Har läst Hon den roliga av Alba Mogensen, och det tycker jag att ni också kan göra. Den handlar om det här:
"Jag heter Joan. Nu dör jag nästan." En Volvo med smutsiga rutor tappar greppet om landsvägen och där står nittonåriga Joan. Hon klarar sig från döden med bara centimeter. Efter bilolyckan måste hon ta hand om sin skadade kropp samtidigt som hon tvingas ta ställning till en helt ny identitet: den som överlevare. Hemma i den sommarvarma lägenheten i Malmö väntar Maccen, Joans bästa vän, han som håller hennes huvud när hon dricker vatten och tar med henne till havet, där man ser Danmark om man kisar. Tillsammans försöker de hitta en riktning i livet. "Hon den roliga" är en roman om kroppens minne, hjärnans mekanismer och om hur mycket sorg en vänskap tål.
Första gången jag läste texten som beskriver boken så tyckte jag att den lät på gränsen till halvtrist och därför tog det lite tid för mig att komma igång (ja, sen beror det även på shitloads av jobb och annat som gör att jag inte riktigt har tid och ro att sätta mig med en bok). Men OJ vad jag tyckte om den här boken. Jag tyckte faktiskt om exakt allting med den: språket, karaktärerna, handlingen, allt-allt-allt. Men kanske framför allt språket, ibland kom jag på mig själv med att sitta och nicka instämmande när någonting beskrevs extra bra. Kom även på mig själv med att gå runt och må lite dåligt p g a saker som karaktärerna gjort och sagt. Då lever man sig in i berättelsen, kan man väl säga. Den här boken får fem stekheta sommardagar av fem möjliga. Marsch iväg till bibblan med er allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar