onsdag 9 augusti 2017

Ett grönt inlägg

På allmän begäran (låter så himla fränt) kommer här ett inlägg som handlar om mitt miljötänk. Jag tycker ju att jag försöker leva rätt så miljömedvetet, men sen gjorde jag något test som visade att om alla levde som jag så skulle det behövas två och ett halvt jordklot. Och då är jag ändå en sån som aldrig åker utomlands och som generellt har väldigt låg köplust och källsorterar och komposterar och väljer ekologiskt och lokalt och närproducerat så ofta det är möjligt. Ändå var jag enligt det här testet en miljöbov av stora mått, och boven i det dramat stavades förstås BILEN. Det är ju en av nackdelarna med att bo på landet och jobba i stan. Sen kan jag väl tycka att det är lite skillnad på att ta bilen för att man är tvungen, och att ta bilen bara för att man är lat. Känner människor som har mindre än en kilometer till jobbet och ändå tar bilen VARJE DAG. På riktigt! Hur slö får man egentligen vara utan att det borde vara straffbart?

Källsortering av sopor ligger mig varmt om hjärtat och just nu är jag så himla pepp eftersom VI SKA FÅ NYA SOPTUNNOR! Känns som århundradets lyft. Kommunen har tidigare erbjudit hämtning av matavfall, brännbart och trädgårdsavfall. Eftersom vi komposterar både mat- och trädgårdsavfall så har vi bara haft en tunna för brännbart och i dess botten har det väl legat en liten förskrämd påse var fjortonde dag, för det mesta man drar hem är ju förpackningar. Som man ju enligt lag ska sortera ut och återvinna, men man får själv frakta iväg detta till olika återvinningsstationer. Hade det varit så smidigt att det hade legat en återvinningsstation längs med vägen man ändå skulle köra så hade det ju inte varit något besvär överhuvudtaget, men i vår by ligger återvinningsstationen i byns södra ände, och jag kör åt norr eller öster nittionio gånger av hundra. Även om det kanske bara är 500 meter till återvinningsstationen så finns det hos mig ett massivt mentalt motstånd att påbörja en resa åt fel håll. Alltså samlas det ett gäng påsar med tomma mjölkförpackningar, plastbyttor, glasflaskor, konservburkar och tidningar på väl valda ställen hemma i väntan på att någon ska åt "rätt" håll, alternativt inte står ut med att se skiten längre och tar tag i det. Detta är snart ETT MINNE BLOTT, för om några veckor får vi nya tunnor med fack för glas och metall och tidningar och plast och YOU NAME IT, så att det alltså bara är att gå ut och slänga istället för att ha ett litet mellanlager på diverse ställen. Är helt orimligt upphetsad över detta och tycker att fan vad kommunen har tänkt till och det här måste väl ALLA MÄNNISKOR I HELA KOMMUNEN tycka är asbra? Men då sa min man att alla dom som inte sorterade överhuvudtaget skulle ju säkert tycka det skulle vara jättejobbigt. Blev lite ställd, för vissa saker är så långt från ens eget tänk att det svindlar. Till det hör att inte sortera sopor, eller när man hör om folk som köper irländskt nötkött och dansk bacon, man bara: WHAAAT?

När vi bytte tak på huset för ett par år sen så var vi lite inne på att sätta solcellspaneler, men det blev aldrig av. Med facit i hand skulle vi förstås ha gjort en plan för detta i samband med att vi började planera för att byta värmepanna, vilket vi gjort ytterligare ett par år bakåt i tiden. Vi valde en renodlad pelletspanna, men hade vi tänkt till så hade vi kanske valt en modell som man kan koppla till ackumulatortankar som också kan kopplas till solceller. Så långt tänkte vi dock aldrig, utan var väl bara nöjda med att a. få en fungerande värmepanna, vilket vi inte haft tidigare, och b. att pellets är koldioxidneutralt, så det är ju ändå ett hyfsat miljöval. Utöver det var det ett jättejobb bara att få tag på en firma som kunde tänka sig att byta det befintliga taket, att börja jonglera med ännu fler hantverkare i detta läge kändes i det närmaste oöverstigligt.

Däremot har vi köpt andelar i ett vindkraftverk, vilket innebär att vi får vår el både miljövänligt, billigt och framför allt ej tillverkad av polska stenkolskraftverk. Funkar så här: man köper så många andelar som man tycker att man behöver, dock ej fler än vad man förbrukar. Vi har 4 st vilket täcker ungefär 90 % av vår förbrukning. Sedan får man köpa den delen av elen som täcks av ens andelar till ett lågt pris och resten till normalt marknadspris. Andelarna kostar några tusen styck så det tar ju ett tag att "räkna hem det", som ekonomerna brukar säga, men å andra sidan kan man sälja tillbaks dom till samma värde om man av någon anledning inte skulle vilja ha dom mer.

Så vårt boende, med hushållsel och uppvärmning, känns väl ändå okej ur ett miljöperspektiv. Dessutom är vi ju snåla små as som aldrig låter kranar stå och rinna, tv:n vara igång om ingen tittar, lampor tända i rum där vi inte är och så vidare. Plus att vi kanske är Sveriges sämsta konsumenter? Nu känner jag mig visserligen som värsta shopoholicen som sprätt loss på både nya ridbyxor och ridstövlar, men det är ju inte direkt något som händer varje år. I övrigt så går vi omkring i våra gamla paltor tills de bokstavligt talat faller i bitar. Finkläder "sparar man till högtidliga tillfällen" och eftersom det går rätt lång tid mellan varje högtidligt tillfälle hinner ju inte de kläderna bli direkt utslitna. Inte behöver man köpa nytt hela tiden för det. För ALLVARLIGT, är det så himla farligt om någon skulle råka märka att man haft samma trasa på sig vid två olika tillfällen?  Det här med kläder skulle jag kunna predika om i en vecka. Tycker det är så himla löjligt och onödigt att ständigt köpa nya plagg för att det är vår/sommar/höst/vinter eller för att man "har tröttnat". SLUTA MED DET.     
Ja, det var väl lite om hur jag försöker leva grönt. Förutom det gamla vanliga då, med att välja mat som helst är producerad i närområdet, och bara kött från djur som har levt naturliga liv och där transport och slakt sker på ett etiskt och värdigt sätt.
Härförleden så pratade jag med en ungdom som berättade att hen skulle luncha på Subway. Jag sa då att jag har slutat äta på Subway, bland annat för att de köper kyckling från Thailand. Ungdomen bara: ja, men jag åt där förra veckan och jag blev inte sjuk. Jag: Nä, men KYCKLINGARNA kanske inte har det så himla bra i Thailand och dessutom är de fulla med antibiotika. Ungdomen bara: Ja, men jag handlar inte där så ofta, så det är ju inte så farligt.
Då blir man ju nästan mörkrädd. Sen gick jag, på Mirres inrådan, med i en grupp för veganer och vegetarianer på Facebook för att få något annat att reta upp mig på, och där blev jag nästan mörkrädd åt andra hållet. HERREGUD vilka inskränkta och fördömande människor det finns. Läste först ett inlägg där någon frågade hur man som vegan skulle "göra med sadlar och träns, de är väl oftast i läder", och fick då veta att Ingen. Vegan. Rider. På. Hästar, det var väl i princip bara steget ifrån svår vanvård och förtryck. Nästa inlägg handlade om en som hade varit ute med sin hund i trädgården och hunden hade bitit ihjäl en fågel och så hade personen som skrev inlägget hittat en fågelunge som kanske var den döda fågelns och vad skulle hon göra med den?, och fick då lära mig att a. det är fel att ha husdjur. b. det är fel att ha hund i koppel. c. det är fel att som hundägare låta hunden vara lös så den kan bita ihjäl fåglar. d. det var väldigt oklart hur b. och c. skulle gå att förena, men det hindrade inte folk från att skriva ytterligare 187 kommentarer på detta ämne (var det sist jag kollade). Ett tredje inlägg handlade om en tjej som var lakto-ovo-vegetarian och vars kille var "köttis" (som tydligen är det nya ordet för icke-vegetarianer/veganer) och så ville hon diskutera vilken mat barnen skulle ha. Hon fick svaret att hon skulle sluta upp med att dricka mjölk och äta ägg och hennes kille skulle sluta äta döda djur. De behövde bli veganer. Punkt slut. (nej, det var inte slut på diskussionen för det, utan det följde väl ytterligare några hundra kommentarer). HUR HINNER FOLK MED?

Ja. Nu ska jag i alla fall gå ut och kupa min närodlade potatis. So long.






  

2 kommentarer:

  1. Sa här funkar det hos oss:

    Pa gatan där jag bor har vi containrar för glas (vi kör inte med pant) och metall inkl aluminiumfolie, väldigt smidigt att göra sig av med när man gar förbi. Papper läggs i buntar med snöre om, och hämtas pa gatan varje vecka. Kartong likasa varje manad. Jag brukar ta en större kartong, och samla alla mindre i densamma. Man ställer ut det pa gatan kvällen före och pa morgonen är det soprent (hehe) igen.

    Grönt avfall samlar jag i en pase och tömmer i skolans gröna container, det lönar sig inte för mitt lilla hushall att abonnera pa en egen.

    Större grejer far man köra till tippen, men det är ytterst sällan jag har nagot sadant. Det kostar, men varje hushall far kuponger varje ar till ett värde av ca 2,000 i SEK.
    Elektronik kan man lämna in till vilken butik som helst som säljer sadant. När man köper nytt betalar man en liten peng för det. Pet-flaskor och mjölkpaket lämnas i livsmedelsaffären.

    Annat “vanligt” avfall gar i soppasen som man betalar för. Det är sa sophämtningen finansieras. Jättesmidig lösning om du fragar mig, eftersom andra i huset har betydligt mer avfall än jag har. Sa en blandning av grönt tänk och ett ekonomiskt sinnelag gör att jag sorterar sa mycket jag förmar.

    Bil har aldrig haft, först för att jag inte hade rad och sedan för att jag alltid bott centralt med tillgang till lokaltrafik.

    Rest har jag gjort jättemycket, det var innan allt miljötänk hann ifatt mig. Nu har jag inte varit utomlands pa sex ar, fast mest för att jag inte vill längre. Brukar skylla pa att jag inte kan lämna katterna :).

    När det gäller hushallsel tänker jag som du. Aldrig onödiga lampor pa, de flesta är LED som drar mindre ström. Försiktig med vattenförbrukningen, har t.ex. inga badkar. Kläder köper jag ogärna (för att det är sa himla trakigt och jobbigt att prova i en dammig omklädningshytt).

    Vad jag kan bli bättre pa är mat och vin. Försöker köpa kött som atminstone är producerat här i landet iaf. Och sa köper jag sällan exotiska frukter som är importerade. Tyvärr finns ingen fisk som inte är importerad, sa även om det är gott ransonerar jag det. Mitt husvin kommer fran Sicilien, för att det lokalproducerade är sa himla dyrt förhallandevis och här gar det at en del.

    Vad jag gjort är att teckna mig för solpaneler pa större offentliga byggnader. Man köper sa manga paneler man vill och far sedan rabatt pa elen (som ni gjort med vindkraft). Dessvärre är efterfragan större än utbudet, sa där far man vänta.

    Värme betalar jag väldigt lite för. Vi har jordvärme i huset och när den kommer upp till ytan är den redan 12°C, sen gör värmepumpen resten. Huset är sa välisolerat sa jag behöver bara använda golvvärme ca tre manader om aret. Sen stänger jag av helt, och har ända i genomsnitt 22° inomhus.

    Gjorde som du ett test och min ömma punkt är storleken pa min lägenhet, men den lyxen unnar jag mig. När jag flyttar härifran blir det med fötterna först brukar jag säga.
    Hoppsan, det blev langt det här, men tänkte det kunde vara intressant att veta hur andra gör.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Verkar som att ni har kommit bra mycket längre än vi när det kommer till sophantering. Här skiljer det dessutom jättemycket beroende på vilken kommun man bor i, vilket jag tycker är helt ofattbart korkat.

      Radera