Har läst Gingarderoben av Leslie Jamieson, en bok som fick finfina recensioner i DN eller någon annanstans. Boken handlar om Stella som tar hand om sin sjuka gamla mormor som på sin ålders höst avslöjar att hon har ännu en dotter, som varken hon eller Stellas mamma någonsin har sagt ett ord om. När mormorn dör letar Stella upp moster Tilly, som visar sig bo i en trailer park och vara rätt så gravt alkoholiserad, och av någon outgrundlig anledning flyttar Stella in där för att ta hand om henne. Det outgrundliga består i att Stella inte direkt ger intryck av att vara Florence Nightingale-typen för hon har en rätt så stor påse med egna bekymmer att släpa på och om man har det så står det kanske inte överst på önskelistan att ta hand om en gammal alkad moster som man aldrig har träffat förut och inte har några särskilda band till, men det här är ju USA så VAD VET VÄL JAG? Boken berättas växelvis ur Stellas och växelvis ur Tillys perspektiv och ibland var det svårt att hålla reda på vem som var berättaren eftersom båda två var rätt så olyckliga och gjorde lite konstiga och oväntade saker.
Språkligt var det riktigt bra, målande och färgstarkt, kanske ibland på gränsen till lite för svulstigt men hellre det än tvärtom om ni frågar mig. Och berättelsen var okej ett tag, men sedan tappade den lite styrfart och jag började känna mig mer och mer likgiltig för den. Jag gillar ju böcker om misär, men det här blev till slut bara en väldig massa ord om nästan ingenting. Synd, för det fanns potential. Den här boken får tre sinnesrosböner av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar