bryr mig så lite om julen och har fram till nu knappt vetat vem Ernst Kirschsteiger är, bara att det är nån mysgubbe som gör pyssel och lagar mat på tv. Men nu är det som att all min stress har manifesterat sig i en enda längtan: att få sitta i soffan och glo på när Ernst snor ihop lite granris och dekorerar med tomtar och dricker glögg. Fy fan vad vilsamt det ska bli, tänker jag. Ska gå ALL IN med Ernst bara det blir december.

På lördag ska dock Jenny och jag gå och se Mia Skäringer. Det skulle vi ha gjort för en månad sen, men det blev inställt p g a sjukdom (hos Mia). Älskar Jenny, älskar Mia Skäringer. Det konceptet kan ju inte bli annat än bra och jag är sjukt taggad. Såg sen att showen slutar typ vid halv elva på kvällen (Mias alltså, Jennys och min brukar sluta betydligt tidigare när vi ses). GULP. Vet inte ens om det går bussar hem så sent? Aja, det får väl lösa sig på något sätt. Nu måste jag jobba. IN I KAKLET och där någonstans bakom fogmassa och tätskikt väntar Mia, Jenny och så småningom också Ernst. Det är viktigt med målbilder har jag hört.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar