Har läst Vargarnas historia av Emily Fridlund. Boken utspelar sig i Minnesota och handlar om Linda, 15 år, som vuxit upp i ett hippiekollektiv/sekt långt ute i bushen. Nu har dock alla utom Linda och hennes föräldrar flyttat därifrån, men Linda är ändå stämplad som lite konstig och är väldigt ensam. En dag flyttar det in en familj i ett hus på andra sidan sjön och Linda blir barnflicka åt deras fyraåriga son. I den familjen står det inte riktigt rätt till, i Lindas egen familj står det inte heller riktigt rätt till och berättelsen rullas långsamt och lite melankoliskt upp framför en. Språket är väldigt målande och jag tvekar inte att använda uttrycket vackert. Som läsare blir man verkligen inte underskattad utan här får man själv fundera och läsa mellan raderna och försöka lägga ihop ett och annat som antyds men inte riktigt sägs i klarspråk. Dock var det kanske lite VÄL mycket frågeteckan som kvarstod när boken var slut, och sedan fanns det en parallellhistoria om en lärare och en klasskamrat som kändes lite mindre intressant. Hade hellre velat få veta lite mer om Linda och hennes föräldrar, till exempel. Men aja, man kan inte få allt. Den här boken får fyra starka naturupplevelser av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar